Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön. Från jordens ändar ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.» - Ps. 61:2, 3.
Då vi tyngs av bördor och besväras av frestelser, då vårt hjärtas känslor och önskningar kämpar för att segra, skulle vi uthålligt och ivrigt i Kristi namn bönfalla vår himmelske Fader. Då skall Jesus komma till vår hjälp så att vi genom hans allsmäktiga och verkningsfulla namn kan vinna seger och driva Satan på flykten. Men vi får inte tro att vi är säkra om vi endast gör svaga ansträngningar. ... »Kämpen för att komma in genom den trånga dörren.» (Luk. 13:24.)
De faror som hotar oss kommer inte från världens mot- stånd, utan från vår egen svaghet för världens vänskap, och vår benägenhet att efterlikna dem som inte älskar Gud och hans sanning. Vi riskerar inte att förlora vår tro och vårt hopp om vi måste uppge jordiska ägodelar för sanningens skull eller lida för att vi följer våra principer, utan den faran hotar oss då vi låter oss förledas och besegras av Satans frestelser. Prövningar kan bli endast för vårt bästa om vi tar emot dem och bär dem utan att klaga, och de kan bidra till att skilja oss från kärleken till världen och leda oss till att mera helt och fullt lita på Gud.
Endast hos Gud kan vi få hjälp. Vi skulle inte smickra oss själva med vår egen styrka och vårt eget förstånd, ty vår egen kraft är svaghet, vårt omdöme dårskap. Kristus besegrade fienden för vår skull därför att han hade medlidande med vår svaghet och visste att vi skulle, ha blivit besegrade och gått under om han inte kommit till vår hjälp. Han iklädde sin gudomlighet mänsklig gestalt och kunde därigenom nå människan med sin mänskliga arm under det att hans gudomliga arm höll fast vid den Eviges tron. Kristi förtjänster upphöjer och förädlar människan och genom Kristi namn och nåd är det möjligt för människan att upphäva den nedvärdering som synden orsakade, och genom Kristi upphöjda, gudomliga natur förenas med den Allsmäktige.