1. november - Fly världens nöjen!

»Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon äskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.» - 1 Joh. 2:15.

En verklig kristen vill inte ta del i några nöjen eller förströelser över vilka han inte kan bedja om Guds välsignelse. Han vill inte visa sig på teatern, i biografen eller på nöjesfälten. Han visar sig inte på danssalongerna och tar inte del i andra lockande nöjen som utesluter Kristus ur tankarna.

Till dem som vill ha oss med på sådana nöjen måste vi säga: Vi kan inte ta del i dem i Jesu namn ... Gå i tankarna till Getsemane och se den ångest som Kristus led för vår skull. Se världens Frälsare kämpa i övermänsklig dödsångest, med hela världens synd vilande på sig själv. Hör hans bön som bärs av den sympatiserande kvällsvinden: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill utan såsom du vill!» (Matt. 26: 39.)

Mörkrets stund hade kommit, Kristus hade gått in i korsets skugga. Han måste tömma den bittra kalken. Bland alla dem som han hade välsignat och tröstat fanns det inte en enda som kunde trösta honom i denna fruktansvärda stund. Han har blivit utlämnad åt en mordlysten folkhop. Utmattad och trött släpas han från den ena domstolen till den andra. ... Han som inte visste av någon syndens besmittelse, offrade sitt liv som en förbrytare på Golgata. Denna berättelse borde röra varje människa i djupet av hennes sinne. Det var för att frälsa oss som Guds Son blev »smärtornas man och förtrogen med krankheter» ... Låt en känsla av detta oändligt stora offer alltid finnas i ditt sinne. Då kommer nöjeslokalerna att mista sin attraktionskraft.

Kristus inte bara dog såsom vårt syndoffer utan han levde också som vår förebild. I sin mänskliga gestalt står han som fullkomlig, fulländad och fläckfri. Att vara kristen är att likna Kristus. Hela vårt väsen kropp, själ och ande måste renas, förädlas, heliggöras intill dess att vi återspeglar hans bild och efterliknar hans exempel ... Vi behöver inte vara rädda för att ta del i någon förströelse som kan vara till hjälp i detta arbete. Men det är vår plikt att ta avstånd från allt som kan avleda vår uppmärksamhet eller göra vår iver mindre.