»Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig. I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder, att jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum., så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill, att där jag är, där skolen I ock vara. ” - Joh. 14:1-3.
Då Kristus låg i graven erinrade sig hans ärjungar dessa ord. De funderade över dem och grät på grund av att de inte kunde fatta innebörden i dem. Ingen tro och inget hopp lindrade de förkrossade lärjungarnas sorg. De kunde bara upprepa dessa ord: »Jag skall komma tillbaka och taga eder till mig.»
Boningar är beredda för alla dem som har inordnat sig i lydnad för den gudomliga lagen. Och för att människorna inte skulle kunna finna någon ursäkt för att de faller för Satans frestelser blev Kristus en av dem. Den ende som var ett med Gud, levde sitt människoliv efter lagen, steg ned till en vanlig arbetares nivå och arbetade i snickarverkstaden tillsammans med sin jordiske far. Han levde samma liv som han väntar av alla dem som menar sig vara hans barn. På detta sätt berövades Satan det mäktiga argumentet att Gud krävde större självförnekelse och underkastelse av människor än han själv ville utsätta sig för.
Jesus väntar inte mer av människor än att de skall följa i hans fotspår. Han var himmelens majestät och ärans konung. Men för vår skull blev han fattig, för att vi genom hans fattigdom skulle kunna bli rika. Några av de sista orden till oss löd: »Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud, tron ock på mig..» I stället för att vara fyllda av sorg och bekymmer borde ni vara glada. Jag kom till världen för er skull. Nu är min uppgift här fullföljd. Från och med nu skall jag vara i himmelen. För er skull har jag med glädje arbetat i världen. I framtiden kommer jag att vara lika mycket upptagen av ett ännu mer betydelsefullt arbete för er. Jag kom till världen för att frälsa er. …
Viken tröst borde inte dessa ord vara för oss. Tänk på den
gärning Kristus nu uträttar i himmelen - att bereda en plats för sina barn. Det är hans önskan att vi skall bereda oss för att kunna bo i dessa boningar.