Skuld till föräldrarna
Barn bör känna tacksamhet mot sina föräldrar som såg till dem när de var små och skötte om dem när de låg sjuka. De bör tänka på att föräldrarna många gånger känt oro och ängslan för deras skull.
När barnen blir äldre kommer de att lovorda föräldrarna, som så troget ansträngde sig för deras skull, och som inte tillät dem att utveckla orätta känslor eller dåliga vanor.
Ett bindande bud
"Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land, som Herren, din Gud, vill giva dig." Det är det första bud som har ett löfte med sig, och det är bindande under barndoms- och ungdomstiden, under medelåldern och in i ålderdomen. Det finns ingen period i livet under vilken man kommer ifrån ansvaret att hedra sina föräldrar.
Föräldrarna har rätt till kärlek och respekt i en utsträckning som inte tillhör någon annan människa. Gud själv, som tilldelat föräldrar ansvaret för de barn som anförtrotts i deras vård, har bestämt, att föräldrarna under barnens tidiga år skall stå i hans ställe i förhållande till dem. Den som tillbakavisar sina föräldrars anspråk på auktoritet, förkastar Guds auktoritet. Det femte budet gäller inte bara att barnen skall visa respekt, underdånighet och lydnad för föräldrarna, utan också att de skall visa dem kärlek och ömhet samt lätta deras bekymmer, vaka över deras goda namn och rykte, samt hjälpa och trösta dem under ålderdomen.
I denna upproriska tid har de barn som inte fått en rätt undervisning och rätt fostran mycket liten känsla för sina förpliktelser mot sina föräldrar. Ofta är det ju så att ju mer föräldrarna gör för barnen desto mer otacksamma blir de och desto mindre respekterar de dem. Barn som blivit bortskämda och uppassade förväntar sig alltid att bli det. Om deras förväntningar inte uppfylls blir de besvikna och missmodiga. Denna läggning kommer att kunna märkas genom hela livet. Barn kan förbli hjälplösa och förlita sig på att andra skall hjälpa dem, favorisera dem och ge efter för dem. Om de blir motsagda eller stöter på motstånd, får de för sig, till och med när de blivit vuxna, att de blivit förolämpade. Och så känner de oro på sin väg genom världen, och kan knappt klara sig själva, utan klagar ofta och knotar, eftersom ingenting passar dem.
Visa kärlek!
Jag har sett barn som inte tycks ha någon tillgivenhet för sina föräldrar, inga ord eller handlingar som visar den kärlek och ömhet som de är skyldiga dem och som föräldrarna skulle uppskatta. Däremot kan de slösa med kärlek på andra. Är det så Gud vill att det skall vara? Nej, se till att kärlek och tillgivenhet finns i hemmet. Din far och mor kommer att sätta värde på de små ömhetsbetygelser du visar dem. Allt du gör för att underlätta för dem, och för att hålla tillbaka varje ord som ger uttryck för missnöje och otacksamhet, visar dem att du inte är ett tanklöst barn, utan att du värdesätter den omsorg och kärlek som de visat dig alltifrån din tidigaste barndom.