Hemmet bör för barnen vara den mest tilldragande platsen i världen och moderns närvaro dess starkaste dragningskraft. Barn är till sin natur känsliga och älskvärda. De blir lätt tillfredsställda, men också lätt ledsna. Genom ömhjärtad fostran och kärleksfulla ord och gärningar kan en mor binda sina barn vid sitt hjärta.
Små barn tycker om sällskap. De längtar efter sympati och ömhet. Det som roar dem tror de också att modern skall tycka om. Det är också naturligt för dem att gå till henne med sina små glädjeämnen och bekymmer. Mor bör ej såra deras känsliga hjärtan genom att visa sig likgiltig inför saker som är mycket viktiga för dem. De uppskattar hennes godkännande och sympati. En godkännande blick, ett uppmuntrande eller berömmande ord, verkar som solsken i deras hjärtan och fyller ofta hela dagen med glädje.
I stället för att sända iväg sina barn för att inte bli oroad av deras stim eller besvärad av deras små behov, bör modern ordna lek eller lätt arbete för att sätta deras livliga händer och sinnen i verksamhet.
Genom att sätta sig in i deras känslor och leda deras nöjen och verksamhet, kommer hon att vinna sina barns förtroende och hon kan då mer effektivt rätta till felaktiga vanor I eller förhindra utbrott av själviskhet eller vrede. En varning eller tillrättavisning uttalad i rätt tid kommer att vara av stort värde. Genom tålig, vaksam kärlek kommer hon att kunna vända barnens sinnen i rätt riktning och hos dem uppodla vackra och tilldragande karaktärsdrag och tillfredsställelse med enkla förströelser. Modern bör ändå akta sig för att fostra sina barn till att vara helt beroende av henne, eller att bli självupptagna. Låt dem aldrig tro sig vara i händelsernas centrum och att allting måste kretsa omkring dem. En del föräldrar använder mycket tid och uppmärksamhet åt att förströ sina barn, men barn bör fostras till att roa sig själva, och att använda sin uppfinningsförmåga och sina talanger. På så sätt lär de sig att vara nöjda med enkla förströelser. Man bör lära dem att modigt bära sina små missräkningar och prövningar. I stället för att göra så mycket av varje liten smärta, varje litet sår, bör man avleda deras tankar och lära dem att inte bry sig om små förtret och obehag. Man bör i stället söka finna metoder varigenom man kan lära barnen att bli omtänksamma mot andra.
Men man bör givetvis inte försumma barnen. När modern blir uttröttad av bekymmer och omsorger, kan hon ibland tycka sig inte ha tid att undervisa sina små och ge dem kärlek och förståelse. Men man bör komma ihåg att om barnen inte hos föräldrarna och i hemmet finner det som tillfredsställer deras behov av sympati och sällskap, kommer de att söka sig till andra källor, där både deras själ och deras karaktär kan ta skada.
Av brist på tid och omtanke nekar många mödrar sina barn något oskyldigt nöje, medan deras flitiga fingrar och trötta ögon är ivrigt upptagna med arbete som endast avser att ge prydnad och i bästa fall endast kommer att uppmuntra fåfänga och överdåd i barnens unga hjärtan. När barnen växer upp, kommer detta att bära frukt i högmod och moralisk oduglighet. Modern sörjer då över sina barns karaktärsfel, men inser inte att hon skördar frukterna av vad hon själv har sått.
En del mödrar behandlar inte sina barn lika vid alla tillfällen. Ibland får de sin vilja fram till egen skada. Vid andra tillfällen nekar de dem något oskyldigt nöje som skulle glädja deras barnsliga hjärtan. Detta är inte att följa Kristi föredöme. Han älskade barnen. Han förstod deras känslor och sympatiserade med dem i deras förströelser och prövningar.
Den äkta mannen och fadern är familjens överhuvud. Hustrun ser upp till honom och väntar att få kärlek och förståelse av honom samt hjälp med att fostra barnen och detta är riktigt. Barnen är hans såväl som hennes, och deras välfärd ligger lika mycket i hans intresse. Barnen ser upp till sin far för att få stöd och ledning. Han bör därför ha en rätt syn på livet och på de inflytanden och det umgänge som skall tillåtas påverka familjen. Framför allt bör han själv behärskas av Guds kärlek och fruktan och låta sig ledas av Bibelns undervisning, för att han skall kunna leda sina barn på rätta vägar.
Hemmets lagstiftare
Fadern är den som föreskriver familjens lagar. Liksom Abraham bör han göra Guds lag till hemmets rättesnöre. Gud sade om Abraham: .Därtill har jag urvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla Herrens väg och öva rättfärdighet och rätt." 1 Mos. 18: 19. Han skulle då inte göra sig skyldig till försummelse när det gäller att förhindra det onda, eller till att svagt, oförståndigt och slapphänt favorisera någon framför en annan. Inte heller skulle han pruta av på sin övertygelse och låta den ge vika för en missriktad kärleks krav. Abraham skulle inte bara ge en rätt undervisning utan också upprätthålla rättvisa och rättfärdiga lagars auktoritet. Gud har gett oss föreskrifter till vår ledning. Barn bör inte lämnas vind för våg och tillhas lämna de trygga vägar som Bibeln anger och komma in på farliga vägar som står öppna på alla sidor. Vänligt men bestämt, med ståndaktighet och under bön bör man säga nej till deras skadliga önskemål och motarbeta deras dåliga böjelser.
Fadern bör också i sin familj upprätthåla kraven på de starka, manliga dygderna: handlingskraft, uppriktighet, ärlighet, tålamod, mod, flit och praktisk duglighet. Vad han då fordrar av sina barn bör han själv praktisera och därmed ge ett levande exempel på dessa dygder genom sitt eget manliga uppträdande.
Men en far bör inte göra sina barn missmodiga. Förena kärlek med myndighet, vänlighet och sympati med fasta tyglar. Ge era barn en del av er fritid, bli riktigt bekant med dem, umgås med dem i deras arbete och deras lekar och vinn deras förtroende. Odla deras vänskap, särskilt era söners vänskap. På så sätt kommer en far att utöva ett mäktigt inflytande för det goda.
Fadern bör göra sin del för att bygga upp ett lyckligt hem. Vilka hans svårigheter och affärsbekymmer än må vara, bör han inte tillåta dem att kasta en dyster skugga över familjen. Han bör komma hem med ett glatt ansikte och gemytliga ord.
Tid för andakt med familjen
Fadern är i viss mening familjens präst, som varje morgon och afton lägger böneoffret på familjens altare. Men hustrun och barnen bör ta del i bönen. Innan han på morgonen lämnar hemmet för att gå till sitt dagliga arbete, bör fadern samla sina barn omkring sig och böja sina knän inför Gud och överlämna dem i den himmelske Faderns vård. När dagens omsorger är till ända, låter han familjen förena sig i tacksam bön och lovsång och därmed erkänna Guds beskydd och omvårdnad under dagen.
Föräldrar, försumma inte att samla er familj omkring bönens altare, även om ni har aldrig så mycket att göra. Bed om heliga änglars beskydd över ert hem. Kom ihåg att era kära är utsatta för frestelser. Dagligen utsätts både gamla och unga för irritation. De som vill leva sitt liv i tålamod, kärlek och glädje måste bedja. Endast genom att ständigt ta emot Guds hjälp kan de vinna seger över sig själva.
Hemmet bör vara en plats där glädje, vänlighet och kärlek Ur råda, och där dessa dygder finns, där kommer också lycka och frid att råda. Svårigheter kan tränga sig in, men sådant hör oss människor till. Ut därför tålamod, tacksamhet och kärlek bevara solsken i hjärtat, även om dagen är aldrig så mörk. Guds änglar stannar kvar i sådana hem.
Förtroende mellan man och hustru
Man och hustru bör lära sig att förstå vad som ger den andra parten glädje, och aldrig försumma de små artigheter och vänliga handlingar som gör livet ljust och glädjefyllt. Fullkomligt förtroende skulle råda mellan man och hustru. De bör rådgöra med varandra om sina plikter och samarbeta för sina barns bästa. Aldrig bör de i barnens närvaro kritisera varandras planer eller ifrågasätta varandras omdöme. Hustrun bör se till att hon inte försvårar mannens arbete för barnens bästa. Mannen å sin sida bör understödja hustrun i hennes arbete och ge henne goda råd och kärleksfull uppmuntran.
Ingen kylig och reserverad atmosfär skulle tillåtas uppstå mellan föräldrar och barn. Föräldrarna bör lära känna sina barn, söka förstå deras intressen och böjelser, sätta sig in i deras känslor och få dem att tala om vad de kan ha på sitt hjärta.
Föräldrar, låt era barn få känna att ni älskar dem och att ni kommer att göra allt som står i er makt för att göra dem lyckliga. Om ni gör det, kommer era nödvändiga förmaningar och förbud att ha långt större inverkan på deras unga sinnen. Fostra era barn med ömhet och förståelse. Om ni vill att änglarna skall utföra sitt gudagivna uppdrag för era barn, samarbeta då med dem genom att utföra den del som ankommer på er.
Beredda att lämna hemmet
När barnen har fostrats under ett riktigt hems kloka och kärleksfulla ledning, kommer de inte att känna behov av att ge sig ut på jakt efter nöjen och sällskap. Det onda tjusar dem inte. Den anda som råder i hemmet kommer att forma deras karaktär, så att deras vanor och livsprinciper blir ett starkt försvar mot frestelser, när de senare lämnar hemmets trygga miljö och tar sin plats i världen.
Barnen har liksom föräldrarna viktiga uppgifter i hemmet. De bör undervisas om att de är en del av hemmets bolag. De Ur sin mat och sina kläder och blir älskade och skötta. De bör därför återgälda alla dessa välsignelser med att bära sin del av hemmets bördor samt göra allt de kan för att höja familjens lycka och glädje.