En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande. 1 Kor 12:9
Tro är också en Guds gåva. Tro innebär att människans förstånd instämmer med Guds ord, som binder hjärtat till att tjäna Gud. Vem tillhör människans förstånd om inte Gud? Vem tillhör människans hjärta om inte Herren? Att ha tro är att överlämna förståndsgåvorna, som vi har fått av Gud och energin som också kommer från honom. De som övar tro har därför inte själva någon förtjänst att tillgodoräkna sig. De som tror så fullt och fast på sin himmelske Fader att de kan lita på honom med obegränsat förtroende, de som genom tron kan nå bortom graven och till den eviga verkligheten bortom den, måste utgjuta sitt hjärta inför Skaparen i följande bekännelse: "Från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig" 1 Krön 29:14.
Ingen människa har rätt att kalla sig sin egen. Och ingen människa äger något gott som hon kan kalla för sitt eget. Varje människa, varje ting, är Herrens egendom. Allt som människan får genom himmelens frikostighet är fortfarande Herrens. Vilken kunskap hon än må ha, som hjälper henne att vara en klok arbetare för Gud, så kommer den från Herren och skall delges hennes medmänniskor för att de också skall kunna bli värdefulla arbetare. Den som av Gud har anförtrotts ovanliga gåvor skall återlämna det han har fått till Herrens förrådshus, genom att fritt och för intet låta andra dra nytta av sina välsignelser. På det sättet kommer Gud att bli hedrad och ärad…
Förmågor som himlen har skänkt borde inte tjäna själviska syften. Varje kraft och varje talang borde bidra till Guds ära genom att bli använd i hans tjänst. Hans pund borde komma i omlopp, så att han kan få sitt tillbaka med ränta. De pund som gör en man lämplig för tjänst anförtros honom inte bara för att han själv skall komma att bli en bra arbetare, men för att han skall ha möjlighet att undervisa andra, som i vissa avseenden saknar det han själv har fått.
Review and Herald, den 1 december 1904