Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick loften uppfyllda, täppte till lejonsgap, släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. Hebr 11: 32-34
Tro är att lita på Gud och vara övertygad om att han älskar oss och vet bäst vad som är bra för oss. Tron leder oss att välja hans väg i stället för vår egen väg. Vår tro accepterar hans vishet i stället för vår okunnighet, hans styrka i stället för vår svaghet och hans rättfärdighet i stället för vår syndighet. Våra liv, vi själva, är redan hans. Tron erkänner hans äganderätt och tar emot välsignelsen av det. Sanning, rättrådighet och renhet har pekats ut som hemligheterna till framgång i livet. Det är tron som får oss att tillägna oss dessa principer.
Varje god ingivelse eller strävan är en gåva från Gud. Tron mottar från Gud det liv som i sig är det enda som kan växa och vara effektivt.
Hur man ska utöva sin tro borde framställas mycket enkelt. Varje löfte, som Gud har givit, är for bundet med villkor. Om vi är villiga att följa hans vilja, får vi tillgång till all hans kraft. Vilken gåva han än lovar så finns den där i löftet. "Säden är Guds Ord" Luk 8:11. Lika säkert som att eken finns i ollonet lika säkert är det att Guds gåva finns i hans löfte. Om vi tar emot löftet, har vi fått gåvan.
Tro, som gör det möjligt för oss att ta emot Guds gåvor, är i sig själv en gåva som varje människa fatt ett visst mått av. Den bliver större efter hand som vi tar till oss Guds Ord. För att styrka tron måste vi ofta låta den komma i kontakt med Ordet.
Den som läser Bibeln behöver lära sig att se kraften i Guds Ord. Om skapelsen står det att: "Han sade och det blev till, han befallde och det stod där" Ps 33:9. Han "kallar på det som inte är, som om det vore till" Rom 4:17, för när han kallar på det så finns det redan.
Education. S. 253, 254. - Se Vägen till mognad s. 273,274