Där uppenbarade sig en Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. 2 Mos 3:2
Fredagen den tjugonde mars (1896) steg jag upp tidigt, vid halv fyratiden morgonen. Medan jag höll på att skriva om det femtonde kapitlet i Johan evangelium fylldes jag av en underbar frid. Hela rummet tycktes bli uppfyllt av himmelsk atmosfär. En helig, höghelig närvaro tycktes finnas i mitt rum. Jag lade ner min penna och avvaktade för att förstå vad Anden skulle komma att säga till mig. Jag såg ingen person. Jag hörde ingen hörbar röst, men en himmelsk Väktare tycktes befinna sig tätt vid min sida. Jag kände att jag var i Jesu närvaro.
Det är omöjligt för mig att beskriva eller förklara den ljuvliga friden och ljuset, som tycktes fylla mitt rum. En helig atmosfär omgav mig och för mitt sinne och mitt förstånd framlades frågor av yttersta intresse och största betydelse. En handlingsplan lades fram för mig som om den osynligt närvarar talade med mig. Det ämne jag hade skrivit om tycktes blekna för mitt förstånd och ett annat ämne öppnade sig tydligt för mig. En stor bävan tycktes komma över mig då ämnen inpräntades i mitt sinne.
Jag steg upp tidigt torsdag morgon, omkring klockan två, och skrev över om det sanna vinträdet, då jag kände en närvaro i mitt rum som jag har gjort många gånger förr och jag förlorade helt minnet av vad jag höll på med. . tycktes befinna mig i Jesu närvaro. Han meddelade mig det som jag skulle undervisning om. Allt var så tydligt att det inte kunde missförstås.
Seleeted Messages, del 3 s. 35, 36