Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång: När härförare anför i Israel, när folket villigt offrar sig - lova Herren! Dom 5:1, 2
Israeliterna, som åter igen hade skilt sig från Gud genom att dyrka avgudar, blev hårt förtryckta av dessa fiender. Folkets egendom och även deras liv var i ständig fara. Därför övergavs byarna och ensligt belägna gårdar och folket samlades i de befästa städerna. Huvudvägarna användes inte, utan folket färdades från plats till plats på lite trafikerade småvägar. Vid brunnarna och vattenkälltorna blev många rånade och till och med mördade och till råga på sitt elände var israeliterna obeväpnade. Bland fyrtio tusen man kunde man inte finna ett svärd eller spjut.
Under tjugo år stönade israeliterna under förtryckarens ok. Sedan vände de sig ifrån sin avgudadyrkan och i ödmjukhet och ånger ropade de till Herren om befrielse. De ropade inte förgäves. I Israel bodde en kvinna som var vida känd för sin fromhet och genom henne valde Gud att befria sitt folk. Hennes namn var Debora. Hon var känd som profet och eftersom de vanliga ämbetsmännen saknades sökte sig folket till henne för att få råd och rättvisa.
Herren meddelade Debora att han hade för avsikt att förstöra Israels fiender och befallde henne att sända efter en man som hette Barak av Naftali stam. För honom skulle hon berätta vilka förhållningsorder hon hade fått. Därför skickade hon efter Barak och befallde honom att samla tio tusen man från Naftali och Sebulons stammar och börja krig mot kung Jabin…
Debora firade Israels seger med en ytterst högstämd och lidelsefull sång. Hon tillskrev Gud all ära för befrielsen och uppmanade folket att prisa honom för hans underbara gärningar.
Signs of the Times, den 16 juni 1881