Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? Hebr 10:29
De som motstår Guds Ande och utmanar honom så att han försvinner, vet inte i vilken utsträckning Satan kommer att leda dem. När den helige Ande lämnar en människa kommer hon omärkligt att utföra sådana handlingar, som hon en gång i det rätta ljuset såg på som uppenbar synd. Om hon inte bryr sig om varningarna, kommer hon att snärja in sig i ett sådant bedrägeri, att hon förblindad blir bedragare, som Judas blev. Hon kommer att följa Satans fotspår steg för steg. Vem kan då kämpa med en sådan människa? För vilket ändamål? Kommer predikanterna att ropa till Gud med henne och vädja för henne? Alla deras ord är som tomt prat. Sådana själar har Satan som sina utvalda följeslagare för att feltolka det talade ordet och framställa det för deras förstånd i ett falskt ljus.
När Guds Ande bedrövad drar sig undan, är varje vädjan som framställs av Herrens tjänare meningslös för dem. De kommer att misstyda varje ord. De kommer att skratta åt de mest högtidliga av Skriftens varningar och göra dem till åtlöje - sådana ord som skulle få dem att darra - om de inte var förhäxade av sataniska redskap varje vädjan som görs är förgäves. De vill inte höra råd och tillrättavisning. De föraktar varje enträgen bönfallan från Anden och lyder inte Guds bud, som de en gång försvarade och upphöjde. Nog passar apostelns ord på sådana själar: "Vem har förhäxat er", så att ni inte lyder sanningen? Se Gal 3:1 (KJV). De följer sina egna hjärtans råd tills sanningen inte längre är sanning för dem. De har valt Barabbas och förkastat Jesus.
Det är viktigt att leva av varje ord från Gud, annars kommer vår gamla natur att åter kräva sin rätt. Det är den helige Ande, sanningens återlösande nåd i själen, som förenar Jesu efterföljare med varandra och med Gud. Endast han kan fördriva fiendskap, avundsjuka och otro. Han helgar hela känslolivet. Han befriar den villiga, längtande själen från Satans makt och återlämnar den till Gud. Detta är nådens makt. Det är en gudomlig kraft. Under påverkan från den sker det en förändring av gamla vanor och livsmönster, som när de omhuldas skiljer själen från Gud. Helgelsens verk pågår i själen som hela tiden utvecklas och vidgar sig.
Review and Herald, den 12 oktober 1897