Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. Apg 4:33
Efter det att Jesus hade blivit korsfäst var lärjungarna en hjälplös, modfälld flock - som får utan herde. Deras Mästare hade blivit förkastad, fördömd och naglad vid ett vanhedrande kors. De judiska prästerna och ledarna hade hånfullt sagt: "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ned från korset, så skall vi tro på honom" Matt 27: 42. Men korset, detta skammens och tortyrens redskap, gav världen hopp och frälsning. Lärjungarna hämtade nya krafter. Hopplösheten och hjälplösheten försvann. Deras karaktärer förvandlades och de bands samman av Jesu kärlek. De var bara enkla män utan rikedom. De hade inga andra vapen än Guds Ord och Guds Ande. Judarna ansåg inte att de var annat än fiskare. Ändå gick de ut i Kristi kraft för att vittna om sanningen och för att besegra allt motstånd. De gav sig iväg klädda i den gudomliga rustningen för att berätta den underbara historien om krubban och korset. De var trons hjältar utan ära och erkännande här på jorden. Från deras läppar kom ord med gudomlig uttrycksfullhet som skakade världen.
De som hade förkastat och korsfäst Frälsaren hade väntat sig att finna lärjungarna nedstämda och slokörade, redo att förneka sin Herre. De hörde med förvåning apostlarnas klara, modiga vittnesbörd, som gavs i den helige Andes kraft. Lärjungarna arbetade och talade som deras Mästare hade arbetat och talat och alla som hörde dem sade: "De har varit med Jesus och lärt av honom."
När apostlarna gick ut och predikade Jesus överallt, gjorde de mycket som de judiska ledarna inte gillade. Folk kom ut på gatorna med sjuka och besatta. Skarorna samlades runt dem och de som hade blivit botade ropade ut sitt lov till Gud och ärade namnet på honom, som judarna hade dömt, krönt med törne och låtit gissla och korsfästa.
Signs of the Times, den 20 september 1899