Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. Apg 6:8
Stefanus verkade ivrigt för Guds sak och talade modigt om sin tro. "Då uppträdde några från den synagoga som kallades "De frigivnas", folk från Cyrene och Alexandria, från Cilicien och Asien och började diskutera med Stefanus. Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade" Apg 6: 9, 10. Dessa män som hade studerat för de stora rabbinerna litade på att de skulle kunna vinna en fullständig seger över Stefanus i en offentlig diskussion eftersom de väntade sig att han var okunnig. Han talade emellertid inte bara med den helige Andes kraft, utan den stora församlingen fick tydligt besked om att han också hade studerat profetiorna och var kunnig i allt som gällde lagen. Han försvarade skickligt de sanningar som han kämpade för och besegrade grundligt sina opponenter. . ..
Prästerna och ledarna, som bevittnade hur Stefanus på ett underbart satt demonstrerade den kraft som han hade fått i sin tjänst, fylldes av bittert hat. I stället för att ge efter för den bevisbörda som han framlade för dem, bestämde de sig för att tysta hans röst genom att döda honom. Vid åtskilliga tillfällen hade de mutat de romerska myndigheterna till tystnad, i fall dar Judarna tagit lagen i egna händer, rannsakat, dömt och avrättat personer enligt sin nationella praxis. Stefanus fiender tvivlade inte på att de kunde följa en sådan kurs utan att själva utsätta sig för fara. De bestämde sig för att ta risken för de följder som skulle kunna komma. Därför grep de Stefanus och förde honom inför Stora rådet för att dömas…
När Stefanus stod ansikte mot ansikte med sina domare, anklagad för brottet hädelse, lyste hans ansikte med en helig glans. "Alla som satt i rådet fäste ögonen på honom och såg att hans ansikte var som en ängels" Apg.6:15. De som lovprisade Moses kan ha sett samma heliga glans i fångens ansikte som den som hade lyst ur denne forntida profets ansiktsdrag. Guds härlighet Sekinah - var en syn som de aldrig mer kunde få beskåda i templet. Därifrån hade härligheten försvunnit för alltid. Många som såg Stefanus lysande ansikte skälvde och täckte sina ansikten, men en vis vantro och fördomsfullhet vacklade aldrig.
The Spirit of Prophecy, band 3 s. 294-296