De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan diiden. Upp 12:11
Låt oss betrakta vår dyrbare Frälsares liv och det lidande, som han måste gå igenom för vår skull. Låt oss komma ihåg att om inte vi är villiga att uthärda prövningar, möda och motsättningar, om inte vi är villiga att bli delaktiga i Kristi lidanden, kommer vi att befinnas vara ovärdiga att sitta på hans tron.
Vi har allt att vinna i striden mot vår mäktige fiende och vi vågar inte för ett ögonblick ge efter för hans frestelser. Vi vet att det inte är möjligt för oss att lyckas i vår egen styrka, men eftersom Kristus ödmjukade sig och tog på sig vår natur är han förtrogen med våra behov och har själv utstått de svåraste frestelser som en människa kan gå igenom. Han har besegrat fienden genom att stå emot hans förslag för att människan skall lära sig hur hon skall bli segrare. Han var iklädd en kropp som var lik våra kroppar, och i varje avseende led han det som människan kan lida av, och mycket, mycket mer. Det kommer aldrig att fordras av oss att vi skall lida så mycket som Jesus led, för inte en enda människas synder utan hela världens synder var lagda på honom. Han utstod förödmjukelse, klander, lidande och död för att vi genom att följa hans eksempel skall få ärva allting.
Jesus Kristus är vår mönsterbild, det fullkomliga och heliga exempel som vi har fått att följa. Vi kan aldrig bli helt lika mönstret, men vi kan efterbilda och efterlikna det efter vår förmåga. När vi faller, helt hjälplösa och lider som följd av att vi har gjort verklighet av syndens syndfullhet, när vi ödmjukar oss inför Gud, bedrövade i våra själar i sann ånger och botfärdighet, när vi kommer med våra innerliga böner till Gud i Jesu namn, kommer vi helt säkert att bli mottagna av Fadern, då vi överlämnar hela vårt jag fullständigt åt Gud. Innerst inne borde vi inse att alla våra ansträngningar i och av oss själva kommer att vara absolut värdelösa, för det är bara i Segrarens namn och styrka som vi kommer att bli segrare.
Review and Herald, den 5 september 1895.