"Ja, han (Jesus) var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade." (Jes 53:5).
"Men aldrig någonsin skall något orent komma in där, aldrig någon som gör sig skyldig till skändlighet och lögn, bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet." (Upp 21:27).
"För dem (Guds barn) ville Gud göra känt hur rik på härlighet den är bland hedningarna, denna hemlighet som heter Kristus i er, härlighetens hopp. Det är honom vi predikar, vi som förmanar varje människa och undervisar varje människa med all vishet, för att kunna ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus." (Kol 1:27, 28).
"Hur kommer det sig att du ser flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: `Låt mig ta ut flisan ur ditt öga`, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare! Ta först ut bjälken ur ditt eget öga. Då kommer du att se tillräckligt klart för att ta ut flisan ur din broders öga." (Matt 7:3-5).
"Bröder, om någon ertappas med att begå en överträdelse, så upprätta honom i all vänlighet, ni som är andliga människor. Men se till att inte du också blir frestad." (Gal 6:1).
"Du människobarn (Hesekiel), jag har satt dig till en väktare för Israels hus för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. När jag säger till den ogudaktige: `Du ogudaktige, du måste dö!`, och du då inte varnar den ogudaktige för hans väg, så skall den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, för att han skall vända om ifrån den, och han likväl inte vänder om från sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv." (Hes 33:7-9).
"...Församlingen är i stor utsträckning ansvarig för sina medlemmars synder. Hon ger sitt stöd till det onda om hon inte protesterar mot det" (PK, s 651).
"För det onda vi kunde ha förhindrat är vi precis lika ansvariga som om vi själva var skyldiga till dessa handlingar" (DA, s 441).
"Guds missnöje vilar över hans folk, och Han kommer inte att uppenbara sin kraft ibland dem medan det existerar synder ibland dem och som accepteras av dessa i ansvarsfulla positioner" (3T, s 270).
"De fördomar som uppstått emot oss eftersom vi har tillrättavisat de fel som Gud visat mig existerar, och det rop som därför uppstått om hårdhet och stränghet, är orättvisa. Gud befaller oss att tala och därför kommer vi inte att vara tysta. Om fel är uppenbara bland Hans folk och om Guds tjänare likgiltigt låter dessa passera, försvarar de i själva verket och rättfärdigar syndaren och är lika skyldiga som syndaren och kommer lika säkert att få del av Guds missnöje. De kommer att göras ansvariga för de skyldigas synder. I syner har jag uppmärksammats på många händelser där Guds missnöje har uppstått genom Hans tjänares försummelser, eftersom de inte tagit itu med de fel och synder som existerade bland dem. De som har ursäktat dessa fel har av församlingen betraktats som mycket vänliga och älskvärda personer, helt enkelt därför att de undvikit att uppfylla Bibelns tydliga plikt. Uppgiften (att tillrättavisa)* stämde inte överens med deras känslor (att undvika obehag)* och därför undvek de den." (3 T, s 265, 266). * Parenteserna är tillägg av översättaren.
"De som har alltför lite mod för att tillrättavisa fel, eller som genom slöhet eller brist på intresse inte gör några allvarliga ansträngningar för att rena familjen eller Guds församling, hålls ansvariga för det onda som kan uppstå på grund av deras pliktförsummelser. Vi är precis lika ansvariga för det onda som vi kunde ha stoppat hos andra genom att utöva föräldra- eller pastorsauktoritet, som om vi hade utfört handlingarna själva." (PP, s 578).
"I denna fruktansvärda tid, precis före Kristi återkomst, skall Guds trogna predikanter frambära ett ännu skarpare vittnesbörd än vad Johannes Döparen gjorde. Ett ansvarsfullt, viktigt arbete ligger framför dem. Och dessa som talar inställsamma saker kommer Gud inte att erkänna som sina herdar. Ett fruktansvärt ve vilar över dem." (1T, s 321).
"Guds sanna folk, som är hängivna Herrens verk och människors frälsning kommer alltid att betrakta synden till sin sanna, syndiga karaktär. De kommer alltid att troget och tydligt ta itu med synder som ansätter Guds folk. Och församlingen kommer framför allt under sitt avslutande arbete, under beseglingstiden för de 144 000 som skall stå fläckfria inför Guds tron, att på djupaste sätt förnimma felen hos Guds bekännande folk." (3 T, s 266).
"Eli var mild, älskvärd och vänlig och hade ett verkligt intresse för att tjäna Gud och för att Hans verk skulle ha framgång. Han var en man som bad med kraft. Han gjorde aldrig uppror mot Guds ord. Men han hade en brist. Han hade inte den fasthet i karaktären som krävdes för att tillrättavisa synden och verkställa rättvisa mot syndaren, så att Gud kunde använda honom för att hålla Israel rent. Han lade inte till sin tro modet och kraften att säga nej vid rätt tidpunkt och på rätt ställe. Synd är synd. Rättfärdighet är rättfärdighet. Trumpetens varningssignal måste ljuda. Vi lever i en fruktansvärt ogudaktig tid. Tillbedjan av Gud kommer att fördärvas om det inte finns klarvakna personer på varje pliktens post." (4T, s 517).
"Om Gud avskyr en synd mer än någon annan, som Hans folk gjort sig skyldiga tlll, så är det att inte göra någonting när en fara har uppstått. Likgiltighet och neutralitet i en andlig kris betraktas av Gud som ett allvarligt brott och är lika allvarligt som den allra värsta sortens fiendskap mot Gud." (3T, s 281).
"Som en illustration på hur du misslyckats med att utföra ditt uppdrag i Guds verk, som var ditt privilegium, blev jag (av en ängel i en syn) hänvisad till dessa ord: `Förbanna Meros, säger Herrens ängel, ja, förbanna dess inbyggare, därför att de inte kom Herren till hjälp, Herren till hjälp bland hjältarna` (Domarboken 5:23). Vad hade Meros gjort? Ingenting. Och det var detta som var deras synd. De kom inte Herren till hjälp mot de starka" (2T, s 247).
"Församlingen (under slutet av det första århundradet) var bristfällig och i behov av sträng tillrättavisning och aga...Men de skarpa tillrättavisningar som Gud finner det nödvändigt att ge sägs alltid med ömsint kärlek samt med löfte om frid till varje Jesu lärjunge som ångrar sin synd." (AA, s 587).
"Jesus höll aldrig tillbaka ett enda ord av sanning, men han sade det alltid i kärlek...Han fördömde hyckleri, otro och orättfärdighet. Men det fanns sorg i hans röst när han framförde sina skarpa tillrättavisningar." (SC, s12).