"Inte heller Människosonen (Jesus) har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Matt 20:28).
"Om ni lever som köttet vill, då kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva." (Rom 8:13).
"Men jag får gå in i ditt hus genom din stora nåd. Jag får tillbe i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel." (Ps 5:8).
"Han (Jesus) sade till dem. Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus..." (Matt 21:13).
"Vem får gå upp på Herrens berg, vem får gå in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sitt själ till lögn och inte svär falskt. Han skall få välsignelse av Herren och rättfärdighet av sin frälsnings Gud." (Ps 24:3-5).
"För den ödmjuka, troende människan är Guds hus här på jorden himmelens port. Lovsången, bönen och de ord som talas av Kristi representanter är Guds utvalda medel för att förbereda ett folk för församlingen därovan, för den högre gudstjänst där inget orent kan komma in." (5T, s 491).
"När tillbedjarna kommer in i möteslokalen bör de göra det med värdighet och tyst gå till sina platser." (5T, s 492).
"Småprat, viskningar och skratt bör inte tillåtas i gudstjänstlokalen, varken före eller efter mötet. Varm, levande fromhet bör utmärka gudstjänstbesökarna.
Om en del måste vänta några minuter innan mötet börjar, bör de använda denna tid till andaktsfull, tyst meditation, och bevara hjärtat upplyft till Gud med bön om att gudstjänsten skall bli till särskild nytta för deras eget hjärta och leda andra till överbevisning och omvändelse. De bör komma ihåg, att himmelska budbärare är närvarande i gudstjänstlokalen." (5T, s 492).
"När predikanten kommer in bör det ske på ett värdigt och högtidligt sätt. Han bör böja sig i tyst bön, så snart han gått upp i talarstolen och allvarligt be Gud om hjälp. Detta kommer att göra ett starkt intryck! Högtidlighet och vördnad kommer att vila över de närvarande. Deras predikant samtalar med Gud. Han överlåter sig själv åt Gud, innan han vågar träda fram inför folket. Högtidlighet vilar över alla och Guds änglar är mycket nära. Alla i församlingen som fruktar Gud bör också med böjda huvuden förena sig i tyst bön med honom, så att Gud kan välsigna mötet med sin närvaro och ge kraft åt sin sanning, förkunnad av människor." (5T, s 492, 493).
"När mötet öppnas med bön, bör varje knä böjas i närvaro av den Helige, och varje hjärta bör upplyftas till Gud i tyst andakt. De trogna gudstjänstbesökarnas böner kommer att besvaras, och Ordets förkunnelse kommer att verka. Gudstjänstbesökarnas likgiltighet är en viktig anledning till att gudstjänsten inte frambringar mera gott. Sångens toner som klart och tydligt strömmar från mångas hjärtan är ett av Guds medel att väcka människor. Hela gudstjänsten bör genomföras med allvar och vördnad, som om Mästaren vore där i synlig gestalt." (5T, s 493).
"När välsignelsen framförts (vid slutet av gudstjänsten) bör alla fortfarande vara tysta, som om de fruktade att förlora Kristi frid. Alla går ut utan att knuffas eller prata högt, medvetna om Guds närvaro, att hans ögon vilar på dem och att de måste uppföra sig som om han vore synligt närvarande...Gud och änglarna har vanärats genom vårdslöshet, högljudda skratt och oväsen...Detta är den plats där Gud möter sitt folk och välsignar det". (5T, s 493, 494).
"När jag kommer till Guds hus lider jag ofta av att se hur slarvigt klädda både män och kvinnor är. Om deras hjärta och karaktär skulle bedömas efter deras yttre, skulle det utan tvivel inte finnas något himmelskt hos dem. De har ingen rätt uppfattning om den ordning, den prydlighet och det förfinade uppträdande som Gud kräver av dem som kommer för att tillbe honom...På grund av vanvördnad i attityd, kläder och uppförande och bristande andakt har Gud ofta vänt sig från dem som samlats till gudstjänst.
Alla bör lära sig vara vårdade, rena och ordentliga i sin klädedräkt utan att tillåta sig yttre prydnad som är helt olämpligt i helgedomen. Man bör inte framhäva sina kläder, för det uppmuntrar till vanvördnad. Församlingsmedlemmars uppmärksamhet dras ofta till det eller det fina klädesplagget, och på så sätt tränger sig tankar på som inte bör finnas hos gudstjänstbesökarna. Det är Gud som skall vara föremålet för våra tankar och vår tillbedjan.
Allt som drar sinnet bort från gudstjänsten är en förolämpning mot Gud. Förekomsten av rosetter, band, volanger, fjädrar, guld- och silversmycken är ett slags avgudadyrkan och är helt opassande under den heliga gudstjänsten, där varje tillbedjare bör se endast Hans härlighet...`Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon (1 Petr 3:3, 4)`." (5T, s 498, 499).
"Det har skett en stor förändring, inte till det bättre utan till det sämre, vad beträffar vanor och seder bland Guds folk i samband med religiös tillbedjan. De dyrbara, heliga ting som förenar oss med Gud håller snabbt på att förlora sitt grepp över våra sinnen och hjärtan och är på väg att dras ner till samma nivå som det vardagliga. Den vördnad som folket hade för Guds hus i gamla tider, där de mötte Gud i helig tjänst, har i stor utsträckning försvunnit". (5T, s 491).
"Våra nuvarande vanor och seder, som vanärar Gud och för ner det heliga och himmelska till det vardagligas nivå står emot oss. Vi har fått en helig, prövande och helgande sanning, och om våra vanor och vårt handlande inte överensstämmer med sanningen syndar vi mot stort ljus och är i motsvarande grad skyldiga. Det kommer då att bli mycket mera uthärdligt för hedningarna än för oss på den dag då Gud skipar rättvisa straff" (5 T, s 495).
Kommentar: Ibland förekommer applåder i Guds hus under gudstjänsten, t ex efter en sång eller ett musikstycke. Men vem är det man då applåderar? Jo, människor. Men i Guds hus är det endast Gud som skall upphöjas. Att upphöja människor genom applåder under gudstjänsten är att vanhelga Guds hus.