Ett Arbete, som kräver Urskiljning och Omdöme – Det är det känsligaste och mest riskfyllda arbete, som någonsin har getts åt dödliga människor, att behandla själar. De som sysselsätts med detta arbete borde ha säkert omdöme och god urskillningsförmåga.
Sinnets sanna oberoende är något helt annat än överilade tankar. Den egenskap hos oberoendet som leder till en försiktig och noga övervägd uppfattning som man ber över, skulle man inte uppge utan vidare, inte förrän det ges tillräckligt starka bevis för att den är felaktig. Denna självständighet kommer att hålla sinnet lugnt och oföränderligt mitt bland de många villfarelser som råder. Den kommer att leda dem som har ansvarsfulla ställningar att noggrant se på bevisen från alla håll. De vacklar inte på grund av inflytande från andra eller från omgivningarna. De leds inte att dra slutsatser utan förnuftig och grundlig kunskap om alla omständigheter. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 104-105 (1872).
En krävande Uppgift – Eftersom människor kostar himlen så mycket, nämligen priset av Guds dyrbare Son. Det är en fin uppgift att ha med andra människor att göra. Den borde utföras under fruktan och bävan.
De ungas lärare borde bevara en fullständig självbehärskning. Ödelägger man sitt inflytande över en människa genom att bli otålig eller genom att hålla fast vid en opassande värdighet och överlägsenhet, är detta ett fruktansvärt misstag, eftersom det kan leda till att denna själ går förlorad för Kristus. Ungas tankar kan bli så skeva och felaktiga på grund av skadlig vägledning, att skadan aldrig helt kan övervinnas. Kristi religion borde ha ett styrande inflytande på ungas uppfostran och undervisning.
Frälsarens självförnekande föredöme, universella godhet och långmodiga kärlek är en tillrättavisning för otåliga predikanter och lärare. Han frågar dessa impulsiva lärare: ”Är detta det sätt på vilket du behandlar de själar, som Jag gav mitt liv för? Har du ingen större förståelse för det gränslösa, som Jag betalade för deras återlösning?” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 419 (1880).
Läkaren stöter på alla Slags Intellekt – Doktor B borde dagligen försöka öka sin kunskapsbank och kultivera vänlighet och ett förfinat sätt. ... Han bör hålla i minnet att han umgås med olika sorters människor och att det intryck han gör kommer att sträcka sig till andra stater och återspeglas på institutet [Battle Creek Sanitarium]. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 183-184 (1872).
Tålamod och Visdom fordras – Predikanter bör vara försiktiga så att de inte förväntar sig för mycket av dem som ännu famlar i villfarelse och mörker. De bör utföra sitt arbete väl och lita på att Gud genom Sin Helige Andes hemlighetsfulla, livgivande inflytande kommer att låta själar med obesvarade frågor bli medvetna om att utan detta kommer deras gärning att misslyckas. I behandlingen av själar måste de visa tålamod och vishet och minnas hur mångskiftande de omständigheter är, som har utvecklat så olika egenskaper hos olika individer. De bör också vara strängt uppmärksamma på sig själva, så att inte jaget får övertaget och Jesus lämnas utanför frågan. – Evangeliets Tjänare, sidan 381 (1915).
Kristi Kärlek öppnar Dörrar – Bara han som läser människors hjärtan vet hur man skall leda människor till omvändelse. Bara hans visdom kan ge oss framgång när det gäller att nå de förlorade. Du kan stå där stram och tycka: ”Jag är heligare än du.” Det hjälper inte hur rätt du då resonerar eller hur sanna dina ord är, de kommer aldrig att röra vid hjärtan. Men Kristi kärlek, när den kommer till uttryck i ord och handlingar, kommer att öppna dörrar till människors hjärtan, när upprepande av lagar och argument inte kan uträtta någonting. – Hälsa för Hela Människan, sidan 133 (1905).
Med Förbarmande och Kärlek – Alla är inte lämpliga för att tillrättavisa den som handlar fel. De har inte vishet till att handla rättfärdigt, trots att de älskar barmhärtighet. De kan inte se behovet av att blanda kärlek och öm medkänsla med verklighetstrogna tillrättavisningar. Några är alltid onödigt stränga och känner inte behovet av apostelns förmaning: ”Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nedsmutsad av köttet.” (Judas vers 22-23.) – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 269-270 (1873).
En lidelsefull Person bör inte få bemöta Människors Sinnen – En brist på fast tro och på urskiljningsförmåga rörande heliga angelägenheter borde betraktas som tillräcklig, för att utestänga sådana personer från förbindelse med Guds verk. Således visar också böjelsen för snara vredesutbrott, liksom en hård, överlägsen anda, att innehavaren inte skall sättas där han kan komma att bli kallad att avgöra viktiga frågor, som berör Guds arv.
En lidelsefull person bör icke få bemöta människors sinnen. Han kan inte bli betrodd med, att gestalta saker och ting, som berör dem, som Kristus har köpt till ett oändligt pris. Om han åtar sig, att leda människor, kommer han att såra och stöta deras själar; för han saknar den fina kontaktförmåga, den finkänsliga medkänsla, som Kristi nåd tilldelar. Hans eget hjärta behöver mjukas upp, ja, kuvas av Guds Ande; stenhjärtat har inte blivit ett kötthjärta. – Special Testimonies, Serie A, Band 5, sidan 18, 1896. (Vittnesbörd för Predikanter och Bibelarbetare, sidan 261.)
Erforderliga Egenskaper, för att förstå Sinnen (råd till en litteraturevangelist) – I detta yrke förekommer det flera vanskligheter, än inom många andra branscher; men de lärda läxorna, den vunna taktfullheten och disciplinen, kommer att göra Dig lämplig för insats inom andra fält, där Du kan tjäna själar. De, som inte lär sig sina läxor och är nonchalanta och tvära i umgänget med andra, skulle visa samma brist på takt och skicklighet i bemötandet av sinnen, i fall de börjar som pastorer. – Manual for Canvassers, sidorna 41-42, 1902. (Colporteur Ministry, sidan 34.)
Att behöva bemöta Impulsivitet, Otålighet, Stolthet och överdriven Självkänsla – Att ha att göra med människors sinnen, är det mest grannlaga arbete, som någonsin har anförtrotts åt dödliga, och lärare är i ständigt behov av hjälp från Guds Ande, för att uträtta det korrekt. Stora variationer beträffande karaktär och utbildning står att finna ibland ungdomarna, som går på skolan. En lärare kommer att stöta på impulsivitet, otålighet, stolthet, själviskhet, opåkallad självkänsla. Somliga av de unga har levt i en bubbla av godtycklig stränghet och hårdhet, som i dem har väckt en anda av tjurighet och trots. Andra har behandlats likt husdjur, och av sina överdrivet kärleksfulla föräldrar tillåtits, att följa sina böjelser. Karaktärens brister har ursäktats, tills sinnelaget har blivit deformerat. – Counsels to Parents, Teachers, and Students, sidan 264 (1913).
Tålamod, Takt och Klokhet krävs – För att framgångsrikt hantera dessa olika intellekt, behöver lärare visa stor takt och finkänslighet vid bemötandet, liksom bestämdhet i styrandet. Ogillande, ja, rent av hån mot sunda regler ges ofta prov på. En del tar till knep, för att undgå bestraffning, medan andra ger prov på vårdslös likgiltighet för överträdelsens följder. Allt detta påkallar tålamod och fördragsamhet samt klokskap från dem, som är anförtrodda med de ungas utbildning. – Counsels to Parents, Teachers, and Students, sidan 264 (1913).
Ett Förfaringssätt, som kan lämna ohelbara Ärr och Blåmärken efter sig – En lärare kan äga tillräcklig skolning och vetande om ämnena, för att lära ut dem, men har det fastslagits, att han äger takt och klokhet, för att bemöta mänskliga sinnen? Om undervisare saknar Kristi kärlek i hjärtat, är de inte lämpliga, att bära det allvarsmättade ansvar, som har ålagts dem, som utbildar de unga. Eftersom de saknar den högre utbildningen själva, vet de inte, hur de skall hantera mänskliga intellekt. Deras egna uppstudsiga hjärtan kämpar om herraväldet; och att utsätta barnens formbara sinnen och karaktärer för så hård disciplin, innebär att åsamka deras intellekt ärr och blånader, som aldrig kommer att försvinna. – Counsels to Parents, Teachers, and Students, 193 (1913).
Den största individuella Behandling ett Måste – Herren har på många sätt och på olika tider framställt för mig, med vilken omsorg vi bör behandla de unga – att det krävs den största individuella behandling då vi har med människosinnen att göra. Var och en som sysslar med de ungas undervisning och utbildning, behöver leva mycket nära den store Läraren för att kunna tillägna sig Hans ande och Hans sätt att arbeta. Det måste förmedlas undervisning, som kommer att påverka deras karaktär och livsgärning. – Evangeliets Tjänare, sidan 333 (1915).
Personlig Kontakt avgörande – I all undervisning är personlig kontakt av avgörande betydelse. När Jesus undervisade talade han individuellt till olika människor. Det var genom direkt kontakt och personligt umgänge som han utbildade sina tolv lärjungar. Han gav sin mest värdefulla undervisning i enskildhet och ofta bara till en enda person. Han erbjöd sina dyrbaraste skatter åt den förnäma rabbin han träffade på natten på Olivberget och åt den förkastade kvinnan vid brunnen i Sykar. De kunde påverkas, för de hade ett öppet och mottagligt sinnelag. Inte ens mängden som så ofta trängdes vid hans fötter var för Jesus en sammanhängande massa. Han talade direkt till varenda en och vädjade till det inte hos allihop. När han talade till dem, såg han dem i ögonen och lade märke till hur ansiktet lyste upp, han såg deras snabba svarande blick, som visade honom att de hade förstått det han sagt, och inom sig kände han gemenskap och välvillig glädje. – Vägen till Mognad, sidan 252 (1903).
Överansträngning gör en oduglig till, att bemöta andra – Lärarna själva bör skänka hälsans lagar rätt uppmärksamhet, så att de bevarar sina egna krafter i bästa möjliga tillstånd, och kan, genom exempel såväl som genom föreskrift, utöva inflytande över sina elever. Den lärare, vars kroppsliga krafter redan försvagats av sjukdom eller överarbete, bör vara särskilt uppmärksam på livets lagar. Han bör ta sig tid till rekreation. Han bör inte ta på sig ansvar utöver sitt skolarbete, som belastar honom fysiskt eller mentalt, så att hans nervsystem kommer ur balans; ty därigenom blir han oförmögen till, att ha med mänskosinnen att göra, och kan inte göra sig själv eller eleverna rättvisa. – Christian Temperance and Bible Hygiene, sidan 83 (1890). (Grundsatser för Kristen Utbildning, sidan 147.)
Att förstå olika Behov – Jag blev visad att vårt instituts läkare ska vara troende och andliga män och kvinnor. De ska förlita sig på Gud. Det finns många som kommer till institutet som genom sin egen syndiga njutningslystnad har dragit nästan alla slags sjukdomar på sig.
Denna grupp är inte förtjänt av den sympati som de ofta får. Och det är smärtsamt för läkaren att ägna tid och kraft åt denna grupp som är så fysiskt, mentalt och moraliskt förfallen.
Men det finns en grupp som genom okunnighet har levt i överträdelse av naturens lagar. De har arbetat för mycket och ätit omåttligt eftersom det var tradition att göra så. En del har genomgått mycket lidande hos många läkare men har inte blivit friskare utan mycket sämre.
Till slut slits de från arbetet, från samhället och från sina familjer och som sista utväg kommer de till hälsoinstitutet med en svag förhoppning om att de ska få hjälp. Denna grupp behöver sympati. De ska behandlas med största ömhet och ansträngningar ska göras för att få dem att förstå sin kropps lagar, så att de genom att sluta bryta mot dem och genom att behärska sig själva kan undgå lidande och sjukdom, straffet för brott mot naturens lag. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidan 178 (1872).
Sanningen skall inte sägas alla Gånger – Det är inte många av dem som rört sig i världsliga kretsar och som ser saker utifrån ett världsligt perspektiv, som är beredda att få fakta om sig själva framförda inför sig. Man bör inte ens uttala sanningar när som helst. Det finns rätta tidpunkter och tillfällen att tala, när ord inte verkar stötande. Läkarna borde inte vara utarbetade och stressade, för detta tillstånd främjar inte sinnesro, stabila nerver och en uppmuntrande, glad anda. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidan 182 (1872).
Kristus förstår – Han som tog på sig mänsklig natur vet hur man visar sympati för människor som lider. Kristus känner inte bara till varje människa och hennes särskilda behov och prövningar, utan han känner också alla de omständigheter som upprör och förvirrar vårt inre. Hans hand är utsträckt i öm medkänsla till varje barn som lider. De som lider mest är föremål för hans ömmaste medkänsla och sympati. Han känner med oss i våra svagheter, och han önskar att vi skall lägga våra bekymmer och problem vid hans fötter och lämna dem där. – Hälsa för Hela Människan, sidan 213 (1905).
Förbarmande för en i närmare Beröring med Kristus – Goda gärningar är de frukter som Kristus kräver, att vi skall bära: vänliga ord, goda gärningar, hänsyn till den fattige, den behövande, den lidande. När hjärtan visar medkänsla för hjärtan som tyngs av modlöshet och sorg, när händerna sträcks ut till den behövande, när den nakne kläds och främlingen hälsas välkommen att sitta ned i ditt vardagsrum och får en plats i ditt hjärta, kommer änglar mycket nära och en ansträngning som reagerar på detta besvaras i himlen.
Fadern ser från sin tron dem som utför dessa barmhärtiga gärningar och räknar dem till Sina dyrbaraste rikedomar. ”De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk.” (Mal. 3:17) Varje barmhärtig gärning mot den behövande och den lidande betraktas som om den görs för Jesus. När du hjälper den fattige, visar medkänsla med de lidande och förtryckta och är vän med föräldralösa, för du dig själv in i en närmare kontakt med Jesus. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 25 (1868).
Kristus uppmanar till Ömsinthet och Barmhärtighet – Sann medkänsla mellan medmänniskor är den egenskap, som skall känneteckna dem, som älskar och vördar Gud, jämförda med dem, som inte ger akt på Hans lag. Hur stor medkänsla uttryckte ej Kristus, genom att anlända till denna värld och ge Sitt liv som ett offer för en döende värld! Hans religion kom Honom, att uträtta äkta hälsomissionsarbete. Hela Han var en helande kraft. ”Jag vill se barmhärtighet, inte offer”, sade Han. {Matteusevangeliet 9:13, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Detta är det prov, som sanningens Store Upphovsman använde Sig av, för att skilja mellan sann och falsk religion. Gud önskar, att Hans hälsomissionärer skall uppträda med sann ömsinthet och barmhärtighet, som Kristus skulle visa, i fall Han vore i vår värld. – The Medical Missionary, den 1. augusti, 1893. (Medical Ministry, sidan 251.)
Summan av Lycka – Ett utvecklat intellekt är en stor rikedom, men utan en förstående och helgad kärleks uppmjukande inflytande, är det inte det mest värdefulla. Vi bör ha hänsynsfulla ord och handlingar mot andra. På tusen olika sätt kan vi visa andra uppmärksamhet i form av vänliga ord och blickar, som kommer att reflekteras tillbaka på oss själva. Det är många tanklösa kristna som genom att försumma andra visar, att de inte har någon gemenskap med Kristus. Det är omöjligt att ha gemenskap med Kristus och att trots detta vara ovänlig och glömma andras rättigheter. Många längtar intensivt efter vänlighet och sympati.
Gud har gett var och en av oss en egen identitet, som inte kan slås samman med andras. Emellertid kommer våra individuella personlighetsdrag att vara mycket mindre framträdande om vi verkligen tillhör Kristus och Hans vilja är vår. Våra liv bör helgas till andras bästa och deras lycka, som vår Frälsares liv blev. Vi bör glömma oss själva och alltid söka efter tillfällen till att visa tacksamhet för all den godhet som andra har visat mot oss. Vi bör använda alla möjligheter till att uppmuntra andra, mildra deras sorger och befria dem från deras bördor genom vänliga handlingar och små bevis på kärlek och omtanke. Denna form av vänlighet och uppmärksamhet som börjar i hemmet och efterhand sträcker sig utanför familjekretsen, utgör tillsammans livets summa av lycka. När dessa saker försummas, leder det till bitterhet och sorg. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 539-540 (1875).