Beroende och Oberoende

(A) Avhängig Gud, inte Människor
Gudsberoendet skall vara fullständigt – Gud vill, att varje själ, för vilken Kristus dog, skall uppgå i eller bli en del av vinträdet, varvid han förbinds med vinstocken, och suger näring från den. Vårt beroende av Gud är absolut, och bör hålla oss synnerligen ödmjuka; och på grund av vår avhängighet av Honom, bör vår kunskap om Honom växa till högst märkbart. Gud vill, att vi avlägsnar oss från varje form av själviskhet, och vi skall komma till Honom, inte som ägare av oss själva, utan som Herrens köpta egendom. – Special Testimonies, Serie A, Band 8, sidorna 8-9, 1897. (Vittnesbörd för Predikanter och Bibelarbetare, sidorna 324-325.)

Var beroende av Gud, inte av Människor – Gud vill föra människan in i ett direkt förhållande till sig själv. I allt sitt handlande med människor upprätthåller han principen om människans personliga ansvar. Han försöker uppmuntra oss till att känna ett personligt beroende av honom och att inse vårt behov av personlig vägledning. Han längtar efter att föra det mänskliga i förbindelse med det gudomliga, så att människan kan bli förvandlad till Guds avbild. Satan arbetar för att förhindra detta. Han försöker få människor att bli beroende av andra människor. När människors sinnen vänds bort från Gud, kan frestaren föra dem in under sitt herravälde. På det sättet får han kontroll över människan. – Hälsa för hela Människan, sidan 206 (1905).

Gör Gud till Ditt allt. Om inte, är det dags att göra halt. Stanna upp, där Du befinner Dig och ändra sakernas tillstånd... Ropa på Gud i uppriktighet, i själslig hunger. Brottas med de himmelska krafterna, tills Du uppnår segern. Lägg hela Ditt väsen i Herrens händer – själ, kropp och ande – och bestäm Dig för, att bli Hans kärleksfulla, helgade redskap, som handlar enligt Hans önskan, behärskas av Hans sinne, fylls av Hans Ande; ... då kommer Du att tydligt uppfatta himmelska saker och ting. – Manuskript 24, 1891. (Guds Söner och Döttrar, sidan 105.)

Gör Gud till Din Rådgivare – I stället för att berätta om Dina bryderier för en broder eller predikant, skall Du lägga fram dem inför Herren i bön. Ställ inte predikanten på Guds plats, utan be för honom. Alla har vi felat på den här punkten. En Kristi predikant är som andra personer. Förvisso bär han ett heligare ansvar på sina axlar, än den vanlige medborgaren, men han är inte ofelbar. Han är omgiven av svaghet, och behöver nåd och Guds ljus. Han behöver den himmelska smörjelsen, för att uträtta sitt arbete med precision och framgång, varigenom han bevisar sig vara en sann tjänare åt korset. Det finns de, som inte känner till vägen till liv och frälsning, och de finner i en gudfruktig pastor en person, som lär dem, vad de skall göra, för att bli frälsta.

De, som känner till bedjandets konst, som känner till invitationen från Kristi evangelium, som känner till Hans löftens osvikliga hållbarhet, visar Gud vanära, när de lägger sina bördor på begränsade människor. Det är alltid rätt, att rådgöra gemensamt. Det är rätt, att tala gemensamt. Det är rätt, att tydliggöra hindren mot genomförandet av ett projekt för bröderna och pastorn. Men skandalisera inte Gud, genom att söka klokhet från människor. Sök upp Gud för den visdom, som kommer ovanifrån. Inbjud medarbetarna till bön med Dig, för då kommer Herren att uppfylla Sitt ord: ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem’” (Matteusevangeliet 18:20). – Manuskript 23, 1899.

(B) Beroende och Oberoende under Arbetets Gång
En Persons Tänkande – Det är ett misstag, att få folk till att tro, att Kristi arbetare inte skall gå framåt, förrän de har lagt fram sina planer för en ansvarshavande. Folk får inte vänjas vid, att blicka upp till människor som till Gud. Samtidigt som det är nödvändigt, att bröder rådslår och att medarbetarna strävar enhälligt, får inte en persons tänkande och en persons omdöme styra det hela. – The Review and Herald, den 7. augusti, 1894.

Att växa till i Slagkraft – Gud är Sitt folks styresman, och Han lär dem, som skänker Honom sin tankeförmåga, hur de skall använda förståndet. När de använder sin beslutsförmåga, växer de till i slagkraft. Herrens arvtagare består av stora och små kärl, men var och en tilldelas sitt eget arbete. En eller flera mäns tänkande skall inte betraktas som tryggt för alla att rätta sig efter. Måtte alla vända sig till Gud, förtrösta på Honom, och fullständigt tro på Hans kraft. Bär Kristi ok, inte människors, ty de saknar kraft till, att avhålla Dig från syndafall. – Brev 88, 1896.

Råd till en Chef – Du måste vara beroende av Gud. Du får inte låta andra ta över Ditt tänkande och beslutande. Du får inte låta deras hala tungor övertala Dig till, att färdas längs falska vägar. Lita fullt ut på Honom, som har tillkännagett: ”Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig” (Hebréerbrevet 13:5, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98). – Brev 92, 1903.

Beroende av Gud stärker Tilliten – När människor låter bli med, att vara avhängiga av människor, när de förlitar sig på Guds kraft, kommer de att visa varandra mera tillit. Vår tro på Gud är över huvud taget väldigt svag, och vår tillit till varandra är över huvud taget väldigt dålig. – Special Testimonies, Serie A, Band 3, sidan 48, 1895. (Vittnesbörd för Predikanter och Bibelarbetare, sidan 214.)

Självberoende inleder i Frestelse – Genom allvarlig bön och beroende av Gud fick Salomo en vishet som väckte beundran i världen. Men när han lämnade honom som var källan till hans styrka, och började lita på sig själv, blev han ett byte för frestelsen. De underbara gåvor och krafter som gavs denne, den visaste bland kungar, gjorde honom till ett mer verksamt redskap för själens fiende. – Den Stora Striden, sidan 439 (1911).

Beroende av andra kan antyda Omognad – Människor, som borde vara lika uppriktiga i varje nödsituation som kompassnålen i förhållande till polen, har blivit ineffektiva i sina ansträngningar att skydda sig mot kritik och undvika ansvar av rädsla för att begå misstag. Människor med gott intellekt är bebisar när det gäller disciplin, därför att de är fega när det gäller att ta det ansvar och bära de bördor som de borde. De försummar att bli effektiva. De har alltför länge litat på att någon människa skall göra upp planer för dem och att denne tänker ut det som de i högsta grad själva förmår att göra för Guds verk. Mentala brister möter oss på varje punkt.

Människor som är nöjda med att låta andra planera för dem och tänka för dem är inte helt utvecklade. Om de lämnades till att själva göra upp sina planer skulle de visa sig vara omdömesgilla, nogräknade människor. Men när de förs i kontakt med Guds verk, är det en helt annan sak för dem. De förlorar nästan helt denna förmåga. De är nöjda med att förbli så inkompetenta och ineffektiva att andra måste utföra planeringsarbetet och tänka mycket för dem. Somliga människor visar sig vara helt odugliga till att bana en egen väg åt sig. Måste de alltid lita på att andra skall göra deras planeringsarbete och deras undersökningar och att de skall använda sitt intellekt och sitt omdöme för deras räkning? Gud skäms över sådana soldater. Han blir inte förhärligad genom att de deltar i Hans verk, när de bara är maskiner. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 495-496 (1875).

Efterlyses: Självständiga Män – Det behövs självständiga män som är allvarliga i sina strävanden, inte män som är påverkbara som kitt. De, som vill att deras arbete skall vara tillrättalagt för deras händer och som vill ha en viss mängd arbete att utföra för en bestämd lön och som tror sig vara lämpliga utan anpassning eller utbildning, är inte de män som Gud kallar till att verka i Hans sak. En man som inte kan anpassa sina förmågor till nästan vilken plats som helst när förhållandena kräver det, är inte den man som vår tid behöver.

De män som Gud vill knyta till Sitt verk, är inte slappa, förståndssvaga män som varken äger muskelkraft eller moralisk karaktärsstyrka. Det är endast genom fortsatt och uthållig tjänst som människor kan disciplineras till att bära en del av Guds verk. Dessa män borde inte bli missmodiga om omständigheter och omgivningar är de mest ogynnsamma. De bör inte ge upp sitt mål som ett totalt misslyckande förrän de är överbevisade bortom allt tvivel om att de inte kan göra mycket för Guds ära och för själars goda. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidan 496 (1875).

Ohelgat Oberoende härrör från Själviskheten – De onda följderna av egenkärlek och ohelgat oberoende, som skadar vår användbarhet mest och som kommer att visa sig bli vår undergång om den inte övervinns, kommer från själviskhet. ”Rådgör med varandra” är budskapet som har upprepats för mig om och om igen av Guds ängel. Genom att påverka en människas omdöme kan Satan försöka styra saker och ting som det passar honom. Han kanske lyckas vilseföra två personer, men när flera rådgör med varandra är det säkrare. Varje plan blir då närmare granskad och varje nytt steg blir noggrannare genomtänkt. Därigenom blir risken mindre för förhastade och okloka ageranden, som skulle föra med sig förvirring, svårigheter och nederlag. Enighet ger styrka. Splittring leder till svaghet och nederlag. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidorna 29-30 (1882).

(C) En oberoende Anda
Farorna med personligt Oberoende – Påminn er alltid om, vad som passar till vår kristna bekännelse som Guds särskilda folk och ta er i akt så att ert inflytande inte får motarbeta Guds avsikt, så att ni på grund av Satans bedrägeri blir en stötesten, direkt på de svagas och haltandes väg. Det ligger en fara i att ge våra fiender tillfälle att håna Gud och hysa förakt för dem som tror på sanningen. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidorna 477-478 (1889).

Andligt Oberoende – Det har alltid i församlingen funnits sådana som varit benägna att hävda ett individuellt oberoende. De tycks inte kunna inse att andligt oberoende har en benägenhet att leda människan till att lita för mycket på sig själv och att handla efter sitt eget omdöme, snarare än att respektera sina medtroendes råd och högt uppskatta deras omdöme, framför allt deras som bekläder de ämbeten som Gud har utsett för att leda sitt folk. Gud har beklätt sin församling med särskild auktoritet och kraft, vilken ingen kan anses ha rätt att ringakta eller avvisa, eftersom den som handlar så, avvisar Guds röst. – Löftestiden, sidan 163 (1911).

Gemensamt Agerande – En punkt måste beaktas och det är den personliga friheten. Såsom soldater i Kristi arme skulle vi handla i samförstånd inom de olika avdelningarna i vårt arbete. ... Varje arbetare skulle handla med hänsyn till de övriga. Jesu lärjungar handlar inte oberoende av varandra. Vår styrka måste vara i Gud, och den måste förvaltas så att den omsätts i ädel, samlad handling. Den får inte förslösas på meningslösa företag. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidorna 534-535 (1889).

Självtillräcklighet utsätter oss för Satans List – Vi lever mitt under den sista tidens faror och om vi har en anda av självtillräcklighet och oberoende kommer vi att utsättas för Satans list och bli besegrade. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidan 66 (1872).

(D) Moraliskt Oberoende
Lagen om ömsesidigt Beroende – Vi är alla delar av mänsklighetens stora väv, och vadhelst vi kan göra, för att gagna och lyfta upp andra, kommer att ge oss själva välsignelse. Lagen om ömsesidigt beroende löper genom alla samhällsklasser. De fattiga är inte mera beroende av de rika, än de rika är av de fattiga. Lika väl som att den ena klassen begär en del av de välsignelser, som Gud har givit dess förmögnare grannar, behöver den andra den trogna tjänst, de andliga och kroppsliga krafter, som är den fattiges kapital. – Patriarker och Profeter, sidan 579 (1890).

Plikten, att följa Överbevisningen om Pliktens Väg – Satan verkar på många sätt genom mänskligt inflytande för att binda sina fångar. Han försäkrar sig om stora skaror genom att binda dem med sympatins silkessnören till personer som är fiender till Kristi kors. Oavsett vilka dessa band är, mellan föräldrar och barn, mellan äkta makar eller mellan vänner, blir konsekvenserna desamma. Sanningens motståndare vill härska över samvetet. De som påverkas av dem har inte tillräckligt mycket mod eller självständighet för att följa sin egen överbevisning om pliktens väg. – Den Stora Striden, sidan 513 (1911).

Individens Omdöme offras – Även om förnuftet och samvetet har överbevisats, vågar dessa människor [trons bekännare inom de stora samfunden], som är vilseförda, inte tänka annorlunda än sina predikanter. Deras personliga uppfattning och deras eviga intressen offras av hänsyn till en annans otro, stolthet eller fördomar. – Den Stora Striden, sidan 512 (1911).

Stå själv för det Rätta – Det kommer att kräva mod och självständighet att resa sig över den kristna världens religiösa standard. De följer inte Frälsarens självförnekande exempel. De gör inga uppoffringar. De försöker hela tiden att undgå det kors som Kristus förklarar vara tecknet på lärjungaskap. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 78 (1882).

Moralisk Självständighet, när Världen måste trotsas – Moralisk självständighet kommer att vara helt på sin plats, när världen måste trotsas. Genom att anpassa oss helt till Guds vilja, kommer vi att hamna i ett fördelaktigt läge, och kommer vi att inse det nödvändiga i en fullständig skilsmässa från världens seder och bruk. Vi skall inte blott upphöja vår standard en smula över världens standard; utan vi skall göra skiljelinjen klar och tydlig. – The Review and Herald, den 9. januari, 1894. (Grundsatser för Kristen Utbildning, sidan 289.)

Moralisk Självständighet en Dygd – Det enda säkra för oss är att stå fasta som Guds utvalda folk. Inte en tum får vi ge efter för denna degenererade tids mode och vanor, utan vi ska stå moraliskt självständiga och inte kompromissa med dess omoraliska, avgudadyrkande vanor. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 78 (1882.)

(E) Tankens Självständighet
Äkta Självständighet är inte lika med Envishet – Sinnets sanna självständighet är inte lika med styvsinthet. Denna självständighet leder de unga till, att anta åsikter vilande på Guds Ord, oavsett, vad andra säger eller gör. I fall de är i en grupp med icke-troende, ateister eller hedningar, leder det dem till, att erkänna och försvara sin tro på evangeliets sanningar i motsättning till de ogudaktiga kamraternas orimliga invändningar och spetsfundigheter. I fall de är hos sådana, som menar det vara en dygd, att påvisa bekännande kristnas fel och därmed håna religion, moral och dygd, kommer sinnets verkliga självständighet att leda dem till, att vänligt och samtidigt frimodigt förklara, att hånflinen är en dålig ersättning för sunda argument. Detta sätter dem i stånd till, att se bortom den småaktiga kritiken och skönja dess upphovsman, Guds och människors fiende, och till att stå emot honom i form av hans mänskliga redskap. – The Review and Herald, den 26. augusti, 1884. (Grundsatser för Kristen Utbildning, sidorna 88-89.)

Individuell Självständighet är av Nöden – Det finns män som smickrar sig med att de skulle kunna uträtta något stort och gott om bara omständigheterna omkring dem var annorlunda, samtidigt som de inte använder de förmågor de redan har genom att vara verksamma i de situationer som Försynen har placerat dem i. Människan kan forma sina omständigheter, men omständigheter borde aldrig forma människan. Människan bör gripa tag i omständigheter som redskap, som hon bör arbeta med. Hon bör råda över omständigheter, men skulle aldrig låta omständigheter att råda över henne. Personlig självständighet och personlig kraft är de egenskaper som nu behövs. Individens karaktär behöver inte offras, men den bör anpassas, förädlas och höjas. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 496-497 (1875).

Så långt, men inte längre, i Självständighet – Gud vill, att det skall vara disciplin bland Hans folk, att de enigt skall samverka och att de skall ha samma synsätt, vara ens till sinnes och ha samma åsikt. För att detta skall uppnås, är det mycket, som måste göras... Herren skulle inte vilja att vi gav upp vår individualitet. Men vilken människa kan rätt bedöma, hur långt denna fråga om personlig självständighet borde få sträcka sig? ...

Petrus förmanar sina bröder: ”Likaså, ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.” (1 Petr. 5:5) Aposteln Paulus uppmuntrar också sina bröder i Filippi till enighet och ödmjukhet: ”Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidan 360 (1875).

Guds Kraft vår Förtröstan – Bröder, jag uppmanar er att gå framåt med blicken riktad endast på Guds härlighet. Låt Hans kraft vara er förtröstan och Hans nåd bli er styrka. Sök att genom studiet av Bibeln och genom allvarlig bön få en klar uppfattning om er plikt, och utför den sedan troget. Det är viktigt att ni visar trohet i de små tingen. Genom att göra så kommer ni att skaffa er okränkbara vanor även vid större ansvar. Vardagslivets små händelser går ofta förbi utan att ni lägger märke till dem, men det är dessa som formar karaktären. Varje händelse i livet är betydelsefull för det goda eller det onda. Sinnet behöver fostras genom dagliga prövningar, för att det skall få kraft att stå fast i svåra situationer. I dagar av prövningar och faror kommer ni att behöva styrka för att kunna stå orubbligt fasta för det rätta, oberoende av varje motsatt inflytande. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 561 (1881).