[Se Kapitel 68, ”Samhälleliga Förhållanden”.]
Lagen om ömsesidigt Beroende – Vi är alla delar av mänsklighetens stora väv, och vadhelst vi kan göra, för att gagna och lyfta upp andra, kommer att ge oss själva välsignelse. Lagen om ömsesidigt beroende löper genom alla samhällsklasser. – Patriarker och Profeter, sidorna 534-535 (1890).
Människorna gjorda nödvändiga för varandra – Enligt Herrens plan, har människorna gjorts nödvändiga för varandra. Om alla ville göra sitt yttersta, för att bistå de behövande genom osjälvisk omtanke och kärlek, vilket välsignat verk vi skulle se! Åt alla har Gud anförtrott talanger. Dessa talanger skall vi bruka, för att underlätta varandras vandrande på den smala stigen. I det här verket är alla inbördes knutna, och alla är förenade med Kristus. Det är genom osjälviskt tjänande, som vi använder våra talanger på klokaste vis. – Brev 115, 1903. (Our High Calling, sidan 182.)
Hjälper vi andra, hjälper vi oss själva – Många är i mörker. De har förlorat orienteringen. De vet inte, vad de skall ta sig till. De förvirrade bör söka upp andra förvirrade, och låta dem höra hoppets och uppmuntrans ord. När de inleder detta verk, kommer ljuset från himmelen att uppenbara stigen, som de bör hålla sig till. Deras hugsvalande ord till de drabbade kommer att trösta dem själva. Genom att bispringa andra, kommer de själva att undsättas i sina vanskligheter. Då ersätter fröjden ledsamheten och dysterheten. Då flödar hjärtat – fyllt av Guds Ande – över av värme mot varje medmänniska. Varje dylik individ befinner sig inte längre i mörker; ty vederbörandes ”natt” skall ”bli lik middagens ljus” – Manuskript 116, 1902. (SDA Bibelkommentar, Band 4, sidan 1151.)
Vårt fortgående Inflytande – Vi upprätthåller den högtidligaste förbindelse med varandra. Vårt inflytande är alltid till fördel eller nackdel för människors frälsning. Antingen samlar vi med Kristus eller skingrar åt alla håll. Vi borde vandra ödmjukt och göra stigarna raka, annars för vi bort andra från den rätta vägen.
Det är mycket betydelsefullt och viktigt att vi försöker uppnå renhet i tanke, ord och handling. Låt oss komma ihåg att våra ”hemliga” synder uppenbaras i Guds ljus! Satan inger tankar och känslor även åt den allra bästa, men om dessa tillbakavisas som opassande och inte omhuldas, befläckas inte sinnet med skuld och inga andra skadas heller av deras inflytande. O, att vi vore mera en doft av liv till liv för våra medmänniskor! – The Review and Herald, den 27. mars, 1888.
Inflytandets långtgående Verkningar – Kanhända vi först vid domen får veta graden av inflytande från ett vänligt, omtänksamt handlande gentemot den inkonsekvente, den oresonlige och den ovärdige. Om Du, efter att ha utsatts för deras grundliga provokation och orättvisa, behandlar dem såsom oskyldiga och rent av anstränger Dig för, att behandla dem vänligt, då har Du uppträtt som en kristen. Då blir de överraskade och skamsna, samt inser sitt handlingssätt och sin elakhet tydligare, än om Du rakt på sak förde deras nedriga uppförande på tal och tillrättavisade dem. – Brev 20, 1892. (Medical Ministry, sidorna 209-210).
Oartigheten och dess Påverkan – De goda egenskaper, som många äger, ligger dolda, och i stället för att locka själar till Kristus, skrämmer de bort dem ifrån Honom. Om sådana personer märkte inflytandet från sin oartighet och ovänlighet mot icke troende och hur frånstötande detta uppträdande är för Gud, skulle de bättra sig, ty brist på hyfs är en av de största stötestenarna för syndare. Själviska, klagande, sura kristna upprättar vägspärrar, så att syndare inte törs närma sig Kristus. – The Review and Herald, den 1. september, 1885. (Our High Calling, sidan 229.)
Var kärleksfulla – Låt Kristus synas i allt det Ni gör. Låt alla se, att Ni är levande epistlar eller brev från Jesus Kristus... Var kärleksfulla. Låt Era liv vinna allas hjärtan, som kommer i beröring med Er. För närvarande uträttas det för litet, för att göra sanningen tilltalande för andra. – Manuskript 6, 1889.
Varje Handling en Påverkan – Varje ord Du talar, varje handling Du utför, utövar ett inflytande på gott eller ont på dem, som Du umgås med; och hur viktigt är det inte därför, att Kristus bor i Dig genom tron, så att Dina ord blir ord till liv, och Dina gärningar av kärlek. – The Review and Herald, den 12. juni, 1888.
Ansvarig för ens Inflytande – Gud håller var och en ansvarig för det inflytande, som omger vederbörandes själ, för hans och andras skull. Han uppmanar unga män och kvinnor, att vara strängt självbehärskade och samvetsgranna i bruket av sina sinnes- och kroppskrafter. Deras förmågor går endast att utveckla genom det flitiga bruket och den kloka tillämpningen av personens krafter till Guds förhärligande och medmänniskornas nytta. – Brev 145, 1897.
Omgivna av en Trons Atmosfär – Det är av yttersta vikt för oss, att vi omger själen med trons atmosfär. Varje dag bidrar vi till vårt eviga öde genom stämningen, som omger själen. Vi hålls personligen ansvariga för det inflytande vi utövar, och våra ord och handlingar för med sig följder, som vi inte förnimmer.
I fall Gud skulle ha skonat Sodom för tio rättfärdiga personers skull, hur omfattande inflytande för det goda skulle då inte uppkomma tack vare Guds folks trofasthet, om alla bekännare av Kristi namn också vore iförda Hans rättfärdighets klädnad?
Om Gud förmådde, att peka ut garvaren Simons bostad och yrke samt exakt förklara för officeren, hur han skulle finna honom, där han bodde vid havet, känner Han också till oss vid namn, Han vet, vad vi arbetar med, var vi bor och vilka våra erfarenheter har varit. Han vet, om vi verkligen röjer undan allt skräp och samtliga hinder från Kungens körbana, så att Han kan kalla våra själar framåt och uppåt, eller om vi fyller stigen med skräp och spärrar vår egen väg samt lägger ut snubbeltråd framför syndare, så att dyrbara själar, som Kristus dog för, hindras från frälsning. – Manuskript 66, 1895.
Att bemöta olika Slags Läggningar – Herren vill se oss helgade. Vi kommer att behöva bemöta folk med alla möjliga läggningar, och därför bör vi vara i stånd till, att hantera människors sinnen. Vi måste be Kristus om välsignande ord att yttra. Och när vi så försöker, att biträda andra, kommer vi att själva att bli välsignade. – Manuskript 41, 1908.
Ett synnerligen viktigt Uppdrag – Det här är det känsligaste och svåraste uppdrag [att påtala fel] en människa kan få. Det kräver att man har den djupaste takt, den skickligaste medkänsla, kunskap om människans natur, tro och tålamod som man fått från Gud, och att man är villig att arbeta, vaka och vänta. Inget är viktigare än en sådan uppgift. – Vägen till Mognad, sidan 292 (1903).
Grannlaga Uppgift, att hantera Sinnen – Det är en väldigt grannlaga uppgift, att bemöta mänskliga sinnen. Det går att stå på sig, utan att någonsin göra deras hjärtan mjuka; eller kan man närma sig själen i fråga och med ett hjärta fullt av kärlek leda honom bort från fiendens farliga område, inte driva honom dit och låta honom bli ett lätt byte för Satans frestelser. – Brev 102, 1897.
Var och en utsätts för sina särskilda Prövningar – Vi har inte råd med, att på minsta sätt utgöra ett hinder för andra. Var och en har sina egna frestelser och prövningar att möta, och det är meningen, att vi skall vara till hands, för att hjälpa och stärka den frestade. Vi skall uppmuntra och, om möjligt, lyfta upp dem, som är svaga i tron. Genom att upprepa Guds löften, kan vi stundom befria de prövade och besvärade från nedstämdhet. – Manuskript 41, 1908.
Råd till en Hustru beträffande personliga Förhållanden – Herren har meddelat mig, att jag skall säga till Dig: ”’Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det” (Lukasevangeliet 13:24). Herren ber Dig, att Du skall hålla Dig nära Honom. Tala så, som Han skulle tala, och uppträd så, som Han skulle uppträda. Låt ingen förvrida huvudet på Dig och få Dig till, att tala oöverlagt. Håll Din egen själ ren och glasklar samt tankarna upphöjda och helgade. Varken prisa eller upphöj personer, så att de skadas därav, var ej heller snar till, att fördöma sådana, som Du anser handlar oklokt. Låt alla se, att Du älskar Jesus och litar på Honom. Ge maken och Dina troende och icke troende vänner belägg för, att Du önskar, att de skall skönja sanningens skönhet. Men visa inte den smärtande, oroliga ängslan, som så ofta spolierar ett gott verk. – Brev 145, 1900.
Kristen Förståelse – De, som tar vara på sina förmåner och tillfällen, är, enligt Bibelns synsätt, talangfulla och välutbildade personer; fast inte blott väl belästa, utan lärda till intellektet, till sättet, till uppträdandet. De är förfinade, ömsinta, förbarmande, tillgivna. Detta är, har Herren visat mig, vad Han fordrar av Sitt folk. Gud har gett oss förmågor att använda, att låta utvecklas och styrkas genom utbildning. Vi bör fundera ingående och reflektera, varvid vi nogsamt lägger märke till förhållandet mellan orsak och verkan. När vi gör det, kommer många att hålla tand för tunga och inte rusa åstad, för att bättre motsvara Guds avsikt med deras skapelse. – Manuskript 59, 1897.
Ärlighet föder Förtroende (råd till en läkare) – Om det förekom betydligt mera ärlighet och mindre hemlighetsfullhet, om broderligt förtroende uppmuntrades, om det vore mindre av jaget och mera av Kristi anda, om vi ägde en levande tro på Gud, skulle molnet, som Satan så gärna innesluter våra sinnen i, jagas bort. – Brev 97, 1898.
Reformatorer, inte Fanatiker – Det man måste hålla i minnet, är att ni är reformatorer och inte fanatiker. Visa ingen småaktighet i ert umgänge med icke-troende, ty om ni inte slutar pruta på ett litet belopp, kommer ni till sist att förlora ett mycket större belopp. De kommer att säga: ”Den mannen är en bedragare. Han skulle lura er på era rättigheter om han kunde, så var på er vakt när ni gör affärer med honom”.
Men om något av er vinst kommer andra till godo när ni handlar, så kommer andra att handla lika generöst mot er. Småaktighet föder småaktighet, girighet föder girighet. De som handlar så, ser inte hur föraktligt det uppfattas av andra, i synnerhet av dem, som inte har vår tro. Och sanningens dyrbara sak bär märke av denna defekt. – Brev 14, 1887. (Evangelisation, sidorna 90-91.)
Gå rakt på Sak – I alla våra göranden, var vi än må befinner oss, skall vi vara helt uppriktiga. Vi har inte råd med, att överträda ett enda av Guds bud för världslig vinning. Vilka är vi? Kristus sade till Sina lärjungar: ”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.” {Matteusevangeliet 5:13.} – Manuskript 50, 1904.
Ärlighet ett Måste – Under livets samtliga skeden skall ärlighetens strängaste principer vidmakthållas. Dessa är inte de principer, som styr vår värld, ty Satan – en bedragare, lögnare och förtryckare – är dess herre, och hans undersåtar följer honom och genomför hans planer och avsikter. Kristna tjänar dock en annan Mästare, och deras handlingar måste utföras i Gud, även om de inte tjänar något på det.
Avvikelser från hundraprocentig rättvisa i affärstransaktioner må te sig som småsaker för somliga, men så betraktade inte vår Frälsare det. Hans ord härvidlag är tydliga och klara: ”Den som är trogen i smått är också trogen i stort” (Lukasevangeliet 16:10). Den, som lurar nästan i det lilla, gör det också i det stora, om möjligheten yppar sig. En slintande tunga i små ärenden är lika mycket oärlighet i Guds ögon, som falskhet i större angelägenheter.
I dagens kristna värld sker det bedrägerier i ohygglig omfattning. Guds budhållande folk borde visa sig stå ovanför sådant. Den oärlighet, som skämmer människors bemötande av varandra, skall aldrig förekomma hos någon, som bekänner sig tro på den nuvarande sanningen. Guds folk åsamkar eller orsakar sanningen allvarlig skada genom minsta avvikelse från rättskaffenheten.
Kanhända en viss person inte är så rasande grann till det yttre, han må ha många brister, men om han är omvittnat ärlig, blir han respekterad. Idel rättskaffenhet döljer många motbjudande karaktärsdrag. En man, som troget håller sig till sanningen, vinner allas förtroende. Förutom att trossyskonen litar på honom, måste icke-troende medge, att han är en hedersman. – Brev 3, 1878.
Osviklig Rättskaffenhet är som rent Guld – Arbetslivet gör, att Guds tjänare mer eller mindre måste ha att göra med världsligt sinnade personer, men de bör köpa och sälja med insikten om, att Guds öga vilar på dem. Inga felaktiga vågskålar eller bedrägliga vikter skall användas, ty sådana är en avskyvärdhet för Herren. I varje affärstransaktion skall en kristen uppträda precis så, som han önskar, att trossyskonen skall tro att han gör. Hans handlande styrs av bakomliggande grundregler. Han intrigerar inte; alltså har han inget att dölja, inget att släta över.
Han må klandras, han må prövas, men hans osvikliga rättskaffenhet strålar likt rent guld. Han utgör en välsignelse för alla han känner, ty hans ord är pålitligt. Han är en person, som inte utnyttjar sin nästa. Han är en vän och gynnare av alla, och omgivningen förtröstar på hans goda råd. Anställer han arbetare till skörden? Han lurar dem inte på deras välförtjänta lön. Har han pengar, som han saknar omedelbar användning för? Då avhjälper han sin mindre lyckligt lottade broders behov. Han lägger inte tunnland till tunnland, eller fyller fickorna med guld, genom att dra nytta av grannens alarmerande omständigheter. Hans avsikt är, att hjälpa och välsigna medmänniskorna.
En verkligt ärlig person drar aldrig nytta av svaghet eller oförmåga, för att fylla den egna portmonnän. Han godtar skälig betalning för sina varor. I fall dessa varor är undermåliga, erkänner han det villigt för köparen, ehuru detta må strida mot hans ekonomiska intressen. – Brev 3, 1878.
Att förstå Människorna – Den som vill omskapa människor måste förstå dem. Man kan bara nå dem och hjälpa dem utvecklas genom medkänsla, tro och kärlek. Jesus visade att han är den främste av alla lärare. Av alla som någonsin har levt på jorden är han den enda som helt har förstått människornas inre. – Vägen till Mognad, sidan 78 (1903).
Det är en ren vetenskap, att bemöta synbart sårbara individer. Om vi tänker undervisa andra, måste vi först lära oss av Kristus. Vi behöver vidga våra vyer, för att uträtta sant missionsarbete och visa taktfullhet i samröret med sinnen.
De med minst hjälpbehov brukar vi lägga särskilt märke till. Likväl behöver vi visa särskild klokhet i bemötandet av dem, som ter sig tanklösa och tröga. Vissa förstår sig inte på Guds verks helighet. De minst dugliga, de tanklösa, ja, även de loja och slöa är i särskilt behov av vår noggranna, till bön länkade uppmärksamhet. Vi måste utöva takt vid bemötandet av dem, som tycks vara okunniga och stå vid sidan av allfarvägen. Genom uthållig ansträngning å deras vägnar skall vi bispringa eller hjälpa dem, att bli användbara i Herrens verk. De kommer att gladeligen reagera på tålmodigt, ömsint, kärleksfullt intresse.
Vi skall samverka med Herren Jesus, för att återställa de ineffektiva och de felande till intelligens och renhet. Detta arbete går att likställa i viktighetsgrad med evangelii tjänst. Gud kallar oss, att uppvisa outtröttligt, tålmodigt intresse för deras frälsning, som är i behov av gudomlig polering. – Brev 113, 1905. (Medical Ministry, sidan 209).
Dryfta inte Klagomål – ”Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.” {Matteusevangeliet 5:9.} Vem kallar dem för det? Jo, alla de himmelska förnuftsvarelserna. Uppmuntra därför aldrig en frestad själ till, att redogöra för orsakerna till klagomål mot en broder eller vän. Säg åt dem, att Du inte vill höra deras fördömande och elaka ord, eftersom Din Rådgivare har sagt åt Dig i Sitt Ord, att om Du upphör med, att orsaka strid och blir en fredsmäklare, kommer Du att bli välsignad. Säg till dem, att det här är den välsignelse Du längtar efter.
För Kristi skull: Tala inga onda ord, nej, tänk dem inte ens! Måtte Herren hjälpa oss till, att inte bara läsa Bibeln, utan att också leva ut dess lärosatser. Den människa, som troget utför sitt arbete, som binder ihop vänlighet med kraft, rättvisa med kärlek, får de himmelska förnuftsväsendena att brista ut i jubel, och därmed förhärligar hon Gud. Låt oss uppriktigt eftersträva, att bli goda och att göra det goda, för då kommer vi att ges livets krona, som inte förstörs. – Manuskript 116, 1898.
Att verka för och med andra – Några av dem som tycks vara mest insnärjda i synd kommer, när ljus går upp i deras själ, att bli framgångsrika arbetare för just sådana syndare som de själva har varit en gång. Genom tro på Kristus kommer några att tjäna i höga positioner och bli anförtrodda ansvar i arbetet för människors frälsning. De vet var deras svagheter ligger, och förstår hur fördärvad den mänskliga naturen är. De är medvetna om syndens och onda vanors starka makt. De inser att de inte kan vinna seger utan Kristi hjälp, och deras ständiga rop är: ”Jag kastar mig hjälplöst på dig.” – Hälsa för Hela Människan, sidan 148 (1905).
Gå varsamt fram – Låt oss undvika, att sätta oss själva och andra under press, låt oss i stället förlita oss på den Helige Ande. Gå varsamt fram med människorna. Om Era hjärtan är fyllda av andlig ömsinthet, skall Ni finna en väg in i övertygade hjärtan. Se till, att doppa Era ord i den himmelska oljan från de två olivkvistarna. Vi behöver få den gyllene oljan tömd i beredda kärl, så att oljan går att förmedla till dem, som söker sanningen. Kom alltid ihåg, att det hela inte sker ”genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.”{Sakarja 4:6.} – Brev 200, 1899.