Klarögd andlighet behövs. Aldrig tidigare har kristna män och kvinnor, överallt i samhället, varit i större behov av klarögd andlighet som nu. Det är inte tryggt, att förlora Kristus ur sikte för ett ögonblick. Hans efterföljare måste be och tro samt älska Honom innerligt.
Ett högst ingående verk måste göras, för att rena själens tempel på dess naturliga böjelse för synd. Den kristne måste vara klarvaken, så att han står emot otuktens sakta smygande godtagande ibland dem, som säger sig vara helgade. När våra hjärtan är rena, tvagna och gjorda vita i Lammets blod, fortsätter formandet skisserat i Kristi underbara bön: ”jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen” [Johannesevangeliet 17:19].
Vad skall man säga om en person, som har välsignats storligen som lärare om rättfärdighet, men som faller för frestelse och slår in på syndens väg? Satan, i en himmelsk ängels gestalt, har närmat sig honom, såsom han kom till Kristus i frestelsens vildmark, och han har avgått med segern....
Satans förklädnad som en ljusets ängel. Satan söker ihärdigast att snärja dem, som har erhållit mest ljus. Han vet, att om han kan lura dem, kommer de, under hans herravälde, att iföra synden rättfärdighetens klädnad, och leda många vilse. Jag säger till alla: Var på Er vakt; ty likt en ljusets ängel vandrar Satan runt i varje församling med kristna medarbetare, och i varje församling, och försöker att vinna (103) över medlemmarna på sin sida. Jag har blivit ombedd, att utfärda denna varning till Guds folk:
”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte”. {Galaterbrevet 6:7.} - The Review and Herald, den 14. Maj, 1908.
Överträdandets förbannelse. Oh, att män och kvinnor ville betänka och ta reda på, vad de vinner, genom att överträda Guds lag! Vid varje tidpunkt och överallt, under alla omständigheter, är överträdelse ett fruktansvärt misstag, ett vanärande av Gud och en förbannelse för människan. Så måste vi se på saken, hur än trevligt synden kommer paketerad och oavsett vem, som utför den. Som Kristi sändebud vädjar jag enträget till Er, som bekänner Er till den nuvarande sanningen, att vägra minsta antydan till orenhet, och lämna dem, som antyder eller yttrar ett snuskigt förslag. Avsky dessa nedlortande synder med brinnande hat. Fly från dem, som ens i ett pågående samtal låter tankarna löpa i dylika banor, ty: ”Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.” {Matteusevangeliet 12:34.} Sky dem, som Ni skulle sky spetälskan.
Jag uppmanar dem, som alls har hyst något förtroende för dessa skådespelare, vars liv inte alls är förfinade och vars ord inte är rena, att bedöma dem enligt evangeliets regel: ”Till lagen och till vittnesbördet; om de inte talar i enlighet härmed, är det för att de saknar ljus” (Jesaja 8:20, King James Version). Håll upp Guds Ords spegel framför dem, så kommer Ni att se deras moraliska defekter.
Syndens motbjudande natur. Vi lever under en tid i världens historia, när det utövas en tjusande, hypnotisk makt av de människor, som gärna bagatelliserar synden, och i lönndom viskar orena tankar och framträder som ljusets änglar, när de i själva verket är syndens lakejer. De blir inte varse syndens motbjudande natur, eller Guds straffande rättvisa, som kommer att drabba överträdarna. Jag skälver för dem, som inte är riktigt på sin vakt, och som riskerar, att bli bedragna och fördärvade. I egenskap av (104) tjänare åt Jesus Kristus förmanar jag Er, att sky dessa personers umgänge. Släpp inte in dem i Era hus, önska dem inte Guds välsignelse. Håll Er undan från deras sällskap, ty de andas ut giftångor över Er....
Liksom Mose sade till Israel, att de skulle lämna Kora, Datan och Abirams tält, säger vi till alla, att de skall vända ryggen åt dessa fördärvade individer och låta dem lida straffet för sina synders skam och straff.
Satan i en persons gestalt. Eftersom Gud har visat mig, hur Han äcklas av dessa nedsmutsande synder, och eftersom de stadigt tilltar i vår värld och söker inträde i våra församlingar, förmanar jag Er, att inte släppa Djävulen över bron. Fly från förföraren. Han må uppträda som predikant, likväl är han Satan i en persons gestalt. Han har lånat Himmelens livré eller uniform, för att tjäna sin mästare och grundlura själar. Lämna aldrig utrymme åt ett orent, hemligt förslag. Gör inga eftergifter. Åthuta dem. Umgås inte med dem, nej, ät inte ens [med dem]. Ta inte lätt på de ord, som skulle riva själens renhet i bitar. Att ens lyssna på ett oanständigt förslag, smutsar ned själen, liksom stinkande, orent vatten förorenar ledningen, genom vilken det rinner.
Lika tydliga som solens klara strålar. Välj hellre fattigdom, frånvaron av vänner, allehanda förluster, skällsord, ja, vilket lidande som helst, än att lorta ned själen med synd. Varje kristens ledstjärna bör vara döden före vanära genom överträdelse av Guds lag. Som ett folk utgivande oss för att vara reformatorer hållande Guds Ords allra heligaste, mest allvarsmättade och renande sanningar högt, måste vi höja fanan än mer, än vi gör för närvarande. Synd och syndare inom församlingen måste genast tas itu med, så att andra lär sig, att vörda Gud. Sanningen och renheten kräver, att vi nogsamt rensar lägret på dess Akantyper.
Måtte de i ledande ställning icke tåla synd hos en (105) broder. Visa honom, att antingen måste han lägga av med sina överträdelser, eller skiljas från församlingen. När de enskilda medlemmarna av församlingen handlar som den ödmjuke och saktmodige Frälsarens sanna efterföljare, kommer inte synden att så lättvindigt döljas och ursäktas. Då kommer alla alltid att göra sitt bästa, för att uppträda som i Guds närvaro. Då kommer de att inse, att Guds öga alltid följer dem och att även den hemligaste tanke är Honom bekant. Sinnelaget, bevekelsegrunderna, önskningarna och avsikterna är lika tydliga för den Allvetandes förnimmelse som ljuset från solen.
Faran av, att ge efter för synden. Det stora flertalet tänker inte på detta, eftersom de inte uppammat sin andlighet och aldrig prövar sin karaktär med Guds måttstock för det rätta. De är inte ständigt medvetna om, att förfärliga räkenskaper måste avläggas vid Guds skrank av alla överträdare av Hans lag. Levernet måste ordnas och formas som inför den store Tuktomästarens anblick. Törs Ni, som säger Er ha tagit emot så omfattande ljus, ja, mycket mera ljus, än alla andra folk på jordklotet, låta Er nöja med en låg standard?
Oh, så uppriktigt och fortlöpande vi bör söka Guds närvaro, så att vi inte bara bekänner, utan också begriper, den allvarstyngda sanningen, att alltings slut är nära och att hela världens Domare står för dörren! Hur vågar Ni förbise Hans rättvisa och heliga krav? Hur understår Ni Er, att överträda mitt framför Herren? Har Ni mage, att syssla med synd, med tanke på följderna? Varför omhuldar Ni oheliga tankar och djuriska lustar mitt framför ögonen på de klanderfria änglarna och Förlossaren, som gav Sig Själv för Er skull, så att Han skulle kunna köpa tillbaka Er från all syndighet, och två eller rena åt Sig ett särskilt folk, som ivrar för goda gärningar? Kommer vi att stå skuldfria inför Guds blickar, samtidigt som vi gillar synd? När Ni betänker saken i ljuset, som strålar från Kristi kors, visst framträder då synden som alltför vedervärdig, farlig, fruktansvärd, för att hållas på med?
(106) Fläckfria och utan smuts ända till slutet. Syndiga fördärv! Hur syndig är inte överträdelsen i varje ögonblick, men hur mycket värre nu, när vi står på själva gränsen till den eviga världen! Jag talar till mitt folk. Om Ni kommer Jesus in på livet och söker, att pryda Er bekännelse med ett väl ordnat leverne och gudfruktigt tal, kommer Ni ej att förirra Er in på förbjudna stigar. Om Ni bara vakar, hela tiden vakar, under bön; om Ni bara gör allting, som om Ni vore i Guds omedelbara närvaro, kommer Ni att undgå att falla för frestelse och kan hysa ett hopp om, att hållas rena, fläckfria och utan smuts ända till slutet.
Om Ni bestämt håller fast vid Er förtröstan till änden, kommer Ni att vandra tryggt med Gud, och vad nåden har inlett, kommer härligheten att kröna i vår Guds rike. ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot” [Galaterbrevet 5:22-23]. Om Kristus bor i oss, skall vi korsfästa köttet med dess lidelser och lustar. - Manuskript 9, 1880.
Hjärtats rening. Genom att ta emot Kristus som sin personlige Frälsare, uppnår människan ett lika nära förhållande till Gud, och får del av Hans särskilda favörer, som Hans egen älskade Son gör. Hon äras och förhärligas samt blir till ett med Gud, varvid hennes liv döljs med Kristus i Gud. Oh, vilken kärlek, vilken sagolik kärlek!
Så lyder min undervisning om moralisk renhet. Upplysandet om avgrundsdjupen hos orenheten är inte tillnärmelsevis lika verksamt, för att utrota synden, som framställandet av dessa storslagna och förädlande fakta. Herren har inte gett kvinnor i uppgift, att angripa män och anklaga dem för kvinnornas egen orenhet och liderlighet. Nej, de åstadkommer själva sinnlighet, i stället för att utplåna den. Bibeln, och Bibeln allena, har (107) sanningen om vägen till renhet. Förkunna därför Ordet!
Kristus, försoningen för våra synder. Sådan är Guds nåd, sådan är den kärlek, varmed Han har älskat oss, även medan vi har varit döda i överträdelser och synder, fientligt inställda till Honom genom våra elaka gärningar, däribland allehanda lustar och njutningar, ja, medan vi har varit trälar under en förvrängd aptit och passion, syndens och Satans tjänare. Vilket djup av kärlek uttrycks inte i Kristus, när Han blir soningsmedlet för våra synder! Genom den Helige Andes tjänst förmås själar till, att ta emot syndernas förlåtelse.
Renheten, heligheten hos Jesu liv, såsom det framgår av Guds Ord, äger mera kraft, till att förbättra och förvandla sinnelaget, än varje ansträngning gjord i illustrerandet av människors synder och brott samt deras oundvikliga följder. En stadig blick på Frälsaren upphöjd på korset gör mer, för att rena sinnet och hjärtat från varje smutsfläck, än alla vetenskapliga utläggningar av den dugligaste vältalare.
Förlåtelse vid korset. Framför korset upplever syndaren, att hans karaktär skiljer sig från Kristi sinnelag. Han inser överträdelsens ohyggliga följder; han avskyr den synd han har utövat, och så klänger han sig fast vid Jesus genom levande tro. Han har bedömt sin grad av orenhet i ljuset från Guds och de himmelska förnuftsvarelsernas närvaro. Han har mätt den med korsets måttstock. Han har vägt den i helgedomens vågskålar. Kristi renhet har uppenbarat för honom hans egen orenhet i dess motbjudande färger. Han vänder sig bort från den förödande synden; han ser på Jesus, och lever.
Han finner en allt uppslukande, betvingande, tilldragande natur hos Jesus Kristus, Honom, som gick i döden, för att befria honom from den vanställande synden, och med darrande läppar och tårar i ögonen tillkännager han: ”Han skall inte ha dött förgäves för mig.” - Brev 102, 1894.