Käre broder! Jag har precis läst Ditt brev dagtecknat den 26. april. Måtte Herren hjälpa mig med, att skriva till Dig precis de ord, som innebär Ditt återställande och inte Din undergång.
Jag är uppriktigt ledsen för Dig, väldigt ledsen. Synd, min broder, är synd; den innebär överträdelse av lagen, och i fall jag försökte, att mildra denna synd i Dina ögon, skulle jag inte hjälpa Dig. Som kristen åsamkar Du Din egen själ skada. Hela Din kristna erfarenhet dras i dammet, och Du kan inte tro och lita på Gud, samtidigt som Du bär på orena tankar och smutsiga händer. Arbetet behöver inledas i själen, och sedan fortsätta i karaktären. Ditt sinne och hjärta är nedsmutsade, annars skulle Du värja Dig mot samtliga sådana handlingar. Det här är en (124) allvarlig synd, i synnerhet för en, som säger sig förkunna Kristi evangelium.
Det har visats mig, att den här sortens synder orsakar moralisk smitta. Vilket intryck skall inte fastna i sinnet på de unga, vars kroppar Du skämmer med Ditt handlande? Hur kan Du vara en herde åt fåren och lammen, samtidigt som Du fördärvar deras sinnen, samt fläckar ned och förorenar deras uppfattning om moral? Skulle Du ta lika lätt på detta, som Du har gjort, i fall en evangeliets tjänare, säg, äldstebroder W, skulle utsätta Dina systrar eller barn för detsamma? Detta är ett brott i Guds ögon och jag kan inte förbigå det lättvindigt. Det här är en Sodomitisk synd. Den fläckar ned och förorenar på alla sätt och vis, och utgör en vedervärdighet inför en helig Guds blickar. Härigenom utövas orättfärdighet.
Den ungdom, som låter sig hanteras på detta sätt av en man, passar verkligen inte i himmelriket. Denna avskyvärdhet och intimitet förstör ungdomen. Skulle Du hantera Ditt eget barns kropp så här? Skulle Du inte se det som incest, blodskam, varigenom Du hade blottat hennes nakenhet? Alla, som gör så här, förleder unga kvinnor till vedervärdiga handlingar. Jag vet, vad det här leder till. Till liderlighet, lustfyllda gärningar. Betänk, hur Du härigenom vanärar och släpar sanningen i smutsen. Oh, Gud hatar alla sådana synder. Hur har Du kunnat göra så här och samtidigt förkunnat Ordet för syndare - när Du själv är en syndare?
Jag vet, hur Gud betraktar de här synderna. En gift man, en evangelii förkunnare, som förleder hjorden till Sodomitiska övningar. För Kristi skull, sluta nu med dessa hemskheter, som annars kommer att ödelägga Din själ och andras. Det är en välsignelse, att Du tillfälligt har måst upphöra med denna vämjeliga vana. Den är ingen obetydlig synd. Verkan på sinnet åt den, som låter Dig kladda på henne, är omätbar.
Mänskliga varelser tillhör (125) Herren, och att på något vis fördärva dem, är en oerhörd oförskämdhet mot Jesus Kristus, som gav Sitt liv för dessa dyrbara själar, för att de inte skulle gå under i sina synder, utan få evigt liv, och sådant handlande kan förstöra själar, för vilka Kristus dog. Tänker Du fortsätta Ditt verk, för att ödelägga själar? Om Du blickar hän till Jesus, som är Din tros Upphovsman och Fullkomnare, kommer Du att finna frid i Herren. Så vitt vi kan se, är alltings slut nära. Jag kommer till Dig, som är själsläkare; jag vill ha sagt, att Du inte fungerar som predikant. Vad sysslar Du med? Jo, Du leder unga kvinnor till trädet med kunskap om onda vanor och lär dem, att plocka dess genomruttna frukt. Härigenom tjänar Du Satan efter ypperlig förmåga. Du förgiftar sinnen och fyller dem med sjuka fantasifoster.
Just dessa synder fördärvade Sodom. De lade sig inte till med sina fula ovanor med en gång. Först gjorde män och kvinnor sig själva omtöcknade genom oheliga, förorenade vanor. Då invånarantalet växte i Sodom, gjorde man som Du gör, de skolade andra i sådant, som Gud har förbjudit. Och i takt med invånarantalets fortsatta ökande, fortfor syndens predikanter att lära dem sina egna fördärvande övningar, till dess så fort som någon ny individ träffade dem, var deras första tanke att undervisa dem i sitt ondskefulla verk, tills Sodom blev ökänt för sin urartning. Deras synder nådde upp till Himmelen, och Herren stod inte ut med dem längre. Han utplånade dem och allt det vackra i staden, som gjorde den till ett nytt Eden, ty jorden var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv.
De kroppar, som Du mixtrar med, har köpts av och tillhör Jesus Kristus. Jag kände till, att detta var Din synd, men jag visste också, att om sanningen skulle ta boning i Ditt hjärta, skulle den peka på syndens ohyggliga art och omfattning, ty när (126) sanningen förs in i själens tempel, fördriver den lusta och nedfläckning ur hjärtat....
Du säger Dig inte ha begått äktenskapsbrott. Gud anklagar alla, som gör dessa ting, för äktenskapsbrott, och var och en, som lär ut dessa snuskiga vanor till en annan, förorenar vederbörandes själ med äckliga fantasier. Inser Du inte, begriper Du inte av egen erfarenhet, att Du förleder unga till att bli onanister? Du har gett dem frukten från kunskapens träd [om gott och ont], och varje ond lärdom gör, att de själva plockar från det, vars frukt Gud har förbjudit oss att äta....
Hur skall jag hitta orden, för att uttrycka den enorma omfattningen hos denna förfärliga synd? Hur skall jag kunna framställa den på sådant sätt, att Du ej längre betraktar den som en småsak, vilket Du hittills har gjort? Jag har sondöttrar, tillhöriga W. C. White. Om jag tvingades till, att välja mellan att låta hans barn utsättas för dessa frestelser, läras dessa onda handlingar, och lida en snar död, skulle jag säga: Låt dem dö i sin oskuldfullhet. Låt dem inte bli fördärvade, genom att äta äpplena från Sodom....
Om Du griper tag i Kristus genom levande tro, och ödmjukar själen inför Honom, kommer Han att ta Sig an Ditt ärende och änglar kommer att vaka över Dig. Dock måste Du stå emot Djävulen. Du måste lägga Dig till med ett annat tänkande. Lita inte för ett ögonblick på Dig själv. Umgås aldrig med kvinnor eller flickor. Håll Dig undan från dem. Din moraliska uppfattning är så snedvriden, att Du kommer att förstöra för Dig själv och många andra, om Du inte vänder tvärt om. Vänj sinnet vid studiet av Guds Ord. Studera det helhjärtat och be mycket. Evigt liv är värt livslång, ihållig, outtröttlig ansträngning. Utbilda Ditt sinne, som Du har missbrukat och vant vid felaktiga tankar. (127) Utbilda det till, att uppehålla sig vid Kristi liv, karaktär och lärosatser....
Mena inte, att det värsta Du kan råka ut för, vore att förlora pastorslicensen. Du är ovärdig, att anförtros hjordens omvårdnad. Det måste Du själv inse, utan att jag skall behöva säga det till Dig. Du har ännu en kort beredelsetid kvar; gör det bästa av den, genom att granska Ordet. Varje förlorad välsignelse utgör en stor förlust för Dig, men om Du ställer allt tillrätta med Gud, kan Du få förlåtelse för det förflutna, men låt inte Ditt framtida liv fläckas ned av det förgångnas mörker....
Du undrar, om Du borde erkänna det här offentligt. Nej, säger jag. Vanära inte Mästaren, genom att offentliggöra faktumet, att en Ordets tjänare har gjort sig skyldig till en sådan synd, som Du har begått. Det skulle bara skämma ut pastorstjänsten. Gör inte saken känd på minsta vis. Det skulle annars allvarligt skada Guds sak. Att så bara höra talas om detta, skulle skapa orena tankar hos många. Lorta inte ned läpparna, genom att ens berätta om det här för Din fru, så att hon känner skam och hänger med huvudet i sorg. Gå till Gud och till bröderna, som känner till detta förfärliga kapitel i Ditt liv, och yttra det Du måste yttra, låt dem sedan be till Gud för Dig. Uppodla sans och besinning. Vandra försiktigt och under bön inför Gud.
Samla moralisk uthållighet, genom att säga: ”Jag tänker inte vanära min Förlossare.” - Brev 106a, 1896.
Överförandet av tadlande budskap. Jag beklagar, att Du känner Dig förorättad, därför att jag gav broder A en kopia av brevet, som jag sände till Dig. Det här gjorde jag inte, för att på något sätt skada Dig. Du hade själv skrivit till mig, att Du hade upplyst honom härom och att han tyckte, att Du borde bekänna alltihop inför församlingen. Min avsikt var, att brevet skulle förhindra allt (128) sådant och hålla saken så privat som möjligt.
Jag förordar inte alls, att han skall högläsa om detta för Din mor. Hon har tillräckligt mycket bekymmer ändå. Jag har inte gett mitt tillstånd till offentligt yppande. Jag menade, att brevet - vilket fördömde Din synd - också skulle uppmuntra Dig till, att förtrösta på Gud. Jag var av uppfattningen, att brevet skulle underlätta broder A:s hjälp till Dig. Om det har ökat Ditt lidande, och gjort saker och ting värre för Dig, beklagar jag verkligen.
Närhelst jag har skrivit ett tadlande budskap, har jag alltid skickat en kopia till församlingens pastor, så att han skall ges vishet, till att stötta dem, som löper risk att frestas, och skänka dem nödvändiga råd. Jag var dessutom medveten om, att det, under rådande omständigheter, skulle vara omöjligt, att förse Dig med pastorslicens och ge Dig goda vitsord inför medlemmarna, ty i medvetande om Ditt handlande, skulle Herren hålla samfundet skyldigt för Dina synder, i fall Du skulle falla för dem igen. - Brev 120, 1897.