Råd till en kvinnlig litteraturevangelist. Jag har fått två brev från Dig, och önskar att ge Dig sinnesro, om jag kan. Din ståndpunkt var en sannerligen anmärkningsvärd sådan, och Gud gav mig ett glasklart budskap åt Dig. De framlagda fakta om Ditt ärende fick mig inte att tro, att Du är ett hopplöst fall; men Din uppfattning om det, som utgör rätt och fel, vägde så lätt i vågskålen, att det skulle vara alldeles fel, att skicka ut Dig som kolportör och givare av Bibelläsningar; Du skulle bara bli utsatt för frestelser. [Du är] en, som i Guds Ord inte ser, vad synd är, eftersom Du har låtit Din kropp smutsas ned av en man, oavsett hans bekännelse, och påstår Dig vara tillgiven [förlåten]. Jag fick se, att den här saken utgjorde en vedervärdig synd i Guds ögon, och ändå var Dina sinnen så utan känsel och moral, att Du fortsatte säljandet av kristna böcker och givandet av Bibelläsningar, trots att Du bedrev otukt.
Åthutning från Gud. Då Gud tillkännagav Sin lag från Sinai, yttrade Han: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott” {Andra Moseboken 20:14}, och ändå överträdde Du så flagrant eller öppet den lagen, samtidigt som Du undervisade andra i Bibeln. Gud godtog icke Dina insatser. Du undrar, om Gud har gett mig något brev att vidarebefordra till Dig. Svaret är (163) ja. Israels helige Gud tänker inte finna Sig i Dina synder. Detta budskap kom ifrån Gud. Om Du, sedan budskapet gavs, har fått en bättre uppfattning om, vad som utgör synd, om Du verkligen har blivit omvänd och ett Guds barn, i stället för att vara en överträdare av Hans lag, skulle ingen bli gladare, än jag. Jag kan inte använda nog starka ord, för att framställa Din synd för Dig.
Så ringa uppfattning om synd. Det visades mig flera personer, bosatta i olika amerikanska delstater, verksamma som kolportörer, vilka var olämpliga för, att ha något alls att göra med Guds verk. De bara vanärade Gud, och skämde ut sanningen. De tog lättvindigt på synden. De vanhelgade sina egna kroppar. Dock hade ingen av dem lika svag uppfattning om, vad synden innebär, som Du. Någon, som skulle följa i Dina spår, och vifta bort det brottsliga och fördärvliga hos detta handlande, skulle helt enkelt ha varit hemsk. Du saknade all uppfattning om syndens allvarliga natur.
Guds tålamod med syndare. Jona gavs meddelandet till Nineve, att inom fyrtio dagar skulle staden utplånas. Nineve ångrade sina synder, och Gud skonade den ondskefulla staden, eftersom kungen och ädlingarna ödmjukade sig grundligt inför Honom, ja, de grep tillfället till ånger. Om Herren i Sitt stora förbarmande bemöter Ditt fall på liknande sätt, oh, så tacksam jag skulle bli. Om Han ger Dig nådatid, under vilken Du visar den syndaånger man inte behöver ångra, eftersom Du har insett och känt syndens verkliga natur, eftersom Du äcklas över Dig själv på grund av Din synd, och Du dessutom avskyr synden lika hett, är Herren full av nåd, av medömkande ömhet och kärlekens vänlighet. ”Om vi bekänner våra synder, är Han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” [Första Johannesbrevet 1:9].
Jag tror, att Du har bekänt Din synd, och att Gud kommer att förlåta den, enligt Sitt löfte. Den enda brasklapp jag skulle (164) utfärda, är att just bristen på förnimmelse av, vad som utgör synd - varigenom Du prostituerade Din kropp och lät den hanteras av en äktenskapsbrytare, en horbock, varpå Du fortsatte i Guds verk och sak med, att ge Bibelläsningar, som om Herren skulle överse med Dina synder under Ditt engagemang i Hans arbete och frivilligt uppsökte en äktenskapsbrytares famn - [fortfarande en svaghet hos Dig].
Guds förbarmande med staden Nineve. Jag har nu framlagt saken för Dig sådan den framställdes för mig, och låt mig säga Dig, att Gud avskyr dylikt. Om Din moraliska känslighet stärks, har vi Guds omvändande förmåga att tacka. Om Du förvandlas till karaktären, känner Herren till allt om det. Och om Du genom ånger blir upphöjd till en hög och helig nivå, är jag övertygad om, att Herren kommer att betrakta Ditt ärende i samma ljus, som Han betraktade Nineve.
Angående Nineve, sade kungen: ”Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.’ När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte” [Jona 3:8-10]. Läs noga igenom detta, och om Herren [skulle] anförtro Dig med Sitt verk, har jag inget att invända. Det är allt jag har att säga till Dig.
Nå, var snäll lägg fram Ditt ärende inför Herren, och om Du kommunicerar med Honom, kommer Han att höra Dina böner, och vägleda Dig genom domen. Mitt inte tycker synd om Dig. Första gången, som synden begicks, föregicks den inte av särskilt långt begrundande; de därpå följande synderna begicks efter tid för eftertanke, efter tid för betraktelse därav i ljuset från Guds Ord, vad gäller det sjunde budordet.
(165) Att Du frivilligt skulle utlämna Din kropp till den man, som vilseförde Dig, varpå Du sökte, att upplysa andra om buden, är en svårslagen uppvisning i inneboende fördärv, och övertygar mig om, att Du har en karaktär, som ej går att lita på, och att Du saknar förmågan, att inse orsaken till, att Du inte skulle ha fortsatt med Din kristna gärning.
Offentlig bekännelse inte alltid det bästa. Men nu låter jag saken bero. Jag kunde råda Dig till, att uppsöka pålitliga personer inom kyrkosamfundet (inte män, utan kvinnor), och tala med dem; men jag är böjd för att tro, att i fall Du gjorde det, skulle Du yppa sådant, som skulle få Dig att mista allt; vederbörande skulle inte uppmuntra Dig eller godkänna Dig som medarbetare inom någon del av verket, sedan de hade insett omfattningen av Din synd. Nu måste jag lägga saken i Dina och Din Guds händer, så vänligen oroa mig inte mera angående detta. Jag känner inte för, att avslöja Dig, utan överlåter till Dig, att utveckla karaktären. Jag tycker synd om Dig och hoppas, att Du kommer att agera förståndigt, och bli allt det, som Gud önskar Sig av Dig. - Brev 95, 1893.