[W. C. Whites uttalande: ”Beträffande broder G, törs jag yttra mig helt frimodigt. Omkring 1875 gifte han sig med en strålande duktig lärarinna... Hon ägde många goda gåvor, men med åren blev hon en argbigga och gjorde hans liv outhärdligt. Vid tillfället arbetade han tillsammans med en strålande duktig ung kvinna, som var kamrerska vid X College, och kom att bli förtjust (219) i henne. Syster White författade en högst entydig varning till honom, som han lovade att rätta sig efter. Kort tid efter det, att syster White hade rest till Europa, sade broder G upp sig vid X College, reste till Michigan, för att besöka sin syster, och trotsade inte hustruns önskan om skilsmässa.
Så här långt motsatte sig ingen med insikt i fallet det hela, men kort tid därefter äktade han den förut nämnda kamrerskan; detta gjorde alla hans vänner högeligen upprörda. Han undervisade en tid i , varpå han slog sig ned utanför , och arbetade i många år väldigt hårt, varvid hustrun bidrog till uppehället på en liten gård, där de odlade frukt och grönt. Så insåg de det orätta i sitt handlande. De ångrade sig bittert, och syskonen blev övertygade om, att ångern var äkta. De hade tre vackra barn, som befann sig i uppväxtåren, och vad jag vet, var det ingen, som uppmanade dem till separation. Då syster White upplystes om saken, manade hon inte till separation, ej heller ville hon uppmuntra till åtgärder, för att utesluta honom från deltagande i verket med den tredje ängelns budskap. Under senare år verkade han på ett anspråkslöst sätt genom självunderhållande arbete i Södern.
I fall personer, som lever i ljuset från den tredje ängelns budskap, bestämmer sig för, att lämna sin livsledsagare, för att slå sig samman med någon annan, är det vår skyldighet, att varna och tillrättavisa samt straffa.
Om persone har krånglat till det för sig och sedan ångrat sig, bekänt sina synder, mottagit Guds förlåtelse, och vunnit syskonens förtroende, gör både predikanter och lekfolk klokt i, att lämna dem i fred, så att de kommer i åtnjutande av den förlåtelse och rättfärdiggörelse, som har säkrats (220) genom Kristus, utan att vidta åtgärder, för att avsluta befintliga förhållanden.” – Den 21. februari, 1927.
Senare lade äldstebroder White till: ”Det har länge varit min tro, att våra bröder gör ett allvarligt misstag i sina ansträngningar, att splittra familjer, genom att hävda, att parterna i hållandet av sina löften – som i de flesta fall har avlagts oklokt – ständigt, dag för dag, begår äktenskapsbrott.” – W. C. Whites brev av den 6. januari, 1931.
Ellen Whites inställning till broder G framgår av breven, som följer.]
Oh, för visdom från höjden! Käre broder Haskell! ... Vi anser, att invigningen [av Bibelskolan i Melbourne] var bra. Alla är nöjda med byggnaderna och skolans läge. Detta är något anmärkningsvärt, ty vanligen kommer alltid några med klander, men vi har inte hört ett enda ord av missnöje uttryckas, eller så mycket som antydas.
Efter mötet samtalade vi med äldstebroder Starr. Saken gällde en engelsklärare för de högre klasserna. Vad gäller de lägre klassernas engelsklärare, är allt väl, men vi behöver väl kvalificerade undervisare på varje stadium, och vi hoppas, att äldstebroder Olsen kommer att finna antingen en man eller kvinna, som kan komma till Australien som fullgod lärare. Om bara G hade hållit sig i ordning, hade han varit rätt person. Men frågan är, om inte hans rykte kommer att gå före honom. Vi bara törs inte ta risken och anställa honom. Att han uppriktigt har ångrat sig, hyser jag inte tvivel om, och jag tror, att Herren har förlåtit honom. Men om han skulle avkrävas en förklaring, skulle han hamna på tunn is; så vad skall vi göra med G? Lämna honom därhän, ett offer för ruelse, och oduglig för resten av (221) livet? Jag begriper inte, vad som går att göra. Oh, för visdom från höjden! Oh, för råd från Den, som läser hjärtat som en öppen bok! Hur Satan letar efter själar, för att binda dem med sina helvetiska band, så att de inte klarar av arbetet och nära på ligger hjälplösa i hans händer. ”Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse.” {Markusevangeliet 14:38.} – Brev 13, 1892. (Skrivet fem år efter broder G:s obibliska äktenskaps ingående.)
Inbjudan till ett annat land. Käre broder G! Upprepade gånger har jag tänkt på Dig. Hade jag känt mig fri, att använda mitt omdöme, skulle jag för länge sedan ha rått Dig till, att ändra vistelseort. Jag hade hoppats, att mina bröder skulle ha fått vishet från ovan, till att råda Dig till flytt. Om Du har något att göra, måste det göras snart. Vore Du i detta land [Australien], tror jag fullt och fast, att Du skulle uppleva, hur dörrarna öppnades för Dig, så att Du kunde vara ljusbärare ibland dem, som befinner sig i lögnens mörker.
Hur skulle det vara, att komma till det här landet? Jag vädjar till Dig: Gör som Abraham gjorde, han bröt med omgivningen och gick åstad, utan att veta vart, och sökte ödmjukt vägledning. Kom hit till Australien, medan vi är här. Kom på egen risk. Du kommer att ha medel, om Du säljer gården, för resan hit. Sedan tror jag, att vägen till arbete kommer att öppnas, och måtte Herren vägleda Dig, så lyder min allvarliga önskan och uppriktiga bön...
Arbete i överflöd på det väldiga skördefältet väntar Dig. Här finns det mognade åkrar, arbete att inleda i Sydney, som har omkring en million invånare, och Melbourne, med ändå fler. Så har vi Queensland, som behöver bearbetas. På en plats i Queensland finns det trettio Sabbatshållare, som aldrig har sett eller hört en levande förkunnare, och andra bor kringspridda runt om i (222) regionen, och de väntar på sanningens budskap.
Vill Du vara snäll, att betänka saken, och skriva till oss och säga, vad Du tycker? Hur är Din ekonomi? Vad har Du tänkt att göra? Hur leder Herren Dina tankar? Vänligen överväg det här, och måtte Herren skänka Dig visdom, för att flytta någonstans omgående. Med mycken kärlek. – Brev 7a, 1894.
Följ Herrens ledning. Käre broder och kära syster G! Det gladde mig, att höra från Er, och läsa, att Ni avser att vara till än större nytta för Guds sak. Det är Er förmån, att erhålla en rik välsignelse, genom att hjälpa andra. Ni skall inte vara ”tröga när det gäller nit”, utan vara ”brinnande i anden, tjäna Herren.” {Romarbrevet 12:11.} Ni kan hjälpa Era medtjänare genom Ert goda omdöme, och genom att inpränta grundreglerna för sparsamhet. Vi måste lägga ut våra pengar omdömesgillt, och det tror jag, att Ni kommer att försöka att göra. Stå fasta i hoppet, och väx i nåden och Kristi visdom. Det gläder mig storligen, att Ni kan ansluta Er till lärarstaben och förena Ert inflytande med andra medarbetares, genom att öppna Skrifterna åt dem, som inte förstår Guds Ord. Det är min uppfattning, att Herren har lett Er. – Brev 56, 1910.