[Uttalande från W. C. White: ”Syster White höll inte med dem, som ansåg att en person, som hade separerat från en livsledsagare av annan orsak, än den i Bibeln angivna, och gift om sig, måste överge sitt nuvarande äktenskap, för att godtas eller kvarhållas inom en SDA-församling.
Syster White insåg fullt ut, att i flertalet fall hade dessa personer syndat, ja, att somliga av dem hade syndat (223) svårt, och att våra församlingar inte skulle sträcka ut gemenskapens hand till dem, med mindre de hade ångrat denna synd. Syster White var inte av den uppfattningen, att dylik ånger inte kunde vara äkta, utan att upplösa de nya banden, och verkligen anstränga sig, för att återgå till de forna livskamraterna. Hon höll med om, att i de flesta fall skulle en återförening med tidigare äktenskapspartner antingen vara ogörlig, eller rent av högst skadlig. Vidare framhöll hon, att löftena vid ett andra äktenskaps ingående innebar, att de två parterna borde behandlas barmhärtigt.
Stundom talade hon om Paulus’ undervisning. Då denne hade nått en viss punkt i sin erfarenhet, sade han: ’jag vill skona er.’ {Första Korintierbrevet 7:28.} Han visste, att under rådande omständigheter fanns det personer, som levde i förhållanden, som berodde på synd. Han kände också till, att Kristus skulle komma att godta deras äkta ånger, och att det i många fall skulle göra saken etter värre, om befintliga förhållanden skulle slitas itu, för att åstadkomma återförening med de parter, som inte ville veta av dem. Alltså kunde syster White yttra: ’jag vill skona Er.’
Syster Whites näst äldsta syster, Sarah Harmon, var gift med Stephen Belden och blev mor till fem barn. Av omsorg om barnen, gifte han sig efter hennes död med en kvinna, som i många år hade varit en trogen tjänarinna i hushållet. Kort därefter gick mässlingen på orten, och jämte andra drabbades hon allvarligt av sjukdomen. Mässlingen angrep hjärnan, och hon blev vansinnig och måste läggas in på hospitalet. Broder Belden kämpade på ett långt tag, och försökte att sköta de fem barnen, (224) varpå han för deras skull äktade en förträfflig, flitig kvinna. Hon bidrog till ett fungerande hushåll och barnuppfostran, samt var med honom på Norfolk Island, då han dog. Vid skilda tillfällen sökte personer, där broder Belden bodde, att ombesörja hans uteslutning ur församlingen, för att han hade gift om sig, utan att flytta ifrån frun på grund av äktenskapsbrott. Då hon tillfrågades om saken, sade syster White: ’Lämna dem i fred.’” – Brev från W. C. White, den 21. februari, 1927.]