Tankar på äktenskap på gamla dagar. Käre broder Hare: Beträffande Ditt näst senast mottagna brev, har jag inget särskilt ljus om det här ämnet och har inga upplysningar att ge Dig om den sak, som Du frågar efter. Jag råder Dig därför, att tala med Wesley Hare och hans fru, eftersom de känner den, som föresvävar Dig och skulle vara (31) lämpliga rådgivare. Jag inser, som Du säger, att Du måste vara ensam på Din ålderdom, och i fall det finns någon, som Du kunde älska, och som skulle besvara Dina känslor, ser jag inga hinder. Men eftersom jag inte känner damen Du har i sinne, kan jag inte uttala mig, som någon med kännedom om båda parter kunde göra.
En sak är säker: Du vet, att Han, som Du har tjänat i många år, är en trygg Rådgivare att vända sig till. Anförtro Dig åt Honom, som aldrig gör ett misstag. Vår tid nu, både Din och min, är kort, och vi behöver mogna till inför det framtida, eviga livet. Kristus säger: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är” [Johannesevangeliet 14:1-3].
Låt oss vara glada åt detta, och begränsa våra bekymmer till ett minimum. De sista åren skall vara en tid med lugn och ro. Inbjudan till gammal och ung lyder: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar” [Matteusevangeliet 11:28-29]. Tacka Herren, med hjärta och själ samt stämma, för att det finns en vilostad, med underbart lugn.
Det är Din förmån, och min, att ta emot inbjudan, och vila. Nu önskar vi, att återstoden av vår levnad skall vara så fri som möjligt från varje bryderi och oro, så att vi kan vila oss i Kristi liv. ”Ty mitt ok”, säger Han, ”är milt, och min börda är lätt.’” {Vers 30.}
Herren gör ingen besviken, som sätter sin lit till Honom. Han utgör den förste och siste samt bäste i allt för oss. Han är en hjälp i nöden. I dessa sista dagar av vår tjänst kommer vi att ... hållas i handen, ledas och skyddas av (32) Kristi kraft. Må Herren välsigna och stärka Dig, så att Dina sista dagar blir Dina bästa dagar, väldoftande av det mjukgörande, lugnande inflytandet från Hans kärlek. Herren välsigne och bevare Dig samt give Dig vila i Sin kärlek, sådan är min innerliga önskan för Dig, min broder. - Brev 70, 1898.
Omgifte för S. N. Haskell. Vi tog emot broder Haskells brev [äldstebroder S. N. Haskells första fru dog 1894. Det här brevet handlar om hans andra giftermål, vilket inträffade 1897, då han var 64 år gammal] på aftonen efter Sabbaten. Det gladde oss att höra, att Era intressen är ett. Må Herren välsigna detta förbund, så att Ni kan stärka och stötta varandra vid alla tillfällen. Må Guds frid vila över Er, lyder min uppriktiga önskan och allvarliga bön. ”’Gå och ställ er ... förkunna för folket allt som hör till detta liv” [Apostlagärningarna 5:20].
Det gläder mig, broder Haskell, att Du har en medhjälpare [fru Haskell]. Detta är, vad jag har önskat en längre tid. Det verk, som vi är upptagna med, har gjort oss till ett i Kristus Jesus, för att utbreda kunskapen om Jesus Kristus. Det är Er förmånsrätt, att vara lyckliga med varandra, när Ni förmedlar evangeliet till dem, som befinner sig i mörker och villfarelse. Vi kan hysa inbördes medkänsla och förena oss i det storslagna verk, som Ni två och jag älskar, och som utgör det omfattande arbete vi alltid har framför oss, nämligen utvidgandet av Kristi rike och högtidlighållandet av Hans härlighet. I allt, som har med detta att göra, står vi förenade i kristen endräkt, länkade till himmelska förnuftsväsen....
Tack vare det ljus jag har fått, är det min fasta övertygelse, att Ni genom Era samlade krafter, i egenskap av helgade redskap, skall sprida ljus till (33) frälsning för många själar, som nu är höljda i mörker och villfarelse. Jag vet, att Ni inte har levat själviskt, utan med tanke på Honom, som Ni älskar och tjänar samt tillber. - Brev 74a, 1897.
Råd till J. N. Andrews. Jag rådde Dig till, att gifta Dig före Din återkomst till Europa och det av tre orsaker. För det första behövde Du en hustru, som skulle pyssla om Dig och [Du] borde inte ha tagit med Dig Din familj till Europa utan en bra livsledsagarinna som mor åt Dina barn, för att barnen inte i allt skulle bära likheten med Ditt sinne och formas enligt Dina idéer. Ditt sinne är inte helt balanserat. Det behövs ett till element i Dina strävanden, som Du inte besitter och som Du inte förstår är verkligt betydelsefullt....
Din föresats, att kvarstå som änkling, har varit felaktig. Nå, jag tänker inte säga mera om den saken. Inflytandet från en ädel kristen kvinna, som är duglig på flera sätt, skulle ha bidragit till, att motverka det felaktiga hos Ditt sinne. Din fallenhet för, att i ett intensivt ljus betrakta allt, som är knutet till religionen och Guds sak och verk, har åsamkat Dig nedstämdhet, en tyngd från oro, som har försvagat Dig fysiskt och mentalt. I fall Du hade haft vid Din sida en person av motsatt inställning, med förmåga, att vända Dina tankar från dystra ämnen, som inte hade gett upp sitt eget jag, utan hade bevarat sin identitet och utövat ett gestaltande inflytande på Ditt sinne, skulle Du i dag ha ägt kroppslig styrka och kraft, till att stå emot sjukdom. - Brev 9, 1883.
Du kommer ihåg, att jag skrev till Dig från Texas och rådde Dig till, att skaffa Dig en fru, innan Du återvände till Europa. Tror Du, att jag skulle ha gett Dig ett dylikt råd, om jag inte hade haft något ljus om (34) saken? Du kan vara säker på, att inget sådant råd skulle ha getts Dig utan en god orsak. Det visades mig [att] Du förlitar Dig till Ditt eget omdöme och Dina egna uppfattningar alltför envetet. Om Du ville lyssna mera till råd från dem, som Du borde anförtro Dig åt, och hysa mindre förtroende för Dina egna känslor och intryck, skulle utfallet för Dig själv och Guds sak bli långt bättre.
Jag blev visad, att Du begick ett misstag, då Du begav Dig till Europa utan en livsledsagarinna. Om Du, före utfärden, hade valt ut åt Dig en gudfruktig kvinna, som hade kunnat fungera som mor åt Dina barn, skulle Du ha handlat klokt, och Din brukbarhet skulle ha varit tio gånger större, än vad den har varit. - Brev 1, 1883.
En sons ingripande. [Följande brev skrevs den 28. juli, 1902 till sonen åt äldstebroder George I. Butler, förutvarande ordförande vid Generalkonferensen. Äldstebroder Butlers fru dog den 15. november, 1901, vilket gjorde honom till änkling vid 68 års ålder. På grund av sin sons inflytande, äktade inte äldstebroder Butler kvinnan, som omtalas i detta brev. Fem år senare, 1907, gifte han sig med en annan.] Jag ber Dig, att Du inte skall klandra Din far. Du borde inte känna så, som Du gör, ty Din far har inte gjort något, som Gud fördömer. Hans dom står endast skriven i människors sinnen. Han har inte alls vanhedrat sina barn. Han rättar sig efter Herren, för att utöva rättvisa och dom. Herren röjer vägen framför honom, för att han skall uträtta ett storslaget och förträffligt verk för Hans folk. Kristus är hans Frälsare, och genom att betrakta Kristus, kommer han att förvandlas till Hans avbild.
Din far har varit en snäll, ömsint make. I många år underlättade han livet för henne, som han alltid har älskat. Döden skilde honom från den, som så länge hade stått hans hjärta närmast. Sedan berövades han även sin syster, varvid hemmet söndrades. Är det, under dessa omständigheter, (35) att undra på, att han, efter Din mors död, skulle bli fäst vid en kvinna, under vilkens omvändelse till sanningen han spelade en betydande roll? Denna kvinna är inte ung, men väl av en ålder, som låter henne bistå honom i hans arbete. Skall Din fars ålder stå som barriär mot hans lycka? ...
Hade Din far äktat den här damen, tror jag, att Herren skulle ha välsignat båda storligen. Dock tror jag ej, att saken kommer att utvecklas mera, med tanke på, hur dessa två har bemötts. De, som vägrade att godkänna detta förbund, bör komma ihåg, att en dag måste de möta utfallet av sin handling. Nå, jag har bara att lägga den här saken i händerna på dem, som har spelat en roll häri. - Brev 117, 1902.
Vid stor åldersskillnad. En annan orsak till det nuvarande släktets bristande kroppsliga styrka och moraliska halt, är att män och kvinnor ingår äktenskap, när deras åldrar skiljer sig nämnvärt åt. Det är ofta fallet, att äldre män väljer sig unga hustrur. Härigenom förlängs ofta makens liv, medan makan märker, att hon förlorar kraft till den åldrade mannen. Det har aldrig varit någon kvinnas plikt, att offra liv och hälsa, även om hon älskat en mycket äldre man, och känt sig villig till, att göra en sådan uppoffring. Hon borde ha hållit inne med sina känslor. Hon hade högre hänsyn att beakta, än sina egna intressen. Hon borde betänka eventuella barns hälsotillstånd. Men det är ändå värre, när unga män äktar betydligt äldre kvinnor. Barnen i sådana förbund, med betydande åldersskillnad mellan makarna, saknar välbalanserade sinnen. De visar sig också vara undermåliga i kroppslig styrka. Sådana familjer uppvisar ofta varierande, märkliga och rent av smärtsamt dåliga karaktärsdrag. Barnen dör ofta i förtid, och de, (36) som uppnår vuxen ålder, ger ofta vanligen prov på bristande fysisk och mental kraft, liksom moralisk halt.
Med sina avtagande sinnesförmögenheter, är fadern sällan beredd på, att på rätt sätt uppfostra sin unga familj. - Utvalda Budskap, Band 2, sidorna 423, 424.
Behov av sunt omdöme. Kära syster! Jag har precis fått ett brev från Charles B, student på skolan i Lodi, California, i vilket han vädjar till mig om, att fråga Herren beträffande hans mor, som han säger överväger, att äkta en ung man, som är betydligt yngre, än hon själv.
Det förvånar mig att höra, att en mor på 46 år tänker riskera sin lycka, sin välmåga och sitt inflytande, genom att gifta sig med en ung man på 20. Det här är märkligt, och avslöjar en brist på sunt omdöme. Herren önskar, att systern ingående betänker följden av en sådan handling. I det här sammanhanget måste vår syster stå under ett säreget inflytande - ett inflytande, som strider mot den Helige Andes vägledning. Som trebarnsmamma borde hon vara medveten om sitt ansvar inför Gud, att alltid agera väl övervägt, för att behålla sitt inflytande över sina barn, och inte ägna sig åt något, som andra skulle betrakta som så här tvivelaktigt. Hon borde inse, att hennes plikt mot sin Gud och mot sina barn kräver, att hon tänker efter till det yttersta.
Min syster, Herren har inget att göra med den här planen. Ett sådant giftermål skulle medföra sällsamma frukter - resultat, som skulle ödelägga det inflytande, som en mor borde ivrigt söka, att upprätthålla över sina barn. Jag vädjar enträget till Dig, att hängivet vaka över detta inflytande. Gud har allvarsmättat manat Dig till, att som barnens mor uppfostra dem i Herrens tukt och ordning. Om Du nu tar en tjugoåring till make, skulle det rimma förfärligt illa med Ditt ansvar som mamma till tre fullvuxna söner.
(37) Under nattens timmar talade jag med Dig om de här angelägenheterna, och påvisade för Dig inkonsekvensen hos det val Du överväger att göra. Mitt råd till Dig är, att använda Din snillrikhet, för att få Dina barn att förstå fördelarna med, att älska Guds Ord. Visa Dina barn, att Du samverkar med Herren i ett försök, att frälsa deras själar.
Under nattens timmar visades det för mig, att om Du skulle ta dessa märkliga steg, skulle fienden till all rättfärdighet utnyttja det som ett medel, att förstöra den aktning, som Dina barn eljest skulle hysa för Dig, och skulle i deras hjärtan skapa en känsla av förakt för Dig på grund av Ditt bristande omdöme. Satan försöker, att tillintetgöra Ditt inflytande i hemmet och i församlingen, liksom ibland icke troende. Under gångna år har vi haft tillfälle till, att uppleva flera äktenskap av det här slaget, och utfallet har alltid inneburit stor sorg i familjers liv.
Ja, min syster, jag vädjar till Dig, att agera som en kvinna med betydande omdömesförmåga. Försvara varje uns av Ditt inflytande, för att använda det till Guds ära, genom att ge Dina egna barn sunda råd.
Du ansvarar inför Gud för det goda inflytande, som Du nu har möjlighet att utöva. För Din egen skull, och för Dina barns skull, avsluta Ert förhållande.
Under nattens timmar yttrade jag: Ge Dina barn, som en sann mor, ett exempel på en levande tro på Gud, varigenom Du behåller den aktning och det förtroende, som Du annars kan komma att gå miste om för alltid. - Brev 26, 1910.