[Då han ännu var ung, utförde Walter C den handling, som han ansåg vara förespråkad i Matteusevangeliet 19:12, och gjorde sig själv till snöping. Enligt Walter, gifte Laura sig med honom fullt medveten om hans tillstånd. Dock skilde hon sig så småningom från honom och gifte om sig med en annan. Efter hennes nya giftermål, tog Walter sig en ny maka. Breven i den här sektionen uppenbarar Ellen Whites ihärdiga ansträngningar, för att upprätthålla heligheten hos äktenskapslöftena även under ytterligt vanskliga omständigheter.]
Råd till Walter och Laura
Äktenskapslöftenas bindande karaktär. Den 9. januari, 1888. Jag samtalade med broder C. Hans allvarliga vädjan till mig om, att följa med honom till St. Helena och samtala med hans hustru, var framgångsrik....
Den 11. januari, 1888. Jag hade ett långt samtal med syster C, under vilket jag visade henne, att äktenskapslöftet är bindande och att ingendera parten bara kan strunta i det, förutom vid äktenskapsbrott, nedsölandet av den äkta sängen. Vår konversation om detta ämne var verkligen värdefull. - Manuskript 22, 1888.
Innebär en ed ingenting? Den 8. juni, 1888. Jag vill framföra några saker till Dig [Laura]. Varför förbigår Du kalla fakta? Ni två avlade en ed, som den antecknande ängeln skrev ned i det himmelska registret, alltså att Ni två skulle älska varandra, tills döden skilde Er (54) åt. Varför minns Du inte den saken? Tar Du så lätt på Dina löften? Tänker Du offra Din heder, Din ed, Din plikt för några usla råds skull? Om nu onda tankar har trängt sig på Dig, om usla rådgivare har sagt, att Du bör söka skilsmässa, är det en god orsak till, att trampa Din ed i gruset? Har en ed inget värde? Lämnar Du företräde åt Dina egna hugskott?
Du kanske säger, att Du inte älskar Din man. Är det orsak nog till, att inte försöka att älska honom? Är det här livet så långt och av så stort värde för Dig, att Du hellre går Din egen väg och åsidosätter Guds lag? Jag ser inga som helst hållbara skäl till skilsmässa. Antag, att Din man har lurat Dig. Än sedan då, Du har avlagt Ditt löfte. Om han sade Dig sanningen, vilket han hävdar, och förnekar något bedrägeri på den här punkten, och Du sedan gifte Dig med honom, hur skall Du nu kunna ta ut skilsmässa? Jag skulle önska, att Du ville följa det råd jag har gett Dig, eftersom jag inte har något annat att ge Dig.
Ofullkomlighet ingen orsak till ett äktenskaps upplösande. Hjärtat smärtar, när jag ser, hur lättvindigt äktenskapslöftet hanteras. Vi närmar oss domen. Jag ber Dig, att noga och uppriktigt betrakta Din hållning. Kanhända Din make, vid närmare betraktande, ändå har sina dåliga sidor. Är inte just det man brukar upptäcka, när den äktenskapliga nyhetens behag har klingat av? Men då Du avlade Ditt löfte inför Gud och heliga änglar, visste Du om, att varken Du eller Din man var perfekt; men det är ingen ursäkt för, att bryta mot Ditt äktenskapslöfte. Ni behöver båda öva upp sinne och hjärta, till att stå ut med varandra, till att vara snälla mot varandra, och till att mota misstänksamhetens och avskyns Olle i grind.
Låt den döda kärlek återuppstå! Jag älskar Dig, min syster, och jag vill ej, att Du skall slå in på en väg, som leder till Din och makens lyckas söndersmulande. De, som har tagit på sig, att förmå Dig till, (55) att ta detta steg, bör rannsaka sina hjärtan. När Ni tar hjälp av viljan, och samvetsgrant handlar i vördnad för Gud, då kommer den kärlek, som Ni nu förmodar är avliden, att stå upp igen, såvida inte var och en retar den andres onda natur och lockar fram de värsta dragen hos mänskohjärtat. Kärlekens källsprång kommer att flöda allt häftigare dag för dag och i slutändan kommer all bitterhet och besvikelse att sopas undan.
Du är medveten om Dina ömma känslor mot Din man, för han är ändå Din make och älskar Dig av hela hjärtat. Din kärlek skulle vara dyrbar för honom, ett ljus, en inspirationskälla i hans liv. Din make kommer att uppskatta Din kärlek; han kommer att sätta värde på den, och den kommer att ha ett dämpande, upphöjande inflytande på hans liv. Du kanske kommer att gå omkring och dras med idéer och märkliga föreställningar, som Du inte genast ger upp, varför Din man kan komma att måsta stå ut ödmjukt och tålmodigt med Dig. Likväl äger Du ädla karaktärsdrag, som, om Du inte förbiser och missbrukar dem, kommer att vara en hjälp för Dig.
Behov av förbarmande nu. Jo, jag säger Dig, att Du inte kan överträda Ditt äktenskapslöfte och stå skuldfri inför Gud. Förena Ditt intresse med Din man. Älska honom och stå bredvid honom samt bearbeta honom. Visa de usla rådgivarna på dörren! Den här saken är något, som Du, Din man och Er Gud måste lösa. Det är hjärtats stolthet, som får Dig till att blunda och inte upptäcka det rättvisa och rättfärdiga i, att vara Din make trogen. Håll Dig till Ditt äktenskapslöfte, för att Du är rättskaffens, för inte kommer Du väl att glömma hållandet av löftet, när Du blir iförd Kristi rättfärdighets klädnad?
Fullkomning endast i Kristus. Vi har blott en kort tid på oss här i världen, varunder lössläppta vanor ibland gifta ödelägger tusentals, ja, tiotusentals. Även om Du har ett tungt kors att lyfta, ber jag Dig för Kristi skull, att (56) inte frångå rättvisan och rättfärdigheten. Lev nyktert, och använd viljekraften härvidlag, utan att kräva fullkomlighet från varandra. Blicka i stället hän till Jesus, som är Er tros upphovsman och fullkomnare. Sträva efter, att springa det kristna tävlingsloppet med tålamod, varvid Ni koncentrerar Er på livets krona, samtidigt som Ni söker kunskap om Gud, och sätter umgänget med Honom och Hans kärlek främst.
Jag är säker på, att när Du är övertygad om rätt handlingssätt, kommer Du att agera bestämt, inte som ett barn, utan enligt Din övertygelse och inte enligt Dina känslor.
Överlåt Dig själv förbehållslöst åt Gud, själ, kropp och ande. Träd in i Guds saks tjänst, gör gott, sedan kommer Herren att välsigna Dig. Var inte självupptagen. Tänk på någons själ; tänk på Jesu självförnekande, självuppoffrande liv. Vänd bort uppmärksamheten från Dig själv och rikta den mot Jesus samt Hans leverne och sinnelag. - Brev 57, 1888.
Godta fakta. Den 29. augusti, 1888. Jag förstår inte, vad mera går att göra i det här fallet, och jag tror, att det enda Du [Walter C] kan göra, är att ge upp Din fru. Om hon är så besluten, att inte leva med Dig, skulle både hon och Du bli synnerligen olyckliga, i fall Ni försökte att bo tillsammans. Och eftersom hon fullt ut har bestämt sig, kan Du blott axla Ditt kors och visa Dig vara en man....
Jag hoppas, att Du visar Dig vara en man. Lägg den här saken åt sidan, gå till Ditt arbete, fullgör Din plikt utan tanke på världens invånare, glöm bort och förneka samt uppoffra jaget. Häri ligger Din makt. Jesus vår Förlossare kommer till människor och säger till var och en: Jag älskar Dig; Jag vill göra Dig lycklig. Han visar Sina händer och fötter och säger: Jag har lidit för Din skull; Jag tar emot pilarna riktade mot Dig; Jag tänker bära Dina bördor; Jag skall skyla Dig. Lita på Mig som Din borgensman, så skall Du (57) få det eviga livets gåva.
Inte dags för självömkan. Mitt råd är, lita på Gud. Du är svårt förbryllad och har låtit tankarna upptas av bekymret med Din hustru. I Jesu namn, glöm detta; lägg saken i Herrens händer. Låt denna erfarenhet ödmjuka Dig. Kristus står den svage och frestade samt övergivne bi, för att ge dem Sin gudomliga medkänsla och vila. Du behöver sinnesro. Ge upp Laura och ägna Gud Dina ömsinta känslor. Han kommer att ge Dig vila och frid. Tiden är kort; det är inte dags för självömkan; gå och arbeta för Mästaren. Utför Din plikt enligt bästa förmåga; sträck inte vapen för modstulenhet; vandra ödmjukt med Gud; sök Guds närvaro. Låt inte denna besvikelse göra Dig självupptagen, så att Du tänker på Dig själv, talar om Dig själv.... Lev för Gud. Var snäll, artig. Låt inte den här besvikelsen krossa Dig. Driv melankolin på flykten. Gud kommer att hjälpa Dig, om Du är Honom trogen. Kom ihåg, att Gud håller Sitt öga på Dig, varvid Han djuplodar i Din själ....
Måtte Herren hjälpa, stärka och välsigna Dig, till att göra Ditt bästa. Vänd bort blicken från det jordiska, världsliga avgudar och dyrka Herren Din Gud samt tjäna Honom av hela hjärtat och hela själen, för då blir Du helt och hållet hängiven Herren. - Brev 40, 1888.
Att strunta i ljuset. Jag hade hoppats, att kunna träffa Dig [Laura] och tala med Dig. Jag är rädd för, att Du har struntat i det ljus, som det har behagat Herren att ge Dig genom mig. Jag vet, att Herren hyser ömsint, medkännande kärlek gentemot Dig, och jag hoppas, att frestelsen inte kommer att få Dig till, att skilja själen från Gud. Det är många förvirrade rådgivare, som inte går Guds ärenden; därför ökar alla deras ord (58) bara personens redan stora svårighet.
Min syster, Din läggning och Ditt temperament är av ett slag, som gör mig djupt bekymrad för Din själ. Jag är rädd för, att Du inte skall välja som Dina vänner dem, som är diskreta samt kloka och ödmjuka av hjärtat, som älskar Gud och håller Hans bud.
Satans kamp om själen. Vi läser, att Satan har stigit ned i stor vrede, och att han verkar med förledande kraft i hjärtat och sinnet på alla, som lyssnar till hans resonemang. Guds kärlek är ej främmande för Dig; Du har viss erfarenhet av Kristi frid; samtidigt spelar Satan schack om Din själ. Skall han få vinna? Kommer han att nå sitt mål? Gud förbjude!
Herren har förmedlat ljus till Dig, men Du har inte vandrat i det. Är Du nöjd med, att följa Din egen väg? Din egen väg, Din vilja, leder inte till saligheten. Jag är förvissad om, att Satan försöker, att vinna över Dig på sin sida. Skall det lyckas honom? Tänker Du verkligen gå Din egen väg, i stället för att hålla Dig till Herrens stig? Ämnar Du träda in på fiendens område?
Undvik tillstymmelsen av ondo. Håll Dig borta från minsta tillstymmelse av ondska, lyder uppropet från den inspirerade aposteln. Har Du gjort det? Med tanke på Ditt temperament, är detta ytterst svårt för Dig under Dina resor mellan orter som bokförsäljare. Menar Du, min syster, att Du alltid uppträder samvetsgrant? Är inte Din karaktär missformad? Håller inte karaktärsdrag [som inte] är särskilt angenäma på att växa sig starkare, varigenom Ditt framtida liv kommer att skadas? Din översvallande och känslomässiga sida har utvecklats mera, än Ditt intellekt. Allt, min syster, bör undvikas, som skulle kunna ytterligare uppamma denna läggning, tills den blivit förhärskande.
Dina bevekelsegrunder (59) är starka; lämna dem ofördärvade och helt inriktade på Gud. Gud har förlänat Dig förmågor och krafter, som skall helgas och användas till Hans ära.
Du har skapat och skapar historia. Under denna kris kan sinnet låta sig behärskas av grovhet och inte bli förfinat. Världens nedfläckande inflytande kan komma att gestalta Dina vanor, Din smak, Din konversation, Ditt uppträdande. Du befinner Dig på den förlorande sidan. Dyrbara, allvarsmättade tillfällen, vars användande kommer att avspeglas i evigheten, kan komma att gynna Satan i slaget, och betyda Din undergång. Den här utvecklingen ogillar jag. Jag vill, att Du skall vara en kristen, ett Guds barn, en arvtagare till Himmelen.
Vikten av föräldrars råd. Du har gett prägel åt Ditt liv. Vad står det om Ditt ärende i Himmelens stora anteckningsbok? Framför allt bör Du söka det, som borgar för Din frid. Försätt Dig under ett sådant inflytande, som inte förstör och ödelägger själens finkänslighet. Håll själen obefläckad från världen. Låt inte nära umgänge med unga män söla ned Ditt liv. Du riskerar, att ge upp Kristus, att bli våghalsig och ovillig, att ta till Dig sunda råd. Kärleksfulla föräldrars råd faller på döva öron. Har Du, min syster, för avsikt, att överväga, huruvida Du skall ta emot råd från erfarna personer? Eller tänker Du låta Dig styras av Dina vänner? Ämnar Du strunta i Dina föräldrars råd? Planerar Du, att följa Ditt eget omdöme?
Backa! Jag hoppas, att Du kommer att ändra hållningssätt, ty om Herren någonsin har talat genom mig, talar Han nu till Dig och ber Dig, att backa. Dina lidelser är starka; Dina principer svävar i livsfara; och Du vägrar, att betänka och följa råd, som Du vet är sunda och utgör det enda entydiga, trygga och konsekventa att göra. Vill Du föresätta Dig, att göra rätt, att vara rätt, att följa de råd (60) jag har gett Dig i Herrens namn? Gud har gett Dig förmågor. Skall de nyckfullt slängas på soptippen? Planlösa handlingar leder oftare åt fel, än åt rätt, håll. Tänker Du nonchalera åratal av felaktiga vägval, besvikelser och skam, och utöva ett omfattande inflytande på sinnen genom Ditt handlande, som garanterat slår sönder allt gott inflytande Du kunde ha utövat?
Ditt livs facit har hittills inneburit, att Dina goda insatser lyser som skandaler. Du blir sur, obalanserad och ohelgad. För att vinna det, som Du anser vara frihet, slår Du in på en väg, som, om Du följer den, kommer att leda till träldom värre, än slaveri. Du måste lägga om stil och låta Dig styras av erfarna personers råd. Genom anvisningar från sådana, som Herren undervisar, kan Du då ställa Dig på Herrens viljas sida.
Själsliga fläckar. Men om Du har föresatt Dig, att inte lyssna på någon annans råd, än Dina egna, och själv lösa Dina bekymmer, var då säker på, att Du kommer att skörda såsom Du har sått. Du kommer att missa målet fullständigt, eller vända Dig till Herren sårad, med blåmärken och med Din religiösa erfarenhet slagen i spillror. Då kommer Du att ödmjuka Dig, ångra och bekänna Dina felsteg. Du kommer att tröttna på, att slå i luften.
Är Du säker på, att Du går rätt väg? Det vet jag, att Du inte är; men stoltheten har lagt beslag på Din själ. Du är för tanklös och vårdslös, för att ta till Dig några goda råd. Kom ihåg, att handling och handlingssätt är av dubbelsidig natur, antingen dygdig eller demoraliserande. Gud är missnöjd med Dig. Har Du råd med, att fortsätta på den inslagna vägen? Fläckar har redan fastnat på Din själ. - Brev 47, 1889.
Som lera i Jesu händer. Jag ber Dig, Laura, vänd Dig till Gud för vishet. Svårast för Dig är, att tygla Ditt eget jag. Dina dagliga prövningar, Dina känslor (61) och Ditt märkvärdiga temperament, Dina inte maningar, allt detta är vanskligt för Dig att kontrollera, och dessa röster i själen slungar Dig ofta in i bundenhet och mörker. Det enda Du kan göra, är att kasta Dig förbehållslöst i Jesu famn - med Dina samlade erfarenheter, prövningar, impulser - och låta Herren forma Dig såsom lera formas i händerna på krukmakaren. Du tillhör inte Dig själv, därför är det nödvändigt för Dig, att överlämna Ditt oregerliga jag åt En, som förmår att styra Dig; sedan kommer Din själ att erfara vila, dyrbar vila och frid. Ligg stilla i Guds händer.
Bilder i Himmelens anteckningsböcker. Kom ihåg, att Din karaktär avbildas [fotograferas] av den store Mästerkonstnären i Himmelens register lika noggrant, som ansiktet återges på duken av målaren. Vilka anteckningar finns i Himmelen om Dig? Låter Du karaktären bli likadan som den åt Förebilden Jesus Kristus? Rengör Du karaktärens kläder och får dem vita i Lammets blod? ”’Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar” [Uppenbarelseboken 22:12]....
Ändra Dig, innan det är för sent. Laura, det är ännu inte för sent, för att rätta till synder. Det är ännu inte för sent, att säkra Ditt kall och Din utkorelse. Du kan nu inleda verket med addition. Addera eller lägg till Din tro dygd, liksom kunskap, måttfullhet, tålamod och varje kristen förträfflighet. Allting annat kommer att gå upp i rök på domens verkställighets dag, men karaktärens guld är bestående. Det rostar inte. Det kommer att bestå eldprovet på den yttersta dagen. Mitt dyrbara barn, jag önskar, att Du skall tänka på, att ”Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont” [Predikaren 12:14].
(62) Sanningen blir allt klarare för dem, som vandrar i ljuset från Kristi rättfärdighets sol. Sanningen helgar. Överallt ser vi förhärskande osedlighet. Denna stryks medhårs och förhärligas, medan sann godhet, rättfärdighet, rättvisa och renhet trampas i dammet. Ett stort antal personer sår draksådd runt omkring sig. Vad gör Du, Laura? Har Du, sedan Du beslöt Dig för, att avvisa andras råd, vuxit till som bestämd, välbalanserad kristen, eller har Du, genom att välja Din egen väg, funnit att detta medför oro, bekymmer och vedermödor?
Livets mest avgörande val. Varför lyssnar Du inte på Dina föräldrars råd? Framför Dig ligger stigen, som leder till garanterad undergång. Tänker Du vända om, medan Du fortfarande kan? Tänker Du söka Herren, medan nådens ljuva stämma fortfarande hörs vädja till Dig, eller måste Du prompt bestämma själv? Herren tycker synd om Dig. Herren bjuder Dig, att komma till Honom. Tänker Du göra det? Tänker Du ge upp Ditt avfall? Måtte Herren hjälpa Dig med, att välja att bli helt och hållet Hans. - Brev 51, 1889.
Ens egen rådgivning och vilja. Kära syster Laura! Jag tänkte, att jag skulle skriva några rader, eftersom jag är rädd om Din själ, och jag är säker på, att Du länge har vandrat på vägen ledande till undergången. Du har inte samlat kraft, till att betvinga varje defekt i Din karaktär, utan Du har uppträtt okristet. Jag vet, att om Du hade följt de råd jag gav Dig i Herrens namn, skulle Du i dag ha gjort stora andliga framsteg. Men alla mina råd viftades bort som värdelösa, och det kändes meningslöst, att försöka att göra Dig gott, eftersom min egen själ bara skulle ta skada och Din inte alls bli hjälpt, såvida inte jag skulle ta Ditt parti gällande Ditt äktenskap med Walter. Det tänker jag aldrig göra, eftersom jag vet, att Du (63) valt fel väg och att Herren inte kan godkänna detta. Om Du hade valt rätt väg, skulle Du inte ha farit så illa, som Du har gjort.
Ditt handlande, sedan Du lämnade Walter, har varit sådant, att Du inte har stigit i graderna hos dem, vars kärlek till Gud ännu bor i deras hjärtan. Du har alltid älskat, att omge Dig med, och har uppmuntrat intresset från, unga män. Därmed har Du skadat Dig själv. Anvisningar och råd på den här punkten har inte gynnat Dig, utan har hos Dig väckt känslor av harm och förtrytelse. Nå, vill Du betänka, hur de himmelska änglarna betraktar Ditt agerande, som Du konsekvent har följt, för att få den egna viljan igenom, och som Din halsstarrighet har krävt?
Bilden i Guds spegel. Du har böjt knä för Dina egna uppfattningar, oavsett deras moraliska halt. Lönar sig detta, Laura? Har Du råd, att tillbringa prövotidens få ögonblick levande det slags liv Du har valt? Om Du hade gått med på, att leva med Walter, skulle Du förvisso inte ha varit olyckligare, än Du har varit. Du har höjt Din vilja till skyarna, men är den Guds vilja? Men jag skulle önska, att Du såge Dig själv med Guds ögon. En gång i tiden älskade Du Gud, men Du har förlorat Din första kärlek. Du älskar inte Gud; Du älskar inte det heliga. Ditt inflytande betyder ej för andra en livets fläkt, utan dödens andedräkt. I stället för, att växa till i nåden och i kunskapen om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, glider Du längre och längre bort från Herren.
Andlig köld och nedgång. I fall Du följde rätt väg, skulle Du inte ge prov på denna andliga nedgång. Bibeln är inte lika dyrbar för Dig, som den brukade vara. Du läser en smula i den av ren pliktkänsla, inte för att uppfatta Guds röst i Hans Ord. Det händer att Du ber, men detta är bara formellt. Du lägger inte fram alla Dina bekymmer inför Gud och vädjar med ödmjukt hjärta, för att ta reda på (64) Hans vägar och Hans vilja. Vi kan inte godkänna Ditt handlande; vi har inte känt, att Ditt exempel har varit tryggt för någon annan att följa.
I stället för att vidga klyftan skiljande Dig och världen åt, har Du gjort den smalare, tills den har försvunnit. Skulle Herren i dag säga: ”Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden?” {Lukasevangeliet 13:7}, skulle Du inte få del av den första uppståndelsen. Ditt konverserande är varken förfinat eller ädelt; ingen skulle kunna tro, att Du är en kristen att döma av Ditt lättsinniga, vårdslösa tal, och det sällskap Du har valt på senare år. Du och Din syster befinner Er dagligen på det sluttande planet, vilket gör det allt svårare för Er, att backa.
Alltigenom vårdslös och nonchalant? Har Du råd med detta? Har Du blivit alltigenom vårdslös och nonchalant beträffande Din själ? Jag har ett budskap från Gud till Dig, att Du inte behöver ge upp, utan återvända till Herren. ”Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse” (Jesaja 55:6, 7).
Strunta för ögonblicket i allting annat, utom denna fråga: ”Hur är det med min själ? Har jag något hopp om en plats i de herrgårdar Jesus har gått att bereda för dem, som älskar Honom, i fall jag skulle plötsligt insjukna och dö? Måste Jesus ha dött förgäves för mig?” Tänker Du följa Din egen väg, Din egen vilja, och vägra, att följa Herrens väg?
Behöver återvända till Gud. Ditt hjärta har blivit allt mera förhärdat, men, Laura, fall på Klippan och bli bruten i bitar; kapitulera för Gud; återvänd till Jesus. Samma solsken, som en gång i tiden sken in i Ditt hjärta och smälte det, samma strålar från Rättfärdighetens Sol, som (65) lyste upp Ditt sinne med sitt rena ljus, vill släppas in i Ditt hjärta och sinne i dag. Samme Jesus, som uttalade Sin förlåtelse till Din själ, talar till Dig i dag. Hans blod har inte förlorat någon av sin verksamma kraft; det kan fortfarande rena Dig från all synd. Samme Ande, som en gång drog Dig till Jesus med Sin kärleks lena band, väntar på, att få leda Dig åter till Honom. Tänk nu inte på något annat, än på Jesus. Låt hjärtat bli förkrossat, bekänn Dina syder, överge dem och vänd Dig till Herren helhjärtat. När Du visar Din beslutsamhet, att stå i rätt förhållande till Gud, att lämna Din väg för Guds väg, då kommer Han att återställa Dig till Sin frälsning.
Försvagad viljekraft. Somligt, som nu ter sig omöjligt för Dig, kommer förvisso att te sig annorlunda, när Ditt hjärta förändras genom Guds nåd. Emellanåt har Du känt Dig sorgsen, eftersom Du vetat med Dig, att Du befinner Dig i ett ofrälst tillstånd och att Du gör Frälsaren förtvivlad genom Dina orättfärdiga handlingar. Då Du återfått sansen, har Du blivit förbluffad över gapet Du har grävt mellan Dig själv och Din Frälsare. Om och om igen har Du lovat bättring, men lika många gånger har Du misslyckats, eftersom Du avlagt dessa löften i Din egen kraft. Din moraliska kraft har avtagit. Din viljestyrka är förvisso tillräckligt stark, men den är inte stark på Herrens sida. Du förmår ej, att koncentrera Dig på Guds Ord. Du har ordat tillräckligt mycket, men därmed har Du endast sjunkit ändå djupare. Hjärtat är liknöjt vid Dina böneförsök.
Syndarens rop. Gör nu ett förtvivlat försök. Glöm bort Dig själv, glöm bort den uttagna skilsmässan, glöm bort Walter, glöm bort allting dödligt; och koncentrera Dig på Din själ. Ropa på allvar: ”Led mig till den Klippa, som är högre, än jag; fräls mig, Herre, annars går jag under. ’Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.... Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö’” (Psaltaren 51:12, 9).
(66) Vi omges av ogudaktigheten i dess olika former. Du behöver en hjälpare. Herren är väl bekant med alla våra verk; till och med våra tankar ligger uppslagna framför Honom som en öppen bok. Nu riktar jag min vädjan till Dig. En omedelbar förändring krävs. Lämna Satans helvetiska banér, och ställ Dig under Jesu Kristi blodfläckade banér. Tänker Du göra det? Tänker Du byta ut Din anda och ande mot Kristi anda och Ande? När Dina tankar gläds åt, att syssla med Himmelen och det himmelska, kommer Du inte att vilja umgås med unga män. Den högsta åstundan efter, att bli som Jesus, kommer att tändas i själen. Genom att betrakta, förvandlas vi till samma bild. Köttsliga tankar, köttsliga känslor, kommer att stötas bort. Du kommer ej längre att vara tramsig, tala lättsinnigt, eller uppträda oheligt. Du kommer att, tack vare Kristi nåd, uppnå den högsta standard av renhet och upphöjelse av karaktären.
Nu överlämnar jag Dig åt Gud och Hans nåd. Men utverka Din egen frälsning med vördnad och bävan, ty det är Gud, som verkar i Dig både att vilja och utföra Hans goda behag. - Brev 14a, 1891.