Kära syster! [Skrivet den 26. augusti, 1895, till modern åt Walter C:s andra hustru.] Vad beträffar Din dotters giftermål med Walter C, förstår jag orsaken till Din oro. Dock skedde vigseln med Ditt medgivande, och Din dotter, som kände till detta om honom, godtog honom som sin make; och därför ser jag ingen anledning till Din börda härvidlag. Din dotter älskar Walter C, och det kan tänkas, att det här äktenskapet ingår i Guds plan, för att både Walter och Din dotter skall växa som kristna och bli av med sina svagheter. Din (67) dotter har avgett sitt äktenskapslöfte till Walter C, och att överträda detta, vore långt ifrån rätt. Nu kan hon inte upphäva sina plikter mot honom.
Du säger, att Walter var förlovad med en ung dam i Topeka. Det kan jag inte uttala mig om, för jag känner inte till Walters skäl för, att bryta förlovningen, i fall han nu verkligen gjorde det. Dock känner jag till hans förhållande till sin första fru, Laura. Walter älskade Laura i onödan, ty hon var ovärdig hans känslor. Han gjorde allt i sin makt, för att hjälpa henne, och försökte på varje tänkbart sätt, att behålla henne som sin hustru. Han kunde inte ha gjort mer, än han gjorde. Jag vädjade till henne, och försökte att visa henne hennes inkonsekventa handlande, samt bönföll henne om, att inte ta ut skilsmässa; men hon var beslutsamt halsstarrig och tjurig, och lydde sin egen vilja. Under tiden som gifta försökte hon, att få ut mesta möjliga pengar från honom, utan att behandla honom vänligt, som en hustru bör göra mot sin man.
Rätt till lycka. Walter försköt inte sin fru. Hon övergav honom, och försköt honom, samt gifte sig med en annan man. Jag ser ingenting i Skriften, som förbjuder honom, att äkta på nytt i Herren. Han har rätt till tillgivenheten från en kvinna, som, medveten om hans kroppsliga defekt, väljer, att skänka honom sin kärlek. Tiden är inne, när sterilitet inte är det värsta, som kan drabba en. Jag känner till hustrur med många barn, som de inte förmår, att ta hand om riktigt. Dessa kvinnor hinner inte återhämta sig från svagheten efter en förlossning, förrän de är med barn igen.
Många av de här kvinnorna är gifta med fattiga män, som saknar pengar, till att mätta sina allt större familjer, och för närvarande bidrar jag till deras barns mat, kläder och utbildning. Trots oförmågan, att ta hand om sin avkomma, sätter de (68) nya barn till världen igen så snabbt som möjligt. Det här är inte Guds idé.
Makarna åt dessa kvinnor tycks mena, att deras fruar endast är till, för att tillfredsställa deras lustfyllda lidelser. Barn sätts så raskt till världen, ansvar hopar sig så snabbt, att hustrurna och mödrarna inte har tid till, att växa till som människor, inte har tid eller tillfälle till, att ägna sig åt kristet arbete. Gud blir inte förhärligad i dylika familjer. Många av våra unga kvinnliga missionärer gifter sig, och inom kort har de barn att sköta och så dras de bort från missionsfältet. Du kan skatta Dig lycklig, att Din dotter inte kommer att bli hindrad på detta sätt i sitt arbete för Mästaren. Hon kommer att kunna följa med sin make på hans resor och vara hans hjälp, och hemmavid kommer hon att kunna verka för Herren, som om hon vore ogift. Så ser jag på saken.
Jag hyser förtroende för Walter och är säker på, att han är kristen. Jag gjordes medveten om hans anda, då han gick igenom krisen med sin fru. Hon försökte, att pungslå honom, då hon såg tillfälle därtill, och han var villig, att göra tio gånger så mycket för henne, som hon hade rätt att kräva, eller han var skyldig till. På grund av henne blev hans tillvaro en nattmara. Jag har gjort mitt bästa, för att bistå honom.
Jag har försökt, att få Laura att uppfatta och inse sin plikt. Men eftersom hon har gått den väg hon har gått, förstår jag inte, att det här nya äktenskapet bör rubbas. Det är en allvarlig sak, att skilja en make och en maka åt. Det finns ingen biblisk orsak till, att ta det steget i detta fall. Han lämnade inte henne, hon lämnade honom. Han gifte inte om sig, förrän hon hade drivit igenom skilsmässan. Då Laura skilde sig från Walter, led han synnerligen svårt, och det var först sedan Laura (69) hade gift sig med en annan man, som Walter gifte om sig. Den, som han har valt, kommer att vara en hjälp åt honom, och han åt henne; det är jag övertygad om.
Walter är inte felfri till karaktären. Han har några motbjudande sidor. Han har anförtrotts medel, och dessa använder han inte alltid på bästa sätt. Det händer, att han formligen slösar med sina pengar, andra gånger är han en snåljåp. Men en sund, gudfruktig kvinna vid hans sida kommer att kunna råda honom till, att inte handla impulsivt, utan lägga pengarna i Herrens skattkista.
Walter äger ansvar, och om släkten han har gift in sig i behandlar honom rätt, kan de påverka honom till, att bli en klok förvaltare av sin Herres medel. Då kommer han att tilldela sina medel, som om hela Himmelen såge på. Han kommer inte att delta i någon intrig, för att tjäna pengar, utan kommer att uppträda med sikte på Guds ära. Han kommer att undvika alla simpla knep och ta avstånd från alla elaka, oärliga tilltag, samt kommer inte att göra något, som på minsta vis motverkar uppammandet av sann fromhet. Han kommer att se till, att alla hans affärstransaktioner gillas av Gud.
Vi får inte förlora ur sikte faktumet, att en förvaltare skall göra affärer med sin Herres medel, och att hans ansvar är heligt. Bibeln fordrar, att människorna köper och säljer samt verkställer sina affärer lika väl medvetna om sina kristna förpliktelser, som då de har sänt upp vädjanden till sin himmelske Fader om kraft och nåd. Herren tillåter ingen, att göra vad som helst med sina medel, att följa impulser, eller vänners önskemål. Pengarna han hanterar är inte hans, och skall inte läggas ut i onödan, ty Herrens vingård skall skötas om, och skötseln kräver utlägg av medel.
(70) I dag är den dag, när vår pålitlighet prövas, och dagen för räkenskapers avläggande dröjer ännu litet. Herren har anförtrott medel åt Sina förvaltare att använda klokt, ty alla är moralvarelser och ombeds, att axla ansvar. Vårt personliga ansvar ges i förhållande till vår förmåga, att axla det, och vi skall inte bruka Guds medel bara för tillfredsställandet av själviska önskningar, eller enligt läggning.
Walter C har stundom felat i hanterandet av sin Herres medel, och har inte alltid tänkt på, om han använt pengarna han anförtrotts på ett sätt, som skulle göra hans Mästare nöjd och främja sanningens sak. Han måste visa, hur han förfogar över de medel, som anförtrotts åt honom. Han kan inte ta hänsyn till den egna viljan i det sammanhanget. Han måste söka vishet från Gud. Jag önskar inte, att Walter motvilligt skall ge så mycket som en dollar till det här utfattiga fältet, ty ovilliga offergåvor åtföljs inte av Guds välsignelse. Jag varken känner mig nödgad till eller vill tvinga pengar från någon ens till Guds verk.
Gud har ett verk, som skall utföras, och jag lägger ned alla medel därpå, som jag kan undvara, samtidigt som jag unnar mig ett hem, en utkomst och sedvanliga bekvämligheter. Det finns andra, som glatt och villigt hjälper mig i den här delen av Herrens vingård. Om alla fullgör sin plikt enligt graden av sitt ansvar, kommer deras anförtrodda medel att dubbleras. Den, som ger tillbaka åt Gud Hans eget, kommer att hedras för sin trofasthet och höra Mästarens ord: ”Bra, du gode och trogne tjänare.” {Matteusevangeliet 25:21.} Dock är det inte riktigt, att personer skänker medel nyckfullt. Kristus har rätt till allt det vi äger.
Du skall inte förvåna Dig över, att Walter inte känner sig manad till, att hjälpa Din son.
Om Din son inte har förstått och satt värde på sina möjligheter och förmåner, om han har missbrukat sina krafter, och slösat bort sina Gudagivna förmågor, är frågan, (71) om han skulle lyckas bättre en andra gång? Har han lärt sig läxan, som Gud vill se honom lära sig? Det finns många dyrbara själar, som skulle bli så glada över möjligheten till en utbildning, som inte skulle så vildhavre, utan använda varje förmåga till, att säkra kunnande att göra gott med.
Det överraskade mig, att Walter inte genast uppfyllde Ditt önskemål, eftersom Du är mor till hans fru, som han älskar. Det kan tänkas, att han håller på att lära sig, att vara försiktig, och har tagit till sig lärdomar ur det förgångna. Han har hjälpt många, som han inte varit skyldig att bispringa. Du bör ta hans vägran, att ge Dig pengar, som ett bevis för hans uppriktighet, att han inte tänker göra eftergifter, för att vinna Din gunst. Jag är förvissad om, att Walter tänker göra sin plikt. Misstagen han gjorde, då han delade ut av sina pengar till sin första frus släkt, har förmodligen lärt honom, att han inte skall upprepa denna procedur. Jag hoppas, att hans vägran att skänka Dig medel, för att möjliggöra Din sons studier på Battle Creek eller på Union College, inte kommer att göra Dig motvilligt inställd till honom. Det borde den inte göra.
Om Din dotter älskar Walter C, ser jag ingenting i Guds Ord, som skulle kräva hennes separation från honom. Eftersom Du har bett mig om min åsikt, tänker jag gärna ge Dig den. I fall Walter hade gett Dig pengarna Du bad om, skulle det då inte praktiskt taget ha varit som, att försöka att köpa Din gunst? Skulle det inte vara mycket mera passande för Din son, att arbeta ihop pengarna till sin utbildning, i stället för att måsta förlita sig till någon för en dylik favör?
Vi kan faktiskt ge opåkallad hjälp till våra barn. De, som arbetar under högskoletiden, sätter större värde på sina fördelar, än de, som får studierna i gåva, ty de är medvetna om kostnaden. Vi skall inte bära omkring på våra barn, tills de blir hjälplösa parasiter. Lär Din son, att vara flitig, självförsörjande och hjälpsam mot andra.
(72) Gud är innehavaren av världsalltet. Varje man, kvinna och barn, samt all tid och förmåga de har tilldelats, tillhör Gud. Han har skänkt duglighet till människorna, för att de skall bruka den till Hans ära och härigenom vinna större duglighet, visdom och insikt. Gud har rättmätiga fordringar på varje själ, och vi är ansvariga väsen, som ständigt skall tjäna Honom. Vi bör helga kropp, själ och ande, hela oss själva, åt Hans tjänst, och göra sådant, som främjar Hans sak på jorden. Vi skall göra Hans vilja i världen. Vårt behag skall inte styra härvidlag, vi skall heller inte agera impulsivt.
Nå, min kära syster, jag skall skicka Dig mitt brev, liksom en kopia till Walter C. Min önskan är, att fungera som mor åt honom. Under prövningens stunder har han behövt en mor. Varje öre han har lagt i mina händer, har använts för förlorade själars frälsning, och måtte det en gång i framtiden bli hans upplevelse, att höra från sin Mästares mun orden: ”Bra, du gode och trogne tjänare. . . . Gå in i din herres glädje!” {Vers 23.}
Det smärtar mig verkligen, att Du har tagit på Dig onödiga bördor. Ser Du inte, att genom att skilja Walter och Din dotter åt, skulle Du skapa ytterligare ett bekymmer, utan att avhjälpa det första? Din dotter har gift sig med Walter, och hon har ingen orsak till, att gå skilda vägar från honom. Du kan inte rättfärdiga Din önskan, att de skall upphöra sitt liv och verk som man och hustru. Du kan förvisso föra vidare de illvilliga rykten Du hör, men då gör Du bara Dig själv, Din dotter och hennes make illa. Låt de tu, såsom Guds barn, förena sina intresse i likhet med sina äktenskapslöften, låt dem helga sig åt Gud, för att göra Hans vilja, för att vara hedervärda kärl, passande för Herrens bruk.
För Ditt eget vidkommande, handla som en trofast mor bör. Se till, att Du ger dem goda (73) råd och hjälper dem på varje sätt, som Du är mäktig till. När Du nu vet, att Ni alla tillhör Gud, bemöt varandra rättvist och kärleksfullt. Var uppriktig, var vänlig, uppamma helhjärtad rättskaffenhet, så kommer Du att vinna livets krona, som aldrig förbleknar. Hys fullständig förtröstan på Gud, så kommer Han att välsigna Dig, samt ge Dig frid och vila. - Brev 50, 1895.