På Olivberget hade Jesus talat med sina lärjungar om sin återkomst till världen. Han hade nämnt vissa tecken som skulle visa när hans återkomst var nära och bett lärjungarna att vaka och vara beredda. Han upprepade varningen igen: ”Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.” Matt 25:13. Sedan visade han vad det innebär att vaka. Den tiden ska användas till ivrigt arbete och inte till stillasittande väntan. I den här liknelsen undervisade han om talenterna.
”Det blir nämligen,” sade han, ”som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Matt 25:14, 15.
Mannen som reste iväg representerar Kristus. När han berättade denna liknelse skulle han snart lämna den här jorden och fara till himlen. Tjänarna, eller slavarna, i liknelsen representerar Kristi efterföljare. Vi är inte våra egna, vi har blivit köpta ”och priset är betalt” 1 Kor 6:20, ”inte med förgängliga ting, silver och guld... [utan med] Kristi dyrbara blod", 1 Pet 1:18, 19, "för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem." 2 Kor 5:15.
Varenda människa är köpt med detta gränslösa pris. Genom att låta himlens skatter strömma över denna värld, och genom att i Kristus ge oss hela himlen, har Gud köpt människans vilja, tillgivenhet och själ. Oavsett om man är troende eller inte, alla är vi Guds egendom. Alla är kallade att tjäna honom, och på den stora domens dag kommer var och en att få stå till svars för på vilket sätt de har tillmötesgått detta krav.
Men de krav som Gud ställer erkänns inte av alla. Det är de som bekänner sig till att tjäna Kristus som i liknelsen representerar hans egna tjänare.
Kristi efterföljare har återlösts för att tjäna, och vår Herre lär att detta är den sanna inriktningen i livet. Kristus själv var en tjänare, och lagen om tjänande ger han till alla sina efterföljare – som innebär att man ska tjäna Gud och sina medmänniskor. Här visar Kristus för världen en högre uppfattning om livet än den någonsin känt till. Genom att leva för och tjäna andra kommer människan i kontakt med Kristus. Lagen om att tjäna blir den länk som håller oss i kontakt med Gud och våra medmänniskor. Kristus anförtror sitt goda till sina tjänare – sådant som ska användas i tjänst för honom. Varje människa får sin uppgift av honom. Var och en har sin plats i den eviga planen för himlen, och var och en ska samarbeta med Kristus i uppgiften att rädda människor. Lika säkert som det finns en plats förberedd för oss i de himmelska boningarna, lika säkert har vi en särskild plats på jorden där vi ska tjänstgöra för Gud.
Den helige andes gårvor
De förmågor som Kristus anförtror sin församling representerar särskilt de gåvor och välsignelser som ges av den helige Ande. "Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samme Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samme Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan kan skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samme Ande genom att fördela sina gåvor på var och en som den själv vill." 1 Kor 12:8-11. Alla får inte samma gåvor, men till alla som är Mästarens tjänare har det utlovats någon av Andens gåvor.
När Kristus lämnade sina lärjungar "andades han på dem och sade: 'Ta emot helig Ande'." Joh 20:22. Sedan sade han: "Och jag skall sända er vad min Fader har lovat." Luk 24:49. Men inte förrän efter himmelsfärden togs gåvan emot i dess fullhet. Först när lärjungarna genom tro och bön helt hade överlåtit sig själva till hans påverkan fick de ta emot Andens utgjutelse. På ett särskilt sätt överlämnades då himlens gåvor till Kristi efterföljare. Men så fick hans efterföljare himlens goda på ett särskilt sätt: "Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor." Ef 4:8. "Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom," Ef 4:7, och Anden "genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill." 1 Kor 12:11. I Kristus är gåvorna redan våra, men om vi verkligen får äga dem beror på hur vi tar emot Guds Ande.
Många uppskattar inte löftet om Anden som de borde. Uppfyllelsen av detta löfte blir heller inte den verklighet som det skulle kunna bli. Det är avsaknaden av Anden som gör den evangeliska tjänsten så kraftlös. Man kan ha lärdom, talanger, vältalighet, varje naturligt eller förvärvat anlag, men om Guds Ande inte är närvarande kommer inget hjärta att beröras och ingen syndare att bli vunnen för Kristus. Men, om de har gemenskap med Kristus, om Andens gåvor är deras, så kan de ringaste och mest olärda av hans lärjungar ha en kraft som kommer att påverka hjärtan. Gud gör dem till kanaler för det inflytande som utövas av universums högsta kraft.
Andra talenter
Andens speciella gåvor är inte de enda talanger som omtalas i liknelsen. Den innefattar alla gåvor och anlag, oavsett om de är ursprungliga eller förvärvade, naturliga eller andliga. Alla ska användas i tjänst för Kristus. När vi blir hans lärjungar överlåter vi oss själva och allt vi är och har till honom. Dessa gåvor ger han tillbaka, renade och förädlade, för att användas till hans ära och till välsignelse för våra medmänniskor.
Gud har gett gåvor till var och en "efter hans förmåga". Talenterna har inte delats ut hur som helst. Den som har förmåga att använda fem, får fem. Den som inte klarar av fler än två, får två. Den som på ett klokt sätt bara kan använda en, får en. Ingen behöver klaga över att han eller hon inte fått några gåvor, eftersom han som har delat ut gåvor till alla människor blir ärad av att gåvorna används på rätt sätt, oavsett om de är många eller få. Den som fått fem talenter ska använda dessa fem och ansvara för resultatet av dem. Den som fått en ansvarar för resultatet av den. Gud förväntar sig något i gengäld och var och en är "välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har". 1 Kor 8:12.
I liknelsen berättas det att "den som hade fått fem talenter gav sig genast iväg och gjorde affärer med dem, så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till". Matt 25:16, 17.
Talenterna ska användas, oavsett hur få de är. Den fråga som vi först och främst borde ställa oss är inte: Hur mycket har jag fått? Utan: Vad gör jag med det jag har? Att utveckla alla krafter och resurser är vår främsta plikt mot Gud och våra medmänniskor. Ingen uppfyller livets krav om han inte blir mer och mer användbar och utvecklar sin förmåga. När vi bekänner vår tro på Kristus förbinder vi oss att komma så högt som möjligt som Mästarens tjänare. Och vi måste bearbeta varje förmåga till högsta grad av fullkomlighet, så att vi kan göra allt det goda som vi över huvud taget förmår.
Herren har ett stort verk som måste fullbordas, och han kommer att testamentera det bästa han har i det kommande livet till dem som i detta liv är de mest trofasta och tjänstvilliga. Herren väljer sina egna redskap. Under skiftande förhållanden prövar han dem varje dag som ett led i sin verksamhetsplan. Bland var och en som helhjärtat strävar efter att uppfylla hans plan väljer Gud sina redskap, inte för att de är fullkomliga, utan därför att de blir fullkomliga i gemenskapen med honom.
Gud väljer bara dem som bestämt sig för att sikta högt. Han förväntar sig att var och en ska göra sitt yttersta i hans tjänst och han förväntar sig en fullkomlig moral från alla. Vi får aldrig sänka normen för rättfärdigheten så att den passar de nedärvda och tillägnade benägenheterna att göra det som är fel. Vi måste lära oss förstå att karaktärsmässiga ofullkomligheter är synd. Alla rättfärdiga karaktärsegenskaper finns hos Gud som en fullkomlig, harmonisk enhet. Och var och en som tar emot Kristus som sin personlige Frälsare har den stora förmånen att äga dessa egenskaper.
De som vill samarbeta med Gud måste sträva efter att varje organ i kroppen och renheten i tankarna blir fullkomliga. För att på rätt sätt kunna förbereda de fysiska, mentala och moraliska krafterna gäller det att träna kroppen, sinnena och själen för gudomlig tjänst. Detta är rätt utbildning. Det är denna utbildning som kommer att räcka ända fram till det eviga livet.
Herren kräver tillväxt i effektivitet och förmåga av alla kristna på alla områden. Vi har fått vår lön av Kristus, till och med hans blod och lidande, för att vara säkra på vår villighet att tjäna. Han kom till den här världen för att vara ett exempel på hur vi ska arbeta och vilken ande som ska leda oss i det arbetet. Han vill att vi ska ta reda på hur vi kan främja hans verk och ära hans namn här i världen. Krönt med ära och den starkaste kärlek och hängivenhet har Fadern så älskat "världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv". Joh 3:16.
Ingen skall säga: Mina karaktärsbrister går inte att rätta till. Har man den inställningen, går man förvisso miste om det eviga livet. Omöjligheten är en psykisk låsning. Om man inte vill segra över synden, då gör man det inte heller. Det svåra kommer sig av ruttenheten hos det icke helgade hjärtat, och oviljan att underordna sig Guds vilja och kontroll.
Vi har inte fått några garantier från Kristus att det är en lätt sak att uppnå en fullkomlig karaktär. Man ärver inte en nobel och allsidig karaktär, vi får den inte av en slump. Nej, en ädel karaktär är något var och en får kämpa för med en hård, personlig insats och genom Kristi förtjänst och nåd. Gud ger talangerna och förmågan att tänka, men det är vi som formar karaktären. Den formas av en hård och bitter kamp med jaget. Vi kommer ständigt i konflikt med nedärvda böjelser, så vi måste göra en kritisk granskning av oss själva och inte låta något ofördelaktigt karaktärsdrag bli oförbättrat.
Många av dem som Gud har gett förmågan att kunna utföra ett förstklassigt arbete uträttar väldigt lite eftersom de inte försöker ordentligt. Många går genom livet som om de inte hade något att leva för, inte någon norm att nå upp till. De kommer att få den lön som står i relation till det som de utfört.
Kom ihåg att du inte når högre än de mål du har satt upp. Så sätt ditt mål högt. Se till att klättra hela vägen upp för stegen, steg för steg, även om ansträngningen gör ont, och låt ingenting hindra dig. Ödet har inte vävt maskorna så tätt omkring människan att hon förblir hjälplös och oviss. Svåra förhållanden borde skapa en fastare beslutsamhet att övervinna dem. När ett motstånd har övervunnits ger det större förmåga och mod att fortsätta. Fortsätt framåt med beslutsamhet, i rätt riktning. Då kommer förhållandena att bli till din hjälp, inte till hinder.
Var ambitiös. För Herrens ära ska du bearbeta alla din goda karaktärsdrag. När du bygger upp din karaktär ska du i varje utvecklingsstadium behaga Gud. Det kan du göra, ty Henok behagade honom trots att han levde i en förfallen tidsålder. Och det finns många Henok i våra dagar.
Ingen frestelse kunde muta den trofaste politikern Daniel. Stå lika stadig och fast som han. Gör inte Gud besviken. Han älskade dig så mycket att han gav sitt liv för dina synder. Han säger: "Utan mig kan ni ingenting göra." Joh 15:5. Kom ihåg detta! Om du begår något misstag har du ändå alla möjligheter att vinna seger. Du måste se dina misstag och uppfatta dem som varningsljus. På det sättet vänder du förlust till seger och gör din fiende besviken, samtidigt som du ärar din Återlösare.
Den enda skatt vi kan ta med oss från den här världen till nästa är den karaktär som formats att likna hans gudomliga karaktär. De som följt Kristi bud i den här världen kommer att få ta med sig varje gudomlig färdighet till de himmelska boningarna. Och i himlen utvecklas vi till det bättre hela tiden. Det är alltså viktigt med karaktärsutveckling i det här livet.
De himmelska väsendena kommer att samarbeta med de mänskliga redskap som med beslutsam tro söker den fullkomliga karaktär som sedan visar sig i fullkomliga gärningar. Kristus säger till alla som deltar i detta verk: Jag står på din högra sida och hjälper dig.
När människans vilja samarbetar med Guds blir den allsmäktig. Allt som måste göras enligt hans vilja måste också utföras i hans kraft. Allt han kräver går att genomföra.
Mentala förmågor
Gud vill att vi tränar våra mentala förmågor. I hans plan ingår att hans tjänare ska ha större intelligens och en skarpare urskiljningsförmåga än den världsliga människan. Han är dessutom missnöjd med dem som är oförsiktiga eller för lata för att kunna vara effektiva, välinformerade tjänare. Gud vädjar till oss att älska honom av hela vårt hjärta, med hela vår själ och all vår styrka och hela vårt förstånd. Detta gör att vi är pliktiga att utveckla vårt intellekt till oinskränkt kapacitet, så att vi lär känna vår Skapare med hela vårt jag.
Om Guds Ande får leda bearbetas intellektet mer genomgripande, och på det sättet blir det mer effektivt i Guds tjänst. Den som trots sin låga utbildning är helgad åt Gud och längtar efter att vara till välsignelse för andra kan användas och används av Herren i hans tjänst. Men de som har samme Ande och har fördel av att ha fått utbildning kan utföra mycket mer omfattande arbete för Kristus. De har helt enkelt en mer fördelaktig position.
Herren vill att vi skaffar oss så bra utbildning som möjligt, med siktet inställt på att dela med oss av våra kunskaper till andra. Ingen vet när eller hur de blir kallade till att utföra arbete eller tala för Gud. Det är bara vår himmelske Fader som vet vad han kan använda människan till. Framför oss har vi möjligheter som vår klena tro inte kan se. Därför är det viktigt att vårt sinne får en sådan träning att vi kan, om det blir nödvändigt, lägga fram sanningen i hans Ord inför världens högsta auktoriteter på ett sådant sätt att det ärar hans namn. Vi ska inte förbise en enda möjlighet att intellektuellt kvalificera oss till tjänst för Gud.
Låt ungdomarna som behöver undervisning gå in i den uppgiften med fast beslutsamhet att skaffa sig den. Själv ska du inte vänta på att möjligheten ska dyka upp, skapa den själv. Lär dig att vara sparsam och ödsla inte dina medel på lyxkost och nöjen. Bestäm dig för att vara så effektiv och användbar som Gud vill att du ska vara. I allt du gör ska du vara grundlig och trofast. Alla möjligheter du har inom räckhåll ska du använda till att stärka ditt intellekt. När du läser böcker ska det gå hand i hand med kroppsligt arbete. Och med trofast strävan och under vaka och bön ska du försäkra dig om den visdom som kommer från ovan. På det sättet skaffar du dig en allsidig utbildning. Du skaffar dig alltså på det sättet en bättre karaktär och får också möjligheten att påverka andras sinnen, vilket ger dig möjligheten att leda in dem på hederlighetens och helighetens väg.
Genom självstudier skulle vi kunna utföra mycket mer om vi var vakna för våra egna möjligheter och fördelar. Den sanna utbildningen ger mycket mer än en vanlig skola. Även om studium av naturvetenskap inte ska nonchaleras, så finns det möjlighet att skaffa sig än mer upphöjda kunskaper genom ett levande förhållande med Gud. Se till att alla elever tar sin Bibel och ser till att de har ett fast förhållande till den store Läraren. När du brottas med problem i sökandet efter de gudomliga sanningarna måste ditt sinne tränas och disciplineras.
De som känner hunger efter sådan kunskap som kan välsigna deras medmänniskor kommer själva att bli välsignade av Gud. När de granskar Guds Ord kommer deras intellektuella krafter och förmågor att stärkas att utvecklas. Även tanken kommer att bli vital och effektiv.
Alla som vill verka för Gud måste utöva självdisciplin. Detta kommer att leda till större verbal förmåga eller andra underbara talanger. Ett genomsnittligt, väldisciplinerat intellekt kommer att uträtta ett arbete av mycket högre kvalitet än det mest hög utbildade sinne och de största talanger som saknar självdisciplin.
Språket
Förmågan att tala bör övas flitigt. Ingen av de gåvor vi fått från Gud är till så stor välsignelse som denna. Med rösten kan vi övertala och överbevisa, be till Gud och prisa honom, och med rösten berättar vi för andra om Återlösarens kärlek. Tänk så viktigt det ändå är att vi övar upp den så att den blir så effektiv som möjligt för Gud.
Man har nonchalerat det rätta användandet av rösten alldeles för mycket. Detta gäller även dem som är upplysta och arbetar med kristen verksamhet. Många läser eller talar lågt eller så fort att man har svårt att förstå dem. En del mumlar fram orden, andra talar med en hög, gäll röst som är plågsam för dem som lyssnar. Bibeltexter, psalmer eller annat som ska läsas för församlingen eller andra sällskap läses ibland på ett sådant sätt att de är svåra att förstå. Ofta forcerar man sig igenom texten och förlorar på det sättet det djupa intryck den var ämnad att göra.
Detta är ett ont som både kan och måste rättas till. Bibeln ger oss vägledning på den punkten, för det sägs om leviterna som läste ur skrifterna på Esras tid: "Och de läste tydligt ur boken, ur Guds lag. Och de förklarade meningarna, så att man förstod det som lästes." Neh 8:8.
Genom att anstränga sig ordentligt skaffar man sig förmåga att läsa begripligt och att tala med en klar och tydlig röst som gör intryck. På det sättet kan vi i hög grad öka vår effektivitet som Kristi tjänare.
Alla kristna har blivit kallade till att berätta för alla andra om de outrannsakliga rikedomar som finns hos Kristus. Det är därför som det är så viktigt att vi lär oss att tala på ett fulländat sätt. Vi ska framföra Guds Ord på ett sådant sätt att det lovordas av dem som lyssnar, eftersom Gud inte har tänkt sig att hans mänskliga kanaler ska göra det på ett vårdslöst sätt. Han vill heller inte att människan ska förringa eller nedklassa den himmelska ström som flyter genom henne ut till världen.
Det är Jesus vi ska fästa blicken på. Han är det fullkomliga mönstret. Vi ska också be den helige Ande om hjälp och genom den styrka han ger oss ska vi öva alla organ vi har, så att de kan utföra ett fullkomligt arbete.
Det här är särskilt viktigt för dem som har blivit kallade till offentlig tjänst. Varje predikant och lärare ska tänka på att det budskap de ger människorna har en räckvidd som omfattar hela evigheten. Och den sanning som de framställer kommer att döma dem på domens dag. Beroende på vilket sätt som detta framförs kommer det att påverka själar till att ta emot eller förkasta budskapet. Därför måste ordet återges på ett sådant sätt att det vädjar till förståelse och påverkar hjärtat. Det är viktigt att man talar i lagom takt, tydligt och klart, men ändå med allt det allvar som krävs.
I arbetet att tjäna Kristus gäller det att använda förmågan att tala på rätt sätt. Det har också stor betydelse i vår hemmiljö och i alla andra kontakter med våra medmänniskor. Vi måste vänja oss vid att, tala med en behaglig ton och ha ett rent, höviskt och korrekt språkbruk. Älskvärda och vänliga ord är som dagg och som ett milt regn på själen. Skriften säger om Kristus, att nåden var utgjuten på Kristi läppar "så att jag förstår att genom mina ord styrka den trötte". Jes 50:4. Och Herren vädjar till oss: "Lägg alltid få ord väl," Kol 4:6, "så att det blir till välsignelse för dem som hör på." Ef 4:29.
Vi ska vara försiktiga med vårt ordval då vi ska tillrättavisa eller omvända någon, eftersom det vi säger kommer att vara till frälsning från liv till liv, eller från död till död. Många som tillrättavisar och ger råd använder ofta alltför skarpa och stränga ord, och då blir det näst intill omöjligt att nå och hela en sargad själ. Genom att uttrycka sig illa retar man dem som felar och hetsar dem till motstånd. Alla som vill hålla sig till sanningens principer behöver ta emot kärlekens olja från himlen. Under alla förhållanden ska all tillrättavisning ges på ett kärleksfullt sätt. Genom sin helige Ande kommer Kristus att förse oss med den styrka och kraft som vi behöver. Detta är hans verk. Vi får inte uttala ett enda överilat ord. Den som följer Kristus kommer inte att låta någon antydan till ont, vresigt, gnälligt eller orent, inte ett enda lättsinnigt ord att komma över sina läppar. Under inspiration av den helige Ande säger Paulus: "Öppna inte munnen för ofruktbart prat." Ef 4:29. "Ofruktbart prat" handlar inte bara om skamliga ord. Det handlar om alla yttranden som står i motsatsförhållande till heliga principer och en ren och obefläckad religion. Det innefattar alla orena antydningar och dolda anspelningar på det onda. Om man inte omedelbart motarbetar detta, leder det till stora synder.
Det är varje familjemedlems och varje kristens plikt att förhindra fördärvligt tal. Det är vår uppgift att byta samtalsämne om det går vid de tillfällen då vi umgås med dem som pratar dumheter. Tyst och lugnt ska vi, med hjälp av Guds nåd, sticka in ord eller presentera ett annat ämne som styr in samtalet i en mer positiv riktning.
Det är föräldrarnas uppgift att se till att deras barn vänjer sig vid goda samtalsvanor. Och den allra bästa skolan för detta är hemmet. Redan när barnen är små borde de lära sig att tala med respekt och kärlek till sina föräldrar och varandra. De borde få lära sig att allt de säger ska vara vänligt, sant och rent. Föräldrarna själva måste dagligen vara elever i Kristi skola. Genom regler och exempel kan de sedan undervisa sina barn att använda ett sådant språk att ingen "hittar något ont att säga om oss". Tit 2:8. Detta är en av föräldrarnas viktigaste och mest ansvarsfulla uppgifter.
Som kristna ska vi använda oss av ett sådant språk att det är till hjälp och uppmuntran för varandra i det kristna livet. Vi behöver berätta mycket mer om våra värdefulla livserfarenheter än vi gör. Det innebär att vi ska tala mer om Guds nåd och omtänksamhet och om det ojämförbara djupet i vår Frälsares kärlek. Det vi säger ska uttrycka lovprisning och tacksamhet, och om sinnet och hjärtat är fyllda av Guds kärlek visar det sig i vårt sätt att uttrycka oss. Det kommer inte att vara svårt att ge uttryck för det som är ett med vårt andliga liv. Stora tankar, ädel strävan, en klar uppfattning om sanningen, osjälviska mål, längtan efter det fromma – allt detta kommer att finnas i de ord som uppenbarar den karaktär som hjärtats skatter består av. När Kristus uppenbaras i vårt tal kommer det att ha makt att vinna själar för honom.
Vi ska berätta om Kristus för dem som inte känner honom. Vi ska göra som Kristus gjorde. Oavsett var han var, i synagogan, ute på vägarna, i båten en bit ut från stranden, på en fest hos farisén eller vid tullindrivarens bord, talade han om sådant som pekade på det högre livet. Förhållandena i naturen, det som hände i det dagliga livet, allt knöts samman i honom genom sanningens ord. De som lyssnade på det han sade drogs till honom eftersom han botat deras sjuka, tröstat dem som hade sorg och tagit deras barn i famnen och välsignat dem. När han talade fäste de uppmärksamt blicken på honom, och för en del var varje ord till frälsning från liv till liv.
Det är sådana vi också ska vara. Oavsett var vi befinner oss ska vi ta alla tillfällen i akt att berätta för andra om Frälsaren. När vi följer Kristi exempel och gör det goda, kommer hjärtan att öppna sig för oss på samma sätt som de gjorde för honom. Det får inte ske bryskt utan med en finkänslighet som kommer ur gudomlig kärlek då vi berättar om honom, som är "härlig framför tio tusen", eller den vars "väsende är ljuvlighet". Höga V 5:10, 16. Det finns inte något bättre arbete än detta som vi kan använda våra språktalanger till. Vi har fått denna gåva för att vi ska kunna framställa Kristus som den syndaförlåtande Frälsaren.
Inflytande
Kristi liv hade ett gränslöst inflytande, ett inflytande som hela tiden växte och band honom till Gud och människosläktet. Genom Kristus har Gud också berikat människorna med det inflytande som gör det omöjligt för dem att leva för sig själva. Var och en av oss står i förening med våra medmänniskor. Vi är alla en del av den stora helhet som Gud har skapat, och vi har alla samma skyldigheter. Ingen av oss kan leva oberoende av våra medmänniskor, eftersom vars och ens välfärd påverkar den andres. Det är Guds mening att vi ska uppleva att vi är nödvändiga för att andra ska ha det bra och att vi ska uppmuntra deras glädje.
Varenda människa är omgiven av en egen atmosfär, vilken mycket väl kan vara laddad med livgivande troskraft, mod och hopp, dessutom med kärlekens väldoft. Men den kan också vara tung och kall, fylld av missnöje och själviskhet eller helt förgiftad av synd som man hängett sig åt. Varje människa vi kommer i kontakt med blir medvetet eller omedvetet påverkad av den atmosfär som omger oss.
Det här är ett ansvar vi inte kan slippa undan. Våra ord, våra handlingar, våra kläder, vårt uppträdande, till och med ansiktsuttrycket har ett inflytande. Det intryck vi ger får goda eller dåliga följder som ingen kan mäta. Varje impuls är säd som sås, och det kommer också att ge den skörd som överensstämmer med sådden. Det blir en länk i en lång kedja av mänskliga handlingar och med en räckvidd vi inte har en aning om. Om vi genom utveckling av goda principer och genom våra exempel hjälper andra, ger vi dem möjligheten att göra gott. Och i förlängningen påverkar de i sin tur andra på samma sätt. På det sättet kan alltså tusentals bli välsignade genom påverkan av oss, utan att vi vet det.
När du kastar en sten i vattnet bildas den ena vågen efter den andra, och cirkeln blir större och större tills den når själva stranden. Det är så vårt inflytande fungerar. Det påverkar andra till välsignelse eller förbannelse långt utanför vår kontroll eller vetskap.
Karaktären är en maktfaktor. Det stilla och milda vittnesbördet som kommer från ett sant, osjälviskt och gudomligt liv har ett nästan oemotståndligt inflytande. När vi visar Jesu karaktär i vårt eget liv samarbetar vi med honom för att rädda människor. Det är bara genom att visa hans karaktär i våra liv som vi kan samarbeta med honom. Och ju större inflytande vi har, desto mer gott kan vi göra. Tänk om alla som bekänner sig till att tjäna Gud ville följa Kristi exempel och praktisera lagens principer i det dagliga livet! Tänk om varje handling kunde bära vittnesbörd om att människan älskar Gud över allt annat och sin nästa som sig själv! Då skulle församlingen ha makt att påverka världen.
Men vi får aldrig glömma bort att inflytandet också kan vara ett verktyg i det ondas tjänst. Det är fruktansvärt att förlora sin själ, men det är ännu värre att vara orsak till att någon annan förlorar sin. Att vårt inflytande skulle vara en doft från död till död är en fasansfull tanke, men ändå finns risken där. Många av dem som gör anspråk på att församla med Kristus gör det rakt motsatta. Detta är orsaken till församlingens svaghet. Många ägnar sig åt kritik och anklagelser, och genom att ge uttryck för misstänksamhet, avund och missbelåtenhet ger de efter för Satan och blir hans instrument. Innan de vet ordet av har motståndaren fullbordat sitt syfte genom dem. De har drabbats av det onda inflytandet som lagt sin skugga över dem, och så har Satans pilar nått sitt mål. De som annars kunde ha accepterat Kristus har drabbats av tvivel, skepsis och ren och skär otro. Samtidigt ser Satans medarbetare med belåtenhet på dem som de lyckats få skeptiska och som nu förhärdat sig mot all tillrättavisning och vädjan. Genom att jämföra sig med andra smickrar de sig med att de har en högre moral och rättfärdighet. De inser inte att dessa tragiska karaktärsvrak inte är något annat än resultatet av deras egna tygellösa tungor och upproriska hjärtan. Andra har frestats till avfall på grund av deras inflytande.
Många själar lämnar livets väg på grund av att de som utger sig för att vara kristna visar lättsinne, självisk släpphänthet och ansvarslös likgiltighet. Många kommer att skälva av skräck när de står inför Guds domstol till följd av sitt dåliga inflytande.
Det är uteslutande genom Guds nåd som vi kan använda dessa gåvor på rätt sätt. Det finns ingenting inom oss själva som kan ha ett gott inflytande på andra. När vi inser vår hjälplöshet och vårt behov av gudomlig kraft kommer vi aldrig att lita på oss själva. Vi har ingen aning om vad som kommer att hända nästa dag, timme eller stund. Därför ska vi aldrig börja dagen utan att först ha lämnat våra planer i vår himmelske Faders händer. Guds änglar har fått till uppgift att vaka över oss, och om vi bara överlåter ledningen till dem kommer de att vara på vår högra sida när vi står inför någon fara. Det kan ju hända att vi omedvetet står inför faran att utöva ett felaktigt inflytande. Då finns de vid vår sida och försöker förmå oss att ta in på en bättre väg genom att välja orden åt oss och påverka det vi gör. Vårt inflytande kan vara tyst, stilla och omedvetet, men det har en mäktig kraft som drar andra till Kristus och den himmelska världen.
Tiden
All vår tid tillhör Gud, varje ögonblick är hans, och det är vår skyldighet att använda all tid till hans ära. Han ställer högre krav på vad vi gör med vår tid än han gör på någon av alla de andra gåvor vi fått.
Det går inte att beräkna värdet av tiden. Kristus ansåg varje ögonblick lika värdefullt, och så borde också vi värdera tiden. Livet är alldeles för kort för att slarvas bort, eftersom den prövotid vi fått till förfogande inte är mer än några få dagar lång, och vi har bara den tiden på oss för att förbereda oss för evigheten. Vi har helt enkelt inte tid att ägna oss åt själviska nöjen. Vi har inte tid att vara släpphänta med synden. Vår framtida, eviga karaktär som vi ska ha i evigheten måste formas nu. Det är nu vi måste förbereda oss för den undersökande domen.
Människan har inte mer än börjat leva förrän hon börjar dö, och all den energi vi lägger ner här på jorden kommer att sluta i ett intet om vi inte har skaffat oss en sann kunskap om hur man kan få evigt liv. Den som sätter värde på tiden och ser den som sin arbetstid kommer att bli lämplig för de himmelska boningarna och ett evigt liv. Den människan är inte född förgäves.
Vi har blivit anmodade att ta vara på vår tid. Men vi kan inte få tillbaka den tid vi slösat bort – inte ett ögonblick. Det enda sätt vi kan ta vara på vår tid är genom att göra det bästa av den tid vi har kvar och samarbeta med Gud i hans stora återlösningsplan.
Det kommer att ske en karaktärsförändring hos den människa som gör detta. Hon blir Guds barn, en medlem av den kungliga familjen, barn till den himmelske Konungen och har blivit värdig att umgås med änglarna.
Det är nu vi ska arbeta för våra medmänniskors frälsning. Det finns de som tror att om de bara ger pengar till Kristi sak behöver de inte göra något annat. På det sättet använder de inte den dyrbara tid de skulle ha ägnat till att tjäna Kristus. Men det är en förmån och en plikt att alla som har hälsa och styrka använder dem i tjänst för Gud. Det är allas uppgift att vinna människor för Kristus. Denna uppgift kan inte ersättas med pengar.
Varje ögonblick bär med sig eviga konsekvenser. Vi ska hela tiden vara beredda på att rycka ut i tjänst med ett ögonblicks varsel. De möjligheter vi har att nå någon människa i världen just nu kanske aldrig kommer tillbaka. Gud kan säga till den personen: "I natt skall ditt liv tas ifrån dig", och på grund av vår försummelse kanske den människan inte är beredd. Luk 12:20. Hur ska vi redogöra för våra räkenskaper för Gud på den stora domens dag? Livet är alltför allvarligt för att slösas bort på världsliga intressen i ett ekorrhjul av omsorg och oro för sådant som, i jämförelse med de eviga intressena, inte är större än en atom. Ändå har Gud kallat oss till att i tjänst för honom utföra de världsliga angelägenheterna i livet. Att vara flitig i detta arbete är minst lika mycket en del av sann religion som hängivenhet. Bibeln uppmuntrar inte på något sätt till lättja, vilket är den största förbannelse som drabbat vår värld. Var och en som är sant omvänd kommer att vara en flitig arbetare.
Vår framgång i att förvärva kunskap och bildning beror på hur vi har utnyttjat den tid vi haft till förfogande. Fattigdom, lågt ursprung eller ofördelaktiga levnadsförhållanden är inget hinder för utvecklingen av intellektet. Se bara till att värdera varje ögonblick högt. Tänk om man i stället för att kasta bort tid på prat, morgontimmar i sängen, resor och väntan på mat skulle använda tiden till givande läsning med en god bok i handen! Om en person är målmedveten, flitig och utnyttjar tiden på bästa sätt kommer detta att sätta den personen i stånd att skaffa sig kunskap och intellektuell disciplin, vilket kommer att kvalificera honom/henne till vilken uppgift som helst.
Det är varje kristens skyldighet att lära sig att hålla ordning och vara noggrann. Det finns ingen ursäkt för fusk av något slag. Om någon aldrig får något gjort på sin arbetsplats är orsaken att sinnet och hjärtat inte satts i arbete. Den som inte är så snabb och arbetar under ogynnsamma förhållanden borde inse att detta måste rättas till. Han/hon behöver öva sig i att kunna planera tiden så att arbetet leder till bästa resultat. En del kommer att kunna utföra mer på fem timmar än andra gör på tio genom att använda rätt metoder. En del som har hushållsarbete verkar hela tiden vara upptagna, inte för att de har så mycket att göra, utan för att de inte planerar sin tid ordentligt. Genom att arbeta långsamt uträttar de lite, trots mycket arbete. Men alla som vill kan övervinna ovanan att arbeta på ett petigt och långsamt sätt. Man ska arbeta målmedvetet. Bestäm hur lång tid en viss uppgift får ta, och lägg sedan ner all den energi som behövs för att klara den. Genom att öva viljekraften kommer det att resultera i flinkare händer.
Människor kan bli väldigt schablonmässiga på grund av bristande beslutsamhet, vilket leder till ett felaktigt sätt att arbeta. I stället borde man bearbeta sina krafter, vilket skulle kunna leda till förmåga att göra ett bra arbete. Då skulle de upptäcka att de skulle vara efterfrågade överallt. På det sättet blir man värderad efter förtjänst.
Många barn och ungdomar kastar bort tid som skulle kunnat användas till att hjälpa föräldrarna i hushållsarbetet. På det sättet skulle de hedra sina föräldrar på ett kärleksfullt sätt. Det som nu någon annan måste göra skulle ungdomarna kunnat bära på sina unga axlar.
Redan under tidiga år var Kristi liv ett aktivt liv. Han levde inte för att tillfredsställa sina egna behov. Han var den oändlige Gudens Son, men ändå arbetade han som snickare hos sin fader Josef. Det var ett viktigt arbete han utförde. Jesus kom till den här jorden för att bygga upp människans karaktär, och detta krävde att hans yrkesutövande var fullkomligt. Han var lika noga med det världsliga arbetet som han var då han formade människans karaktär genom sin gudomliga makt. Det är han som är det fullkomliga mönstret.
Föräldrar borde lägga ner energi på att lära sina barn att använda tiden på rätt sätt. Att lära dem att göra det som ärar Gud och är till välsignelse för andra är något som är värt att sträva efter. Trots sin ungdom kan de bli missionärer för Gud.
Den största synd föräldrar kan göra är att tillåta sina barn att bara slöa. Barnen vänjer sig snabbt vid sysslolösheten. De kommer att få ett liv utan omväxling och blir på så sätt oanvändbara människor. När de så småningom blir vuxna och själva ska klara sig och få arbete är de lata drönare som trots sin lättja ändå kräver samma lön som om de var plikttrogna. Det är en himmelsvid skillnad mellan denna arbetarklass och de som inser att de måste vara trofasta tjänare.
De slöa och ansvarslösa vanor man hängett sig åt i det världsliga arbetet kommer att föras med in i det religiösa livet och gör att man är helt oduglig som Guds tjänare. Många som skulle ha kunnat vara till välsignelse för världen har fördärvat sig genom sin lättja. Brist på sysselsättning och målmedvetenhet öppnar dörren till tusentals frestelser. Dåliga kamrater och demoraliserande vanor förstör både sinne och själ, vilket resulterar i total ödeläggelse av både detta och det kommande livet.
Oavsett vilket arbete vi ägnar oss åt får vi undervisning från Guds Ord som säger: "Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren." "Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta." "Tänk på att det är Herren som skall ge er belöningen, er del av arvet." Rom 12:11; Pred 9:10; Kol 3:24.
Hälsa
Hälsan är en välsignelse som många inte inser värdet av. Ändå beror till stora delar våra mentala och fysiska krafter på den. Våra impulser och lidelser finns i kroppen, som måste hållas i bästa fysiska trim och så mycket som möjligt vara under andligt inflytande för att våra talanger ska kunna utnyttjas på bästa sätt.
Allt som sätter ned den fysiska styrkan försvagar sinnet och minskar våra möjligheter att skilja mellan rätt och fel. Vår förmåga att välja det goda blir sämre, och på det sättet försvagas också vår kraft att göra det vi vet är rätt.
Genom att missbruka våra fysiska krafter förkortas den tid som våra liv skulle kunna användas till Herrens ära. Det gör oss oförmögna att utföra det verk som Gud har satt oss att fullgöra. Genom att tillåta oss dåliga vanor, som t ex att ha sena vanor, låta matlusten styra på bekostnad av vårt välbefinnande, lägger vi grunden till dålig hälsa. Likadant blir det om vi försummar nödvändigt motionerande eller när vi går till överdrift i arbetet. Om vi inte motionerar regelbundet hamnar vårt nervsystem i obalans. De som på det sättet förkortar sina liv och gör sig själva odugliga att tjäna genom att åsidosätta naturlagarna, är skyldiga till stöld från Gud och även från sina medmänniskor. Genom sina egna gärningar har de gjort sig själva oförmögna att utföra det välsignande verket för andra här i världen, vilket Gud har sänt dem till. De har till och med diskvalificerat sig för det som de kunnat klara av under en kort tid. Herren håller oss ansvariga när vi med våra skadliga vanor berövar världen det goda.
Överträdelse av naturens lagar är detsamma som överträdelse av morallagen, eftersom Gud är lika mycket upphovsman till båda. Hans lag är skriven med hans finger på varje nerv, varje muskel, i varje förmåga som människan har anförtrotts. Och varje missbruk av vår kropp och dess funktioner är en överträdelse av den lagen.
Alla bör ha en förnuftig kunskap om människokroppen, för det gäller att hålla den i ett sådant tillstånd att den kan utföra Herrens verk. Den fysiska hälsan ska bevaras och utvecklas, så att den gudomliga naturen kan uppenbaras i sin fullhet genom den. Förhållandet mellan kroppen och det andliga livet är ett av de viktigaste ämnena i utbildningen. Det här måste man noggrant hålla reda på, både i hemmet och i skolan. Alla borde känna till hur kroppen fungerar och de lagar som styr livet. Den som inte bryr sig om sin fysiska hälsa syndar mot Gud. Alla borde leva på ett sådant sätt att de på bästa sätt bevarar sin hälsa. Våra vanor måste styras av sinnet och det i sin tur kontrolleras av Gud.
"Vet ni inte," säger aposteln, "att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva. Gud har köpt er och priset är betalt. Ära då Gud med er kropp." 1 Kor 6:19, 20.
Styrka
Vi ska inte älska Gud bara med hjärtat, förståndet och själen, utan också med hela vår styrka. Detta omfattar det totala och förståndiga sättet att använda våra fysiska krafter.
Kristus var en trogen arbetare i både andliga och världsliga uppgifter, och i allt han gjorde var han hängiven sin Faders vilja. De flesta inser inte hur nära förbundna med varandra himmelska och jordiska ting är. Det var Kristus som planerade allt för den första helgedomen här på jorden. När det gällde Salomos tempel var det han som gav alla instruktioner. Han som i sitt liv här på jorden arbetade som snickare i Nasaret var alltså identisk med den himmelske arkitekt som lade planerna för den heliga byggnad där hans namn skulle äras.
De som arbetade med byggandet av helgedomen fick sin visdom från Kristus, så att de kunde visa det allra bästa yrkeskunnandet. Han sade: "Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Judas stam. Och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet... Och se, jag har gett honom till medhjälpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och åt alla era konstförfarna män har jag gett vishet i hjärtat. Dessa skall kunna göra allt vad jag har befallt dig." 2 Mos 31:2-6.
Gud vill att alla som tjänar honom, inom alla områden, ska se honom som den som har gett dem allt de äger. Alla uppfinningar och framgångar har sitt ursprung i Honom som är underbar i råd och enastående i sin gärning. Läkarens säkra handlag, hans förmåga att behärska nerver och muskler, hans kunskaper om den underbara kroppen, är kunskap som den gudomliga makten ligger bakom. Denna kunskap ska användas till att hjälpa dem som lider. Det är Gud som ger snickaren den skicklighet som denne använder sin hammare till, den styrka som smeden har för att forma järnet på städet. Han har gett oss olika talanger, och han förväntar sig att vi ska komma till honom och be om råd. Oavsett vad vi gör och vilken uppgift vi har vill Gud leda våra tankar så att vi utför ett fullkomligt arbete.
Religion och affärsverksamhet är inte två skilda saker, utan de hör ihop. Gudomliga och mänskliga krafter måste samarbeta i både det världsliga och andliga. De måste förenas till ett i allt vad människan gör, mekaniskt arbete och jordbruk, handel och vetenskap. I all kristen verksamhet måste det finnas samarbete.
Gud har kungjort de principer som är grundläggande för att en verksamhet ska vara möjlig. Motivet för alla som samarbetar med Gud måste vara att ära honom. Allt vi gör måste grunda sig på kärleken till Gud och hans vilja.
Det är lika väsentligt att göra Guds vilja när det handlar om att resa en byggnad, som att ta del i en vanlig gudstjänst. Om arbetaren har använt sig av rätta grundsatser när det gäller den egna karaktärsbyggnaden kommer han att växa i nåd och kunskap varje gång han reser en byggnad.
Men Gud kommer inte att acceptera de största talanger eller den mest lysande tjänst om inte jaget har lagts på altaret, ett levande, självförtärande offer. Roten måste vara helig, annars kan Gud inte acceptera frukten.
Herren gjorde Daniel och Josef till skarpsinniga administratörer. Han kunde verka genom dem, eftersom de inte levde för att tillfredsställa sina egna böjelser utan för att behaga Gud.
Berättelsen om Daniel har något att lära oss. Den visar klart och tydligt att en tjänsteman inte behöver vara en kylig politiker, utan Gud kan leda den personen i allt den gör. När Daniel var en högt uppsatt minister i Babylon var han samtidigt en Guds profet och fick ta emot ljus genom himmelsk inspiration. I Guds Ord framställs världsliga och äregiriga människor som gräs och blommor som vissnar. Ändå vill Gud ha intelligenta människor i sin tjänst, människor som kan utföra många olika uppgifter. Det behövs ämbetsmän som väver in sanningens stora grundsatser i allt de gör, och deras förmågor borde göras mer fullkomliga genom grundliga studier och den mest samvetsgranna skolning. Om någon vill skaffa sig mer förstånd och vill bli mer effektiv, oavsett vilken tjänst han eller hon har, så är det de som använder sina förmågor till att bygga upp Guds rike här på jorden som lyckas. Om man skulle fingranska Daniel, som vi kan lära oss mycket av, visar det sig att man inte kan hitta ett enda fel i hans sätt att hantera sina uppgifter. Han är ett mönster för alla tjänstemän. Berättelsen om Daniel visar vad som kan bli uträttat genom den som använder hjärnans kapacitet, benen och musklerna, hjärtat och livet i Guds tjänst.
Pengar
Gud anförtror också människorna medel. Han ger dem möjligheter att skaffa rikedomar. Han ser till att jorden sköljs av himlens dagg och skurar av uppfriskande regn. Han ger solsken som värmer marken och väcker upp det liv som finns i naturen, så att det kan blomma och bära frukt. Dessutom ber han att få tillbaka lite av det han äger.
Vi har inte fått pengarna till att ära oss själva, utan som trogna tjänare ska vi använda dem till att ära Gud. Det finns de som tror att det bara är en del av deras medel som tillhör Gud. När de lagt undan en del till religiösa och mänskliga syften, ser de det resterande som sitt eget och kan använda det som de vill. Men det är ett stort misstag. Herren äger allt det vi har och vi ska redovisa för honom på vilket sätt vi använt medlen. Det kommer att visa sig om vi älskar Gud över allt annat och vår nästa som oss själva, genom det sätt vi använder vartenda öre.
Det finns ett stort värde i pengar, eftersom de kan vara till stor nytta. I Guds hand är de mat för hungriga barn, vatten till den som törstar och kläder till den nakne. De är till skydd för den förtryckte och hjälpmedel för den sjuke. Men pengar har inte större värde än sand om de inte används till livets nödtorft, till välsignelse för andra och för att Kristi verk ska gå framåt.
Rikedom som läggs på hög är oanvändbar, den är en förbannelse. Den är en snara för själen i detta liv, något som leder bort tillgivenheten från de himmelska skatterna. På Guds stora dag kommer rikedomen att vittna om oanvända talanger och försummade möjligheter. Skriften säger: "Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron." Jak 5:1-4.
Kristus accepterar inte att medlen används slösaktigt och ansvarslöst. Han ger snarare en lektion i sparsamhet: "Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars." Joh 6:12. Den här lärdomen är till för hans efterföljare. Den som inser att pengarna han eller hon har är något som Gud har givit kommer att använda medlen på ett ekonomiskt sätt och upplever ansvaret att spara för att ge.
Ju mer medel vi använder till nöjen och självtillfredsställelse, desto mindre har vi till mat för de hungriga och kläder till de nakna. Vartenda öre som används till något onödigt förstör möjligheten att använda medlen vid de dyrbara tillfällena att göra gott. Det betyder att vi stjäl den ära som tillkommer Gud. Men det skulle aldrig hända om vi bara använde medlen på rätt sätt.
Vänliga impulser och ömhet
Den som har varma vänskapstankar, generösa impulser och förmågan att snabbt kunna uppfatta andliga ting har talanger som innebär en tung ansvarsbörda. Och alla dessa talanger ska användas i tjänst för Gud. Men här gör sig många skyldiga till felaktigheter. Man känner sig nöjd med att bara ha dessa gåvor, vilket leder till att man inte använder dem i tjänst för andra. De smickrar sig med att ifall omständigheterna var gynnsamma skulle de göra ett stort och bra arbete. Så där sitter de och bara väntar på dessa omständigheter. De föraktar den stackare som är i nöd och vill inte hjälpa honom även om det så gäller det allra minsta. De ser att han eller hon är självisk och ansvarig för att ha använt sina talanger på fel sätt. De är ytterst självbelåtna och jämför sig med de trångsynta, och de upplever att deras situation är mer avundsvärd än deras. Men på det sättet bedrar de sig själva. Att äga outnyttjade egenskaper ökar bara deras ansvar. De som har goda egenskaper har skyldigheter mot Gud att inte bara ge till dem som är vänner utan till alla som behöver hjälp. Sociala fördelar är också gåvor och ska användas till nytta för alla dem vi kan nå med vårt inflytande. Den kärlek som bara når några få är inget annat än själviskhet. Inte på något sätt kommer den att verka för det goda eller för Guds härlighet. De som på det sättet lämnar Mästarens gåvor oanvända, är till och med mer skyldiga än de som de visat sådant förakt för. Till dem kommer det att bli sagt: Ni visste vad er Mästare ville att ni skulle göra, men ni gjorde det inte.
Talanger som används, förökas
Talanger som används kommer att förökas. Framgång beror inte på tillfälligheter eller ödet, utan på Guds försyn, belöningen för tro och omdöme, för dygd och uthållighet. Herren vill att vi använder alla gåvor vi har, och om vi gör det kommer vi att få ännu större gåvor att utnyttja. Det är inte på något onaturligt sätt som Gud ger oss de förmågor vi saknar, utan när vi använder dem vi har kommer han att öka och stärka dem. Vår styrka kommer att öka för varje helhjärtat och allvarligt offer i Mästarens tjänst. När vi tillåter den helige Ande att använda oss, kommer Gud att verka så att vi motstår gamla böjelser och segrar över starka tendenser, och då kommer vi att forma nya och goda vanor. Om vi följer de råd som Anden ger oss kommer vårt hjärta att kunna ta emot mer och mer av hans kraft och på det sättet göra ett ännu bättre arbete. Talanger som slumrat kommer att väckas upp och förlamade förmågor får nytt liv.
Den som är en ödmjuk tjänare och som i lydnad svarar på Guds kallelse kan vara säker på att få gudomlig hjälp. Bara att acceptera ett så stort och heligt ansvar innebär i sig självt en karaktärshöjning. Det gör att de starkaste mentala och andliga krafterna börjar verka, och då stärks och renas både sinne och hjärta. Det är fantastiskt hur stark en svag människa kan bli genom tro på Gud och hans makt. Hur målmedveten kan hon inte bli i allt hon företar sig! Och vilka underbara framgångar hon kan nå! Den som börjar med ett minimum av kunskaper och framställer dem på ett ödmjukt sätt samtidigt som han eller hon söker efter större insikt, kommer att upptäcka att hela himlens skattkammare står öppen och bara väntar på att få uppfylla alla behov. Ju mer ljus man sprider till andra, desto mer ljus får man. Ju mer man kärleksfullt förklarar Guds Ord för andra, desto mer uppenbart blir det för en själv. Ju mer vi använder vår kunskap och de krafter vi fått, desto mer kunskap och kraft får vi.
Varje ansträngning vi gör för Kristus kommer att vara till välsignelse för oss själva. Om vi använder våra medel till hans ära, kommer han att ge oss mer. I och med att vi verkar för att vinna andra för Kristus och att vi i våra böner bär en börda för andras frälsning, kommer våra egna hjärtan att slå hårdare genom påverkan av Guds nåd. Vår egen tillgivenhet kommer att brinna med en gudomlig glöd: Hela vårt liv kommer att ha mer verklighet över sig, mer allvar, mer bön.
I himlen bedöms människans värde efter hjärtats förmåga att känna Gud. Det är från denna kunskap som all kraft strömmar. Gud skapade människan så att hon med alla sina förmågor skulle uppenbara hans sinnelag, och Gud verkar hela tiden för att få människans sinnelag att vara i förbindelse med hans. Gud erbjuder oss förmånen att få samarbeta med Kristus, att uppenbara hans nåd för världen, så att den ska kunna ta emot en ökande kunskap om himmelska ting.
När vi ser på Jesus får vi en ljusare och klarare bild av Gud, och så blir vi förvandlade. Då kommer vår karaktär att på ett naturligt innehålla godhet och kärlek till våra medmänniskor. Vi kommer att utveckla en karaktär som motsvarar den gudomliga. När vi mer och mer utvecklas till att likna Gud ökar också vår förmåga att känna honom. Vi går mer och mer in i gemenskap med den himmelska världen, och vår förmåga att ta emot den eviga kunskapens och visdomens gåvor ökar hela tiden.
En talent
Mannen som fick en talent "gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar". Matt 25:18.
Det var den som hade den minsta gåvan som lät sin förmåga bli outvecklad. Här finns en varning till alla som känner att deras gåvor är så små att de är undantagna från att tjäna Kristus. Om de kunde göra något stort skulle de med glädje göra det. Men eftersom de endast kan tjäna i det lilla anser de att de har rätt att inte göra något alls. När Herren delar ut sina gåvor, prövar han karaktären.
Mannen som inte brydde sig om att föröka sin talent visade sig vara en otrogen tjänare. Om han hade fått fem talenter skulle han ha grävt ner dem på samma sätt som den enda han fick. Han föraktade himlens gåvor, och det visade han genom att missbruka den talent han fått ansvar för.
"Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort." Luk 16:10. Det som är viktigt i det lilla nedvärderas just för att det är smått. Men det lilla utgör ofta en stor del av livets innehåll. Det finns faktiskt ingenting oväsentligt i den kristnes liv. Våra karaktärsdrag svävar i livsfara om vi underskattar vikten av de små tingen.
Den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Luk 16:10. Om man visar sig vara ohederlig när det gäller små uppgifter, stjäl man den tjänst från Skaparen som han har rätt till. Ohederligheten slår tillbaka på den ohederlige själv. Han kommer inte att få den nåd och kraft eller den karaktär som vi får då vi förbehållslöst överlämnar oss till Gud. Den människa som lever ett liv som är skilt från Kristus påverkas av Satans frestelser, vilket leder till att hon gör misstag i sin tjänst för Mästaren. Eftersom hon inte leds av de rätta principerna då det gäller det lilla, klarar hon inte av att lyda Gud i det stora som hon anser vara hennes särskilda uppgift. De fel och misstag man gör då det gäller de små tingen kommer att påverka sådant som är långt viktigare, eftersom man följer invanda banor. Alltså upprepas bara de invanda rutinerna som formar karaktären, vilken i sin tur bestämmer vårt öde för tid och evighet.
Det är bara genom att vara trogen i de små uppgifterna som själen kan visa trofasthet i de större ansvarsuppgifterna. Gud satte Daniel och hans vänner i kontakt med de ledande i Babylon, så att dessa hedningar skulle få möjlighet att ta del av principerna i den sanna religionen. Mitt ibland ett avgudadyrkande folk skulle Daniel uppenbara Guds karaktär. Hur kunde han passa i en sådan situation där det fordrades så mycket tillit och heder? Det var hans trofasthet när det gällde det lilla som präglade hela hans liv. Han ärade Gud i de minsta uppgifter han fick ansvar för, och därför kunde Herren samarbeta med honom. Gud gav dessa fyra ynglingar... kunskap och insikt i allt slags skrift och visdom, och Daniel fick förstånd på alla slags syner och drömmar. Dan 1:17.
På samma sätt som Gud kallade Daniel till att vittna i Babylon kallar han oss till att vittna i dagens värld. Gud vill att vi uppenbarar för människor de principer som styr hans rike i livets alla angelägenheter, både stort och smått.
I sitt liv på jorden lärde Kristus oss nödvändigheten av att ta hänsyn även till de små uppgifterna. Det stora försoningsverket låg hela tiden som en tung börda på hans själ. Han utnyttjade alla sina krafter och sinnen till det yttersta då han undervisade och botade. Ändå lade han märke till de enkla sakerna i livet och naturen. Hans mest lärorika undervisning var den som handlade om de enklaste förhållandena i naturen. Därifrån hämtade han illustrationsmaterial för de större sanningarna om Guds rike. Han nonchalerade inte behovet hos den mest ödmjuka av hans tjänare. Han var lyhörd för varje rop i nöd, och han var uppmärksam på den lätta beröringen från kvinnan i folkmängden. Minsta antydan av tro skapade en reaktion hos Jesus. När han uppväckte Jairus dotter från döden påminde han föräldrarna om att flickan behövde något att äta. När han sedan i sin egen mäktiga kraft uppstod ur graven såg han det inte som något under sin värdighet att vika ihop den livklädnad han haft på sig vid begravningen.
De kristna har blivit kallade till att samarbeta med Kristus i hans verk att frälsa människor. Vi har ingått ett förbund med honom för att göra det. Om vi inte bryr oss om att utföra vår uppgift visar vi brist på lojalitet mot Kristus. Men för att ha någon som helst möjlighet att utföra detta arbete måste vi följa hans exempel att trofast och samvetsgrant ta de små uppgifterna på allvar. Det är detta som är hemligheten bakom framgång och lycka i alla delar av kristen verksamhet och inflytande.
Gud vill att alla som tillhör hans folk ska nå upp till det översta steget på stegen, för att på så sätt ära honom genom att ta emot allt som Gud vill ge. Genom sin nåd har Gud försett oss med allt som behövs för att vi ska kunna visa världen att vi verkar på ett högre plan än den kan erbjuda. Vi måste visa att vi har en högre kvalitet i förstånd och intelligens, förmåga och kunskap, eftersom vi tror på Gud och hans makt att kunna påverka människornas hjärtan.
Men man behöver inte bli missmodig om man inte har fått stora gåvor. Man ska använda det man fått och samvetsgrant hålla ögonen öppna för att upptäcka varje svag punkt i karaktären, samtidigt som man genom gudomlig nåd gör gåvorna starkare. Oavsett vad vi gör i livet ska vi väva in trofasthet och lojalitet i det och utveckla de utmärkande egenskaper som gör det möjligt för oss att fullfölja arbetet.
Vi måste med fast beslutsamhet övervinna ovanan att missköta oss. Många tycker att glömska är tillräckligt starkt skäl för att ursäkta de största misstag. Men har inte de, liksom andra, fått intellektuell förmåga? Jo, och därför måste de hålla ordning på sina sinnen så att de blir mer mottagliga. Det är en synd att glömma och en synd att nonchalera. Om du har vanan att åsidosätta saker och ting kan det ju vara så att du försummar din egen själs frälsning och till slut upptäcker att du inte är beredd för Guds rike.
De stora sanningarna måste bindas ihop med de små tingen. Vi måste visa en praktisk religion, oavsett hur blygsamma uppgifter vi har i det dagliga livet. Den bästa och mest framstående egenskapen en människa kan ha är att förbehållslöst lyda Guds Ord.
Många upplever sina liv som värdelösa, eftersom de inte kan koppla ihop sig med något direkt religiöst arbete. De upplever att de inte gör någonting för att Guds rike ska ha framgång. Men här misstar de sig. Om de gör något som någon måste göra, så ska de inte anklaga sig själva för att vara oanvändbara i Guds hus. Vi får inte bortse från någon uppgift. Allt ärligt arbete är en välsignelse, och genom att vara trofast i det kan det visa sig att vi anförtros större uppgifter.
Även om det handlar om något blygsamt arbete är allt arbete för Gud som utförs under total självförnekelse värdefullt för honom. Inget offer är litet om det ges med ett trofast hjärta och med glädje.
Oavsett var vi befinner oss så ber Kristus oss att ta ansvar för det vi för tillfället har framför oss. Om det är något som har med hemmet att göra, lägg då ner hela din själ på att göra hemmet till en trevlig plats. Om du är mor så fostra då dina barn till att bli Kristi tjänare. Detta är i sanning ett verk för Gud i minst lika hög grad som det arbete läraren utför från sin kateder. Om du har din uppgift i köket, försök då att bli en fulländad kock. Gör i ordning mat som är hälsosam, näringsrik och aptitlig. När du nu använder de bästa råvarorna i matlagningen, tänk då på att också fylla ditt sinne med goda tankar. Om det är lantbruk som är din uppgift, eller något annat, gör det bästa du kan. Koncentrera dig på din uppgift och representera Kristus i allt du gör. Gör så som han skulle ha gjort i ditt ställe.
Hur liten din talent än är har Gud plats för den. Den enda talenten kommer att utföra sitt verk om den används rätt. Om vi är trogna i små uppgifter åstadkommer vi addition och då kommer Gud att verka för oss genom multiplikation. Det är de små tingen som har störst inflytande på hans verk.
Låt en guldtråd av levande tro löpa genom den blygsammaste uppgift. Då kommer allt vardagsarbete att befrämja kristen tillväxt, och blicken kommer då att ständigt vara fäst på Jesus. Kärleken till honom ger livskraft till allt som görs. När vi då använder våra talenter på rätt sätt blir vi förbundna med en gyllene kedja med den högre världen. Sann helgelse består i att med glatt sinne och i fullständig lydnad för Gud utföra de dagliga uppgifterna.
Många kristna väntar att de ska få en stor uppgift. Men eftersom de inte kan hitta någon uppgift som är tillräckligt stor, försummar de att visa trofasthet i de vardagliga uppgifterna. För dem är dessa uppgifter ointressanta. Varje dag försitter de möjligheter där de kan visa sin trofasthet mot Gud. Medan de väntar på att få en stor uppgift tar livet så småningom slut, deras syften fullbordades aldrig, de uträttade ingenting.
Talenterna lämnas tillbaka
Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Matt 25:19. När Herren kräver redovisning av sina tjänare kommer avkastningen från varenda talent att fingranskas. Det arbete som gjorts kommer att uppenbara tjänarens karaktär.
De som fått fem respektive två talenter överlämnar de talenter de anförtrotts och även avkastningen. Vid denna räkenskap kräver de ingen ersättning för det som de gjort. De talenter som de haft var de som de fått från början. De har fått andra talenter, men det hade inte gått om de inte haft en insats. De kan inte se annat än att de gjort sin plikt. Både startkapitalet och framgången tillhör Herren. Om inte Frälsaren gett dem sin kärlek och nåd skulle de för evigt vara ruinerade.
Men när Mästaren tar emot talenterna godkänner han dem och belönar arbetarna som om förtjänsten varit deras. Hans ansikte strålar av glädje och tillfredsställelse. Han jublar av glädje över att han nu kan låta sina välsignelser flöda över sina tjänare. Herren återbetalar dem för allt de gjort och offrat, inte för att han är skyldig dem något, utan för att hans hjärta flödar över av kärlek och ömhet.
Bra, du är en god och trogen tjänare, säger han. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre. Matt 25:21.
Det är trofastheten och lojaliteten mot Gud, verksamhet som gjorts i kärlek, som leder till ett gudomligt erkännande. Varje impuls från den helige Ande, som leder människorna till godhet, har skrivits ner i himlens böcker, och på Guds dag kommer de som tjänat honom att få sin belöning.
De kommer att gå in i Herrens glädje, och där får de se de människor som blivit återlösta genom det arbete de utfört. De kommer också att få utföra arbete åt Gud där, eftersom de visade sig vara lämpliga för att tjäna Gud här. I himlen kommer vi att vara ett återsken av det vi är nu då det gäller karaktär och helig tjänst. Kristus sade om sig själv: Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. Matt 20:28. Hans verk här på jorden är också hans verk i himlen. Den belöning vi får för att vi samarbetat med Kristus i den här världen är större kraft och förmån i arbetet med honom i den kommande världen.
Den som hade fått en enda talent steg också fram. 'Herre', sade han, 'jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt'.
På det sättet är det många som ursäktar att de har försummat Guds gåvor. De ser Gud som en grym tyrann, som håller ögonen på dem som en spion för att upptäcka deras misstag, så att han sedan kan döma dem. De beskyller honom för att kräva något han inte gett och skörda där han inte sått.
Det finns många som anklagar Gud för att vara en hård herre, eftersom han ställer krav på deras egendom och tjänst. Men vi kan inte ge Gud något, eftersom han redan äger allt. Från dig kommer allting, sade kung David, och ur din hand har vi gett det åt dig. 1 Krön 29:14. Allt tillhör Gud, inte bara för att han skapat det, utan genom återlösningen. Alla välsignelser i detta och det framtida livet kommer till oss märkta med Golgata kors. Därför är det en falsk anklagelse att Gud skulle vara en sträng herre som vill skörda där han inte sått.
Herren i liknelsen förnekar inte den otrogne tjänarens anklagelse, hur orättfärdig den än är. Men när hans herre möter tjänaren på dennes eget område, visar det sig att tjänarens uppförande är utan ursäkt. Det hade funnits möjligheter för tjänaren att få vinst på ägarens pengar. Då skulle du, sade han, ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Matt 25:27.
Vår Far i himlen kräver varken mer eller mindre än det han gett oss förmåga att kunna utföra. Han lägger inga bördor på sina tjänare som de inte kan bära. Ty han vet vad för ett verk vi är, han tänker på att vi är stoft. Ps 103:14. Allt han begär av oss kan vi utföra tack vare hans nåd.
Den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera. Luk 12:48. Var och en av oss kommer personligen att hållas ansvarig om vi har gjort en aning mindre än vi hade förmåga till. Herren mäter exakt alla de möjligheter vi haft att tjäna. De oanvända förmågorna ställs under samma räkenskap som de som använts. Gud håller oss ansvariga för allt vi kunde ha blivit genom att använda talangerna på rätt sätt. Vi blir dömda etter vad vi inte gjorde men kunde ha gjort om vi hade använt vår kraft till att ära Gud. Även om vi inte förlorar vår själ kommer vi i evigheten att inse resultaten av våra oanvända talanger. För all den kunskap och förmåga vi kunde ha fått men inte fick kommer det att finnas en evig förlust.
När vi helhjärtat överlämnar oss åt Gud och i vårt arbete följer hans anvisningar kommer han själv att ta ansvaret för att det fullföljs. Han vill inte att vi ska behöva gissa hurdan utgången av vår ärliga strävan ska bli. Vi ska inte en enda gång tänka på misslyckande, utan vi ska samarbeta med Gud som aldrig misslyckats.
Vi ska inte prata så mycket om vår egen svaghet och oförmåga, för det visar att vi inte litar på Gud. Det är att förneka hans Ord. När vi klagar över våra bördor eller vägrar acceptera det ansvar han ber oss att ta, så säger vi indirekt att han är en hård herre när han kräver sådant av oss som vi inte fått förmåga att utföra.
Den late tjänarens sinnelag vill vi ofta kalla ödmjukhet. Men sann ödmjukhet är något helt annat. Att vara ödmjuk betyder inte att vi ska ha ett förminskat intellekt, sakna iver att sträva framåt och på ett fegt sätt undvika bördor på grund av rädslan att misslyckas. Verklig ödmjukhet uppfyller Guds avsikter genom att man litar på hans makt.
Gud verkar genom vem han vill. Emellanåt väljer han det mest ödmjuka instrumentet till att utföra det största arbetet, eftersom hans makt uppenbaras genom människans svaghet. Vi har våra normer och efter dem avgör vi vad som är stort eller litet, men Gud gör inte sina uppskattningar etter våra regler. Vi ska akta oss för att ha uppfattningen att det som är stort för oss också är det för Gud och att det som är smått också är smått för honom. Det är inte vår sak att avgöra vilka talenter vi ska ha eller vilket arbete vi ska utföra. Vi ska helt enkelt ta på oss den börda som Gud bestämmer, göra det för hans skull och sedan vända oss till honom för att få vila. Oavsett vilket arbete vi utför, så blir Gud ärad genom ett helhjärtat arbete som utförs med glädje. Om vi utför våra plikter med tacksamhet och gläds över att vara värdiga att få samarbeta med honom, så är Gud nöjd.
Fråntagen talenten
Domen över den late tjänaren löd: "Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna." Matt 25:28. Här görs en antydan om den belöning som delas ut vid den slutliga domen men också den gradvisa processen av vedergällning i detta livet. Det är likadant i den andliga världen som i naturen: krafter som inte används blir försvagade och förfaller. Livets lag handlar om verksamhet, lättja om död. "Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta." 1 Kor 12:7. De förmågor som används till andras bästa kommer att förstärkas, men de som stannar vid självtillfredsställelse kommer att försvagas för att till slut tas bort helt och hållet. Den som vägrar dela med sig av det han fått kommer till slut att inse att han inte har något att ge. Han accepterar en process som ofrånkomligt försvagar och till slut tillintetgör själens förmågor.
Låt inte någon inbilla sig att man kan leva ett liv i själviskhet och hela tiden handla i eget intresse för att sedan ändå få komma in i Herrens glädje. De skulle aldrig kunna ta del i den osjälviska kärleken. De skulle inte passa i de himmelska salarna, och de skulle heller inte kunna uppskatta den rena atmosfär som genomsyrar himlen. De skulle aldrig kunna uppleva någon tillfredsställelse av att höra änglarnas röster och musiken från deras harpor. För deras sinnen skulle kunskapen om himlen vara som ett mysterium.
De som inte har arbetat för Kristus utan bara drivit med strömmen, inte tagit något ansvar, inte tänkt på någon annan än sig själva, tillfredsställt sig själva, kommer han som är hela världens Domare att ställa bland dem som gjort det onda. De har gjort sig förtjänta av samma fördömelse.
Många av dem som gör anspråk på att vara kristna nonchalerar Guds krav, och ändå upplever de inte att de gjort något fel. De känner till att hädaren, mördaren och äktenskapsbrytaren förtjänar att straffas, men själva gläder de sig över de religiösa ceremonierna. De älskar att lyssna till predikningar om evangeliet, och därför upplever de sig som kristna. Trots att de har ägnat sitt liv till att bara bry sig om sig själva kommer de att bli lika överraskade som den late tjänaren i liknelsen när de får höra orden: "Ta nu ifrån honom talenten." Matt 25:28. Liksom Kristi samtida är de offer för ett missförstånd. De blandar ihop två saker: att njuta av välsignelser är en sak, att använda dem som de borde är en annan.
Många som inte utför något kristet arbete ursäktar sig med att säga att de inte har förmåga till det. Men har Gud skapat dem så att de är utan förmågor? Inte alls! Den oförmåga de påstår sig ha är inget annat än ett resultat av deras brist på aktivitet, och de har själva valt sin situation. I sin egen karaktär har de redan insett resultatet av orden: "Ta nu ifrån honom talenten." Matt 25:28. Genom ett ständigt missbruk av sina talenter har de på ett effektivt sätt släckt den helige Andes låga inom sig, den som var deras enda ljus. Orden: "Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute," Matt 25:30, är himlens sigill på det val de själva gjort för evigheten.