"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser." - Hebréerbrevet 11:1. -
Det är inte absolut nödvändigt för trosutövandet, att känslor skall stegras. För att vinna Herrens öra, är det heller inte nödvändigt, att våra bönner är högljudda, eller att vi gör fysiska rörelser.
Det är riktigt, att Satan ofta skapar konflikter med tvivel och frestelse i den ödmjukes hjärta, så att starka rop och tårar ofrivilligt tvingas från honom. Det är också riktigt, att en ångrande persons förnimmelse av skuld kan vara så stor, att en ånger motsvarande hans synd får honom att känna så mycken smärta, att han utbrister i stön och suckar. Detta jämmer hör den medkännande Frälsaren i Sin ömkan. Men Jesus underlåter inte, att besvara den stillsamma trons bön. Han, som tar Gud på Hans Ord på ett enkelt sätt, och sträcker sig efter Frälsaren, han erhåller Frälsarens välsignelse i gengäld.
Tron är inte en känsla. . . Sann tro har alls inget att göra med förmätenhet. Endast den, som besitter sann tro, är säker mot förmätenhet, ty förmätenhet är Satans förfalskning av tro.
Tron gör anspråk på Guds löften, och frambringar frukt i lydighet. Förmätenheten gör också anspråk på löftena, och löftena brukas på samma sätt, som Satan gör, för att ursäkta överträdelse. Tron skulle ha lett våra första föräldrar till, att lita på Guds kärlek och lyda Hans bud. Förmätenheten medförde, att de överträdde Hans lag, i tron, att Hans stora kärlek skulle frälsa dem från följderna av deras synd. Tron åberopar inte Himmelens gunst, utan att samtycka till de betingelser, enligt vilka barmhärtighet utlovas. Sann tro vilar på Skrifternas löften och bestämmelser.
Att förbli i tron, är lika med att föra känslor och själviska önskningar åt sidan, att vandra ödmjukt med Herren, att tillägna sig Hans löften, och använda dem vid alla tillfällen. Tron innebär, att Gud förverkligar Sina egna planer och syften i Ditt hjärta och liv.