"'Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket." - Matteusevangeliet 18:2-3. -
Den hjälplöse syndaren måste klänga sig till Kristus som sitt enda hopp. Om han mister greppet för ett ögonblick, försätter han sin egen själ och andras själar i fara. Vi är endast säkra, när vi utövar en levande tro. Men begår vi en medveten synd, försummar vi plikter vi känner till, hemma eller borta, bryter detta ned tron och skiljer själen från Gud.
Inget trotsar Gud mer, än en självtillräcklig anda. I Petrus' liv ligger det en sorglig lärdom, som borde vara en varning för alla bekännande efterföljare av Kristus. Frälsaren hade noga varnat honom för den stundande faran, men självtillräcklig och övermodig hävdade han hela tiden sin trofasthet och sin iver, och tillkännagav, att han var villig att följa sin Mästare i fängelse och i död. Provet knackade på hos Petrus, då stormen drog in över lärjungarna, då deras Ledare blev förödmjukad. Sorgliga är de ord, som blev nedskrivna av inspirationens penna: "Då övergav alla lärjungarna honom och flydde." Matteusevangeliet 26:56. Och den ivrige, nitiske och självsäkre Petrus förnekade Herren upprepade gånger. Sedan ångrade han sig bittert; men detta exempel bör varna alla för självtillit och självgodhet.
Den person, som ödmjukar sig likt ett litet barn, är den, som låter lära sig av Gud. Herren är inte avhängig av någon människas förmågor; ty Han är Källan till alla fullkomliga gåvor. Den ödmjukaste individ kommer, om han älskar och fruktar Gud, att vara i besittning av himmelska gåvor. Herren kan bruka en sådan människa, eftersom vederbörande inte rättar sig efter sin egen standard. Personen verkar med fruktan och bävan, för att inte skämma mönsterbilden. Hans liv är ett uttryck för Kristi liv.
Vi måste hela tiden värna om saktmod och ödmjukhet, om vi önskar, att äga Kristi anda och Ande.