"Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda." - Efésierbrevet 5:16.
Klockan två på morgonen den 23. oktober, 1879 vilade Herrens Ande över mig, och jag skådade scenerna från den kommande domen. . . . . Den stora dagen för Guds doms verkställande tycktes ha kommit. Tio tusen gånger tio tusen stod samlade framför en stor tron, varpå det satt en person med majestätiskt utseende. Flera böcker öppnades inför Honom, och på varje omslag stod det skrivet med guldbokstäver, som liknande en brinnande flamma av eld: "Himmelens protokoll". En av dessa böcker, innehållande namnen på dem, som hävdade sig att tro sanningen, öppnades. . . . I det, att dessa personer nämndes, en efter en, och deras goda gärningar omtalades, lyste deras ansikten upp med helig glädje. . . .
En annan bok öppnades, vari sanningens bekännares synder stod antecknade. Under överskriften själviskhet framträdde alla slags synder. . . . I det, att den Helige på tronen långsamt vände bladen i protokollen, och Hans ögon vilade för ett ögonblick på enskilda personers namn, syntes Hans blick tränga in i deras själar; och samtidigt passerade alla ord och handlingar i deras liv revy förbi deras sinnen lika tydligt, som om de tecknats med eldskrift framför dem. . . . . .
En klass blev registrerad som ytterst besvärliga, de sög ut jorden {se Lukasevangeliet 13:7}. . . . . Denna klass hade upphöjt sig själva, endast verkat för själviska intressen. . . . .
Då ställdes frågan: "Varför har Du inte tvättat Din karaktärs kläder och gjort dem vita i Lammets blod? . . . . Du vägrade, att dela Hans lidanden, och därför kan Du nu heller inte få del av Hans härlighet." . . . Därmed stängdes boken, och kappan föll av Personen på tronen, och uppenbarade Guds Sons förfärliga härlighet.
Scenen avslutades så, och jag fann, att jag fortsatt var på jorden, outsägligt tacksam för, att Guds dag ännu inte hade kommit, och för att den dyrbara prövotiden fortfarande är vår, varigenom vi kan bereda oss för evigheten.