"När våra söner står i sin ungdom som högväxta plantor och våra döttrar som hörnpelare, uthuggna för palats." - Psaltaren 144:12. -
Det ömmaste bandet är det mellan modern och hennes barn.
Barnen, som anförtros åt varje mors omsorg, åtföljs av ett helgat uppdrag från Gud. "Tag denne son, denna dotter", säger Han, "uppfostra dem åt Mig; ge dem en karaktär danad till likhet med skönheten hos ett palats, så att de kan stråla i Herrens salar för evigt."
Detta formnings-, förädlings- och poleringsarbete är moderns. Barnets karaktär skall utvecklas. Modern måste i barnets hjärta ingravera lärdomar, som håller för evigheten.
Barnets upplärning är det största arbete, som någonsin har betrotts åt dödliga människor. Barnet tilhör Herren, och från det ögonblick det vilar i sin mors famn, skall det läras upp åt Honom.
För barnen bör hemmet vara det mest attraktiva stället i världen, och moderns närvaro bör vara dess största lockelse. . . . . Genom en mild uppfostran, med kärleksfulla ord och handlingar, kan mödrarna binda sina barn till sina hjärtan.
Det finns en Gud där uppe, och ljuset och härligheten från Hans tron vilar över den trofasta modern, när hon försöker, att lära sina barn, att stå emot det ondas inflytande. Inget annat arbeta går att jämföra med hennes beträffande viktighet. Hon skall ej, i motsats till konstnären, måla en vacker gestalt på duken, eller som bildhuggaren hugga ut den av marmor. Hon skall inte, i motsats till författaren, utforma en skön tanke med ordens kraft, eller som musikanten uttrycka det skönaste musikstycke. Nej, det är hennes uppgift, med hjälp från Gud, att utveckla likheten med det gudomliga i en människas själ.
Kungen har på sin tron inget väsentligare och större arbete, än modern har. Modern är drottning över sitt hushåll. Hon har makt till, att forma sina barns karaktärer, så att de blir utrustade för det högre, eviga livet. Inte ens änglar kan önska sig ett finare uppdrag.