"Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal." - Ordspråksboken 22:6. -
Fäder och mödrar bör inse, att det åvilar dem en uppgift i, att vägleda de unga gällande deras vänskap, så att de sluter den med passande individer. De bör . . . . alltså forma barnens karaktärer från deras första år, så de blir rena och ädla, samt dras till det goda och sanna. . . .
Sann kärlek är en hög och helig princip. Den är väsensskild från den kärlek, som väcks av intryck, och som plötsligt dör, när den prövas hårt. Det är genom trohet mot plikterna i föräldrahemmet, som barnen bereder sig för sina egna hem. Låt dem här utöva självförnekelse, och visa vänlighet, hövlighet och kristen sympati. En sådan kärlek värmer hjärtat, och han, som kommer från ett sådant hjem, för att själv förestå en familj, kommer att veta, hur han skall verka för hennes lycka, som han har valt till livsledsagarinna.
Fäder och mödrar, Ni skall i detta liv bygga upp en karaktär, som låter Er utrusta Era barn för det framtida, eviga livet. Ni skall hjälpa dem att leva ett liv, som bidrar till det slags karaktär, som gör att Ni slipper att skämmas över, att se dem själva som föräldrar. I stället kommer Ni att se dem ta vara på sina egna barn, vilket kommer att glädja Er själva, eftersom de på dem överför just Era goda egenskaper.
Låt dem, som överväger äktenskap, väga alla åskådningar och karaktären hos den, som de ämnar att förena sig med.
Ta Gud och Era gudfruktiga föräldrar som Era rådgivare, unga vänner. Bed om detta. . . . . Det steg, som Ni är i färd med att ta, är ett av de viktigaste i Era liv, och bör inte tas förhastat. Ni må vara förälskade, men älska inte i blindo.
Låt varje steg mot äktenskaps ingående kännetecknas av beskedlighet, enkelhet, uppriktighet och en allvarlig målsättning, att behaga och ära Gud.