"Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön." - Jakobsbrevet 5:16. -
Kristus är samme medkännande läkare nu, som då Han tjänade på jorden. I Honom finns det helande balsam för envar sjukdom.
Hur kan det komma sig, att människor är så ovilliga att lita på Honom, som skapade människan, och som, genom en beröring, genom ett ord, en blick kan helbrägda alla slags sjukdomar? Vem är mera värd vår tillit, än Han, som har gjort ett så stort offer för vår återlösning? Vår Herre har gett oss bestämda lärdomar genom aposteln Jakob, som vi har att rätta oss efter vid sjukdom. När mänsklig hjälp sviktar, tänker Gud vara Sitt folks hjälpare. "Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem." Jakobsbrevet 5:14-15.
Men uppsändandet av en sådan bön är den högtidligaste handling, och bör inte göras utan omsorgsfullt övervägande. . . .
För dem, som önskar förbön för sitt tillfrisknande, bör det stå helt klart, att överträdelse av Guds lag, antingen fysisk eller andlig, är synd, och att synden måste bekännas och läggas bort, innan de kan erhålla Hans välsignelse. . . . .
Vi vet, att Gud hör oss, om vi ber enligt Hans vilja. Men att pressa fram våra böner utan underdånig anda, är inte rätt; våra böner får inte anta formen av en befallning, utan vara en vädjan.
Det inträffar, att Gud verkar beslutsamt genom Sin gudomliga kraft, för att återställa en persons hälsa. Dock botas inte alla sjuka. Många läggs ned, att sova i Jesus. . . .
Våra önskningar och angelägenheter bör gå upp i Hans vilja. De erfarenheter, som prövar tron, de är till vårt gagn. . . . Tron stärks genom utövning. Vi måste låta tålamodet ha sin gilla gång, medvetna om Skriftens dyrbara löften åt dem, som väntar på Herren.