"Petrus svarade dem: 'Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva." - Apostlagärningarna 2:38. -
Kristus har utlovat den Helige Andes gåva till Sin församling, och löftet tilhör oss lika mycket som de första lärjungarna.
Vi bör be lika allvarligt om den Helige Andes utgjutelse, som lärjungarna bad på Pingstdagen. Om de var i behov därav vid den tidpunkten, är vi i större behov i dag.
Måttet av den Helige Ande, som vi erhåller, kommer att stå i förhållande till måttet av vår önskan och tro, som visas i sammanhanget, och bruket av det ljus och den kunskap, som skall ges oss.
Det är många, som tror och bekänner sig åberopa Herrens löfte; de talar om Kristus och om den Helige Ande, likväl får de ingen hjälp från det hållet. De överlämnar inte själen till, att vägledas och styras av gudomliga krafter. Vi kan inte använda oss av den Helige Ande. Anden skall använda Sig av oss. Genom Anden Gud verkar i Sitt folk, för "att hans goda vilja skall ske." Filipperbrevet 2:13. Men många vägrar, att underordna sig detta. De önskar, att styra själva. Det är därför, som de inte tar emot den himmelska gåvan. Endast de, som väntar ödmjukt på Gud, som beaktar Hans vägledning och nåd, erhåller Anden. Guds kraft väntar på deras äskande eller begärande och mottagande. Denna utlovade välsignelse, begärd i tro, bringar alla andra välsignar i släptåg. Den ges enligt Kristi rikedom och nåd, och Han är i stånd till, att tillfredsställa varje själs behov, i enlighet med vederbörandes förmåga att ta emot.
När den Helige Ande förblir i hjärtat, leder den människan till, att se sina egna karaktärsbrister, till att ömka sig över andras svagheter, att tillge, liksom hon önskar att bli förlåten. Hon är medömkansam, vänlig och liknar Kristus.
Den Helige Ande bibringar kärlek, glädje, frid, styrka och tröst; den är ett källsprång av vatten, som flödar över till evigt liv. Välsignelsen är fri för alla.