"Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden." - Johannesevangeliet 3:8. -
Guds storhet är oförliknelig. "HERRENS tron är i himlen" (Psaltaren 11:4); ändå är Han genom Sin Ande tillstädes överallt. Han känner ingående till, och är personligt intresserad av, hela Sin skapelse. . . .
Han är alltings Upphov. . . som danade människosjälen, med dess möjligheter att veta och älska. Och Han är inte sådan, att Han lämnar en själ omättad. Ingen ogripbar princip, inget opersonligt väsen eller abstrakt begrepp, kan mätta det mänskliga väsendets behov och längtan i livets kamp, med synd, sorg och smärta. Det räcker ej, att tro på lagen och tvång, på sådant som saknar förbarmande, och aldrig hör ropet på hjälp. Vi behöver känna till en allsmäktig arm, som håller oss uppe, en obegränsad Vän, som ömkar Sig över oss. Vi behöver gripa tag i en hand, som är varm, och lita på ett hjärta fullt av ömhet. Och ändå har Gud i Sitt Ord uppenbarat Sig Själv.
Andliga ting skall förstås på ett andligt plan. Det köttsliga sinnet kan inte fatta dessa mysterier. . . . Den världsligt vise har försökt sig på, att förklara Guds Andes inverkan på hjärtat med vetenskapliga formuleringar. Det minsta steg i den riktningen leder själen in i skepticismens labyrint. Bibelns religion är helt enkelt gudsfruktans mysterium; inget människosinne kan förstå det till fullo, och det är totalt obegripligt för det icke pånyttfödda hjärtat.
Den Helige Andes natur är ett mysterium. Människor kan inte förklara den, därför att Herren inte har uppenbarat detta för dem. Människor med fantasifulla åsikter må para ihop Skriftställen och göra en mänsklig utläggning av dem; men det ger ingen styrka åt församlingen, att ta till sig dessa synpunkter. Angående dessa mysterier, som är så djupa för det mänskliga förståndet, är tystnad guld.