Kristus - vårt enda hopp

(Från "The Signs of the Times", 2 aug. 1905.)
Innan världens grundvalar var lagd, lovade Kristus, Guds enfödde Son, att bli världens återlösare om Adam föll i synd. Adam syndade, och han som hade haft del av Faderns härlighet innan världens grundvalar lades, lade sin kungliga skrud och sin kungliga krona åt sidan och steg ned från sin höga tron för att bli ett litet barn i Betlehem. Han skulle återupprätta det som gick förlorat när Adam snubblade och föll, han skulle återlösa den fallna mänskligheten. Han utsatte sig för alla de frestelser som fienden angriper människor med, men Satans många angrepp kunde inte rubba honom i hans lojalitet mot Fadern. Genom att leva ett syndfritt liv visade han att varje son och dotter av Adam kan motstå frestelserna från honom som först förde synden in i världen.

Jesus gav människan kraft att segra. Han kom till den här världen för att leva som en människa bland människor. Han ställde sig under människans villkor och blev frestad och prövad. Som människa hade han framdeles del av Guds natur. När han blev människa, vann han på ett nytt sätt rätten att kallas Guds Son. Ängeln sade till Maria: "Den Helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall komma över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son." (Luk 1:35). När han var son till en människa, blev han Guds Son i en ny mening. Så stod Guds Son i den här världen. Men vid sin födelse blev han också ett med mänskligheten.

Kristus kom som människa för att visa inbyggarna i de världar som inte hade fallit i synd, och i den enda som hade fallit i synd, att det var rikligt sörjt för att människorna skulle ha möjlighet att leva ett liv i lydnad mot Skaparens bud. Han höll ut i de frestelser som Satan fick tillåtelse att plåga honom med, och motstod alla hans angrepp. Han misshandlades och var i stor nöd, men Gud underlät inte att ge honom erkännande. När han hade döpts av Johannes i Jordan och steg upp ur vattnet, kom Guds Ande över honom i en duvas gestalt som lyste som guld, och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den älskade. I honom har jag min glädje. " (Matt 3:17). Något efter att detta hade kungjorts, fördes Jesus av Anden ut i öknen. "Genast förde Anden honom ut i öknen, och han vistades i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Där levde han bland de vilda djuren och änglarna betjänade honom." (Mark 1:12 - 13). "Under de dagarna åt han ingenting." (Luk. 4:2).

Konfronterad med frestelse
När Kristus fördes ut i ödemarken för att frestas var det Guds Ande som drev honom. Han uppsökte inte frestelsen. Han begav sig ut i ödemarken för att vara ensam, för att besinna sin kallelse och sin gärning. Genom fasta och bön måste han styrka sig inför den blodiga väg han skulle vandra. Hur skulle han börja sin uppgift med att frigöra fångar som hade plågats av våldsmannen? Genom denna långa fastetid uppenbarades frälsningsplanen för honom.

När Jesus gick ut i öknen, var han omgiven av Faderns härlighet. Helt fördjupad i gemenskapen med Gud var han upphöjd över mänskliga svagheter. Men härligheten vek undan och ensam måste han kämpa mot frestelserna. De pressade sig in på honom utan uppehåll. Hans mänskliga natur vek tillbaka inför den strid som väntade honom. I fyrtio dagar fastade han och bad. Han var svag och utmattad av svält, trött och tärd av andlig smärta. "Hans framträdande förvrängdes mer än andra människors" (Jes. 52:14). Nu hade Satan en möjlighet. Nu ansåg han att han skulle kunna övervinna Kristus.

Skenbart som svar på Frälsarens böner kom det en till honom som såg ut som en ljusets ängel, och han hade detta budskap: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd. " (Matt. 4:3.)

Grundlig kunskap om Guds ord är vårt enda hopp. De som flitigt studerar Bibeln kommer inte att gå med på att Satans falska teorier skulle vara Guds sanningar. Ingen behöver bli förd bakom ljuset av spekulationer som Guds och Kristi fiender kommer med. Vi får inte börja spekulera om sådant som Guds ord inte säger något om. Bibeln innehåller allt vi behöver veta för att bli frälsta. Vi måste därför dagligen låta Guds ord vara vår rådgivare.

Kristus var ett med Fadern från all evighet, och när han blev människa, var han framdeles ett med Gud. Han är det mellanled som binder Gud och människan samman. "Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen." (Hebr 2:14). Det är bara genom honom som vi kan bli Guds barn. Han ger alla som tror på honom, rätt att bli Guds barn. På det sättet blir hjätat ett tempel för den levande Guden. Det är för att Kristus blev människa som människor kan få del av gudomlig natur. Han för liv och odödlighet fram i ljuset genom evangeliet. - "The Signs of the Times", 2 aug. 1905.