Från "The Review and Herald" 22 dec. 1891.
Den mest framträdande ängeln i himlen hade inte förmått betala lösesumman för en enda förlorad människa. Keruber och serafer har bara sådan härlighet och ära som Skaparen ger sina skapelser. Människans försoning med Gud kunde bara genomföras av en medlare som var jämställd med Gud och hade egenskaper som skulle ge honom den värdighet som var nödvändig för att kunna förhandla med Gud å människans vägnar och representera Gud inför en fallen värld. Människans ställföreträdare och pant måste ha människans natur, och ha kontakt med den mänsklighet som han skall representera. Som Guds sändebud måste han ha del av gudomlig natur och ha kontakt med den evige Guden för att kunna uppenbara honom inför världen och vara medlare mellan Gud och människorna.
Det var bara Kristus som kunde uppfylla sådana krav. Genom att han klädde sin gudom i mänsklighet, kom han till jorden för att kallas Människoson och Guds Son. Han var borgesman för människan och sändebud för Gud. Som människornas borgesman kunde han å deras vägnar uppfylla lagens krav på rättfärdighet, och som Guds representant skulle han uppenbara Guds karaktär för en fallen mänsklighet.
Som världens frälsare hade han kraft att dra människor till sig, dämpa deras ångest, skingra det mörker de befann sig i, inspirera dem med hopp och mod och sätta dem i stånd till att tro att Gud var villig att ta emot dem på grund av deras gudomlige ställföreträdares förtjänster. Vi som är föremål för Guds kärlek, borde alltid vara fulla av tacksamhet över att vi i himlen har en medlare, en talesman och förebedjare som för vår talan hos Fadern.
Vi har allt vi behöver för att kunna tro på Gud och ha tillit till honom. När en jordisk kung ville ge sitt säkraste bevis på att han avsåg att hålla sitt ord, gav han sitt barn som gisslan tills löftet hade uppfyllts. Lägg märke till Faderns pant på hans trofasthet. När han ville försäkra människorna om att hans beslut var oåterkalleligt, lät han sin enfödde Son komma till världen för att ikläda sig mänsklig natur, inte bara för några få korta levnadsår utan för att han skulle behålla denna natur i himlen, som ett evigt bevis på Guds trofasthet, ett bevis på djup av rikedom och visdom och insikt och kärlek hos Gud. "Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också". (1 Joh 3:1)
Genom tro på Kristus blir vi medlemmar av den kungliga familjen, Guds arvingar och Kristi medarvingar. I Kristus är vi ett. När vi fäster vår blick på Golgata och ser kungasonen som lider, där han som i människans natur och på människans vägnar bar lagens förbannelse, försvinner alla nationella och sekteristiska olikheter och allt högmod över klass- och rastillhörighet.
Ljuset från Guds tron som lyser på Golgata kors, gör för alltid slut på skillnader mellan raser och klasser som människor har skapat. Folk från alla samhällslager blir medlemmar av en enda stor familj, barn till himlens konung, inte genom den makt som världen ger, utan på grund av Guds kärlek, han som lämnade ut Jesus till ett liv i fattigdom, sorg, lidande och ödmjukhet och till en skamlig och smärtfylld död, för att han skulle föra många söner och döttrar till härlighet.
Det är inte människans position, världslig visdom, kvalifikationer eller förmågor som är dyrbara i Guds ögon. Intellektet, förståndet och förmågorna är gåvor från Gud som skall användas till hans ära och till att bygga upp hans eviga rike. Det är den andliga och moraliska karaktären som betyder något i himlens ögon, och som kommer att överleva graven och bli förhärligad med odödlighet i all evighet. Världens kungar som ärades så högt, kommer aldrig att komma upp ur den grav de har lagts i. Rikedom, ära och visdom hos människor som tjänade fiendens sak, kan inte ge arv, position eller ära i den kommande världen. Bara de som har satt värde på Kristi nåd som gjorde dem till Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar, kommer att stå upp från graven och bära Frälsarens bild.
Alla som visar sig vara värdiga att räknas som medlemmar av Guds familj i himlen, kommer att betrakta varandra som Guds söner och döttrar. De förstår att de får kraft och förlåtelse från samma källa, från Jesus Kristus som korsfästes för deras synder. De vet att de måste tvätta sin karaktärs kläder i hans blod för att kunna accepteras av Fadern i hans namn, om de önskr vara med i de heligas församling, klädda i rättfärdighetens vita kläder.
Ett i Kristus
Hur ser Jesus på dem som blivit ett med honom, med tanke på det som skiljer människa från människa, som ras, hudfärg, position, rikedom, födelse eller framgång? Hemligheten med enheten är att i Kristus är alla troende lika. Orsaken till all olikhet, brist på överensstämmelse och till allt som skiljer, är att människorna inte har kontakt med Kristus. Kristus är den medelpunkt som alla skulle dras mot, ty ju närmare vi kommer denna medelpunkt, desto närmare kommer vi varandra när det gäller medkänsla, sympati och kärlek, eftersom vi får mer av Jesu karaktär och bild. Gud tar inte hänsyn till person eller rang.
Jesus visste vad världen kunde erbjuda, men han var inte upptagen av den. Med sin själsstyrka, sin upphöjda karaktär och sin principfasthet var han upphöjd över världens seder och bruk. Profeten säger att "han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler sitt ansikte för, så föraktad att vi räknade honom för intet." (Jes. 53:3). Trots detta kunde han ha räknats bland de främsta på jorden. De mest högtstående skulle ha sökt hans ynnest, om han hade förnedrat sig till att ta emot deras hyllning, men han ville inte ta emot beröm från människor. Han var opåverkad av allt mänskligt inflytande. Rikedom, ställning, världslig rang och mänsklig storhet ägde ett obetydligt värde för honom som hade lämnat himlens prakt och härlighet, som inte hade någon jordisk glans och prakt, som inte var upptagen av lyx och inte prydde sig med något annat än ödmjukhet.
De små i samhället, de fattiga, de bekymrade och de som får slita ont fann inte något i Jesu liv och föredöme som tydde på att han inte kände till deras svårigheter och stressiga situation - och inte kunde ha medkänsla med dem i deras fattigdom och bekymmer. Hans anspråkslösa dagliga liv med små villkor stämde bra överens med hans enkla födelse och förhållanden. Den evige Gudens Son, Herren över liv och härlighet, ödmjukade sig och nedlät sig till ett liv under små villkor, så att ingen skulle behöva känna att de inte hade rätt att komma till honom. Han tog emot alla. Han valde inte ut några få vänner på ett sätt som uteslöt andra. Det bedrövar den Helige Ande när fördomar hindrar kontakten mellan människor, särskilt bland dem som bekänner sig vara hans barn.
Kristus gav världen ett exempel på hur fullkomlig människan kan vara när hon är förenad med Gudomen. Han visade världen en ny sorts storhet genom den nåd, godhet och kärlek som han visade. Han gav människorna en ny förståelse av Gud. Som mänsklighetens överhuvud undervisade han människorna om principerna för Gudomens styrelsesätt. Han visade hur det är möjligt att vara både nådig och rättfärdig. Men denna förening av nåd och rättfärdighet innebar inte någon kompromiss med synden eller att det var möjligt att sätta rättfärdigheten åt sidan. Men genom att var och en av dessa gudomliga principer fick sin förutbestämda användning, kunde barmhärtighet visas när syndiga, obotfärdiga människor måste straffas. Medlidande och godhet behövde inte sättas ur kraft. Och rättfärdighet kunde utövas genom att förlåta syndare som ångrade sig. Principen behövde inte sättas åt sidan.
Kristus - vår överstepräst
Allt detta blev möjligt för att Kristus både tog på sig människans natur och hade del av Gudomens egenskaper. Han planterade sitt kors mellan mänskligheten och Gudomen och ordnade en bro över den avgrund som skilde syndaren från Gud.
"Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trofast överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas." (Hebr. 2:16-18) "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd." (Hebr 4,15).
"En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människornas räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag, och därför måste bära fram syndoffer både för foket och för sig själv. Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det. Och på samma sätt var det med Kristus.Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: ”Du är min Son, jag har i dag fött dig.” Han säger också på ett annat ställe: ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisdek.” (Hebr. 5:1 - 6).
Jesus kom för att kunna ge moralisk kraft utöver människans egen insats, och hans efterföljare får inte under några omständigheter förlora Kristus ur syne, han måste vara deras föredöme i allt. Han sade: "Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen." (Joh. 17:19). Jesus uppenbarar sanningen för sina barn, för att de skall se den. Genom att vara upptagna av den förvandlas de genom hans nåd från överträdelse till lydnad, från orenhet till renhet, från synd till ett rättskaffens liv. - "The Review and Herald" 22 dec. 1891.
En speciell grupp i himlen
Bland de frälsta kommer det att finnas några som har tagit emot Jesus i livets sista timmar, och i himlen kommer det att ges undervisning till dem som inte helt förstod frälsningsplanen då de dog. Kristus visade de förlösta runt längs brädden av Livets elv, och han kommer att uppenbara det för dem som de inte förstod här på jorden. - Odaterat manuskript 150.