Rättfärdiggjord genom tro

(Från "The Bible Students Library"-serien, april 1893.)
När Gud förlåter syndaren och efterskänker de straff som han förtjänar, och behandlar honom som om han inte hade syndat, blir han mottagen av Gud och rättfärdiggjord genom Kristi rättfärdighets förtjänster. Syndaren kan bara göras rättfärdig genom tro på den försoning som Guds käre Son utförde, han som blev försoningsoffret för en förlorad världs synd. Ingen kan bli rättfärdig genom sina egna gärningar. Bara genom Kristi lidande, död och uppståndelse kan han bli frälst från sin syndaskuld, från lagens fördömelse och från straffen för överträdelsen. Tro är den enda möjliga vägen till att uppnå rättfärdighet, och tron omfattar också full tillit.

Många utger sig för att tro på Kristus, men de vet inte vad det innebär att vara fullständigt beroende av honom och att tillägna sig en korsfäst och uppstånden frälsares förtjänster. Om den sortens tro säger Jakob: "Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det - och bävar. Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tro utan gärningar är död?" (Jak. 2:19 - 20.) Många framhåller att Jesus Kristus är världens frälsare, men samtidigt håller de sig borta från honom, de omvänder sig inte från sin synd och tar inte emot Jesus som sin personlige frälsare. Deras tro är helt enkelt ett intellektuellt erkännande av vad som är sanning, men de släpper inte in sanningen i hjärtat, så att den kan göra själen helig och förändra karaktären.

"Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många syskon. Och dem som han på förhand har förutbestämt har han också kallat. Och dem som honom har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat" (Rom. 8:29 - 30). Kallelse och rättfärdiggörelse är inte detsamma. Kallelsen är att syndaren dras till Kristus, och detta är den Helige Andes verk i människans hjärta. Han överbevisar om synd och inbjuder till ånger och omvändelse.

Många förstår inte vad de första stegen på vägen till frälsning består av. Ånger och omvändelse uppfattas som något som syndaren själv måste klara av innan han kan komma till Kristus. De tror att syndaren måste göra sig passande till att få del av Guds nåd. Men samtidigt som det är sant att den som ångrar sig måste gå fram för att ta emot förlåtelse, eftersom det bara är det hjärta som är förkrossat och ångrar sig som Gud kan ta emot, förmår syndaren trots detta inte själv att ångra sig och vända om eller förbereda sig för att möta Kristus. Om syndaren inte ångrar sig, kan han inte få förlåtelse. Men frågan är om ångern är något som syndare åstadkommer, eller om det är en gåva från Kristus. Måste syndaren vänta tills han är fylld med djup ånger över sin synd, innan han kan komma till Kristus? Det allra första steget på vägen till Kristus tas genom att Guds Ande kallar en person. Beroende på hur han svarar på denna kallelse, kommer han allt närmare Kristus, för att han skall kunna ångra sig och vända om.

Syndaren jämförs med ett bortsprunget får. Ett får som har kommit på avvägar, hittar aldrig tillbaka till fållan om inte herden letar efter det och för det tillbaka. En människa kan inte ångra sig själv, eller göra sig förtjänst av rättfärdiggörelsen. Jesus försöker ständigt att påverka syndarens sinne, för att få honom att fästa sin blick på det Guds lamm som bär världens synd. Vi kan inte ta ett enda steg i riktning mot andligt liv utan att Jesus drar och styrker själen, och leder oss till den omvändelse och frälsning som ingen kommer att ångra.

När Petrus stod inför översteprästen, de äldstes råd och sadducéerna, förkunnade han att omvändelsen är en Guds gåva. När han talade om Jesus, sade han: "Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel." (Apg. 5:31). Ånger och omvändelse är en Guds gåva i lika hög grad som förlåtelse och rättfärdiggörelse, och det kan inte upplevas som annat än som en gåva genom Kristus. Om vi dras till Kristus, är det genom hans makt och godhet. Nådegåvan till den som ångrar sig kommer genom honom, och från honom kommer rättfärdiggörelsen.

Betydelsen av att tro
Paulus skriver: "Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord, som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst." (Rom. 10:6 - 10).

Frälsande tro är inte en tillfällig tro, som bara omfattas av förståndet. Det är en tro som har sin rot i hjärtat och tar emot Jesus som en personlig frälsare, i vissheten om att han helt och fullt kan frälsa dem som kommer till Gud genom honom. Att tro att han kommer att frälsa andra, men inte dig, är ingen äkta tro. När en människa tar emot Kristus som det enda hoppet om frälsning, då ser man äkta tro. Den som har denna tro, blir vägledd till att ge sitt hjärta helt till Kristus, samtidigt som förståndet står under den Helige Andes kontroll, och karaktären formas. "Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta. " "Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det. (5 Mos. 30:11, 14). "HERREN, din Gud, skall omskära dig och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då skall du får leva." (5 Mos. 30:6).

Det är Gud som omskär hjärtat. Allt är Guds verk från början till slut. Den syndiga människan kan säga: "Jag är en förlorad syndare, men Kristus kom för att "uppsöka det som var förlorat, och frälsa det". Han säger: "Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare." (Mark. 2:17). Jag är en syndare, och han dog på korset för att frälsa mig. Jag tar emot den förlåtelse som han har lovat."

Tillräknad rättfärdighet
Kristus är en uppstånden frälsare. Även om han dog, stod han upp igen, och han lever för att gå i förbön för oss. Med hjärtat tror vi så att vi blir rättfärdiga inför Gud, med munnen bekänner vi så att vi blir frälsta. De som är rättfärdiggjorda genom tro, bekänner Kristus. "Den som hör mitt ord och som tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen, utan har övergått över från döden till livet" (Joh. 5:24). RättfärdiggöreIse är det stora verk som utfördes för syndaren, som fläckats och håller fast vid det onda. Genom honom som talar sanning, blir han förklarad rättfärdig. Herren tillräknar den troende Kristi rättfärdighet, och inför universum förklarar han honom rättfärdig. Han överför hans synd till Jesus, som är syndarens representant och ställföreträdare. Den troendes skuld lägger han på Kristus. "Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor. 5:21).

Kristus försonade hela världens skuld, och alla som i tro vill komma till Gud, tar emot Kristi rättfärdighet: "Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade." (1 Petr. 2:24). Vår synd är försonad och avlägsnad, kastad i havets djup. Genom omvändelse och tro utplånas vår synd, och vi fäster vår blick på Herren, vår rättfärdighet. Jesus led, den rättfärdige led i den orättfärdiges ställe.

Även om vi som syndare blir dömda av lagen, ställer Kristus krav på att kunna skydda den syndare som omvänder sig. Han gör det genom sin egen lydnad och sin egen rättfärdighet. Men för att kunna få del av Kristi rättfärdighet, måste syndaren få veta vad som menas med den omvändelse som medför en radikal förändring i sinne, inställning och liv. Omvändelsen måste börja i hjärtat och utöva sitt inflytande genom hela människan. Människan kan inte själv prestera en sådan omvändelse, utan kan bara uppleva den genom Kristus, han som for upp till det höga, förde bort fångar och gav människorna gåvor.

Vem vill uppleva sann ånger? Hur kan det ske? Syndaren måste komma till Jesus precis sådan som han är och utan att klaga. Han måste tro att det som Jesus säger, är sant. Han måste inte bara tro, utan be, för att han skall kunna få. Den som ber uppriktigt, kommer inte att be förgäves. Herren kommer att hålla det som han har lovat. Han kommer att ge den Helige Ande som leder syndaren till omvändelse och till tro på Jesus Kristus, och till att vaka och be, avstå från sin synd och visa sin uppriktighet genom de ansträngningar han gör att hålla Guds bud. Han kommer att be och tro, och inte bara tro på lagens bud, utan leva efter dem. Han kommer att bekänna att han står på Kristi sida i den stora striden. Han kommer att avstå från alla vanor och kontakter som kan skilja människan från Gud.

Den som vill bli ett Guds barn, måste acceptera att ånger, omvändelse och förlåtelse bara kan uppnås genom Kristi försoning. När syndaren överbevisas om detta, måste han samarbeta i det som görs för honom, och han måste vara outtröttlig i sin bön inför nådens tron om att Guds pånyttfödelse när det gäller kraft måste fylla hans själ. Kristus förlåter bara den som ångrar sin synd, men den som han förlåter, ger han först ångerns nådegåva. Försoningsoffret har fullbordats, och Kristi eviga rättfärdighet tillräknas varje troende människa. Den dyrbara, fläckfria klädnad som vävdes på himlens vävstol, har gjorts i ordning för den syndare som ångrar sig och tror, och han kan säga: "Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel" (Jes. 61:10).

Nåd i rikliga mängder har givits, för att den som tror, skall kunna bevaras från synd. Hela himlen med sina obegränsade hjälpmedel, har ställts till vårt förfogande. Vi skall ösa vatten ur frälsningens källa. Kristus är lagens slut till rättfärdighet för var och en som tror. Sådana som vi är i oss själva, är vi syndare, men vi är rättfärdiga i Kristus. Sedan Gud har gjort oss rättfärdiga genom Kristi tillräknande rättfärdighet,förklarar han oss rättfärdiga och behandlar oss som rättfärdiga. Han betraktar oss som sina kära barn. Kristus motarbetar syndens makt. Där synden är stor, är nåden ännu större. "Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillgång till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet." (Rom. 5:1).

"... de står som rättfärdiga utan att förtjäna det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. " (Rom 3:24 - 26). "Ty av nåden är vi frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det." (Ef. 2:8. Joh. 1:14 - 16 citeras också).

Löftet om Anden
Herren vill att hans folk skall ha den rätta tron, och inte vara okunniga om frälsningen som i så rikligt mått har fullbordats för dem. De skall inte vända blicken mot framtiden och tro att det i kommande tider skall utföras ett stort verk för dem, ty frälsningsverket har redan fullbordats. Den som tror, behöver inte sluta fred med Gud, ty det är något som han aldrig har kunnat eller någonsin kommer att kunna göra. Han skall ta emot Kristus som sin frid, ty med Kristus kommer Gud med frid. Kristus gjorde slut på synden då han bar dess tunga förbannelse i sin egen kropp upp på korset, och han har avlägsnat förbannelsen för alla som tar emot honom som sin personlige frälsare. Han gjorde slut på syndens herravälde i människohjärtat, och den troendes liv och karaktär vittnar om att Kristi nåd är verklig.

Kristus ger den Helige Ande till dem som ber honom, ty det är nödvändigt att varje troende blir renad från all orenhet, och blir löst från lagens förbannelse och fördömelse. Genom den Helige Andes verksamhet, att helgas i sanningen, blir den troende passande för himlen, ty Kristus är verksam i oss, och hans rättfärdighet skyddar oss. Utan detta skulle inte någon människa få rätt till himlen. Vi skulle inte ha någon glädje av att vara i himlens heliga atmosfär, om vi inte gjorts passande för det genom Andens inflytande och Kristi rättfärdighet.

För att kunna få en plats i himlen, måste vi uppfylla lagens krav: "Du skall älska Herren din Gud av hele ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Luk. 10:27). Vi kan inte göra detta utan att vi i tro tar emot Kristi rättfärdighet. Genom att rikta blicken mot Kristus, tar vi emot en levande och växande princip, och den Helige Ande fortsätter detta verk. Den som tror, går framåt från nåd till nåd, från kraft till kraft och från karaktär till karaktär. Han anpassar sig till Kristi förebild, så att han växer upp till att bli en mogen kristen och blir fullvuxen och får hela Kristi fullhet. Så kan Kristus göra slut på syndens förbannelse och befria den troende från dess konsekvenser.

Det är bara Kristus som kan göra detta. "Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas." (Hebr. 2:17 - 18). Försoning innebär att allt som skiljer människan från Gud avlägsnas, och att syndaren förstår vad Guds förlåtande kärlek betyder. På grund av det försoningsoffer som Kristus utförde för fallna människor, kan Gud med rätta förlåta den syndare som gör anspråk på Kristi förtjänster. Kristus är den kanal genom vilken nåden, kärleken och rättfärdigheten kan flyta från Guds hjärta till syndarens hjärta. "Men om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss alla våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh. 1:9).

I Daniels profetia om Kristus talas det om att "göra slut på överträdelsen, försegla synder, föra fram en evig rättfärdighet" (Dan. 9:24). Varje människa kan säga: "Genom sin fullkomliga rättfärdighet har han uppfyllt lagens krav, och mitt enda hopp består i att ha blicken riktad mot honom som är min ställföreträdare och som till fullkomlighet uppfyllde lagens krav för mig. Genom tro på hans förtjänster är jag fri från lagens fördömelse. Han klär mig i sin rättfärdighet som tillfredsställer alla lagens krav. Jag är fullkomlig i honom som kommer med en evig rättfärdighet. Han ställer mig fram inför Gud i en fläckfri klädnad som inte har vävts av mänskliga händer. Alltsammans kommer från Kristus, och all ära och härlighet tillkommer Guds lamm som bär världens synd."

Många tror att de måste vänta på en särskild impuls innan de kan komma till Kristus. Men det enda som är nödvändigt, är att vara uppriktig och bestämma sig för att ta emot erbjudandet om den nåd och barmhärtighet som erbjuds: Vi måste säga: "Kristus dog för att frälsa mig. Herren vill att jag skall bli frälst, att jag skall komma till Jesus sådan som jag är och utan att klaga. Jag vill göra anspråk på löftet. När Kristus kallar mig, vill jag svara." Aposteln säger: "Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig ..." (Rom. 10: 10). Men ingen kan med sitt hjärta tro så att han blir rättfärdig inför Gud och rättfärdiggjord genom tro, så länge han gör det som Guds ord förbjuder, eller försummar att göra det som han vet att han skulle göra.

Goda gärningar är trons frukt
Ren och äkta tro kommer att visa sig i goda gärningar, ty goda gärningar är en frukt av tro. När Gud verkar i hjärtat, och vi överlämnar vår vilja till honom och samarbetar med honom, vill vi leva efter det som Gud genom sin Helige Ande skriver i vårt hjärta, och det blir harmoni mellan det som hjärtat vill och det dagliga livet. Vi måste försaka all synd, allt det avskyvärda som förde livets och härlighetens Herre upp på korset. Den som tror, måste växa i tro och erfarenhet genom att göra Kristi gärningar. Det är genom att ständigt överlämna sin vilja och genom att ständigt lyda som vi förblir i rättfärdiggörelsens välsignelse.

De som är rättfärdiggjorda genom tro, måste ha lust att vandra Herrens väg. När gärningarna inte motsvarar bekännelsen, är det bevis på att en människa inte är rättfärdiggjord av tro. Jakob säger: "Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullbordad." (Jak 2:22).

Den tro som inte leder till goda gärningar, gör inte själen rättfärdig. "Ni ser alltså att en människa erkänns aom rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro." (Jak. 2:24). "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet." (Rom. 4:3).

Tillräknandet av Kristi rättfärdighet kommer genom den rättfärdiggörande tron, och det var denna rättfärdighet som Paulus uppmanade till: "Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd. Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne av tro. Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen. " 3:20 - 31).

Nåd är godhet som du inte förtjänar. Den som tror, blir rätfärdiggjord utan någon egen förtjänst, utan något som han kan berömma sig för inför Gud. Han blir rättfärdiggjord genom förlossningen i Kristus Jesus, som står i himlens rättssal som människans ställföreträdare och garant. Men även om han blir rättfärdiggjord genom Kristi förtjänst, ger det honom inte frihet att leva i synd. Tron är verksam genom kärlek och renar själen. Tron spirar och blomstrar och ger en rik skörd. Där det finns tro, är det också goda gärningar. De sjuka får besök, de fattiga får hjälp, änkor och föräldralösa försummas inte, de nakna får kläder och de som hungrar får mat. Kristus gick omkring och gjorde väl. De som är förenade med honom, kommer att älska Guds barn och vandra i ödmjukhet och sanning. Ansiktsuttrycket berättar om deras erfarenhet, och man kan se på dem att de har varit tillsammans med Jesus och lärt sig av honom. Kristus och den troende blir ett, och hans ädla karaktär uppenbaras i dem som har en levande kontakt med kärlekens och maktens källa. Kristus är den stora källan till rättfärdiggörelse och helgande nåd.

Alla kan komma till honom och ta emot av hans fullhet. Han säger: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er ro." (Matt. 11: 28). Varför inte lägga all otro åt sidan och ge akt på vad Jesus säger? Du behöver vila och du längtar efter frid. Säg då från hjärtat: "Herre Jesus, jag kommer eftersom du ger mig denna inbjudan." Tro på honom med en orubblig tillit, och han kommer att frälsa dig. Har du riktat blicken mot Jesus, mot honom som är trons upphovsman och fullkomnare? Har du sett upp mot honom som är full av nåd och sanning? Har du tagit emot den frid som han ensam kan ge? Om du inte har gjort det, så överlämna dig till honom, och sök genom hans nåd att få en karaktär som är ädel och god. Ät Människosonens kött, han som är livets bröd, och du kommer att återspegla hans vackra karaktär och goda ande. - "The Bible Students' Library"-serien, april 1893.