Framtagandet av manuskriptet Profetians Ande, band 4
[Då Ellen White menade, att stoffet om den sekelgamla konflikten var en del av boken Den Stora Striden, tar detta kapitel sig an den efterbibliska berättelsen i Profetians Ande, band 4, utgivet 1884, och Den Stora Striden, som kom ut 1888. Det utökade skrivandet om Kristi liv till boken Vändpunkten följer i nästa kapitel. – Utgivarna], är förelöparen till Den Stora Striden.
Häftiga känslor under skrivandet (februari, 1884) – Jag skrev från femton till tjugo sidor varje dag. Klockan är nu elva och jag har skrivit fjorton sidor av manuskriptet till band fyra och sju sidor brev till diverse personer utöver detta. Jag känner en stadig tacksamhet till Gud för Hans nådiga godhet. . . .
I det, att jag skriver på min bok, känner jag mig djupt rörd. Jag vill få ut den så snabbt som möjligt, för vårt folk behöver den så mycket. Jag skall fullborda den nästa månad, om Herren fortsätter att ge mig kraft. Jag har inte kunnat sova om nätterna, utan tänkt på de viktiga ting, som skall ske. Tre timmars sömn, och någon gång fyra, det är det mesta jag får. Mitt sinne är så djupt upprört, att jag ej förmår att vila. Skriv, skriv, skriv, känner jag att jag måste göra, och inte skjuta upp det.
Stora ting ligger framför oss, och vi vill kalla alla folk ut ur deras likgiltighet, för att bli redo till den dagen. Evighetens angelägenheter fyller mina blickar dag och (110) natt. Timliga angelägenheter försvinner för min syn. Nu skall vi inte kasta bort vår tillit, utan leva i fast förvissning, fastare än någonsin förr. Hittills har Herren hjälpt oss, och Han kommer att hjälpa oss ända till slutet. Vi skall betrakta grundpelarna, komma ihåg, vad Herren har gjort för oss, Hans tröst och befrielse ur ödeläggarens hand. – Brev 11a, 1884.
Historien öppnad genom scenarier i syner från tid till annan – Genom den helige Andes upplysning har scener ur denna långt utdragna konflikt mellan gott och ont avslöjats för författaren till dessa sidor. Vid flera tillfällen har jag fått se utvecklingen under olika tidsåldrar av den stora striden mellan Kristus, livets furste och vår frälsnings förverkligare, och Satan, ondskans furste och upphovsman, den förste överträdaren av Guds heliga lag. – Den Stora Striden, Förord, s. 10 (1994 års upplaga).
Visioner om dåtid och framtid under skrivningen – När jag brukar min penna, får jag förunderliga framställningar av dåtiden, nutiden och framtiden. – Brev 86, 1906.
Reformationshistorien framställd i syn – Banéret åt härskaren över Satans synagoga lyftes högt, och villfarelsen gjorde synbarligen sitt segertåg, men reformatorerna, genom den nåd de hade från Gud, förde ett framgångsrikt krig mot mörkrets härar. Det framställdes för mig händelser från reformatorernas historia. Jag vet, att Herren Jesus och Hans änglar övervakar slaget mot Satans makter med stort intresse. Satan förenar sina härar med onda människor, med målet att släcka det gudomliga ljuset, elden från Guds rike. För Kristi skull led de hån, förakt och de människors hat, som inte kände Gud. Man talade ont om dem och de blev förföljda ända in i döden, därför att de vägrade att ge upp sin tro. – Brev 48, 1894.
Visades för Ellen White flera år, innan hon besökte Europa 1885-1887 – För flera år sedan, då den förste ängelns verk i dessa länder [Sverige och andra nordeuropeiska (111) länder] framställdes för mig, blev jag visad vissa förhållanden, som liknade dem jag berättade om ovan [svenska barnpredikanter]. – Ellen G. White, i Historical Sketches of Foreign Missions of Seventh-day Adventists (Basel, 1886), s. 108.
Kapitel om nödens tid – Vi har precis läst stoffet om nödens tid. Bror Smith tycker, att det kapitlet under inga omständigheter får utelämnas ur band 4. Han säger, att det inte är en mening i den, som inte är absolut nödvändig. Det tycktes göra ett väldigt djupt intryck på honom och jag tänkte, att jag skulle skriva till Dig om detta. Jag har läst det och det har helt enkelt en livande kraft i sig. Jag ser inget, som utestänger det från den bok, som skall säljas ibland icke-troende. [Denna bok gavs ut av Pacific Press i slutet av september, 1884, och förtjänade denna fina recension: "Den Stora Striden, band IV: Detta band har, långt om länge, blivit utgivet. Och vi är överbevisade om, att det kommer att överstiga Era förväntningar, som har väntat längtansfullt efter den. Vår bedömning görs utifrån, att vi själva har läst den; vi finner innehållet av djupare intresse, än vi kunnat föreställa oss." – Sign of the Times, den 2. oktober, 1884. – Utgivarna.] – Brev 59, 1884.
1888 års utgåva av Den Stora Striden
Arbetet börjar med utökningen av Den Stora Striden – Basel, Schweiz, den 11. juni, 1886. Jag tänkte, att Ni ville höra några närmare nyheter om vår familj. Vi är nu tio. W.C.W. [White] och Mary samt Ella har det gott. Sarah McEnterfer har det gott, och är strängt upptagen med, att skriva ned brev efter diktamen, och sedan skriva ut dem på kalligrafen [skrivmaskin]. Marians [Davis] hälsa är, som den hela tiden har varit. Hon arbetar på band 4, "Den Stora Striden". – Manuskript 20, 1886.
Ålagd, att porträttera scener från dåtiden och framtiden – Guds Ande har för mitt sinne förklarat de stora sanningarna i Bibeln. Han har låtit mig se scener ur det förgångna och från framtiden. Jag har tillsagts att meddela andra det som på detta sätt har uppenbarats för mig. Mitt uppdrag är att spåra denna sammandrabbning under tidigare tidsåldrar i historien och att framför allt presentera den, för att sprida ljus (112) över den snabbt annalkande kampen i framtiden. För att förverkliga detta har jag försökt att välja ut och sammanställa händelser från församlingens historia på ett sådant sätt, att man kan spåra avslöjandet av de stora grundsanningarna. Dessa har under olika tidsperioder meddelats världen. De har väckt Satans vrede och fiendskap från en världsälskande församling. Ändå har de levat kvar genom deras vittnesmål som inte "älskade så sitt liv att de drogo sig undan döden". – Den Stora Striden, Förord, s. 11 (1994).
Scener framställdes på nytt, under skrivningen – Medan jag skrev manuskriptet till "Den Stora Striden", blev jag ofta medveten om närvaron av Guds änglar. Och många gånger blev scener jag skrev om framställda för mig på nytt i nattliga syner, så att de blev färska och levande för mig. – Brev 56, 1911.
Livaktiga scener om Kristi återkomst – Himmelen öppnade och slöt sig, och befann sig i rörelse. Bergen skakade som vassrör i vinden, och kastade lösrivna klippstycken omkring sig. Havet kokade som en gryta, och kastade upp sten på land. Och då Gud nämnde dagen och timmen för Jesu ankomst, och förnyade det eviga förbundet med Sitt folk, yttrade Han en mening och pausade så, medan orden rullade ut över jorden. . . .
Jag har inte en aning om, när Guds röst talar. Jag hörde timmen tillkännages, men hade inget minne om tidpunkten, då synen var över. Scener av ett så spännande och högtidligt intresse passerade förbi mig, som inget språk är mäktigt nog att beskriva. Allt var en levande verklighet för mig, för kort efter denna scen visade en stor vit sky sig, varpå Människosonen satt. – Brev 38, 1888. (Utgivet i Selected Messages, bok 1, sid. 75, 56.)
Korrekturläsning – Det sista arbetet på boken – Jag har precis läst manuset för de tre avslutande kapitlen. Jag kan inte se annat, än att de är helt riktiga och av det största och mest gripande intresse. Jag är glad för, att Du har (113) sänt dessa sidor och jag önskar att få boken, den allra första från tryckeriet, sänd till mig. . . .
Förra Sabbaten var en intrycksgivande och högtidlig stund. Jag talade om några av de allra sista scener, som beskrivs i de sista kapitlen och mötet kännetecknades av djup rörelse. – Brev 57, 1884
Steg tagna, för att göra det allra bästa möjligt – Under framtagandet av denna bok användes de mest kompetenta medarbetare, och mycket pengar satsades, för att bandet skall läggas fram inför världen i bästa möjliga stil. . . .
Herren ingav mig att skriva denna bok, för att den utan försinkelse skulle spridas i alla delar av världen, därför att dess varningar är nödvändiga, för att bereda ett folk på att förbli stående på Herrens dag. – Manuskript 24, 1891.
Ellen Whites erfarenhet medan hon skrev Den Stora Striden - Jag blev ledd av Herrens Ande till att skriva denna bok, och medan jag arbetade på den, kände jag en tung börda på min själ. Jag visste, att tiden var kort, att scenerna som snart skall komma över oss, slutligen skulle komma väldigt plötsligt och snabbt, liksom det står skrivet i Skriftens ord: "Herrens dag kommer som en tjuv om natten" (Första Tessalonikerbrevet 5:2).
Herren har uppmärksammat mig på de saker och ting, som är av den yttersta betydelse för den nuvarande tiden, och som sträcker sig in i framtiden. Förmanande ord har sagts till mig: "Skriv i en bok de ting, som Du har sett och hört, och låt den gå ut till alla folk; för tiden är nära, då svunnen historia kommer att upprepas." Jag har blivit uppväckt klockan ett, två eller tre om natten, varvid någon punkt har fastnaglats i mitt sinne, som om jag tydligt hört Guds stämma. Jag har visats, att många i vårt folk sover i sina synder, och fastän de hävdar sig vara kristna, kommer de att gå förlorade, med mindre de låter omvända sig.
De högtidliga intryck, som görs i mitt sinne, när sanningen läggs ut i klara ord för mig, har jag försökt att meddela andra, så att var och en måtte märka nödvändigheten av (114) att vinna en personlig, religiös erfarenhet, och personligen lära känna Frälsaren, liksom egen insikt om syndaånger, tro, kärlek, hopp och helgelse.
Jag är förvissad om, att ingen tid får förloras. Vädjandena och varningarna måste ges; våra församlingar måste väckas upp, måste undervisas, så att de förmår att ge varningen till alla, som de över huvud taget kan nå, förklara att svärdet kommer, att Herrens vrede över en sedeslös värld inte längre kommer att hållas inne. Jag blev visad, att många skulle hörsamma varningen. Deras sinnen skulle visa sig vara redo, att kännas vid de ting, som skulle komma att påpekas för dem.
Jag blev visad, att mycket av min tid var upptagen med att tala med folk, fastän det var viktigare, att jag skulle hänge mig åt, att skriva ned de viktiga sakerna till Band IV, [för Ellen White var 1888 års utgåva av Den Stora Striden fortfarande Band IV, i framställningen av berättelsen om Den Stora Striden, och blev ofta omtalad av henne som det – Utgivarna] så att varningen skulle nå dit, där den levande budbäraren inte kunde ta sig, och att det kommer att vända mångas uppmärksamhet mot de viktiga händelser, som kommer att ske under de avslutande scenerna av denna världs historia.
Då församlingens och världens tillstånd tillkännagavs för mig, och jag såg de fruktansvärda scener, som ligger strax framför oss, blev jag orolig av synen; och natt efter natt, medan alla i huset sov, skrev jag ned de ting Gud har gett mig. Jag blev visad de kätterier, som skall inträffa, de bedrägerier, som kommer att härska, Satans mirakelverkande kraft, de falska Kristusgestalter, som kommer att träda fram, bedra den största delen av den troende världen, och som kommer, om möjligt, att förföra de utvalda.
Är detta Herrens verk? Jag vet att det är det, och vårt folk säger sig också tro det. Alla, som hävdar sig tro den nuvarande sanningen, har användning av varningarna och undervisningen i denna bok." – Brev 1, 1890