(185) Kära bröder och systrar, Herren har på nytt i sin stora nåd besökt mig. Jag har varit svårt plågad i några månader. Jag har varit mycket sjuk. I åratal har jag plågats av ödem och hjärtsjukdom, vilket haft en tendens att göra mig deprimerad och bryta ner min tro och mitt mod. Budskapet till församlingen i Laodicea har inte lett till den nitiska ånger bland Guds folk som jag förväntade mig att se, och jag har känt mig mycket rådvill. Sjukdomen verkade förvärras och jag trodde att jag måste läggas i graven. Jag hade ingen lust att leva. Därför kunde jag inte gripa tag om tron och be om att bli frisk. Ofta när jag drog mig tillbaka för att vila på kvällen, insåg jag att jag riskerade att få andningsstillestånd före morgonen. I detta tillstånd svimmade jag vid midnatt. Man skickade efter bröderna Andrews och Loughborough och man bad allvarligt till Gud för min skull. Depressionen och den stora tyngden lyftes från mitt värkande hjärta och jag fördes bort i en syn och blev visad det som jag nu presenterar för er.
Jag såg att Satan hade försökt driva mig till modlöshet och förtvivlan för att få mig att önska mig döden, hellre än livet. Jag blev visad att det inte var Guds vilja att jag skulle sluta arbeta nu och läggas i graven, för då (186) skulle fienderna till vår tro triumfera och Guds barn skulle bli bedrövade. Jag såg att jag ofta skulle känna själsliga kval och lida mycket. Ändå fick jag det löftet, att de som var omkring mig skulle uppmuntra och hjälpa mig, så att mitt mod och min styrka inte skulle svikta när jag blev så hårt ansatt av djävulen.
Jag blev visad att vittnesbördet till församlingen i Laodicea gäller Guds folk nu, och att orsaken till att det inte hade fått större effekt är deras hjärtans hårdhet. Men Gud har gett budskapet tid att utföra sitt verk. Hjärtat måste renas från synder som så länge har stängt Jesus ute. Detta skrämmande budskap kommer att utföra sitt verk. När det förkunnades för första gången ledde det till att man grundligt rannsakade sina hjärtan. Synder bekändes och Guds folk väcktes överallt. Nästan alla trodde att detta budskap skulle avslutas med den tredje ängelns höga rop. Men eftersom de inte fick se det kraftfulla verket fullbordas på kort tid, förlorade budskapet sin verkan på många. Jag såg att detta budskap inte skulle fullborda sitt verk på några få korta månader. Det är utformat för att väcka Guds folk, för att visa dem deras avfall och för att leda till allvarlig ånger, så att de kan bli välsignade med Jesu närvaro och bli passande för den tredje ängelns höga rop. När detta budskap påverkade hjärtat ledde det till djup ödmjukhet inför Gud. Änglar sändes i alla riktningar för att förbereda de otroendes hjärtan för sanningen. Guds verk började växa och hans folk förstod sin belägenhet. Om man hade lytt det sanna Vittnets råd helt och hållet, skulle Gud ha verkat med större kraft för sitt folk. Ändå har Gud välsignat de ansträngningar som gjorts sedan budskapet gavs och många människor har förts från villfarelse och mörker för att glädjas i sanningen.
Gud kommer att pröva sitt folk. Jesus har tålamod med dem och spyr inte ut dem ur sin mun omedelbart. Ängeln sa: ”Gud väger sitt folk.” Om budskapet skulle ha varit så kortvarigt som många av oss förväntade sig, skulle det inte ha funnits tid för dem att (187) utveckla karaktären. Många agerade utifrån känslor, inte utifrån tro och principer, och detta allvarliga och skrämmande budskap väckte dem. Det påverkade deras känslor och väckte deras fruktan, men fick inte den effekt som Gud hade avsett. Gud läser hjärtat. För att hans folk inte ska bli lurade när det gäller dem själva, ger han dem tid så att känslosvallet ska lägga sig. Sedan prövar han dem för att se om de vill lyda det sanna Vittnets råd.
Gud leder sitt folk framåt steg för steg. Han leder dem fram till olika nivåer, beräknade för att visa vad som finns i hjärtat. En del klarar en sådan nivå, men faller vid nästa. Vid varje högre nivå prövas hjärtat litet hårdare. Om Guds bekännande folk upptäcker att de gör motstånd i sina hjärtan mot detta rättframma verk, borde det övertyga dem om att de har en uppgift framför sig för att segra, om de inte ska bli utspydda ut ur Herrens mun. Ängeln sa: ”Gud kommer att testa sitt folk hårdare och hårdare, och pröva var och en i sitt folk.” En del är villiga att gå igenom en nivå, men när Gud leder dem till en annan nivå av prövning ryggar de tillbaka och drar sig undan, eftersom de upptäcker att den slår direkt mot någon älskad avgud. Nu har de möjlighet att se vad som finns i deras hjärtan som utestänger Jesus. De värdesätter något högre än sanningen, och deras hjärtan är inte beredda att ta emot Jesus. (188) Personer testas och prövas under en tid för att se om de kommer att offra sina avgudar och lyda det sannfärdiga Vittnets råd. Om någon inte vill bli renad genom att lyda sanningen och övervinna sin själviskhet, sin stolthet och sina onda böjelser, får Guds änglar befallningen: ”De är i förbund med avgudar, låt dem vara.” De fortsätter sitt arbete och lämnar dessa människor med sina okuvade syndiga karaktärsdrag till att kontrolleras av onda änglar. De som når varje nivå, består varje prov och segrar, oavsett vad det kostar, har lytt det sannfärdiga Vittnets råd, och de kommer att ta emot det sena regnet och på så sätt göras passande att förvandlas.
Gud prövar sitt folk i denna värld. Detta är förberedelseplatsen för att kunna stå inför honom. Här, i denna värld, i dessa sista dagar, kommer människor att visa vilken makt som påverkar deras hjärtan och kontrollerar deras handlingar. Om det är den gudomliga sanningens makt kommer det att leda till goda gärningar. Den kommer att upphöja mottagaren och göra honom ädel och givmild, som hans gudomlige Herre. Men om onda änglar kontrollerar hjärtat kommer det att märkas på olika sätt. Frukten kommer att bli själviskhet, girighet, stolthet och onda lustar.
Hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt. Religionens bekännare är inte villiga att noga rannsaka sig själva för att se om de är i tron, och det är ett skrämmande faktum att många lutar sig mot ett falskt hopp. Somliga sätter sin tillit till gammal erfarenhet som de hade för åratal sedan, men när de kommer till denna tid för hjärtats rannsakning, då alla borde ha en daglig erfarenhet, har de ingenting att komma med. De tycks tro att en bekännelse av sanningen ska frälsa dem. När de övervinner de synder som Gud hatar kommer Jesus att komma in och hålla måltid med dem och de med honom. De kommer då att hämta gudomlig kraft från Jesus och kommer att växa upp i honom och kan med helig segerglädje säga: ”Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.” Herren skulle tycka det vore bättre om ljumma religionsbekännare aldrig hade nämnt hans namn. De är en ständig belastning för dem som vill vara Jesu trofasta efterföljare. De är en stötesten för dem som inte tror, och onda änglar jublar över dem och hånar Guds änglar med deras krokiga vägar. Sådana människor är en förbannelse för Guds verk här hemma och utomlands. De närmar sig Gud med sina läppar, samtidigt som deras hjärtan är långt från honom.
Jag blev visad att Guds folk inte borde ta efter världens mode. Somliga har gjort det och förlorar snabbt den särskilda, heliga karaktär som skulle utmärka dem som Guds folk. Jag blev hänvisad tillbaka till Guds folk förr i tiden (189) och leddes till att jämföra deras klädsel med sättet att klä sig i dessa sista dagar. Vilken skillnad! Vilken förändring! På den tiden var kvinnorna inte så utmanande som nu. När de gick ut bland allmänheten dolde de sina ansikten med en slöja. I dessa sista dagar är modet skamligt och oanständigt. Det har uppmärksammats i profetian. Det infördes först av en grupp som Satan har full kontroll över, som ”efter att ha blivit känslokalla, (utan någon övertygelse från Guds Ande) ger sig hän åt lösaktighet för att bedriva all slags orenhet med ett omåttligt begär.” Om Guds bekännande folk inte hade avvikit så långt från honom skulle det nu vara en markant skillnad mellan deras kläder och världens. De små bahytterna, som exponerar ansikte och huvud, visar brist på anständighet. Krinoliner är en skam. Jordens inbyggare blir mer och mer fördärvade, och skiljelinjen mellan dem och Guds Israel måste bli tydligare. Annars kommer den förbannelse som faller över världens barn att falla över Guds bekännande folk.
Jag blev hänvisad till följande skriftställen. Ängeln sa: ”De skall undervisa Guds folk.” 1 Timoteus brev 2:9,10: ”Likaså ska också kvinnorna pryda sig i anständig dräkt med blygsamhet och återhållsamhet, inte med håruppsättningar eller guld eller pärlor eller dyrbara kläder, utan med goda gärningar såsom det passar kvinnor som bekänner sig vara gudfruktiga.” 1 Petrus brev 3:3-5: ” Er prydnad ska inte vara något utvärtes, med håruppsättningar och påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats fördolda människa med den milda och stilla andens oförgängliga skönhet. Det är dyrbart inför Gud. För så prydde sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud.”
Unga och gamla, Gud prövar er nu. Ni avgör själva ert eget eviga öde. Er stolthet, er längtan efter att följa världens mode, ert ytliga och tomma prat och er själviskhet, allt läggs i vågskålen och tyngden av det onda (190) talar på ett fruktansvärt sätt mot er. Ni är fattiga och eländiga och blinda och nakna. Medan det onda tilltar och får djupa rötter, kväver det den goda säd som har såtts ut i hjärtat. Snart kommer de ord som uttalades om Elis hus att uttalas till Guds änglar om er: ”att deras skuld aldrig någonsin ska försonas genom slaktoffer eller andra offergåvor.” Jag såg att många, som inte hade en enda ljusstråle från Jesus, inbillade sig själva att de var goda kristna. De vet inte vad det innebär att bli förnyad genom Guds nåd. De har inte någon egen levande erfarenhet av det som tillhör Gud. Och jag såg att Herren slipade sitt svärd i himlen för att hugga ned dem. Oh, om varje ljum, bekännare kunde förstå det genomgripande arbete som Gud står i begrepp att utföra bland sitt bekännande folk! Kära vänner, lura inte er själva när det gäller ert tillstånd. Ni kan inte lura Gud. Det sannfärdiga Vittnet säger: ”Jag vet om dina gärningar.” Den tredje ängeln leder ett folk framåt, steg för steg, högre och högre. Vid varje steg kommer de att bli prövade.
Planen för systematisk välgörenhet (se Appendix) tillfredsställer Gud. Jag blev hänvisad tillbaka till apostlarnas dagar, och såg att Gud gjorde upp planen genom att sända sin helige Ande, och att han instruerade sitt folk om ett system för välgörenhet, genom profetians gåva. Alla skulle delta i arbetet med att dela sina jordiska saker med dem som tjänade dem i andliga ting. De fick också lära sig att änkor och faderlösa hade rätt att göra anspråk på deras välgörenhet. Ren och obesmittad religion definieras: Att besöka änkorna och de faderlösa i deras lidande och att hålla sig obefläckad av världen. Jag såg att det inte bara innebar att visa dem medkänsla genom tröstande ord i deras lidande, utan att hjälpa dem med våra tillgångar om de behöver det. Unga män och kvinnor som Gud har gett hälsa kan få stor välsignelse genom att hjälpa änkan och den faderlösa i deras lidande. Jag såg att Gud begär av unga män att de ska uppoffra sig mer för andras (191) skull. Han kräver mer av dem än de är villiga att uträtta. Om de håller sig själva obesmittade av världen, slutar att följa dess moden, och sparar det som de nöjesälskande spenderar på onödiga saker för att tillfredsställa stoltheten, och ger det till de värdiga behövande och för att stödja Guds verk, kommer de att få godkännande från honom som säger: ”Jag vet om dina gärningar.”
Det råder ordning i himlen, och Gud är mycket nöjd med sitt folks ansträngningar när de försöker agera på ett systematiskt och ordentligt sätt i hans verk på jorden. Jag såg att det borde vara ordning i Guds församling och att vi behöver vara systematiska för att på ett framgångsrikt sätt kunna förkunna det sista stora nådebudskapet till världen. Gud leder sitt folk i planen för systematisk välgörenhet och detta är en av de särskilda punkter som Gud leder sitt folk till, som kommer att vara svårast för somliga. För dem skär detta av den högra armen och river ut det högra ögat, medan det är en stor lättnad för andra. För ädla och givmilda människor förefaller kraven på dem vara mycket små, och de kan inte vara nöjda med att göra så litet. Somliga har stora förmögenheter, och om de lägger på lager till välgörande ändamål utifrån den framgång som Gud har gett dem, framstår gåvan som en stor summa för dem. Det själviska hjärtat klamrar sig lika hårt fast vid en liten gåva som vid en större, och får en liten summa att verka mycket stor.
Jag blev påmind om hur detta sista verk började. Då kunde somliga som älskade sanningen verkligen tala om uppoffring. De gav mycket till Guds verk, för att sända sanningen till andra. De har sänt sin skatt i förväg till himlen. Bröder, ni som har tagit emot sanningen senare, och som har stora förmögenheter, Gud har kallat er ut på fältet, inte bara för att ni ska kunna glädja er åt sanningen, utan för att ni med er förmögenhet ska hjälpa till att bära detta stora verk framåt. Och om ni är intresserade av detta arbete kommer ni att satsa och investera något i det, så att andra kan bli frälsta genom era ansträngningar och ni får ta emot den slutgiltiga lönen tillsammans med dem. Stora uppoffringar har gjorts och umbäranden (192) har uthärdats för att presentera sanningen i ett klart ljus för er. Nu kallar Gud er, att i er tur göra stora ansträngningar och uppoffringar för att presentera sanningen för dem som är i mörker. Gud kräver det. Ni bekänner er tro på sanningen. Låt era gärningar vittna om detta faktum. Om er tro inte har med sig gärningar är den död. Inget utom en levande tro kommer att frälsa er under de fruktansvärda händelser som ligger alldeles framför er.
Jag såg att det är dags för dem som har stora förmögenheter att börja arbeta snabbt. Det är dags för dem att inte bara lägga åt sidan i proportion till den framgång som Gud ger dem nu, utan i proportion till hur han redan har gett dem framgång. På apostlarnas tid gjordes särskilda planer upp för att inte somliga skulle ha det lätt medan andra var betungade. Man ordnade så att alla skulle dela Guds församlings bördor lika, var och en efter sina olika förmågor. Ängeln sade: ”Yxan måste sättas till trädets rot”. De som, liksom Judas, har fäst sig vid jordiska rikedomar kommer att klaga som han gjorde. Han kände ett begär efter den dyrbara smörjelseoljan som utgöts över Jesus och han försökte dölja sin själviskhet under from och samvetsgrann omtanke om de fattiga: ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?” Han önskade att han själv hade haft oljan i sin ägo. Den borde inte ha slösats bort på Frälsaren på det sättet. Han skulle själv ha använt den för eget bruk och sålt den för pengar. Han värdesatte inte sin Herre högre än att han kunde sälja honom till onda män för några få silvermynt. På samma sätt som Judas använde de fattiga som ursäkt för sin själviskhet, så kommer bekännande kristna som är giriga, att försöka dölja sin själviskhet under en låtsad samvetsgrannhet. Oh, de fruktar att vi håller på att bli lika de samfund som bara är kristna till namnet, om vi inför systematisk välgörenhet! ”Låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör.” De verkar ha en samvetsgrann längtan efter att följa Bibeln exakt, så som de uppfattar den i denna fråga. Men de försummar fullständigt Kristi tydliga förmaning: ”Sälj vad ni har och ge en gåva.”
(193) ”Ge akt på er gåva, så att ni inte ger den inför människorna för att bli sedda av dem.” Somliga tror att denna text handlar om att de måste utföra sin välgörenhet i hemlighet. Och de gör väldigt litet och ursäktar sig med att de inte vet exakt hur de ska ge. Men Jesus förklarade det så här för sina lärjungar: ”Därför, när du ger en gåva, så låt inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna, för att de ska bli prisade av människorna. Sannerligen säger jag er: De har fått ut sin lön.” De gav för att människor skulle betrakta dem som ädla och generösa. De fick beröm av människor, och Jesus lärde sina lärjungar att detta var den enda lön de skulle få. Hos många vet den vänstra handen inte vad den högra gör, för den högra handen gör inget som är värt att den vänstra handen lägger märke till. Denna lektion som Jesus gav sina lärjungar var en tillrättavisning för dem som önskade bli ärade av människor. De gav sina allmosor vid någon mycket offentlig sammankomst, och innan de gjorde det gjordes ett offentligt tillkännagivande som uppmärksammade deras givmildhet inför folket. Många gav stora summor bara för att få sina namn upphöjda av människor. Och de pengar som gavs på detta sätt hade de ofta tvingat till sig från andra, genom att pressa ner lönen för den anställde och förtrycka den fattige.
Jag blev visad att detta skriftställe inte gäller dem som månar om Guds verk och ödmjukt använder sina tillgångar för att främja det. Min uppmärksamhet riktades på dessa texter: ”Låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.” ”Därför ska ni känna dem av deras frukt.” Jag blev visad, att bibelns vittnesbörd stämmer överens när det blir rätt förstått. Guds barns goda gärningar är den mest effektiva förkunnelse som den icke-troende får. Han tänker att det måste vara starka motiv som får den som är kristen att förneka sig själv och använda sina ägodelar för att försöka frälsa sina medmänniskor. Det är inte likt denna världens anda. Sådana frukter vittnar om att (194) de som äger dem är verkliga kristna. De verkar hela tiden sträcka sig uppåt, mot en skatt som är oförgänglig.
För varje gåva och varje offer borde man ange ett lämpligt syfte för givaren. Syftet ska inte vara att stödja någon i hans sysslolöshet, inte för att bli sedd av människor eller för att göra sig ett fint namn, utan för att förhärliga Gud genom att främja hans verk. En del ger stora gåvor till Guds verk medan deras broder som är fattig kan lida i deras närhet utan att de gör något för att hjälpa honom. Små vänliga handlingar som i all tysthet gjorts för deras broder skulle binda dem samman och bli uppmärksammade i himlen. Jag såg att de rika borde justera sina priser och löner till fördel för de hemlösa och änkorna och de fattiga som är värdiga, ibland dem. Men det sker alltför ofta att de rika utnyttjar de fattiga, drar varje fördel de kan och kräver sista öret för varje förmån. Allt detta står nedskrivet i himlen. ”Jag känner dina gärningar.”
Den största synd som nu finns i församlingen är girighet. Gud ser ogillande på sitt bekännande folk på grund av deras själviskhet. Hans tjänare har offrat sin tid och kraft på att föra livets ord till dem, men många har genom sina handlingar visat att de sätter litet värde på det. Om de kan hjälpa Guds tjänare utan någon större ansträngning, så gör de det ibland. Men ofta låter de honom gå förbi och gör mycket litet för honom. Om de anlitar en dagsverkare, måste han betalas med full lön. Men så är det inte med Guds självuppoffrande tjänare. Han arbetar för dem i ord och lära. Han bär verkets tunga börda i sin själ. Han visar tålmodigt utifrån Guds ord, de farliga villfarelser som är skadliga för själen. Han understryker nödvändigheten att rycka upp ogräset som kväver den goda säd som har såtts. Han tar fram nya och gamla saker från Guds ords skattkammare för att ge näring åt Guds hjord. Alla erkänner att de fått nytta av det, men det giftiga ogräset, girigheten, är så djupt rotat att (195) de låter Guds tjänare lämna dem utan att tjäna honom med sina världsliga tillgångar. De har värdesatt hans påfrestande arbete lika högt som deras gärningar visar. Det sannfärdiga Vittnet säger: ”Jag vet om dina gärningar”.
Jag såg att Guds tjänare inte är utom räckhåll för Satans frestelser. De är ofta fruktansvärt ansatta av fienden, och har en hård strid att utkämpa. Om de kunde befrias från sitt uppdrag skulle de med glädje övergå till något hantverk. Deras bröder vill ha deras arbete, men när de ser att det blir så litet uppskattat blir de nedslagna. Visst, de ser fram emot det slutliga bokslutet när de ska få sin lön, och detta håller dem uppe. Men deras familjer måste ha mat och kläder. Deras tid tillhör Guds församling. De kan inte använda den som de själva vill. De offrar samvaron med sina familjer för att vara till nytta för andra. Ändå är somliga som drar nytta av deras arbete likgiltiga för deras behov. Jag såg att man handlar orätt mot sådana människor om man låter dem fortsätta att bedra sig själva. De tror att de har Guds godkännande, medan han föraktar deras själviskhet. Dessa själviska personer kommer inte bara att avkrävas räkenskap inför Gud för hur de har använt sin Herres pengar, utan även för all den modlöshet och hjärtesorg som de har tillfogat Guds utvalda tjänare och som har begränsat deras ansträngningar, kommer att tillskrivas dessa otrogna tjänare.
Det sannfärdiga Vittnet säger: ”Jag vet om dina gärningar”. De själviska och giriga kommer att prövas. Somliga är inte villiga att ge Gud ens en liten del av vinsten från sin jordiska rikedom. De skulle förskräckta rygga tillbaka om du skulle tala om huvudkapitalet. Vad har de offrat för Gud? Ingenting. De bekänner sig tro att Jesus ska komma, men deras gärningar förnekar deras tro. Varje person kommer att leva ut hela den tro han har. Ni falska bekännare, Jesus känner era gärningar. Han hatar era snåla gåvor och era halta offerlamm.