Frågor ställs ofta om vilket ansvar vi har för de fattiga som tar emot den tredje ängelns budskap. Vi har själva länge velat veta hur vi på ett diskret sätt ska ta hand om de fattiga familjer som tar emot sabbatsbudskapet. När vi var i Roosevelt, New York den 3 augusti 1861 blev jag visad några saker som gäller de fattiga.
Gud kräver inte att våra bröder ska ta hand om varje fattig familj som kommer att ta emot detta budskap. Om de skulle göra det skulle våra pastorer tvingas sluta arbeta på nya fält, eftersom tillgångarna skulle ta slut. Många är fattiga på grund av att de själva inte är flitiga och sparsamma. De vet inte hur de ska använda sina tillgångar på rätt sätt. Om de fick hjälp skulle det skada dem. En del kommer alltid att vara fattiga. Även om de fick de allra bästa förutsättningar skulle deras situation inte förbättras. De gör inga bra beräkningar och skulle använda alla pengar de kunde få tag i, oavsett om det vore mycket eller litet. En del vet ingenting om självförnekelse och att leva sparsamt, för att hålla sig fria från skulder och spara (273) litet för framtida behov. Om församlingen skulle hjälpa sådana personer i stället för att låta dem klara sig med sina egna resurser, skulle det skada dem till slut, för de vänder sig till församlingen och väntar sig att få hjälp från den, och de förnekar inte sig själva eller lever sparsamt när de blir försörjda. Och om de inte får hjälp varje gång, frestar Satan dem och de blir avundsjuka och krävande mot sina bröder, rädda att bröderna inte ska göra hela sin plikt emot dem. Felet ligger hos dem själva. De är lurade. De är inte fattiga som tillhör Herren.
De instruktioner som ges i Guds ord när det gäller att hjälpa de fattiga handlar inte om sådana fall, utan gäller dem som drabbats av olyckor och bedrövelser. I sin försyn har Gud låtit vissa individer drabbas av olyckor, för att testa och pröva andra. Änkor och handikappade finns i församlingen för att bli till välsignelse för församlingen. De är en del av de medel som Gud har valt för att utveckla en sann karaktär hos Kristi bekännande efterföljare och för att de dyrbara karaktärsdrag som vår medlidande Återlösare hade ska lockas fram.
Många som knappt kan försörja sig själva när de är ensamstående, väljer att gifta sig och skaffa familj trots att de vet att de inte har något att försörja den med. Och vad värre är, de har ingen ordning på familjen. Hela familjens sätt att leva utmärks av deras slappa och slöa vanor. De har dålig självbehärskning och är häftiga, otåliga och retliga. När sådana människor tar emot budskapet menar de att de har rätt till hjälp från sina mer välbärgade bröder. Om deras förväntningar inte infrias, klagar de på församlingen och beskyller den för att inte leva upp till sin tro. Vem måste bli lidande i dessa fall? Måste Guds verk dräneras och kassorna på olika ställen tömmas, för att ta hand om dessa stora, fattiga familjer? Nej. Föräldrarna måste bli de som får lida. De kommer i allmänhet inte att lida större brist efter att de har tagit emot sabbatssanningen än de gjorde tidigare.
(274) Det finns en sak som är ond bland en del fattiga, och som förvisso kommer att visa sig bli deras undergång, om de inte besegrar den. De har tagit emot sanningen med sina oborstade, grova och obildade vanor, och det tar en tid för dem att inse och förstå sitt grova sätt, och att de inte är i harmoni med Kristi karaktär. De betraktar andra som är mera ordningsamma och förfinade, som stolta, och du kan höra dem säga: ”Sanningen sänker oss alla ned till samma nivå." Men det är ett fullständigt missförstånd att tro att sanningen sänker mottagaren. Den lyfter honom upp, förädlar hans smak, helgar hans omdöme, och om den efterlevs kommer den att göra honom passande för gemenskap med heliga änglar i Guds stad. Sanningen är avsedd att lyfta oss alla till en lika hög nivå.