Den fanatism som rasade tidigare har haft förödande effekt i de östra staterna. Jag såg att Gud prövade sitt folk när det gällde tid år 1844, men att ingen tidpunkt som fastslagits efter det har haft särskilda kännetecken från hans hand. Han har inte prövat sitt folk angående någon särskild tid sedan 1844. Vi har befunnit oss, och befinner oss fortfarande i tålmodig väntan. Mycket oro skapades kring den tid som fastställdes till 1854 och många har ansett att den rörelsen var från Gud, eftersom den var så omfattande och några verkade bli omvända genom den. Men sådana slutsatser är inte nödvändiga. Mycket som förkunnades i samband med den utpekade tiden 1854 var förnuftigt och riktigt. Somliga människor som var uppriktiga tog emot sanning tillsammans med villfarelse och offrade mycket av det de ägde för att genomföra villfarelsen. Efter att de blivit besvikna övergav de både sanning och villfarelse och är sig nu i ett tillstånd där det är mycket svårt att nå dem. Några som uthärdade besvikelsen har sett bevisen för sanningen för vår tid. De har tagit emot den tredje ängelns budskap och strävar efter att genomföra det i sina liv. Men medan det är en person som har haft nytta av att tro på budskapet om tiden 1854, finns det tio som har blivit skadade av det. Många av dem är nu i ett tillstånd där de inte kommer att bli överbevisade om sanningen, oavsett hur tydligt den framställs för dem.
Förkunnelsen om den bestämda tiden 1854 åtföljdes av en ande som inte kom från Gud. Det var en högljudd, grov, vårdslös och hetsig ande. Högljuddhet ansågs av många vara det väsentliga för (410) sann religion, och det fanns en tendens att dra alla ned på en låg nivå. Många betraktade detta som ödmjukhet, men när de blev motsagda när det gällde deras speciella åsikter blev de genast upprörda och arroganta och anklagade dem som inte var överens med dem för att vara stolta och stå emot sanningen och Guds kraft.
Heliga änglar har varit besvikna och känt avsmak för det vanvördiga sätt som många har använt Guds namn, den store Jehova. Änglar nämner detta heliga namn med den största vördnad och döljer alltid sina ansikten när de uttalar Guds namn. Och Kristi namn är så heligt för dem att de uttalar det med största vördnad. Men så annorlunda den ande var, och det inflytande som följde med rörelsen som förkunnade tiden 1854. En del människor som fortfarande är påverkade av samma inflytande talar om Gud så som de skulle tala om en häst eller någon annan alldaglig sak. I sina böner använder de orden Gud Allsmäktig på ett mycket vardagligt och vanvördigt sätt. De som gör det har ingen känsla för den upphöjda karaktären hos Gud, Kristus eller himmelska ting.
Jag blev visad att när Gud förr i tiden sände sina änglar för att tjäna eller kommunicera med enskilda personer, och dessa personer insåg att de hade sett och talat med en ängel, greps de av vördnad och fruktade att de skulle dö. De hade en så upphöjd uppfattning om Guds fruktansvärda majestätet och kraft, att de trodde att det skulle förgöra dem att komma i nära kontakt med någon som kom direkt från hans heliga närhet. Jag blev hänvisad till Domarboken13:21-22: ”Så förstod Manoa att han var HERRENS ängel. Och Manoa sa till sin hustru: Vi kommer sannerligen dö, eftersom vi har sett Gud.” Domarboken 6:22-23: ”Och när Gideon insåg att det var HERRENS ängel, sa Gideon: O, Herre GUD, för jag har ju sett HERRENS ängel ansikte mot ansikte! Men HERREN sa till honom: Frid vare med dig! Frukta inte, du ska inte dö.” Josua 5:13-15: ”Och det skedde, när Josua var vid Jeriko, att han lyfte blicken och tittade, och se, en man stod framför honom och hade ett draget svärd i sin hand. Josua gick fram till honom och sa till honom: Är du med oss eller med våra motståndare? Då sa han: Nej, utan jag har nu kommit som furste över HERREN här. Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte och tillbad och sa till honom: Vad säger min herre till sin tjänare? Och fursten över HERRENS här sa till Josua: Ta skorna av dina fötter, för platsen som du står på är helig. Och Josua gjorde så.” Om änglar blev fruktade och ärade på detta sätt därför att de kom från Guds närhet, hur mycket större vördnad skulle man då inte visa Gud själv?
Många som blev omvända på grund av inflytandet från 1854-rörelsen, behöver bli omvända på nytt. Och nu krävs det tio gånger så mycket arbete för att rätta till de felaktiga, förvirrade åsikter som de har fått från sina lärare och få dem att ta emot sanningen oblandad med villfarelse, än det skulle ha behövts från första början att leda dem fram till den tredje ängelns budskap. Denna grupp måste först glömma, innan de kan lära sig det rätta. Annars kommer villfarelsens giftiga ogräs att växa sig högt och tränga ut sanningens dyrbara säd. Villfarelse måste först ryckas upp med roten, därefter är jorden förberedd så att den goda säden kan spira och bära frukt till Guds ära.
Det enda botemedlet för de östra staterna är grundlig disciplin och organisation. En fanatisk anda har styrt en viss grupp sabbatshållare där. De har bara smakat litet från sanningens källa och är obekanta med andan i den tredje ängelns budskap. Inget kan göras för denna grupp av människor förrän deras fanatiska idéer har rättats till. Somliga som var med i 1854-rörelsen har tagit med sig felaktiga idéer, som att det inte finns någon uppståndelse för de ogudaktiga och läran om en framtida tidsålder. De försöker förena dessa idéer och sin tidigare erfarenhet, med den tredje ängelns budskap. Det kan de inte göra det. Kristus och (412) Beliar har inget gemensamt. Läran om att de onda inte uppstår och deras underliga idéer om en framtida tidsålder, är grova irrläror som Satan har infogat bland den sista tidens irrläror, i syfte att störta själar i fördärvet. Dessa villfarelser kan inte harmoniera med det budskap som har himmelskt ursprung.
En del av dessa personer har andliga övningar, som de kallar gåvor, och påstår att Herren har placerat dem i församlingen. De håller på med ett pladder utan betydelse, som de kallar det okända tungotalet, som inte bara är okänt för människor utan också för Herren och hela himmelen. Sådana gåvor har hittats på av människor, med hjälp av den store bedragaren. Fanatism, falsk upphetsning, falskt tungotal och högljudda övningar har betraktats som gåvor som Gud satt i församlingen. En del har blivit bedragna när det gäller detta. Frukten av allt detta har inte varit god. "Av deras frukt ska ni känna dem." Fanatism och oväsen har betraktats som särskilda bevis på tro. En del är inte tillfredsställda med en sammankomst om de inte har en mäktig och härlig stund. De arbetar upp sig för detta och får ett känslorus. Men påverkan från sådana sammankomsters är inte god. När känsloruset är borta sjunker de lägre än före sammankomsten, eftersom deras lyckokänslor inte kom från den rätta källan. De mest givande sammankomsterna för andlig utveckling är de som karakteriseras av allvar och djup hjärterannsakan, då var och en försöker lära känna sig själv och med allvar och djup ödmjukhet söker att lära av Kristus.
Broder Lunt från Portland, Maine, har lidit mycket känslomässigt. Han har känt att den ande som ofta styrde deras möten inte var i harmoni med den tredje ängelns budskap. Han har upplevt den fanatism som har lämnat förödelse efter sig i de östra staterna. Det får honom att betrakta allt som liknar fanatism med misstro. Han har det förflutna inför sig som en varning. Han har känt att han ska hålla sig ifrån, och tala tydligt med dem som har den minsta (413) antydan till fanatism, för han kände att både de och Guds verk var i fara. Han har betraktat saker och ting ungefär i det rätta ljuset.
Det finns många rastlösa andar, som inte vill underkasta sig disciplin, organisation och ordning. De tycker att deras frihet skulle bli begränsad om de skulle lägga sitt eget omdöme åt sidan, och underordna sig de erfarna medlemmarnas omdöme. Guds verk kommer inte att gå framåt om det inte finns en vilja att underkasta sig ordning och avvisa fanatismens vårdslösa, oordnade anda från sina möten. Intryck och känslor är inga säkra bevis på att en person är ledd av Herren. Satan kommer, om man inte är på sin vakt mot honom, att ge känslor och intryck. Dessa är inte säkra vägvisare. Alla borde noggrant bekanta sig med bevisen för vår tro, och det främsta målet skulle vara att lära sig hur de kan fullkomna sin bekännelse och bära frukt till Guds ära. Ingen borde agera på ett sätt som gör dem frånstötande för icke-troende. Våra samtal borde vara rena, anständiga och upphöjda och vårt liv oklanderligt. En lättsinnig, gycklande och vårdslös anda borde tillrättavisas. Det finns inget bevis på att Guds nåd verkar i hjärtat när personer talar och ber vackert under möten, men sedan ger sig hän åt ett grovt och vårdslöst sätt att tala och agera när mötet är slut. Sådana människor är dåliga representanter för vår tro. De är en skam för Guds sak.
Det finns en egendomlig blandning av idéer bland bekännande sabbatsfirare i ___. En del är inte i harmoni med samfundet, och så länge de håller fast vid den inställning de nu har, kommer de att utsättas för Satans frestelser och påverkas av fanatism och villfarelsens anda. En del har fantasifulla idéer som gör dem blinda för viktiga och livsavgörande delar av sanningen, vilket leder dem till att sätta sina egna fantasifulla slutsatser på samma nivå som livsviktiga sanningar. Sådana personers utseende, och den anda som omger dem, gör den sabbat som de bekänner mycket motbjudande för känsliga, icke-troende människor. Det skulle vara (414) mycket bättre för den tredje ängelns budskaps utveckling och framgång om sådana personer lämnade sanningen.
Enligt det ljus som Gud har gett mig, kommer en stor grupp att uppstå i de östra staterna som konsekvent lyder sanningen. De som följer den förvirrade kurs som de har valt, kommer att lämnas att ta till sig villfarelse, som till sist kommer att leda till deras undergång. Men de kommer för en tid att bli till stötestenar för dem som skulle vilja ta emot sanningen. Pastorer som arbetar med att förkunna ordet och att undervisa, borde vara grundliga och framhålla sanningen i dess renhet, men ändå enkelt. De bör mätta sin hjord med rent foder, noga tröskat. Det finns irrande stjärnor, som påstår sig vara predikanter som är utsända av Gud och som reser från plats till plats och förkunnar sabbaten, men som blandar sanningen med villfarelse och som sprider sina förvirrade idéer bland folket. Satan har engagerat dem för att väcka avsky hos intelligenta och förnuftiga icke-troende. Somliga av dem talar mycket om de andliga gåvorna och blir ofta särskilt exalterade. De ger sig hän åt vilda, upphetsade känslor och gör obegripliga ljud som de kallar tungotalets gåva och en viss grupp av människor verkar fascineras av dessa märkliga uppvisningar. En främmande ande behärskar dessa människor, en ande som skulle slå ner och köra över var och en som tillrättavisar dem. Guds Ande finns inte i detta verk och åtföljer inte sådana arbetare. De har en annan ande. Ändå har sådana predikanter framgång bland en viss sorts människor. Men detta kommer att skapa mycket mer arbete för de tjänare som Gud kommer att sända, och som har förmåga att framställa sabbaten och Andens gåvor för folket i deras rätta ljus, och vars exempel är värda att ta efter.
Sanningen borde framställas på ett sätt som gör den tilldragande för intelligenta människor. Som folk blir vi missförstådda, vi betraktas som stackare, svagsinta, ovärdiga människor som urartat. Så viktigt det är då för alla som undervisar och alla som tror på sanningen, att vara så påverkade av dess helgande (415) inflytande att deras konsekventa och upphöjda liv visar icke-troende att de har varit förda bakom ljuset när det gäller detta folk. Så viktigt det är att sanningens sak befrias från allt som liknar falsk och fanatisk upphetsning, så att sanningen kan vila på sina egna förtjänster och visa sin naturliga renhet och upphöjda karaktär.
Jag såg att det är mycket viktigt för dem som förkunnar sanningen, att ha ett förfinat sätt, att undvika underligheter och det som är excentriskt, och att framhålla sanningen i dess renhet och klarhet. Jag blev hänvisad till Titusbrevet 1:9: ”och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot.” I vers 16 talar Paulus om en grupp som påstår att de känner Gud, men som förnekar honom med sina gärningar, och är ”odugliga till varje god gärning.” Därefter uppmanar han Titus: ”Men tala du det som överensstämmer med den sunda läran: Äldre män ska vara nyktra, uppträda allvarligt och värdigt, vara behärskade, vara sunda i tron, i kärleken och i tålamodet. … Förmana på samma sätt de unga männen att vara sansade, och visa dig själv i allt som ett föredöme i goda gärningar, med oförfalskad lära, i värdighet och äkthet, med sunt, oangripligt tal, så att motståndaren skäms, då han inte har något ont att säga om dig” Denna instruktion har skrivits till nytta för alla, som Gud har kallat att predika ordet, och också till nytta för hans folk, som hör ordet.
Guds sanning kommer aldrig att göra någon sämre, utan den kommer att höja mottagaren, förädla hans smak, helga hans omdöme och fullkomna honom så att han kan ha gemenskap med de rena och heliga änglarna i Guds rike. Det finns en del som är grova, råbarkade, udda och skrytsamma när sanningen når dem. De utnyttjar sina grannar om de kan, för att sko sig själva. De gör fel på många sätt, men när de tror sanningen av hela hjärtat kommer den att förändra deras liv fullständigt. De kommer omedelbart att påbörja reformationsarbetet. Sanningens rena inflytande (416) kommer att lyfta hela personen. I sina affärskontakter med sina medmänniskor kommer han att styras av gudsfruktan. Han kommer att älska sin nästa som sig själv och behandla andra som han själv skulle vilja bli behandlad. Hans tal kommer att bli sanningsenligt, rent och av sådan upphöjd karaktär att otroende inte kan använda det som argument, eller med rätta tala illa om honom. De känner inte avsmak för hans oartiga sätt och opassande tal. Han kommer att ta med sig sanningens heliga inflytande in i sin familj, och låta sitt ljus lysa för dem så att de kan lovprisa Gud när de ser hans goda gärningar. Han kommer i alla livets aspekter att ge exempel på Kristi liv.
Guds lag kommer inte att tillfredsställas av något mindre än fullkomlighet, av fullkomlig och fullständig lydnad för alla dess fordringar. Att nå upp till hälften av dessa fordringar, och inte lyda helt och fullständigt, kommer inte att vara till någon nytta. Den världsliga människan och gudsförnekaren beundrar ett konsekvent liv, och har alltid blivit mäktigt övertygade om att Gud verkligen varit med sitt folk, när deras gärningar överensstämmer med deras tro. "Därför ska ni känna dem av deras frukt." Varje träd känns igen på dess frukt. Våra ord och handlingar är den frukt som vi bär. Det finns många som hör Kristi ord men som inte följer dem. De har en bekännelse men deras frukter är sådana att de är motbjudande för otroende människor. De är skrytsamma och de ber och talar på ett självrättfärdigt sätt. De upphöjer sig själva och räknar upp sina goda gärningar, och likt fariséerna tackar de egentligen Gud för att de inte är som andra människor. Ändå är just dessa personer sluga och utnyttjar andra i affärsuppgörelser. Deras frukt är inte god. Deras ord och handlingar är felaktiga, och ändå verkar de blinda för sitt fattiga och eländiga tillstånd.
Jag blev visad att följande skriftställe kan tillämpas på dem som lever i sådan villfarelse: "Inte alla som säger Herre, Herre, till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja som är i himlarna. På den dagen ska många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar, och i ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då ska jag säga dem som det är: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni lagbrytare."
Här beskrivs den största förvillelse som kan påverka människans sinne. Dessa personer tror att de har rätt när de har fel. De tror att de utför ett fantastiskt arbete i sina andliga liv, men slutligen river Jesus av dem deras självrättfärdiga klädnad, och framställer levande för dem en sann bild av dem själva med alla deras andliga karaktärsfel och missbildningar. När det för alltid är för sent för deras brister att bli tillgodosedda konstateras de vara för lätta i vågskålen. Gud har gett verktyg att korrigera dem som gör fel med. Men om de som gör fel väljer att följa sitt eget omdöme och föraktar de verktyg som han har valt ut för att korrigera dem och förena dem i sanningen, kommer de att hamna i den situation som beskrivs av vår Herres ord som citerats ovan.
Gud leder ett folk ut och förbereder dem för att stå enade som en man, att tala samstämmigt och på så sätt förverkliga Jesu Kristi bön för sina lärjungar. ”Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig, att de alla ska vara ett, såsom du Fader är i mig, och jag i dig, att också de ska vara ett i oss, för att världen ska tro att du har sänt mig.”
Det uppstår ständigt små grupper som tror att Gud bara är med de ytterst få, de skingrade, och deras inflytande bidrar till att riva ner och skingra det som Guds tjänare bygger upp. Rastlösa människor som ständigt önskar se och tro något nytt, uppstår hela tiden, några på en plats och några på en annan. De utför alla ett särskilt arbete för fienden, men påstår sig ändå ha sanningen. De är skilda från det folk som Gud leder och ger framgång, och som han kommer att använda för att utföra sitt stora verk. De uttrycker ständigt sin fruktan för att organisationen av sabbatsfirare håller på att bli som världen, men det är knappt två av dem vars idéer stämmer överens med varandra. De är (418) splittrade och förvirrade, och ändå bedrar de sig själva så pass att de tror att Gud på ett särskilt sätt är med dem. En del av dessa menar att de har Andens gåvor ibland sig, men de leds av dessa gåvors inflytanden och undervisning att tvivla på dem som Gud har lagt ett särskilt ansvar för sitt verk på, och att leda en grupp bort från samfundet. Det folk som i enlighet med Guds ord gör allt det kan för att vara enade och som är fast grundade i den tredje ängelns budskap, betraktas med misstänksamhet eftersom de utvidgar sitt arbete och för människor till sanningen. De betraktas som världsliga eftersom de har ett inflytande i världen, och eftersom deras handlingar vittnar om att de väntar sig att Gud kommer att utföra ett speciellt och stort verk på jorden, att leda ett folk ut och göra dem passande för Kristi återkomst.
Denna grupp vet inte vad de egentligen tror eller varför de tror som de gör. De håller ständigt på att lära men kommer ändå aldrig fram till kunskapen om sanningen. En man träder fram med vilda, felaktiga idéer och påstår att Gud har sänt honom med nytt och underbart ljus, och att alla måste tro det han kommer med. Somliga, som inte har någon fast grundad tro och som inte anpassar sig till samfundet, utan driver omkring utan något ankare som håller dem fast, tar emot det vindkastet i läran. Hans ljus lyser på ett sådant sätt att det får världen runt omkring honom att vända sig bort ifrån honom med avsky och att hata honom. Då jämställer han sig själv hädiskt sida vid sida med Kristus, och påstår att världen hatar honom av samma orsak som den hatade Kristus. En annan uppträder och gör anspråk på att vara ledd av Gud, och förespråkar irrläran att de ogudaktiga inte ska uppstå. Detta är ett av Satans mästerverk när det gäller villoläror. En annan omhuldar felaktiga idéer om att det kommer en en framtida tidsålder, efter att Kristus kommit tillbaka. En annan driver nitiskt frågan om den amerikanska dräkten. Alla önskar de full religiös frihet, och var och en agerar oberoende av de andra, men hävdar ändå att Gud verkar speciellt bland dem.
En del gläder sig och jublar över att de har de gåvor som (419) andra saknar. Må Gud bevara sitt folk från sådana gåvor. Vad åstadkommer dessa gåvor för dem? Har de genom att använda dessa gåvor förts till enhet i tron? Övertygar de den som inte tror om att Gud verkligen är med dem? När dessa oeniga människor, med sina olika åsikter, samlas och det blir en massa upphetsning och tungomålstal, då låter de sitt ljus lysa så att de som inte tror kommer att säga: ”Dessa människor är inte kloka. De är gripna av falsk upphetsning och vi vet att de inte har sanningen.” Sådana människor står mitt i vägen för syndare. Deras inflytande är effektivt när det gäller att hålla andra människor ifrån att acceptera sabbaten. Sådana människor kommer att få lön efter sina gärningar. Jag önskar vid Guds att de antingen blir reformerade eller att de ger upp sabbaten! Då skulle de inte stå i vägen för icke troende.
Gud har lett män som slitit i åratal, som har varit villiga att göra vilka uppoffringar som helst, som har lidit nöd och utstått prövningar för att föra ut sanningen till världen och genom sitt konsekventa liv avlägsna den skam som fanatiker dragit över Guds verk. De har mött motstånd av alla slag. De har strävat dag och natt när de sökt efter bevisen för vår tro, så att de skulle kunna presentera sanningen i dess klarhet, i ett sammanhang, så att den skulle kunna stå emot all opposition. Oavbrutet arbete och mentala prövningar i samband med detta stora arbete har brutit ner mer än en kropp och gett gråa hår i förtid. De har inte slitit ut sig förgäves. Gud har lagt märke till deras uppriktiga, tårfyllda och förtvivlade böner om att de skulle få ljus och sanning, och att sanningen måtte lysa i sin klarhet för andra. Han har lagt märke till deras självuppoffrande ansträngningar och han kommer att belöna dem efter deras gärningar.
Å andra sidan, de som inte har ansträngt sig för att utforska dessa dyrbara sanningar har tagit emot några delar, som sabbatssanningen, som alla har blivit förberedda åt dem. Och den tacksamhet de visar för det som inte kostat (420) dem någonting, men som kostat andra så mycket, är att göra uppror som Kora, Datan och Abiram och förebrå dem som Gud lagt ansvaret för sitt verk på. De skulle säga: "Ni tar alldeles för mycket på er själva, med tanke på att hela församlingen är helig, var och en av dem, och HERREN är mitt ibland dem." Tacksamhet är något främmande för dem. De har en egensinnig anda som inte vill lyder förnuftet och som kommer att föra dem till deras egen undergång.
Gud har välsignat sitt folk som har gått framåt och tagit vara på de möjligheter som han öppnat för dem. Han har fört ut ett folk som består av alla sorters människor och ställt den på sanningens upphöjda plattform. Gudsförnekare har övertygats om att Gud var med sitt folk och de har ödmjukat sina hjärtan för att lyda sanningen. Guds verk går stadigt framåt. Trots alla bevis på att Gud lett samfundet finns det, och kommer att fortsätta att finnas, sådana som bekänner sig till sabbaten men som vill agera oberoende av samfundet och tro och handla som de vill. Deras åsikter är förvirrade. Deras splittrade tillstånd är ett tydligt bevis på att Gud inte är med dem. Sabbaten och deras irrläror jämställs av världen, och båda förkastas tillsammans. Gud är vredgad på dem som följer en sådan kurs som får världen att hata dem. Om en kristen blir hatad på grund av sina goda gärningar och för att han följer Kristus kommer han att få sin lön. Men om han hatas därför att han väljer att inte agerar på ett sätt som gör att han blir älskad, hatas på grund av sitt ohyfsade sätt och för att han gör sanningen till något att gräla om med sina grannar och gör så att sabbaten blir så störande som möjligt för dem, då är han en stötesten för syndare och en skam för den heliga sanningen. Om han inte ångrar sig vore det bättre för honom att en kvarnsten hängdes omkring hans hals och han kastades i havet.
Icke-troende borde inte ges någon anledning att klandra vår tro. Vi anses vara udda och egendomliga och vi borde inte handla så att icke-troende får anledning att tycka att vi är mer udda och egendomliga än vår tro kräver.
(421) Somliga som tror på sanningen kan tycka att det skulle vara mer hälsosamt för trossystrarna att anta den amerikanska dräkten, men om det sättet att klä sig skulle hämma vårt inflytande bland icke-troende så att vi inte så lätt kunde nå dem, då borde vi absolut inte börja med den, även om vi fick lida mycket på grund av det. Men somliga är lurade när de tror att det finns så många fördelar med denna klädstil. Samtidigt som den kan vara bra för somliga, är den till nackdel för andra. (Se Appendix)
Jag såg att Guds ordning har vänts upp och ner, och att hans speciella anvisningar har ignorerats av dem som har antagit den amerikanska dräkten. Jag blev hänvisad till 5 Mosebok 22:5: ”En kvinna ska inte bära något som tillhör en man, och en man ska inte heller klä sig i kvinnokläder, för var och en som gör sådant är avskyvärd för HERREN, din Gud.” Gud vill inte att hans folk ska införa den s.k. reformdräkten. Det är en oblyg klädsel, fullständigt opassande för Kristi anspråkslösa och ödmjuka efterföljare.
Det är en tilltagande trend att kvinnor ska klä sig och se ut på ett sätt som liknar det andra könet så mycket som möjligt, och att utforma sina kläder så att de är mycket lika männens, men Gud kallar det avskyvärt. ”Likaså ska också kvinnorna pryda sig i anständig dräkt med blygsamhet och återhållsamhet, inte med håruppsättningar eller guld eller pärlor eller dyrbara kläder.” 1 Timoteusbrevet 2:9.
De som känner sig kallade att ansluta sig till den rörelse som verkar för kvinnornas rättigheter och den så kallade klädreformen, kan lika gärna bryta all kontakt med den tredje ängelns budskap. Den anda som åtföljer den ena kan inte vara i harmoni med den andra. Bibeln är tydlig när det gäller mäns och kvinnors relationer och rättigheter. Spiritualisterna har i stor utsträckning lagt sig till med detta egendomliga klädmode. Sjundedagsadventister, som tror att de andliga gåvorna ska återupprättas, stämplas ofta som spiritualister. Låt dem lägga sig till med denna klädstil, och deras inflytande är dött. Folk skulle betrakta dem ungefär som spiritualister och skulle vägra att lyssna på dem.
(422) Med den så kallade klädreformen följer en lättfärdig och framfusig anda som stämmer överens med kläderna. Anständighet och blygsamhet verkar försvinna från många när de antar denna klädstil. Jag blev visad att Gud vill att vi ska välja en kurs som är konsekvent och logisk. Låt systrarna lägga sig till med den amerikanska dräkten, och de kommer att fördärva både sitt eget och sina mäns inflytande. De skulle komma att användas som ett varnande exempel och bli förlöjligade. Vår Frälsare säger: ”Ni är världens ljus.” ”Låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.” Det finns ett stort arbete för oss att utföra i världen och Gud vill inte att vi ska välja en kurs som försvagar eller förstör vårt inflytande i världen.