Vi anser inte att det överensstämmer med vår tro, att klä oss i den amerikanska dräkten, att bära krinoliner eller att gå till ytterligheter genom att bära långa klänningar som släpar i trottoarer och gator. Om kvinnor hade klänningar som slutade några centimeter ovanför smutsen på gatorna, skulle deras kläder vara anständiga, de skulle vara lättare att hålla rena och hålla längre. Sådan klädsel skulle stämma överens med vår tro. Jag har fått flera brev från systrar som frågar vad jag anser om att bära styva kjolar. Dessa frågor besvarades i ett brev som jag sände till en syster i Wisconsin. Jag ska återge brevet här, till nytta för andra:
”Vi som ett folk tror inte att vår plikt att dra ut från världen är samma sak som att vara omoderna. Om vi har en välvårdad, enkel, anständig och bekväm klädstil och världsliga människor väljer att klä sig som vi gör, ska vi då ändra denna typ av klädsel för att skilja oss från världen? Nej, vi ska inte klä oss udda eller egendomligt (425) bara för att skilja oss från världen, så att de föraktar oss för det. Kristna är världens ljus och jordens salt. Deras kläder bör vara välvårdade och anständiga. Deras samtal bör vara rena och inriktade på himlen, och deras uppförande oklanderligt.
Hur ska vi klä oss? Om någon bar tjocka kviltade kläder innan krinoliner blev på modet, bara för att visa upp sig och inte för att det var bekvämt, syndade de mot sig själva genom att skada sin hälsa, som det är deras plikt att bevara. Om någon bär dem nu, bara för att de ska se ut som krinoliner, syndar de, för de försöker ta efter ett mode som är skamligt. Styva kjolar bars innan krinoliner introducerades. Jag har burit en lätt styv kjol sedan jag var fjorton år gammal, inte för att visa upp mig utan för att det är bekvämt och anständigt. Bara för att man började använda krinoliner bytte jag inte ut min styva kjol mot dem. Skulle jag nu lägga bort den för att krinolinerna är moderna? Nej, det skulle vara att gå till ytterlighet.
Jag bör alltid tänka på att jag måste vara ett föredöme och kan därför inte hoppa från det ena modet till det andra, utan följa en jämn och självständig linje och inte drivas till ytterligheter när det gäller klädsel. Att lägga bort min styva kjol som alltid har varit anständig och bekväm och i stället sätta på mig en tunn bomullskjol, och därmed se löjlig ut genom att gå till den andra ytterligheten, skulle vara fel. Då skulle jag inte vara något bra föredöme, utan skulle förse dem som bär krinoliner med argument. För att rättfärdiga sig själva för att de bär krinoliner, skulle de peka på mig som en som inte bär dem och säga att de inte skulle vilja skämma ut sig själva på det sättet. Genom att gå till sådana ytterligheter skulle vi förstöra hela det inflytande vi annars kunde ha haft, och hjälpa dem som bär krinoliner att försvara sitt agerande. Vi måste klä oss anständigt, utan minsta hänsyn till krinolinmodet.
Det finns en gyllene medelväg när det gäller dessa saker. Åh, om vi alla måtte finna den och hålla oss på den. Låt oss alla i denna allvarliga tid rannsaka våra egna hjärtan, ångra våra synder och (426) ödmjuka oss själva inför Gud. Detta arbete är en sak mellan Gud och våra egna själar. Det är ett personligt arbete, och alla kommer att ha tillräckligt att göra utan att kritisera sina bröders och systrars kläder, handlingar och motiv. `Sök HERREN, alla ni ödmjuka i landet, som håller hans lag. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Kanske ska ni få skydd på HERRENS vredes dag.´ Det är vår uppgift. Det är inte syndare som tilltalas här, utan alla de ödmjuka i landet, som har sökt rättfärdighet eller hållit hans bud. Det finns en uppgift för var och en, och om alla vill lyda kommer vi att få se ljuvlig enhet i sabbatshållarnas led.