I den syn som blev mig given den 12 juni 1868, gjordes verkliga ansträngningar. Jag blev visad att ett stort arbete måtte slutföras genom att själar förs till kunskap om sanningen. I varje större eller mindre stad finns personer som skulle omfatta sanningen om den framfördes till dem på ett klokt och förståndigt sätt. Det behövs missionärer bland oss, självuppoffrande missionärer, som liksom vårt stora Föredöme inte vill behaga sig själva, utan leva för att göra gott mot andra.
(114) Jag blev visad, att vi som ett folk har fel och brister. Våra gärningar står inte i överensstämmelse med vår tro. Vår tro vittnar om att vi lever under tillkännagivandet av det mest högtidliga och betydelsefulla budskap som någonsin har getts till dödliga människor. Trots detta faktum kan inte våra ansträngningar, vår iver och vår självuppoffrande anda jämföras med arbetets karaktär. Vi borde vakna upp från de döda . Då kommer Kristus att ge oss liv.
Hos många av våra bröder och systrar finns en stark tendens till att bo i Battle Creek. Familjer har kommit från alla håll för att bo där och många fler har sina blickar riktade åt det hållet. Somliga som har kommit till Battle Creek hade ämbeten i de små församlingar de kom från och deras hjälp och styrka behövdes där. När dessa kommer till Battle Creek och där möter många sabbatshållare, känner de ofta, att deras vittnesbörd inte behövs där. Därför grävs deras andliga gåvor grävs ned.
Somliga väljer Battle Creek på grund av de religiösa privilegier det ger men förundrar sig över sin andliga tillbakagång efter några få månaders vistelse där. Finns det inte någon orsak? Mångas mål har varit att vinna ekonomiska fördelar - att utföra affärer som kommer att ge större utbyte. Deras förväntningar i just detta kan infrias, samtidigt som de lider andlig brist och blir andliga dvärgar. De bär inte själva någon särskild börda eftersom de känner att de inte hör till. De vet inte var de skall börja arbeta i en så stor församling och blir alltså dagdrivare i Mästarens vingård. Alla de som gör så här ökar enbart arbetet för dem som bär bördan från Guds verk i församlingen. Det är många i Battle Creek, som nästan håller på att bli förtorkade grenar.
Somliga som har varit Guds tjänare och som har erfarenhet av arbetet med sanningen för vår tid, flyttar till Battle Creek och lägger av sin börda. I stället för att känna att de behöver dubbelt så mycket kraft, (115) vaksamhet, bön och flitigt utförande av sina plikter, gör de nästan inget alls. De, som har bördor att bära inom olika ämbeten och inte har tid för några plikter vid sidan av sitt arbete, tvingas ta på sig ansvarfyllda ställningar i församlingen och utföra viktiga och tunga arbetsuppgifter, som annars kommer att förbli ogjorda, eftersom dessa andra inte vill ta på sig dessa ansvarsfulla uppgifter.
Bröder, som vill byta bostadsort, som har Guds härlighet för sin inte syn och är medvetna om att ett personligt ansvar vilar på dem att göra gott mot andra, att gagna och frälsa själar för vilka Kristus inte vägrade att ge ut Sitt dyrbara liv, borde flytta till de städer och byar där det endast finns litet eller inget ljus och där de kan vara till verklig nytta och välsignelse för andra med sitt arbete och sin erfarenhet. Det råder brist på missionärer som kan bege sig till städer och byar och där kan resa sanningens standar, så att Gud kan ha Sina vittnen spridda över hela landet, så att sanningens ljus kan tränga in på platser, dit det ännu inte har nått och sanningens standar kan resas där det ännu inte är känt. Bröderna borde inte samlas i grupper därför att det känns behagligare, utan borde försöka fullborda sin höga kallelse att göra gott mot andra och medverka till åtminstone någon själs frälsning. Men mer än en kan bli frälst.
Det enda målet för detta arbete borde inte bara vara att göra vår lön större i himlen. I detta avseende är somliga själviska. Medvetna om vad Kristus har gjort för oss och hur Han har lidit för syndare, borde vi av ren, osjälvisk kärlek till själar, efterlikna Hans exempel genom att för deras skull offra våra egna nöjen och vår egen bekvämlighet. Den glädje och lycka som Kristus såg fram emot i Sina lidanden, var de stackars syndarnas frälsning. Detta borde vara vår glädje och vår ambition i vår Mästares tjänst. När vi gör detta, behagar vi Gud och visar, som Hans tjänare, vår kärlek och hängivenhet till Honom. Det var Han som först älskade oss och inte nekade oss Sin älskade Son, utan utgav Honom av hela Sitt hjärta till att dö så att vi (116) skulle kunna leva. Kärlek, sann kärlek till våra medmänniskor, visar prov på Guds kärlek. Vi kan avlägga en hög bekännelse, men utan kärlek är den inget värd. Vår tro måste leda oss till att till och med ge våra kroppar till att brännas upp men utan självuppoffrande kärlek, sådan som levde i Jesu bröst och som åskådliggjordes i Hans liv, kommer vi att vara som en ljudande malm och en skrällande cymbal.
Det finns familjer som får andlig kraft av att flytta till Battle Creek. Det är just en plats som hjälper somliga men som är fel plats för andra. Bror och syster A är ett exempel på den grupp människor, som gagnas av att flytta till denna plats. Herren har lett dem till att välja denna väg. Battle Creek var just den plats som gagnade dem och har visat sig vara en välsignelse för hela familjen. Genom att komma hit, har de fått kraft att placera sina fötter stadigt på sanningens plattform och om de fortsätter på den ödmjuka lydnadens stig, kan de glädja sig över den hjälp de har fått i Battle Creek.