Käre bror D: Jag hade tänkt skriva till dig sedan en tid tillbaka, men vi har haft så mycket och så tröttande arbete att utföra, att jag inte har haft vare sig tid eller kraft att göra det. I min senaste vision visades din situation för mig. Du befann dig i ett (38) kritiskt tillstånd. Du kände sanningen, du förstod din plikt och du har känt glädje över sanningens ljus. Eftersom detta kom i konflikt med ditt världsliga jag, stod du emellertid i begrepp att offra sanningen och plikten för din egen bekvämlighets skull. Du såg på dina egna ekonomiska förmåner och förlorade ur sikte den eviga härlighetens betydelse. Du höll på att offra något oerhört stort på grund av smickrande möjligheter till att vinna något som låg inom räckhåll för dig nu. Du var nära att sälja din förstfödslorätt för en portion linser. Hade du vänt dig bort från sanningen för att vinna jordiska fördelar, skulle det från din sida inte ha varit en synd på grund av bristande kunskap, utan en avsiktlig överträdelse.
Esau längtade efter sin älsklingsrätt och han offrade sin förstfödslorätt för att få tillfredsställa sin aptit. Men när den sinnliga aptiten hade fått vad den begärde, insåg Esau hur oförståndigt han handlat, men fann ingen möjlighet att ångra sig trots att han omsorgsfullt sökte få det under tårar. Det finns väldigt många som liknar Esau. Han representerar en grupp som har en speciell, värdefull välsignelse inom räckhåll, - det odödliga arvet, ett evigt liv, lika varaktigt som Guds liv, Hans som är universums Skapare, omätbar lycka och en tungt vägande evig härlighet – men de har så länge följt sin aptit, sina begär och sina egna vanor, att deras förmåga att urskilja och kunna värdera de eviga tingen, har försvagats.
Esau var särskilt förtjust i en särskild sorts mat och han hade så länge tillfredsställt sitt gamla jag, att han inte kunde inse att det var nödvändigt att vända sig bort från den välsmakande rätt som frestade honom. Utan att göra någon större ansträngning för att behärska sin aptit, tänkte han på den, tills aptiten sopade bort alla andra överväganden och kontrollerade honom, och han inbillade sig att han skulle förorsakas stort obehag, ja, till och med måste dö, om han inte kunde få sin älsklingsrätt. Ju mer han tänkte på detta, desto starkare blev hans önskan och hans förstfödslorätt, som var helig, förlorade sitt värde och sin helighet. Han tänkte att om jag nu säljer den, kan jag lätt köpa den tillbaka. Han bytte bort den (29) mot en älsklingsrätt och smickrade sig själv med att han kunde göra sig av med den när han ville och köpa den tillbaka när det passade honom. Men när han försökte att köpa den tillbaka, också med stor uppoffring från sin sida, var det inte möjligt för honom att göra det. Han ångrade då bittert sin obetänksamhet, sitt oförstånd och sin galenskap. Han betraktade saken från alla sidor. Under tårar sökte han efter en möjlighet att ångra sig, men förgäves. Han hade föraktat välsignelsen och Herren tog den för alltid ifrån honom. Du har tänkt, att om du skulle offra sanningen nu och fortsätta ditt liv i öppen överträdelse och olydnad, så skulle du inte bryta alla restriktioner och bli oansvarig och lättsinnig utan om du skulle bli besviken på de världsliga förmåner som du hoppats på och förväntat dig, kunde du på nytt intressera dig för sanningen och bli en kandidat till evigt liv. Men i detta har du bedragit dig själv. Om du hade offrat sanningen för att vinna världsliga fördelar, skulle det ha blivit på bekostnad av evigt liv.
Genom liknelsen om en stor festmåltid, visade vår Frälsare, att många kommer att välja världen framför Honom själv. Som en konsekvens av detta kommer de att gå miste om himlen. Vår Frälsares nåderika inbjudan föraktades. Han hade tagit på Sig bekymret att på Sin bekostnad göra stora förberedelser för en oerhört stor självuppoffring. Sedan sände Han ut Sin inbjudan, men ”de började alla ursäkta sig. Den förste sade till Honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar. En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma.” (Luk. 14:18- 20) Herren vänder sig då bort från dem som var rika och älskade världen och som värderade åkermark och oxar och hustrur så högt att de vägde tyngre än de förmåner de skulle få genom att ta emot den nåderika inbjudan Han har gett dem, till att delta i Hans festmåltid. Herren blir vred och vänder Sig bort från dem som på detta sätt hånade den frikostighet (40) Han erbjudit dem och inbjuder en grupp som inte är välförsedd, som inte äger mark och hus, utan består av handikappade, halta och blinda och som kommer att sätta värde på den givmildhet de får och som i gengäld kommer att ge Mästaren uppriktig tacksamhet, äkta kärlek och tillgivenhet.
Det finns fortfarande plats. Då ges befallningen: ”Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid.” (Luk. 14:23- 24) Här är en grupp som blivit förkastad av Gud därför att de föraktade Mästarens inbjudan. Herren förklarade för Eli: ”Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.” (1 Sam. 2:30) Kristus säger: ”Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.” (Joh. 12:26) Gud är inte att leka med. Om de som har fått ljus förkastar det, eller inte bryr sig om att följa det, kommer mörker att omge dem.
En oerhört stor självuppoffring gjordes från Guds käre Sons sida, så att Han kan ha kraft att komma till fallna människors hjälp och upphöja dem till Sin egen högra hand och göra dem till arvingar av världen och till en innehavare av vad härligheten betyder. Det finns inte ord för att uttrycka värdet av detta odödliga arv. Den härlighet, de rikedomar och den ära som offrades av Guds Son har ett så gränslöst stort värde att det övergår människors eller till och med änglars makt att ha någon rätt uppfattning om deras värde, deras ypperlighet och deras härlighet. Om människor, fallna i synd och fördärv, avvisar dessa himmelska förmåner och avvisar ett liv i lydnad, trampar på de nåderika och barmhärtiga inbjudningarna och väljer jordens usla ting för att de är synliga och för att det är bekvämt för deras nuvarande tillfredsställelse att utöva synd, kommer Jesus att verkställa det mönster som finns i liknelsen. Sådana människor skall inte smaka Hans härlighet, utan inbjudan kommer att gälla en annan grupp.
(41) De, som väljer att ursäkta sig och att fortsätta i synd och att vara ett med världen, kommer att överlämnas till sina avgudar. Det kommer en dag när de inte kommer att be om ursäkt, när inte en enda kommer att önska, att de blivit ursäktade. När Kristus skall komma i Sin härlighet och Sin Faders härlighet, med alla de himmelska änglarna omkring Sig, som ledsagar Honom på Hans väg med triumferande röster, medan toner av den mest förtrollande musik når örat, kommer alla att bli intresserade. Det kommer inte att finnas en enda likgiltig åskådare. Spekulationer kommer inte att fylla själen. Girigbukens mängd av guld, som hans ögon har njutit av, är inte längre attraktiv. De palats, som de stolta människorna på jorden har byggt och som har varit deras avgudar, vänder de sig bort från med vämjelse och avsky. Ingen försvarar sitt land, sin oxe, sin hustru som han just har gift sig med, som en anledning till varför han skulle bli ursäktad för att dela den härlighet, som går upp för hans överraskade syn. Alla önskar en del, men vet att det inte är till dem.
I allvarlig och kämpande bön, ropar de till Gud om att Han inte måtte gå förbi dem. Kungarna, de mäktiga männen, den överlägsna, stolta och medelmåttiga människan pressas liksom samman under smärtans, övergivenhetens och eländets obeskrivliga tryck. Ängsliga böner pressas från deras läppar: Nåd! Nåd! Fräls oss från en kränkt Guds vrede. En röst svarar dem med fruktansvärd tydlighet, stränghet och majestät: ”Därför att jag har kallat er och ni har vägrat, därför att jag har sträckt ut min hand och ingen brydde sig om det, utan ni har betraktat mina råd som utan värde och inte ville ta emot några tillrättavisningar, därför kommer jag att le åt er olycka och göra narr av er fruktan, när den kommer”.
Kungarna och adelsmännen, den mäktiga människan och den fattige och den medelmåttiga människan, ropar på samma sätt och med all bitterhet som finns inom dem. De, som under sin makts dagar föraktade Kristus och de ödmjuka som följde i Hans fotspår, människor som inte ville ödmjuka sig genom att i sin värdighet böja sig inför Kristus, som hatade Hans föraktade kors, har nu slagits ned i jordens moras. (42) Deras storhet har allt på en gång lämnat dem och de tvekar inte att böja sig ned till jorden vid de heligas fötter. De inser nu med en fruktansvärd bitterhet, att de smakar frukten av sina egna handlingar och är uppfyllda av sina egna uppfattningar. I sin förmenta vishet vände de sig bort från den höga eviga lönen och avvisade den himmelska uppmuntran, för jordisk vinnings skull. Jordens glans och glitter fascinerade dem och i sin förmenta klokhet blev de dårar. De jublade i sitt världsliga välstånd, som om deras världsliga fördelar var så stora att de genom dem kunde bli rekommenderade inför Gud och därigenom tillförsäkra sig himlen.
Pengar var makt bland jordens dårar och pengar var deras gud, men det var just deras rikedom som utplånade dem. De blev dårar i Guds och Hans heliga änglars ögon, trots att människor med världslig girighet ansåg dem vara förståndiga. Nu är all deras förmenta klokhet dårskap och deras rikedom är deras undergång. På nytt ljuder ängslans fruktansvärda, sönderslitande skrik: ”… och de sade till bergen och klipporna: Fall över oss och göm oss för hans ansikte, som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?” (Upp. 6:16)
Käre bror, liv eller död ligger framför dig. Vet du varför dina steg har stapplat? Vet du varför du inte modigt och beslutsamt håller ut? Du har handlat mot ditt samvete. Din livsväg har inte varit rak. Du har något att göra här. Din far såg inte på rätt sätt på principerna för sitt handlande. Du ser på dem så som världsliga i allmänhet gör, men inte så som Gud ser på dem. ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Har du gjort detta? ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” Om detta bud åtlyds, förbereds hjärtat till att lyda (43) det andra budet, som är likt detta: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Alla de tio buden omfattas av de två citerade. Det första omfattar de första fyra buden, som visar människans plikt mot hennes Skapare. Det andra omfattar de sista sex, som visar människans plikt mot hennes medmänniska. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna. De är två stora armar som stöttar alla tio budorden, de första fyra och de sista tio. Dessa måste absolut följas.
”Vill du gå in i livet, så håll buden.” Väldigt många som bekänner sig vara Kristi lärjungar kommer tydligen att mjukt glida över till den här världen och ändå betraktas som uppriktiga, gudfruktiga människor, även om de är smittade i sitt inre, vilket infekterar hela deras karaktär och fördärvar deras religiösa erfarenhet. ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Detta förbjuder oss att dra fördel av våra medmänniskor för att hjälpa oss själva. Vi har förbjudits att handla orätt mot vår nästa i vad det vara må. Vi får inte se saker och ting från den världsliges ståndpunkt. Att i varje avseende behandla våra medmänniskor så som vi vill bli behandlade, är en regel som vi i praktiken bör sätta upp för oss själva. Guds lag skall lydas bokstavligt. I allt vårt umgänge med och i vårt sätt att behandla våra medmänniskor, oavsett om det är troende eller icke-troende, måste denna regel gälla: ”Älska din nästa som dig själv.”
Här kommer många som bekänner sig vara kristna inte att leva upp till Guds mått. När de vägs på helgedomens vågskål, kommer de att visa sig vara för lätta. Käre Bror: ”Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” (2 Kor. 6:17) Vilket löfte är inte detta! Men vi får inte glömma detta faktum, att villkoret för detta är lydnad mot Hans befallning. Gud kallar dig att gå ut ur världen. Du skall inte följa dess vanor, inte heller (44) i något avseende anpassa ditt tillvägagångssätt efter den, ”utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” (Rom. 12:2)
Gud kallar oss ut från världen. Vill du lyda? Vill du komma ut från den och förbli avskild och skild från den? ”Vad har väl rättfärdighet och orättfärdighet med varandra att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?” (2 Kor. 6:14) Du kan inte blanda dig med världsliga och ta del av den ande de har och följa deras exempel och samtidigt vara ett Guds barn. Universums Skapare vänder Sig till dig som en kärleksfull Far. Om du låter din tillgivenhet skilja sig från världen och förblir fri från dess orenhet och undgår det fördärv som genom begäret har kommit in i världen, kommer Gud att vara din Far, Han kommer att uppta dig i Sin familj och du kommer att vara Hans arvinge. I stället för världen kommer Han på grund av ditt liv i lydnad att ge dig riket under alla himlarna. Han kommer att ge dig en evig vikt av härlighet och ett liv som varar lika länge som evigheten.
Din himmelske Fader avser att göra dig till medlem av den kungliga familjen, så att du genom Hans oerhört stora och dyrbara löften kan bli deltagare av Hans gudomliga natur och det fördärv som finns i världen genom begäret. Ju mer du tar del av de himmelska änglarnas rena och syndfria karaktär, desto mer levande kommer du att bära det gudomligas prägel och desto svagare kommer likheten med världen att vara. Världen och Kristus befinner sig i strid med varandra, eftersom världen inte kommer att vara enig med Kristus. Världen kommer också att befinna sig i strid med Kristi efterföljare. I vår Frälsares bön till Sin Far, säger Han: ”Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.” (Joh. 17:14)
(45) Din kallelse är en hög, upphöjd kallelse att förhärliga Gud i din kropp och i ditt sinne, som tillhör Honom. Du skall inte jämföra dig själv med andra. Guds ord har uppenbarat för dig ett ofelbart föredöme, ett felfritt exempel. Du har känt fruktan för korset. Det är ett obekvämt redskap att lyfta och du har dragit dig undan det eftersom det är täckt av förebråelser och skam. Du behöver genomföra hälsoreformen i ditt liv. Det innebär att förneka sig själv och äta och dricka till Guds ära. Att avstå från köttsliga begär som strider mot själen. Du måste praktisera måttlighet i allting. Men detta är ett kors som du har vägrat att ta på dig. Att övergå till en sund och enkel kost, som kan hålla kroppen i den allra bästa form, är en viktig uppgift för oss alla. Om du hade levt upp till det ljus som himlen har låtit lysa över din väg, kunde du ha räddat din familj från åtskilliga lidanden. Din felaktiga livsstil har medfört sina bestämda konsekvenser. Så länge du fortsätter att leva på ett sådant sätt, kommer Gud inte att kunna vara närvarande i din familj och ge dig en särskild välsignelse och utföra ett mirakel för att rädda din familj undan lidanden. Enkel kost utan kryddor och utan kött och fett av något slag kommer att visa sig vara till välsignelse för dig och skulle bespara din hustru mycket stora lidanden, sorg och förtvivlan.
Du har inte gått en väg som försäkrar dig om Guds välsignelse. Om du vill att Hans välsignelse skall följa dig och att Hans närvaro skall bli kvar i din familj, måste du lyda Honom, göra Hans vilja, oavsett om din egen tillfredsställelse vinner eller förlorar på det. Du skall inte ta hänsyn till dina egna önskningar och inte heller söka samtycke från de världsliga, som inte känner Gud och inte försöker förhärliga Honom. Om du vandrar i strid mot Guds vilja, kommer Han att vandra tvärt emot din vilja. Om du har andra gudar framför Herren, kommer ditt hjärta att vändas bort från att tjäna den ende sanne och levande Guden, som kräver att få hela ditt hjärta, din odelade hängivenhet. Gud begär hela hjärtat, hela själen, hela sinnet och all kraft. Han vill inte säga ja (46) till en liten del av det. Han accepterar inget mindre än detta. Ingen halvhjärtat insats kommer att accepteras.
För att kunna ge Gud en helhjärtad tjänst måste vi ha en klar förståelse av Hans krav. Du bör använda enklaste tänkbara föda, lagad på enklaste sätt. Detta är nödvändigt för att de fina nerverna i hjärnan inte skall bli försvagade, avtrubbade eller lamslagna. Om du inte följer denna princip, kommer du inte att kunna urskilja heliga ting eller att förstå värdet av försoningen och Jesu blod som renar från all synd. ”Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.” (1 Kor. 9:24- 27)
När människor underkastar sig självbehärskning i allting bara för att vinna en förgänglig krans som lön för sin äregirighet, hur mycket mer skulle då inte de som bekänner sig kämpa för en krona av oförgänglig härlighet, vara villiga att praktisera självförnekelse? De bekänner ju att de kämpar inte bara för en härlig segerkrans, utan också för ett liv som skall vara så länge Jehovas tron varar. De kämpar ju för rikedomar som aldrig mister sitt värde, för en ära som är oförgänglig och en evig fullhet av härlighet. Borde inte denna uppmuntran till dem som deltar i den kristnes lopp, leda dem till att praktisera självförnekelse och måttlighet i allting, för att de skall kunna övervinna sina djuriska böjelser, behärska sina kroppar och kontrollera sin aptit och alla sina drifter? När de gör detta, kan de få del av gudomlig natur och undgå det fördärv i världen, som kommer av begäret.
Om den ojämförligt värdefulla och härliga lön som utlovats inte kommer att leda oss till att välkomna större försakelser och att uthärda större självförnekelse än de som med glädje bärs av världsliga människor (47) som enbart söker efter jordiska bagateller, en förgänglig segerkrans som medför ärebetygelser från några få och hat från fler, är vi inte värdiga det eviga livet. Med allvaret och intensiteten i den iver, uthållighet, det mod, den kraft, självförnekelse och uppoffring vi visar, borde vi överträffa dem som är engagerade i andra verksamheter där det mål vi söker är värdefullare än deras. Den skatt vi söker är oförstörbar, evig, odödlig och ojämförligt härlig, medan den skatt de världsliga eftersträvar, bara räcker en dag. Den vissnar, den är förgänglig och flyktig som morgonens moln.
Korset, korset. Lyft det, bror D, och när du reser det upp kommer du att bli förvånad över att det är korset som reser dig upp, det stöttar dig. I motgång, nöd och sorg, kommer det att vara en styrka och ett stöd för dig. Du kommer att inse att det var förenat med barmhärtighet, medlidande, förståelse och outsäglig kärlek. Det kommer att visa sig vara en pant på odödlighet för dig. Måtte du kunna säga med Paulus: ”För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesus Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.” (Gal. 6:14)
Herrens Ande har kämpat med din hustru en tid. Om du ville överlåta allt till Gud, skulle hon få kraft att ta ställning och till att söka leva efter sanningen. Om du väljer att vända dig bort från sanningen, kommer du inte att vara den ende som bryts ned. Du kommer inte bara att förlora din egen själ, utan du kommer att vara ett medel som vänder andra bort från vägen och själarnas blod kommer att vara på dina kläder. Om du hade bevarat din integritet, kunde din mor, din bror E och en som nu svävar över gravens rand, nu njuta Guds Andes tröst och ha haft en god upplevelse av sanningen. Kom alltid ihåg att vi är ansvariga för det inflytande vi utöver. Vårt inflytande samlar antingen ihop med Kristus eller skingrar. Antingen hjälper vi själar in på helighetens smala väg eller också utgör vi ett hinder och är en stötesten för (48) dem och för dem bort vägen. Du, min högt aktade bror, har ingen tid att förlora. Arbeta med allvar på att köpa tiden, ty dagarna är onda. Ditt umgänge, de vilkas sällskap du har valt, har utgjort ett hinder för dig. Kom ut från dem och var åtskild. Närma dig Gud och kom närmare Hans folk. Låt dina intressen och din hängivenhet ha sitt centrum i Kristus och Hans efterföljare. Älska dem mest som Kristus älskar mest. Bryt de band som har bundit dig till dem som inte älskar Gud och sanningen. Vad har ljus och mörker gemensamt? Eller vad har den som tror gemensamt med den som inte tror?
Du befinner dig i uppenbar fara att lida skeppsbrott i tron. Du behöver all den kraft du kan få från Guds folk, det som har hopp, mod och tro. Försumma emellertid inte bönen, bön i det fördolda. Var naturlig och okonstlad i bönen. Främja en sann gudsfruktan. I din dagliga uppgift har du ett arbete att utföra. Vad som är fel kan jag inte tala om för dig, men något är felaktigt. Rannsaka dig grundligt. Vi utför ett arbete som leder till evighet. Alla våra handlingar och alla våra ord skall vägas på helgedomens våg. En rättfärdig och opartisk Gud skall fatta beslut om alla våra angelägenheter, om varje händelse i vårt livs historia. ”Den, som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort.” (Luk. 16:10)
Låt inget hindra dina framsteg på vägen till evigt liv. Dina eviga intressen står på spel. Ett genomgripande arbete måste utföras i dig. Du måste vara helt omvänd. Annars kommer du att gå miste om himlen. Jesus inbjuder dig emellertid till att vara din styrka och ditt stöd. Han vill vara en närvarande hjälp för dig vid varje tillfälle då du behöver det. Han vill för dig vara som skuggan från en stor klippa i ett besvärligt och påfrestande land. Låt det inte vara ditt bekymmer att uppnå framgång i den här världen, utan låt din själs börda vara detta: Hur kan jag tillförsäkra mig den bättre världen? Vad skall jag göra för att bli frälst? (49) Genom att frälsa din egen själ, frälser du andras. Genom att lyfta dig själv, lyfter du andra. Genom att du får sanningen och Guds tron klara för dig, hjälper du andra att inrikta sin annars så bävande tro på Hans löften och Hans eviga tron. Den ståndpunkt du måste komma fram till är att värdesätta frälsning högre än jordisk vinning och räkna allt annat som en förlust, så att du kan vinna Kristus. Pånyttfödelsen måste i ditt fall bli fullständig. Gud kommer inte att medge någon reservation, inte något delat offer. Du kan inte värna om någon avgud. Du måste dö bort från ditt själv och från världen. Förnya dagligen din överlåtelse till Gud. Evigt liv är värt livslånga, uthålliga och outtröttliga ansträngningar.
Jag blev visad, att din bror för en tid sedan blev överbevisad om sanningen, men någons påverkan hade hållit honom tillbaka. Hans hustru hade hindrat honom från att lyda sin övertygelse. Men i sin nöd uppsökte hon Herren och Han lät Sig finnas av henne. Sedan kände hon en oro för att hennes man skulle omfatta sanningen. Hon ångrade att hon hade motsatt sig honom, så att hennes stolthet och kärlek till världen så länge hade hållit honom tillbaka från att ta emot sanningen. Liksom ett litet barn som söker efter vila, men inte kan uppnå den, tog hon långt om länge emot den nåderika inbjudan. ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär tunga bördor, så skall jag ge er vila.” (Matt. 11:28) Hennes trötta, betungade själ sökte sin Herre och genom ånger, ödmjukhet och allvarlig bön, kastade hon sin börda på den store Bäraren av bördor och fann vila i Honom. Hon fick det vittnesbördet, att hennes ödmjukhet och allvarliga ånger blev accepterad av Gud och att Han för Kristi skull hade förlåtit hennes synder.
Jag blev visad, bror D, att du bara har en kort tid kvar att arbeta. Utför din uppgift, köp tiden tillbaka. Låt ingen fläck missfärga din kristna karaktär när du utför ditt uppdrag. Håll dina kläder obefläckade av världen. Vaka och be, så du inte blir frestad. Frestelser kan finnas omkring dig, men du måste inte låta dig föras vilse (50) av dem. Du kan få kraft från Kristus till att stå fläckfri mitt ibland vår korrumperade tids besmittelse. ”Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. (2 Petri 1:4) Håll blicken stadigt fäst på Kristus, på den gudomliga Förebilden. Efterlikna Hans syndfria liv och du kommer att få delaktighet i Hans härlighet och tillsammans med Honom ärva det rike som är berett åt dig från världens grundläggning.