Bror M: På Adams Center blev jag visad, att du i hög grad saknade en osjälvisk anda när du var på institutionen. Du utövade inte det inflytande du skulle. Du kunde ha låtit ditt ljus lysa där. Det gjorde du emellertid inte. Du misslyckades med att visa omtanke och att ta ansvar. Du tycker inte om aktiv träning. Du älskar att ha det makligt. Du och hårt arbete står i strid mot varandra. Detta är egoism. Du lät institutionens egendom förfalla och förstöras, trots att det var din uppgift att se till att de hölls i gott skick och att allt var i sin ordning och blev bevarat med största intresse och omsorg, som om det var ditt eget. Du var en otrogen förvaltare. Varje gång du tillät dig att delta i nöjen, spelade krocket eller något liknande, använde du tid som du fick betalt för och som inte tillhörde dig själv. Du skulle lika gärna kunna ursäktas för om du skulle ta pengar som du inte hade förtjänat och använt dem på dig själv.
Bröderna Loughborough, Andrews, Aldrich och andra kände dig inte. De värdesatte dig högt. Du kunde inte fylla (412) den plats de anställde dig för att fylla. De gjorde inte en rätt bedömning när de betalade dig så mycket för ditt arbete. Du förtjänade inte de pengar du fick. Du var mycket långsam och led av brist på energi. Du var inte tillräckligt intresserad av att vakna upp för att se och arbeta utan saker och ting försummades fruktansvärt av dig.
Min bror, du är långt borta från Gud. Du befinner dig i ett avfall. Du har inget ädelt moraliskt mod. Du överlämnar dig till dina egna önskningar i stället för att förneka dig själv. I jakten på lycka har du besökt platser som Gud inte kan godta och när du gör detta har du försvagat din egen själ. Min bror, du har mycket att lära. Du ger efter för aptiten och du äter mer än kroppen förmår ombilda till gott blod. Det är synd att äta för mycket, även om maten är av god kvalitet. Många anser, att när de inte äter kött och de fetare matsorterna, kan de äta så mycket de vill av enkel, hälsosam mat. Men detta är ett missförstånd. Många som bekänner sig vara förespråkare för hälsoreformen, är inget annat än frossare. De lägger så stora bördor på matsmältningsorganen att kroppen blir uttröttad då den anstränger sig för att smälta den. Konsumtion av för mycket mat har ett deprimerande inflytande på tankeverksamheten. Hjärnans nervenergi måste sättas in för att hjälpa magen i dess arbete. Att äta för mycket, även om det handlar om den enklaste kost, förlamar hjärnans känsliga nerver och därigenom försvagas hjärnans vitalitet. Att äta för mycket utgör en större belastning på organismen än att arbeta för mycket. Sinnets energier utmattas effektivare genom omåttligt ätande än genom omåttligt arbete.
Matsmältningsorganen får aldrig belastas vare sig genom matens kvalitet eller dess mängd. Organismen blir överansträngd när den måste ta sig an överflödig mat. All mat som organismen inte behöver för att bilda gott blod, är överflödig och blir bara en belastning på kroppen. Denna överflödiga mat kan inte ombildas till vare sig kött eller blod, utan blir (413) en belastning för levern och försätter hela organismen i ett sjukligt tillstånd. Magen blir överansträngd i sitt försök att göra sig av med den. Därigenom uppstår det en känsla av matthet, som lätt förväxlas med hunger. Utan att ge matsmältningsorganen tid att vila efter ett ansträngande arbete, tas deras energi på nytt i anspråk för att ta itu med en ny överdådig måltid och matsmältningsapparaten måste börja arbeta igen. Kroppen får mindre näring från stora måltider, även om de består av hälsosam kost, än från lagom stora måltider som intas på bestämda tider.
Min bror, din hjärna arbetar mycket trögt. En man som äter så mycket som du gör, bör vara sysselsatt med fysiskt arbete Motion är mycket viktig för matsmältningen och för att hålla både kropp och sinne i god form. Du har behov av fysiskt arbete. Du rör på dig och använder din kropp som om den var gjord av trä och som om det inte fanns någon elasticitet i den. Nyttig, aktiv motion är vad du behöver. Motion kommer att ge ditt sinne ny kraft. Men du måste se till att du inte ägnar dig åt alltför kraftig motion och inte heller åt alltför intensiva studier direkt efter en tung måltid. Att göra detta är att kränka hälsans lagar. Direkt efter en måltid ställs det stora krav på nervenergin. Hjärnans energi sätts i verksamhet för att hjälpa magen. Matsmältningsprocessen hindras om hjärnan eller kroppen sätts in i tungt arbete direkt efter en måltid. Den energi i organismen som behövs för en bestämd uppgift, dirigeras därigenom om till att ta itu med en annan uppgift.
Du behöver tillämpa måttlighet i allting. Vårda sinnets högre och ädlare förmågor. Då kommer de djuriska böjelserna att minska i kraft. Det är omöjligt för dig att växa i till i andlig kraft, så länge aptiten och lidelserna inte fullständigt behärskas. Aposteln Paulus säger: ”I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.” (1Kor. 9:27)
Res dig upp, min bror, jag ber dig om detta och låt så Guds Ande få lov att tränga djupare in än bara till det yttre. Låt Anden tränga ned till de djupa källorna för allt vad du gör. Du saknar fasta principer och en bestämd handlingsförmåga såväl i andliga som i timliga ting. Du saknar allvar i dina ansträngningar. Många är för lätta i andlighetens vågskål, därför att de inte vill förneka sin aptit. Hjärnans nervkraft har försvagats och nästan lamslagits på grund av frosseri. När sådana människor går till Guds hus på sabbaten, kan de inte hålla ögonen öppna. De allvarliga vädjandena förmår inte väcka deras blytunga, okänsliga intellekt. Sanningen blir kanske förkunnad på ett djupt levande sätt, men den förmår ändå inte väcka deras moraliska känslor eller upplysa deras förstånd. Har sådana människor tänkt igenom hur de kan ära Gud i allting?
Det är omöjligt att ha klara uppfattningar om eviga ting om inte sinnet har lärt sig att uppehålla sig vid upphöjda ämnen. Alla lidelser måste helt underordnas den moraliska styrkan. När män och kvinnor bekänner sig till en stark tro och allvarlig andlighet, vet jag att deras bekännelse är falsk om de inte har fått sina lidelser under kontroll. Gud kräver detta. Orsaken till att ett sådant andligt mörker råder är att sinnet nöjer sig med en låg nivå och inte riktas uppåt till den rena, heliga och himmelska kanalen.
Jag såg med avseende på din familj, Bror M, att ni inte var lyckliga. Din hustru är besviken och du har varit besviken. Din hustru förväntade sig att finna en ädlare person i dig, kultiverad och förfinad. Hon har varit mycket olycklig. Hon är mycket stolt. Hennes familjerelationer på hennes mors sida är ganska samvetsgranna, men stolta och aristokratiska. Hon har stor delaktighet i dessa karaktärsdrag. Hon är inte öppen. Det är inte naturligt för henne att gå fram och visa känslor. Hon ser på känslorna mellan man och hustru som svaga och barnsliga. Hon har känt att om hon visade känslor, skulle (415) det inte besvaras av en fin upphöjd kärlek, utan av lidelsernas lägre ordning och att dessa skulle stärkas och inte den rena, djupa, heliga kärleken.
Din hustru borde anstränga sig mycket för att komma ut ur sitt tillbakadragna, förfinade, reserverade sätt och bemöda sig om enkelhet i allt vad hon gör. Och när dina högre förmågor och anlag väcks i dig och stärks genom att de används, kommer du bättre att kunna förstå kvinnans behov. Du kommer att förstå att själen behöver kärlek av en högre och renare ordning än den som råder i de djuriska lidelsernas ordning. Dessa lidelser har stärkts i dig genom att du uppmuntrat dem och praktiserat dem. Om du nu under fruktan för Gud låter din kropp underordna sig och försöker gå din hustru till mötes med ren, upphöjd kärlek, kommer behoven i hennes natur att bemötas. Ta hennes hjärta till ditt hjärta, sätt stort värde på henne.
Du har varit höjd till skyarna och intagit en plats över din hustru. Du har inte förstått dig själv. Du har haft en hög uppfattning om din religiösa erfarenhet och tillväxt i det gudomliga livet. Detta har varit ett hinder i stället för en hjälp för din hustru. Hon var rädd för dig, hon fruktade, att du inte riktigt förstod dig själv och att du skulle gå alltför fort. Ert äktenskap har inte varit lyckligt. Ni har inte passat för varandra. Din hustru har en förskrämd, ängslig och introvert natur. Du har fullständigt misslyckats med att förstå henne. Hon tvekar och är rädd för att gå framåt, därför att hon är rädd för att det skall gå för snabbt. Hon behöver självtillit och borde uppmuntras till självständighet.
Bror M, du uppmuntrar inte din hustrus tillit. Du saknar artighet och oföränderlig, vänlig aktning för henne. Du visar någon gång kärlek, men det är en egoistisk kärlek. Den är ingen grundregel hos dig som når djupt ned och understöder allt vad du gör. Det handlar inte om en osjälvisk kärlek, som hos dig framkallar en ständig omtanke om henne och en omsorg om att ha henne i ditt sällskap, så att du därmed visar henne att du föredrar hennes sällskap (415) framför andras. Du har sökt dina egna nöjen, låtit henne stanna ensam och ofta ledsen hemma. Du har uppfört dig så innan ni flyttade till den här platsen och du har fortsatt att göra så fastän du i mindre grad har saknat tillfällen eller ursäkt.
Din hustru skulle inte vilja låta dig veta, att hon lagt märke till dina svagheter. Hon är rädd för dig. Om du hade haft en verklig kärlek, vilket är naturligt för henne, skulle du ha funnit genklang i hennes hjärta. Du är för kall och envis. Tidvis har du visat hängivenhet, men det har inte väckt kärlek tillbaka, eftersom du inte har varit artig och uppmärksam och visat en kärleksfull aktning för din hustru, genom att se till hennes lycka. Du har alltför många gånger känt dig fri att gå ut och förlusta dig själv utan att fråga vad hon vill och vad som skulle göra henne lycklig.
Äkta, ren kärlek är värdefull. Den är himmelsk i sin påverkan. Den är djup och beständig. Den är inte krampaktig eller tillfällig i sina manifestationer. Den är inte en självisk lidelse. Den bär frukt. Den kommer att leda till ständiga strävanden för att göra din hustru lycklig. Om du har denna kärlek, kommer det att bli naturligt för dig att sträva efter detta. Det kommer inte att visa sig vara av tvång. Om du går ut ensam för att ta en promenad eller delta i ett möte, kommer det att vara lika naturligt för dig som att du andas att ta din hustru med dig och försöka göra henne lycklig i ditt sällskap. Du anser hennes andliga förmågor vara mindre än dina egna, men jag såg att Gud var mer nöjd med hennes andlighet än den du själv har. Du är inte din hustru värdig. Hon är för god för dig. Hon är en bräcklig och känslig planta. Hon har behov av omsorg på ett ömt sätt. Hon vill på allvar göra Guds vilja. Men hon har en högmodig ande och är skygg och ryggar tillbaka för tillrättavisning. Det är som döden för henne att vara föremål för observation eller kommentarer. Låt din hustru bli älskad, ärad och beskyddad i äktenskapslöftets fulla innebörd och hon kommer att kunna överge detta reserverade, anspråkslösa tillstånd som är naturligt för henne.
Låt bara en kvinna märka att hon är uppskattad av sin man (417) och dyrbar för honom, inte enbart därför att hon är nyttig och praktisk i hans hem, utan därför att hon är en del av honom själv. Då kommer hon att vara mottaglig för hans tillgivenhet och återspegla den kärlek hon får. Låt din hustru vara föremål för din särskilda och uppriktiga uppmärksamhet. När du känner det så som Gud vill, kommer du att uppleva dig själv som förlorad utan din hustrus sällskap. Du tror att hennes tro inte är värd att ha, men ändå är det den som kommer att ge ett snabbare svar än den tro du har.
Bror M, du förstår inte en kvinnas hjärta. Du resonerar inte från orsak till verkan. Du vet att din hustru inte är så lycklig och glad som du gärna skulle vilja se henne vara, men du undersöker inte problemet. Du analyserar inte ditt uppförande för att se om inte problemet ligger hos dig själv. Älska din hustru. Hon hungrar efter djup, uppriktig, upplyftande kärlek. Låt henne få det handgripliga beviset för att hennes omsorg och intresse för dig, som kommer till uttryck genom hennes uppmärksamhet för ditt välbefinnande, blir värdesatt och besvarat. Sök efter hennes uppfattning och godkännande i vad du än företar dig. Respektera hennes omdöme. Känn inte att du vet allt som är värt att veta.
Ett hem med kärlek i, där kärlek uttrycks med ord, blickar och handlingar, är en plats där änglar tycker om att visa sin närvaro och helgar scenen med ljusstrålar från härligheten. Där upplevs de enkla plikterna i hemmet som behagliga. Under sådana omständigheter kommer inga av livets plikter att vara obehagliga för din hustru. Hon kommer att utföra dem med glädje och kommer att vara som en solstråle för dem som omger henne och hon kommer i sitt hjärta att bära en lovprisning till Herren. För närvarande känner hon att hon inte har ditt hjärtas tillgivenhet. Du har gett henne anledning att känna det så. Du utför de plikter som är nödvändigast för dig som familjens överhuvud, men det brister en del. Du har en allvarlig brist på kärlekens värdefulla inflytande som leder till vänlig omsorg. Kärlek borde märkas i blickar och uppträdande och höras i röstens tonläge.
Din hustru vågar inte öppna sitt hjärta för dig, för så snart hon ger uttryck för en uppfattning som skiljer sig från din, stöter du den ifrån dig. Du talar så kraftfullt att hon inte har mod att säga något annat. Du är inte helhjärtad. Du intar en ställning över henne och håller fast vid en ståndpunkt som om hennes bedömning, uppfattning och åsikt inte hade någon betydelse. Du anser din andliga utrustning vara långt större än hennes. Min bror, du känner inte dig själv. Gud ser till hjärtat, inte till orden eller bekännelsen. Det yttre väger inte lika tungt för Gud som för människor. Ett ödmjukt hjärta och en förkrossad ande är vad Gud värdesätter. Vår Frälsare känner till varje själs livsproblem. Han dömer inte efter utseendet, utan rättfärdigt.
Du har en fel inställning. När du intar en ståndpunkt, tänker du inte ordentligt igenom saken och överväger konsekvenserna av att hålla fast vid dina åsikter. Du väver på ett oberoende sätt in dem i samtal och böner, trots att du vet att din hustru är oenig med dina uppfattningar. I stället för att visa respekt för hennes känslor och hänsynsfullt undvika sådana ämnen där du vet att ni är olika, vilket en äkta make borde göra, har du varit framfusig och uppehållit dig vid anstötliga ämnen och har visat en envishet när det gäller att uttrycka dina åsikter utan hänsyn till några av dem som omger dig. Du har ansett att andra inte hade någon rätt att hävda åsikter som skilde sig från dina. Sådana frukter växer inte på det träd som Kristus har planterat.
I Syster N:s fall såg du inte saker och ting i deras rätta ljus. Om hon hade blivit botad som svar på dina och andras böner, skulle det ha visat sig vara till fördärv för mer än två eller tre av er. En vis Gud hade uppsikt över detta. Han kunde läsa hjärtats motiv och avsikter.
Din hustru har lika mycket rätt till sin uppfattning som du har till din. Hennes äktenskapsförhållande utplånar inte hennes identitet. Hon har ett personligt ansvar. Du kommer inte att känna dig fri (419) förrän du avlägsnar saker och ting från hennes väg och visar en mer kärleksfull, Kristuslik omsorg gentemot henne och betraktar andra i samma ljus som du själv vill bli betraktad i. Det återstår fortfarande för dig att lära dig tillämpa Pauli råd: ”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.” (Ef. 2:3) ”Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.” (Rom. 12:10)
Ledning av bönemöten
Jag blev visad, bror M, att du behöver få en stor uppgift utförd för dig, innan du kan utöva ett inflytande inom församlingen, genom att tillrättavisa deras fel eller att undervisa. Du äger inte den ödmjukhet i sinnet som kan nå Guds folks hjärtan. Du är exalterad. Du behöver rannsaka dina motiv och dina handlingar för att se om dina ögon är riktade enbart mot Guds härlighet. Varken bror O eller du är särskilt lämpliga för att möta de ungas behov och församlingens behov i största allmänhet. Ni når inte ned till den enkelhet som krävs för att förstå det bästa sättet att hjälpa dem. Det påverkar inte dig och bror O på bästa sätt att ni lämnar era stolar och sätter er på plattformen framför folk. När ni intar den positionen, känner ni att ni måste säga eller göra något som hör hemma i den position ni har intagit. I stället för att stå upp och bara säga några få ord, gör ni ofta långa yttranden, som verkligen skadar mötet. Många känner sig lättade när ni sätter er ner. Om ni var på landet, där det bara fanns några få till att göra tiden uppbygglig, så skulle sådana yttranden passa bättre.
Herrens verk är omfattande och det behövs visa människor för att engagera sig i detta. Det behövs människor som kan anpassa sig efter folkets behov. Om ni förväntar er att kunna hjälpa (420) folket, får ni inte lov att inta en ställning över dem, utan just nere bland dem. Detta är bror O:s stora fel. Han är för hård. Det är inte naturligt för honom att vara enkel och anspråkslös. Han resonerar inte utifrån orsak till verkan. Han kommer inte att vinna tillgivenhet och kärlek. Han når inte ned till barnens förståelse och talar inte på ett sätt som berör dem, vilket skall smälta sin väg till hjärtat. Han står upp och talar till barnen på ett vist sätt, men det gör dem inte gott. Hans kommentarer är generellt för långa och tröttsamma. Ibland skulle en fjärdedel av det han säger påverka barnens sinnen mer.
De, som undervisar barnen, bör undvika omständliga förklaringar. Korta och klara kommentarer kommer att utöva ett gott inflytande. Om det är mycket som måste sägas, så gör det kortfattat vid olika tillfällen. Några få väl valda ord då och då kommer att vara till större nytta, än om alltsammans ges på en enda gång. Om man talar länge, blir barnens sinnen trötta. För mycket tal får dem att avsky andlig undervisning, precis som för mycket mat belastar magen och minskar aptiten, och till och med kan leda till att man tappar matlusten. Människors sinnen kan överbelastas av för mycket orerande. Arbetet för församlingen, och i synnerhet för de unga, bör vara bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där. Ge sinnena tid att tillägna sig de sanningar du ger dem som föda. Barn måste dras till himlen, inte hårt, utan mycket milt.
Battle Creek, Michigan, den 2 okt 1868.