Kära syster I: I går hade jag tid att tänka tillbaka och nu har jag några få tankar som jag vill förmedla till dig. Jag kunde inte genast svara på din fråga om din plikt att genast resa med din man. Jag hade ännu inte lärt känna konsekvenserna av att du följer med honom. Därför kunde jag inte tala så klart som jag hade kunnat om jag känt till det inflytande som du hade utövat. Jag kan inte ge råd i mörkret. Jag måste veta att mina råd är rätta i ljuset. Mina ord utnyttjas. Därför måste jag uttala mig mycket försiktigt. Efter grundligt övervägande då jag sökt dra mig till minnes saker och ting som har visats mig om dig, så är jag beredd att skriva till dig.
Utifrån de brev du har skrivit till mig om bror J, är jag rädd för att du har fördomar och är lite svartsjuk. Jag hoppas att det inte är så, men jag är rädd för det. Du och din man är mycket känsliga och av naturen svartsjuka. I det avseendet behöver ni vara vaksamma på er själva. Vi känner inte att bror J ser allt klart. Vi tror att hans hustru har mycket mer rätt (566) och utövar starkt inflytande över honom. Ändå hoppas vi att om alla behandlar honom förståndigt, kommer han att resa sig från Satans snara och se allt klart.
Kära syster, vi har beslutat att vara opartiska och vill inte att våra ord och handlingar skall påverkas av rykten. Vi har inga favoriter. Måtte Herren ge oss himmelsk visdom, så att vi kan handla rättfärdigt och opartiskt och därigenom kunna måla Hans Andes tankar. Vi vill inte att våra gärningar skall utföras av självet. Vi vill inte hysa personliga känslor. Om vi anser att vi inte har tagit något under ordentligt övervägande eller om vi ser eller föreställer oss att vi kan se, trots verklig försummelse, saknar vi vår förlåtande Mästares sinnelag. Folk som bekände sig vara Hans efterföljare tog inte emot Honom, eftersom Hans ansikte var riktat mot Jerusalem och Han gav inget särskilt tecken på att Han väntade på dem. De öppnade inte sina dörrar för den himmelske Gästen och uppskattade inte Hans närvaro, trots att de såg att Han var trött på Sin resa och natten närmade sig. De gav inget tecken på att de verkligen ville ha Jesus. Lärjungarna visste att Han hade bestämt sig för att bo där den natten och de kände den ringaktning som visades deras Herre så starkt att de gav uttryck för sin vrede och bad Jesus att visa äkta harm och nedkalla eld från himlen till att förtära dem som hade skymfat Honom så. Han tillrättavisade dem för deras vrede och iver för Hans äras skull och berättade för dem att Han inte kom för att döma dem, utan för att visa barmhärtighet.
Denna undervisning från vår Frälsare är till dig och mig. Ingen bitterhet får komma in i våra hjärtan. När vi hånas, får vi inte håna tillbaka. O, svartsjuka och onda tankar, vilken skada har ni inte gjort! Hur har ni inte vänt vänskap och kärlek till bitterhet och hat! Vi måste vara mindre stolta, mindre känsliga, ha mindre egenkärlek och dö bort från självupptagenhet. Våra intressen måste sänkas ned i Kristus och vi kan säga: ”… och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.” (Gal. 2:20) Kristus har talat om för oss hur (567) vi kan göra allt lätt och lyckligt medan vi vandrar: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt.” (Matt. 11: 28- 30). Det stora problemet är att det finns så litet ödmjuk och anspråkslöshet, att oket skaver och bördan är tung. Även om vi har sann ödmjukhet och anspråkslöshet är vi så förlorade i Kristus att vi inte tar försummelser och ringaktning till hjärtat. Vi är döva för tillrättavisning och blinda för förakt och förolämpningar.
Syster I, när de karakteristiska särdragen i din situation blev tydliga för mig, ser jag ett allvarligt hinder för dina resor. Du tar inte på dig de bördor du borde. Du kräver förståelse av andra, men ger inte något tillbaka. Du lägger hela din börda från dig där du är. Alltför ofta väntar du bara på dem som bär sina egna bördor och dessutom din, trots att de inte har större förmåga att göra detta än du själv. Du är alltför hjälplös för att kunna ta hand om dig själv och ditt sätt att påverka andra är inte sådant som det borde vara hos en predikanthustru. Du behöver mer fysiskt arbete än du har och av det som har visats mig, tror jag att du skulle uppfylla din plikt bättre om du kärleksfullt engagerade dig i din dotters uppfostran och gick in för att med kärlek sköta dina plikter i hemmet. Du fick inte någon uppfostran i detta i din barndom, vilket du borde ha fått, och det har gjort ditt liv olyckligare än det annars skulle ha varit. Du tycker inte om fysiskt arbete. När du reser är du som en invalid och hjälper inte till och gör inte vad du kan för att underlätta de bördor du själv förorsakar. Du inser inte att de som ofta måste vänta på dig inte är mer i stånd till att utföra det extra arbetet än du. Du lutar dig mot andra och lägger hela din börda på dem. Jag har inte något vittnesbörd som säger att Gud har kallat dig till att utföra någon särskild uppgift genom att resa.
Du måste få en utbildning som du ännu inte har. (568) Vem kan uppfostra och undervisa barnet lika bra som modern? Vem kan lära känna bristerna i hennes organisation och i hennes barns lika väl som modern medan hon utför de plikter som himlen har tilldelat henne? Detta faktum att du inte tycker om detta arbete är inget bevis för att det inte är det arbete som Herren har avsett för dig. Du har inte tillräcklig fysisk eller andlig styrka för att ge dig ut på resa. Du vill bli betjänad, i stället för att tjäna andra. Du är inte tillräckligt hjälpsam för att väga upp den börda du är för din man och dem som omger dig.
De, som inte kan leda sitt eget barn eller barnen på ett förståndigt sätt, saknar kvalifikationer för att handla klokt i församlingsangelägenheter eller för att ha att göra med personer som är föremål för Satans särskilda frestelser. Om de med glädje och kärlek kan utföra den del som krävs av dem som föräldrar, så kan de bättre förstå hur bördor skall bäras i församlingen. Kära syster, jag råder dig att bli en god hustru för din man och göra ett gott hem för honom. Lita på dina egna krafter och luta dig inte så tungt mot honom. Res dig upp för att utföra det uppdrag som Herren vill att du skall utföra. Du vill gärna utföra ett stort uppdrag, fylla ut en stor mission och försumma de små plikter som ligger på din väg, som är lika nödvändig att uträtta som de större. Du går förbi dessa och hoppas på ett större uppdrag. Låt din ambition vara att bli duglig, att vara en arbetare i världen i stället för en åskådare.
Min kära syster, jag talar tydligt. Jag vågar inte annat. Jag ber dig enträget att ta itu med livets bördor i stället för att undvika dem. Hjälp din man genom att hjälpa dig själv. De idéer som ni båda sätter värde på och anser att predikanten skall hålla fast vid står inte i överensstämmelse med vår Herres föredöme. En Kristi tjänare bör visa nykterhet, mildhet, kärlek, långmodighet, fördragsamhet, medömkan och artighet. Han bör vara försiktig, upphöjd i tankar och samtal och i (569) ett klanderfritt uppförande. Det är evangeliets värdighet. Men om en predikant kommer till en familj där han kan stanna, bör han göra det med alla de medel han har och han bör genom sitt föredöme uppmuntra till flit och till fysiskt arbete, när han inte har så många andra uppgifter och bördor. Han kommer inte att minska sin värdighet utan får snarare själv hälsa och liv genom att delta i ett nyttigt arbete. Blodomloppet kommer att bli jämnare. Fysiskt arbete, en avkoppling från det andliga, kommer att dra blodet bort från hjärnan. Det är absolut nödvändigt för din man att ha mer fysiskt arbete så att hjärnan får hjälp. Matsmältningen kommer att må bra av fysisk aktivitet. Om han ville använda en del av vardagen till fysisk aktivitet, när han inte direkt upptagen av en utdragen kraftansträngning under en massa möten, kommer det att göra honom gott och kommer inte att gör hans prästerliga värdighet mindre. Exemplet skulle stämma överens med vår gudomlige Mästares.
Vi håller av dig och önskar dig framgång i din strävan efter det bättre livet.
Ångaren ”Keokuk,” Mississippifloden, 30 sept. 1869.