Käre bror B: Jag har två gånger börjat skriva ett vittnesbörd till dig, men har inte varit i stånd att fullfölja det på grund av brist på tid. Jag får inte längre uppskjuta det, eftersom jag är djupt bekymrad för ditt fall. Jag har skrivit ett vittnesbörd till åtskilliga predikanter och när deras fall dyker upp i mina tankar, erkänner jag helt att deras situation är ytterst beklaglig. Ditt fall är inte något undantag. Kärlek till vinning, kärlek till pengar, är rätt framträdande hos många av våra predikanter som bekänner sig vara representanter för Kristus. (620) Några av dessa personers föredömen är sådana att folk blir missmodiga.
Några av våra predikanter står direkt i vägen för Guds verks framgång och de människor som ser upp till dem för att finna ett föredöme avfaller från Gud. För omkring två år sedan blev jag visad vilka faror våra predikanter befinner sig i och vilka konsekvenser deras livsstil får för Guds verk. Jag har talat i allmänna ordalag om detta, men de som felar mest är de som sist tillämpar Vittnesbörden på sig själva. Några är så förblindade av sitt eget själviska intresse att de förlorar Guds verks upphöjda karaktär ur sikte.
Bror B, ditt liv har nästan varit ett misstag. Du hade inflytelserika talenter, men du har inte använt dem på bästa sätt. Du har svikit din familj. Du har inte haft några särskilda planer utan låtit saker och ting ligga och samma brister kan märkas i församlingen. Herren har gett dig ljus när det gäller hur du försummat din plikt mot din familj och när det gäller vad du borde göra för att gottgöra det förflutna. Dina brister pekades ut, men du märkte inte hur stor synd det är att sätta barn till världen utan att ge dem en korrekt uppfostran. Du har ursäktat deras fel, deras synder och deras egensinniga, dumdristiga uppförande och du har inbillat dig själv att det snart kommer att ändra sig.
Eli representerar exakt ditt fall. Du har då och då protesterat mot dina barn och sagt: Varför är ni så elaka? Du har emellertid inte använt din myndighet som far och som familjepräst till att befalla och låtit dina ord vara familjens lag. Din och också din hustrus missriktade kärlek till era barn har fått dig att försumma den allvarliga förpliktelse som lagts på er som föräldrar.
En dubbel förpliktelse vilar på dig, bror B, som en Guds predikant, att styra ditt eget hem på ett bra sätt och lära era barn att underordna sig. Men du har varit nöjd med deras (621) vanor och ursäktat deras fel. Synd hos dem föreföll dig inte så syndig. Du har vanärat Gud och nästan ruinerat dina barn genom dina pliktförsummelser och du har fortsatt med denna försummelse efter det att Herren har tillrättavisat dig och gett dig råd. Den skada Guds verk har lidit, på grund av det inflytande din familj har utövat på de olika platser ni har bott, är större än det goda som ni har uträttat. Med hänsyn till er familj har ni varit förblindade och bedragna av Satan. Du och din hustru har gjort era barn till era jämställda. De har gjort det som har passat dem. Det har varit en tragisk nackdel för dig och ditt uppdrag som en Kristi predikant och er försummelse av era plikter när det gäller att uppfostra era barn till att underordna sig har lett till något ännu ondare, som hotar att ödelägga deras duglighet. Du har skenbart tjänat Guds verk, trots att du har tjänat dig själv mer. Guds verk har tynat bort men du har verkligen räknat ut och planerat hur du kan hjälpa dig själv. Själar har gått förlorade på grund av din pliktförsummelse. Om du, under din predikantgärning, hade haft en ställning till att bygga upp denna tjänst, om du hade visat ett föredöme när det gäller att tjäna Guds verk oavsett dina egna intressen och blivit trött på grund av din hängivelse till detta verk, skulle ditt uppträdande kunna ursäktas, även om det inte skulle kunna godkännas av Gud. Men trots att dina brister har varit så synliga i vissa avseenden och Guds verk har lidit så mycket på grund av det exempel du har gett genom att försumma din plikt mot din familj, är det i Guds ögon tragiskt för dig, att du bekänner dig tjäna Guds verk men ändå sätter dina egna speciella intressen främst.
I din tjänst har du ofta väckt ett intresse, men just vid den tidpunkt då du skulle kunnat arbeta för att få störst framgång, har du tillåtit dina intressen för hemmet att dra dig bort från tjänsten åt Gud. I många fall har du inte uthålligt fortsatt dina ansträngningar tills du blev övertygad om att alla hade beslutat sig för (622) eller emot sanningen. Det är inte någon klok taktik att inleda ett krig mot Satans makt och sedan lämna fältet vid stridens höjdpunkt och därigenom ge fienden tillfälle att hålla de människor ännu säkrare bundna vid sin sida, som var nära att överge hans led och ta ställning på Kristi sida. Det intresse som en gång har avbrutits kan aldrig väckas på nytt. Några få kan nås, men den största delen kan aldrig påverkas och deras hjärtan kan inte mjukna genom att sanningen framställs för dem.
Äldste C förlorade det inflytande och den kraft han fått genom sanningen genom att spekulera och det utan att hans bröder visste det. Detta var särskilt motbjudande för Gud hos en Kristi tjänare. Men du har gjort samma sak. Du har gjort äldste C:s uppträdande till en ursäkt för din kärlek till handel. Du har rättfärdigat ditt egoistiska sätt att uppträda med att andra predikanter har gjort så. Andra predikanter är inte något kriterium för dig. Om de skadar sitt inflytande och drar sig undan Guds bifall och sina bröders tillit borde deras uppträdande undvikas. Kristus är ditt föredöme och du har ingen ursäkt för att följa de människors exempel som handlar felaktigt, såvida inte deras liv är i överensstämmelse med Kristi liv. Ditt inflytande innebär död för Guds verk om du fortsätter på samma sätt som på senare år. Du bedriver handel, handlar med och samlar medel från dina bröder som du inte själv har tjänat. Detta är en stor synd i Guds ögon.
Somliga har verkligen avstått från medel som är nödvändiga för deras familjers välfärd och några av dem till och med sådant som är livsnödvändigt, för att hjälpa dig, och du har tagit emot. Paulus skriver till sina bröder i Filippi: ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” ”Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.” (Fil. 2:5, 4) Han skriver också till sina korintiska bröder: ”Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres.” (1 Kor. 10: 24) Än en gång säger han sorgset: (623) ”Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.” (Fil. 2:21)
Den anda som du slår vakt om då du ser till dina egna själviska intressen, tilltar hos dig, och din konversation med andra har varit girig. Paulus förmanar sina hebreiska bröder: ”Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.” (Hebr. 13:5) Du offrar ditt rykte och ditt inflytande för en girig anda. Guds dyrbara verk blir får dåligt rykte på grund av den anda som nu har gripit dess tjänare. Du är förblindad och ser inte hur ovanligt kränkande dessa saker är för Gud. Om du har beslutat dig för att gå till världen och få ut allt du kan få av den, så gör det, Men gör det inte under täckmanteln att det är Kristus du predikar. Antingen är din tid helgad åt Guds verk eller också är den det inte. Ditt eget intresse har varit viktigast av allt. Den tid som du skulle helga åt Guds verk har i alltför hög grad använts till dina egna angelägenheter och du får medel från Guds förrådskammare, som du inte har förtjänat. Du tar gärna emot medel från sådana som inte har det lika bra som du själv. Du ser inte saker och ting från deras sida utan har alltför mycket sympati och medkänsla med dig själv. Du undersöker inte situationen noga för att se om de som hjälper dig har råd att göra det. Ofta skulle det passa bättre att du hjälpte dem som du har får hjälp från. Du behöver förvandlas som människa innan Guds verk kan nå framgång i dina händer. Bekymren med ditt hus och ditt lantbruk har upptagit dina tankar. Du har inte överlämnat dig själv till Guds verk. Som ursäkt för att vara så mycket hemma har du sagt att dina barn behöver din närvaro och omsorg och att du måste vara hos dem för att förmedla det ljus som har getts dig i en syn. Men, bror B, har du gjort detta? Du ursäktar dig själv med att säga att dina barn nu står utanför din kontroll, att de är för gamla för din tillrättavisning. I detta misstar du dig. Inget av dina barn är för gammalt för att respektera din auktoritet och lyda dina befallningar (624) så länge de tar emot skydd under ditt tak. Hur gamla var Elis söner? De var gifta män, och det krävdes att Eli, som en far och Guds präst, skulle ha makt över dem.
Men med tanke på att tillåta att de två äldsta nu skulle stå utanför din kontroll, det gjorde de inte när Gud sände dig ljuset över att du gav efter för dem till deras fördärv och att du skulle uppfostra dem. Men du hade tre yngre barn som vandrar mer på syndares, olydigas, otacksammas, oheligas, nöjesälskares väg än de gör som älskar Gud. Din yngste son följer i sin brors fotspår. Hur behandlar du honom? Uppfostrar du honom till flitiga och nyttiga vanor? Tar du itu med din fruktansvärda försummelse och gottgör ditt förflutna? Skälver du inför Guds ord?
Din försummelse i hemmet är märklig för en som har Guds skrivna ord och också vittnesbörd som är skrivna enbart till dig, som visar vad du har försummat. Din pojke gör vad han har lust till. Du styr honom inte. Du har inte uppfostrat och undervisat honom till att bära sin del av livets bördor. Han är en dålig pojke därför att du har försummat honom. Hans liv är en skamfläck för sin far. Du visste vad som var din plikt, men gjorde den inte. Han är inte övertygad om sanningen. Han vet att han kan gå sin egen väg och Satan styr hans sinne. Du har gjort barnen till en ursäkt för att stanna hemma, men bror B, det är den här världens angelägenheter som får första platsen i ditt liv.
Guds verk ligger dig inte nära om hjärtat och det exempel du har gett Guds folk är inte värt att efterfölja. I Minnesota behöver de medarbetare, inte bara predikanter som går från plats till plats när det är lämpligt. Guds verk måste ha villigt folk som inte låter sig hindras från att göra tjänst åt Gud eller att utföra sin kallelse på grund av själviskhet eller världsliga intressen. Minnesota är ett stort arbetsfält och där finns många som är mottagliga för sanningens påverkan. Om församlingarna (625) kunde uppnå en god ordning i sin tjänst och vara fullständigt disciplinerade, skulle ett ljus lysa från dem som hela tiden skulle vilja berätta allt utöver staten Minnesota. Du kunde ha gjort tio gånger mer i Minnesota än du har gjort. Men världen hindrar dig och Guds verk och splittrar ditt intresse. Själviska intressen har kommit in i ditt hjärta och sanningens kraft har lämnat det. En stor förändring behöver ske inom dig, så att du kan skapa ordning i ditt uppdrag. Du har endast utfört en obetydlig reell, seriös tjänst. Trots detta har du varit seriös med att vinna alla de medel du kunde som din rätt. Du är bedragen. Du har sett till dina egna intressen och har hjälpt dig själv i stället för att hjälpa andra. Du har en tid gått i denna riktning och om du inte hejdas, har du inte längre något inflytande. Moses Hull gick i den riktningen. Hans samtal var giriga och han samlade alla de medel han kunde vinna. Hans fasthållande vid sanningen var inte starkt nog för att övervinna hans själviskhet.
När B. F. Snook tog emot sanningen, var han mycket fattig. Givmilda människor nekade sig själva bekvämligheter, ja, till och med några av livets nödvändigheter, för att hjälpa denne predikant, som de trodde var en trofast Kristi tjänare. Men det var medlen som fördärvade människan. Hans hjärta var inte överlåtet till Gud. Han saknade principfasthet. Han var inte en sant omvänd människa. Ju mer han tog emot, desto större blev hans önskan om medel. Han samlade allt han kunde från sina bröder, tills han, med hjälp av deras givmildhet, fått hjälp till ett rikt hem. Sedan avföll han från sin tro och blev den bittraste fiende till dem som hade varit så givmilda mot honom. Denna person måste avlägga räkenskap för de medel som han har taget sådana som uppriktigt trodde på sanningen. Han rövade inte från dem men från Guds skattkammare. Vi vill honom inte något ont, ”Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, (626) med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont.” (Pred. 12:14) Han har vandrat på sitt eget hjärtas vägar och i sina egna ögons åsyn, men för alla dessa ting kommer Gud att ställa honom inför domen. Alla mörkrets dolda ting kommer då att föras fram i ljuset och hjärtats dolda planer kommer i dagen.
Bror B, du är inte som dessa män. Vi kommer inte att jämföra dig med dem, men vi kommer att säga: Akta dig för att gå i deras fotspår och föra giriga samtal. Denna önskan, att predikanterna vill samla medel för sina själviska intressen, är en snara för dem, som, om de fortsätter, kommer att visa sig bli deras fall. Samtidigt som de håller sina egna ögon riktade på självet, blir deras intresse för Guds verks framgång och deras kärlek till fattiga själar allt mindre. De förlorar inte sin kärlek och sitt intresse för sanningen omedelbart. Deras väg bort från den rätta saken sker så gradvis och omärkbart att det ofta är svårt att säga vid vilken tidpunkt förändringen inträffade.
Jag tror att din väg är ytterst farlig. Du har inte märkt hur nödvändigt det är att ge akt på det ljus som Gud har gett dig och själv vakna upp och frälsa din familj och sköta dig väl som en far och präst för ditt hem. Du förnekade inte det ljus du har fått. Du motsatte dig det inte, men du försummar att förmedla det därför att det inte är bekvämt och trevligt för dig att göra sådant. Därför var du lik Meroz. Du kom inte fram för att hjälpa Herren, trots att saken hade en så livsavgörande betydelse att det berör dina barns eviga intressen. Du försummade din plikt. I detta avseende var du en lat tjänare. Du hade bara en obetydlig känsla för hur Gud ser på föräldrars försummelser när de uppfostrar sina barn. Om du hade ändrat dig och blivit bättre på detta, skulle du ha sett nödvändigheten av samma disciplin och ordning i församlingen. Din slapphet i din familj kan också (627) ses i din tjänst i församlingen. Du kan inte bygga upp församlingen förrän du har förvandlats till en ny människa.
Försummelsen av det ljus Gud har gett dig har i viss mån gjort dig till fånge, föremål för Satans bedrägeri. Därför har en dörr lämnats öppen för honom så att han kan få tillgång till dig i andra riktningar och göra dig till en svag människa. Han ser att han har haft framgång när det gäller att förblinda dina ögon för din familjs behov och förleda dig till att skjuta det ljus åt sidan som Herren har gett dig. Sedan har Satan behärskat dig på ett annat sätt. Han har framkallat en kärlek till affärer, du älskar att göra förtjänster. På det sättet har ditt intresse för Guds verk och tjänsten för Honom splittrats. Kärleken till Gud och sanningen blir gradvis allt mindre viktig. Själar som Kristus har dött för betyder mindre för dig än dina timliga intressen. Om du fortsätter på den vägen, kommer du snart att fyllas av avund, överkänslighet och missunnsamhet och överge sanningen, så som andra har övergett den.
Du är angelägen om att få arbeta på din plats och hoppas att något kan sägas eller göras för att väcka dina barn. Du har försummat din plikt. När du på nytt tar upp den uppgift som Herren har gett dig och med Kristi ande med bestämdhet väcker dig själv till att införa ordning i ditt hem, då kan du hoppas att Gud kommer att stödja dina ansträngningar och påverka dina familjemedlemmars hjärtan. Även om du har använt dina barn som ursäkt för att stanna hemma, har du inte utfört det arbete som du enträget bad om att få stanna hemma för. Du har inte uppfostrat dina barn. I det avseendet har din hustru brister och därför finns det ett ännu större behov av att du gör din plikt. Hennes kärlek är sådan att hon vill ge efter för dem, när det gäller att få göra som de vill och att välja vilka de själva vill umgås med, vilket leder dem till fördärv. Din närvaro, när du låter dina barn göra som de vill är värre för din familj än om du var borta från den och det utövar ett ännu sämre inflytande på sanningens sak.
(628) Gud kallar allvarliga, osjälviska, opartiska tjänare till Sitt verk, som är villiga att hålla i gång olika grenar av denna verksamhet, som att få abonnenter till våra tidskrifter, lära dem att vilja betala vad de är skyldiga och att uppmuntra sina bröder till att följa upp sin systematiska välgörenhet. Uppoffring, självförnekelse, slit och osjälvisk välgörenhet utmärkte Kristi liv, som är vår förebild i allting. En sann tjänares arbete och karaktär kommer att stå i överensstämmelse med Kristi liv. Kristus lade Sin härlighet, Sin höga rang, Sin ära och Sina rikedomar åt sidan och ödmjukade Sig själv för att möta våra behov. Vi kan inte mäta oss med vår Förebild, men vi bör efterlikna den. Kärlek till själar som var anledningen till att Kristus gjorde detta stora offer borde stimulera Hans tjänare till ansträngning, till självförnekande och uthålliga ansträngningar, så att de kan bli Hans medarbetare när det gäller att frälsa själar. Då kommer Guds tjänares gärningar visa sig vara fruktbärande, eftersom de då kommer att vara Hans redskap. Guds kraft kommer att vila över dem genom påverkan av Hans Helige Ande. Gud vill att du skall vakna och ha kraft att övervinna hinder. Bli inte så lätt missmodig. Om det behövs så arbeta, som aposteln Paulus, trots trötthet, smärta och vakande, glöm bort bristerna i det djupa intresse för de själar som Kristus led döden för.
Några av våra predikanter utnyttjar våra bröders givmildhet till sin egen fördel och när de gör detta förlorar de gradvis sitt inflytande. Deras exempel i detta avseende förstör deras bröders förtroende för dem. De stänger också den dörr genom vilken hjälp kan förväntas komma för att underhålla Guds verk. Många människor känner sig modlösa när de ser några av predikanterna visa ett så obetydligt intresse för Guds verk framgång. De ser inte någon hängivenhet för uppdraget. Folket försummas och (629) Guds verk för en tynande tillvaro därför att det saknas ett väl organiserat och effektivt arbete, vilket de har rätt att förvänta dig från sina predikanter.
I sin besvikelse blir en del av bröderna otåliga och förtvivlade, när de ser den själviskhet och det begär som deras lärare visar. Folket gör bättre framsteg än många av sina predikanter. Om predikanter visar en självuppoffrande anda och en kärlek till själar, kommer medel inte att saknas till Guds verk. Låt predikanter komma fram till den upphöjda standarden som Kristi representanter. Då skall vi se Guds härlighet vara närvarande vid förkunnelsen av sanningen och se att själar tvingas erkänna dess renhet och kraft. Guds verk måste göras till det främsta.
Min bror, du skulle kunna utföra ditt uppdrag väl. Du har en kunskap om sanningen och skulle kunna vara till stor välsignelse för sanningen för vår tid om du hade invigts och helgats till denna tjänst, utan att ha något själviskt intresse vid sidan. Gud har anförtrott dig en helig gåva, dyrbara talenter. Om du är sann i den tjänst du har anförtrotts och troget förbättrar dina talenter, kommer du inte att behöva skämmas när Mästaren kommer och kräver både kapital och ränta. Det är inte en säker metod att ringakta eller på något sätt ignorera det ljus som Gud har velat ge. Du har en uppgift att utföra för att försätta dig i en ställning där Gud kan arbeta särskilt för dig.
Framgången för Guds verk i Minnesota kan mer tillskrivas bror Pierce än dina ansträngningar. Hans tjänst har varit en särskild välsignelse för denna stat. Han är en människa med ett känsligt samvete. Han fruktar Gud. Fysiska svagheter har kraftigt tyngt honom och det har fått honom att ställa frågan om han var på sin plikts väg och att frukta att Gud inte gillade hans tjänst. Gud älskar bror Pierce. Han har endast liten självaktning. Han fruktar och tvivlar och är rädd för att utföra sin tjänst. Den tanken är nämligen hela tiden inför (630) honom att han inte är värdig eller i stånd till att hjälpa andra. Om han ville övervinna sin blygsamhet och lita mer på att Gud vill vara med honom och stärka honom, kommer han att bli lyckligare och till större välsignelse för andra. I bror Pierces liv har det misslyckats att läsa av hans karaktär. Han trodde att andra var lika ärliga som han själv och vid en del tillfällen har han blivit bedragen. Han äger inte den skarpsinnighet som somliga har. Du har inte heller, i ditt liv, kunnat se karaktären. Du har talat frid till dem som Gud har förklarat onda. I hans ålder och svaghetstillstånd kan bror Pierce bli förd bakom ljuset. Alla bör emellertid uppskatta honom högt på grund av hans tjänande. Han inger kärlek och ömmaste medkänsla hos sina bröder, för han är en samvetsgrann och gudfruktig människa
Gud älskar syster Pierce. Hon är en av de generade, förskrämda, som är samvetsgrann i sina plikter. Hon kommer att få ta emot en lön när Jesus kommer om hon är trofast till slutet. Hon har inte skyltat med sin goda moral, hon har dragit sig tillbaka, hon är en av de mer tystlåtna. Trots detta har hennes liv varit användbart. Hon har välsignat många genom sitt inflytande. Syster Pierce har inte någon stor självuppskattning eller något stort självförtroende. Hon bär på många farhågor. Däremot tillhör hon inte de fega och otrogna, som inte kommer att ha någon plats i Guds rike. De som bor utanför staden tillhör de tryggaste och skrytsammaste och uppenbarligen ivrigaste som älskar med ord men inte i handling och i sanning. Deras hjärtan är inte rätta inför Gud. De har ingen gudsfruktan. De ängsliga och icke- troende, som straffas med den andra döden, tillhör den grupp som i den här världen skäms över Kristus. De är rädda för att göra det rätta och följa Kristus, därför att de är rädda att de kommer att göra en ekonomisk förlust. De försummar sin plikt för att undvika tillrättavisning och svårigheter och för att undvika faror. De, som inte vågar göra det rätta därför att de därigenom kommer att utsätta sig för prövningar, förföljelse, förlust och lidande, är krukor och mognar för den andra döden tillsammans med avgudadyrkare, lögnare och alla syndare.
(631) Kristi bergspredikan förklarar vilka som är de verkligt välsignade: ”Saliga är de som är fattiga i anden [de som inte upphöjer sig själva, utan är öppna och har ett ödmjukt sinnelag, inte är för stolta för att bli undervisade, inte fåfänga eller ivriga efter att uppnå världslig ära], dem tillhör himmelriket. Saliga är de som sörjer, [de som är botfärdiga, är eftergivna och som sörjer över sina synder och fel eftersom Guds Ande är bedrövad], de skall bli tröstade. Saliga är de saktmodiga, [de som är vänliga och förlåtande, som, när de hånas, inte hånar tillbaka, utan visar en lärvillig ande och inte värderar sig själva för högt], de skall ärva jorden.” De som har dessa egenskaper som nämns här kommer inte att bli bevarade av Gud i det här livet, utan kommer att krönas med härlighet, ära och odödlighet i hans rike.