(104) I det arbete som gjordes för församlingen i Battle Creek under våren 1870 var man inte så beroende av Gud som det viktiga tillfället krävde. Bröderna R och S förtröstade inte på Gud och drevs inte av Hans styrka och påverkades av Hans nåd så fullständigt som de borde.
När broder S tänker att en person har fel är han ofta alltför sträng. Han försummar att öva upp den medkänsla och eftertanke, som han skulle önska att man visade mot honom under liknande omständigheter. Han löper också stor risk att missbeöma och begå fel när han har att göra med sinnestillstånd. Det är det känsligaste och mest riskfyllda arbete, som någonsin har getts åt dödliga människor, att behandla själar. De som sysselsätts med detta arbete borde ha säkert omdöme och god urskillningsförmåga. Sinnets sanna oberoende är något helt annat än överilade tankar. Den egenskap hos oberoendet som leder till en försiktig och noga övervägd (105) uppfattning som man ber över, skulle man inte uppge utan vidare, inte förrän det ges tillräckligt starka bevis för att den är felaktig. Denna självständighet kommer att hålla sinnet lugnt och oföränderligt mitt bland de många villfarelser som råder. Den kommer att leda dem som har ansvarsfulla ställningar att noggrant se på bevisen från alla håll. De vacklar inte på grund av inflytande från andra eller från omgivningarna. De leds inte att dra slutsatser utan förnuftig och grundlig kunskap om alla omständigheter.
Undersökningen av fall i Battle Creek följde i hög grad den ordning, i vilken en advokat kritiserar ett vittne. Guds Ande var bestämt inte närvarande. Några få var aktiva och ivriga. Några var självrättfärdiga och självtillräckliga. Deras vittnesmål litade man på och deras inflytande fick bröderna R och S att vackla. På grund av någon obetydlig brist hade systrarna T och U inte upptagits som medlemmar i församlingen. Bröderna R och S borde haft omdöme och urskillningsförmåga att förstå att dessa invändningar inte hade tillräcklig tyngd för att utestänga dessa systrar från församlingen. De hade båda varit troende länge och hade hållit sabbaten under arton eller tjugo år.
Syster V, som tog upp dessa ting, borde mot sig själv ha yrkat på tyngre skäl för att hon inte skulle få bli medlem i församlingen. Var hon utan synd? Var alla hennes vägar fullkomliga inför Gud? Var hon fullkomlig i tålamod, självförnekelse, vänlighet, fördragsamhet och sinneslugn? Om hon var utan de svagheter som vanliga kvinnor har, kunde hon kasta den första stenen. Dessa systrar som inte fått komma in i församlingen var värdiga till en plats i den. De var älskade av Gud. Men man handlade oklokt mot dem utan tillräcklig orsak. Det fanns andra, vars saker inte heller hanterades med större himmelsk visdom, till och med utan sunt förnuft. Broder S:s omdöme och kraft till att uskilja har under många år varit förvrängd på grund av hans hustrus inflytande. Hon har varit Satans effektivaste förmedlare. Om han (broder S) hade ägt den äkta självständigheten skulle han ha haft (106) självrespekt och med växande värdighet skulle han ha byggt upp sitt eget hus. När han påbörjade ett förlopp, som var ägnat att inge respekt i hans familj, gick han vanligtvis för långt och var sträng och talade hårt och myndigt. När han efter en tid blev medveten om detta, brukade han gå till motsatt ytterlighet och komma ner från sitt oberoende.
I detta sinnestillstånd brukade han få ett utlåtande från sin hustru, ge upp sin bedömning och lättvindigt bli bedragen av hennes onda anslag. Hon låtsades vara den som fick lida mycket och kunde berätta om vilka försakelser hon gått igenom och hur hon försummats av bröderna i sin mans frånvaro. Hon har använt en mängd undanflykter och listiga knep för att vilseleda sin man. Under åren som har gått har broder S inte fullt ut tagit emot det ljus som Gud har gett honom beräffande hans hustru. Annars skulle han inte ha blivit så bedragen av henne. Han har många gånger blivit tillfångatagen av hennes ande, eftersom hans eget hjärta och liv inte var helt helgat åt Gud. Hans känslor flammade upp mot bröderna och han gjorde motstånd mot dem. Hans eget jag hade inte blivit korsfäst. Han borde allvarligt söka lägga alla sina tankar och känslor under Kristi lydnad. Tro och självförnekelse kunde ha varit broder S:s starka hjälpare. Om han hade iklätt sig hela Guds rustning och inte valt något annat försvar än det som Guds Ande och sanningens kraft ger honom, skulle han ha varit stark i Guds styrka.
Broder S har emellertid många svaga sidor Om Gud begärde av honom att avslöja en granne och fördöma honom, att klandra och tillrättavisa en bror eller motstå och tillintetgöra en fiende, skulle det vara en jämförelsevis naturlig och lätt uppgift. Kampen mot det egna jaget, då man kuvar begär och känslor i det egna hjärtat och granskar och behärskar de hemliga inte motiven, är däremot en svårare krigföring. Hur ovillig är han inte att vara trofast i en sådan strid? Kampen mot jaget är den största strid som någonsin har utkämpats. Att överlämna sig själv, överlåta allt till Guds vilja och vara klädd i ödmjukhet och äga den kärlek (107) som är ren, fredlig, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter är något som inte är lätt att uppnå. Ändå är det hans förmån och plikt att segra fullständigt i detta. Själen måste underkasta sig Gud innan den kan förnyas i kunskap och sann helighet. Kristi heliga liv och karaktär är ett trofast exempel. Hans tillit till Sin himmelske Far var obegränsad. Hans lydnad och underkastelse var oförbehållsam och fullkomlig. Han kom inte för att bli tjänad, men för att tjäna andra. Han kom inte för att göra det han själv ville, men göra Hans vilja som hade sänt honom. I alla ting underordnade han sig under Honom som dömer rättfärdigt. Dessa ord kom över läpparna på världens Frälsare:” I Mig själv kan jag ingenting göra.”
Han blev fattig och utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt. Han var hungrig och ofta törstig och många gånger trött av sitt arbete, men han hade ingen plats där han kunde vila sitt huvud. När nattens kalla dimslöjor samlades runt honom var jorden ofta hans bädd. Ändå välsignade Han dem som hatade Honom. Vilket liv! Vilken erfarenhet! Kan vi, som bekänner att vi är Kristi efterföljare, med glädje uthärda försakelser och lidande utan att klaga, så som vår Herre gjorde? Kan vi dricka den bägaren och döpas med det dopet? Om vi gör det, kan vi nog dela Hans härlighet med Honom i Hans himmelska rike. Om vi inte gör det har vi ingen del med Honom.
Broder S måste vinna en erfarenhet. Utan den kommer hans arbete att vara till direkt skada. Han påverkas alltför mycket av vad andra berättar om dem som gör fel. Han är benägen att fatta beslut enligt de sinnesintryck han får och han handlar med stränghet, när ett mildare sätt vore mycket bättre. Han tänker inte på sin egen svaghet och hur svårt det är för honom att man ifrågasätter hans eget handlingssätt. Detta är svårt för honom att godta till och med när han gör fel. När han kommer till den slutsatsen att en bror eller syster har orätt driver han på saken och inskärper sin kritik, fastän han skadar sin egen själ och utsätter andras själar för fara.
Broder S borde hålla sig borta från förhör av medlemmar i församlingen och inte ha någonting att göra med att reda ut missförstånd, om han nu bara kan avstå från det. Han har en värdefull gåva som behövs i Guds verk. Han (108) borde bara hålla sig undan inflytanden som lockar fram hans medlidande, förvirrar hans omdöme och leder honom att handla oklokt. Detta borde inte förekomma och bör inte ske. Han utövar för lite tro på Gud. Han ger för mycket uppmärksamhet åt sina kroppsliga svagheter och styrker otron genom att dröja vid olyckliga känslor. Gud har förråd av styrka och visdom för dem som allvarligt söker efter det i tro.
Det visades för mig att broder S är stark i vissa avseenden, medan han i andra är svag som ett barn. Hans sätt att ta itu med de felande verkar skingrande. Han har tillit till sin egen förmåga att arbeta för att ordna upp i saker, där han tror att det behövs, men han uppfattar inte saken rätt. Han väver in sin egen ande i sina arbetsuppgifter och analyserar inte skillnader, utan handlar ofta utan ömsint intresse. Det finns någonting sådant som att gå till överdrift i en fråga genom att verkställa sträng plikt mot individer. ”Somliga, sådana som tvivlar, skall ni ha förbarmande med och rycka ur elden och rädda, men andra skall ni förbarma er över med fruktan, i avsky till och med för deras av kroppen nersölade kläder.” Judas brev 23 (övers 2000) (Den engelska översättningen, som Ellen White använder är så pass olik de svenska översättningarna att jag återger den här: ”And of some have compassion, making a difference: And others save with fear, pulling them out of the fire; hating even the garment spotted by the flesh.”
Plikt, sträng plikt, har vänlighet som sin tvillingsyster. Om plikt och vänlighet förenas kommer avgjorda fördelar att uppnås, men om plikten skiljs från vänligheten och öm kärlek inte förenas med plikten, kommer man att misslyckas. Resultatet blir stor skada. Män och kvinnor kommer inte att drivas fram, men nånga kommer att vinnas genom vänlighet och kärlek. Broder S har hållit evangeliets piska högt och hans ord har ofta varit smällen med den piskan. Detta har inte ett inflytande som sporrar andra till större iver och framkallar goda gärningar hos dem, men det har väckt dem till stridslystnad och till motstånd mot hans stränghet.
Om broder S hade vandrat i ljuset, skulle han inte ha gjort så många allvarliga misstag. ”Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom”. Lydnadens stig är den säkra stigen. Vandra i ljuset och ”då skall du vandra trygg på din väg, din fot skall inte slinta.” (109) De som inte vandrar i ljuset kommer att ha en sjuklig, outvecklad religion. Broder S borde känna vad det betyder att vandra i ljuset, hur det än korsfäster jaget. Det är allvarlig ansträngning som drivits fram av kärleken till själar, som styrker hjärtat och utvecklar nådegåvorna.
Min bror, du är av naturen oberoende och självtillräcklig. Du värderar din handlingsförmåga högre än den kan tåla. Du ber Herren om att Han skall göra dig ödmjuk och passande för sitt verk och när Han svarar på din bön och ställer dig under den tuktan, som är nödvändig för att fullborda syftet, lämnar du ofta rum för tvivel och modfälldhet. Du tror att du har orsak till besvikelse. När broder W har varnat dig och hållit dig tillbaka från att ge dig in i svåra problem i församlingen, har du ofta känt att han har begränsat dig.
Jag fick se ditt arbete i Iowa. Det var ett avgjort misslyckande i att samla med Kristus. Du drog bort de stackars fåren. Du förvirrade dem och spridde dem. Du hade iver, men den stämde inte med kunskapen. Ditt arbete skedde inte i kärlek, men i stränghet och hårdhet. Du var fordrande och befallande. Du styrkte inte de sjuka och förband inte de skadade. Din oförståndiga hårdhet knuffade några ut ur fållan. De kan aldrig nås och föras tillbaka. Ord som talas i rätt tid är som gyllene äpplen i skålar av silver. Ord som fälls vid fel tid är motsatsen. Ditt inflytande kommer att vara som förödande hagel.
Du har känt dig otålig och hindrad när broder W har förmanat dig, gett dig råd och tillrättavisat dig. Du har tänkt, att om du kunde vara fri och handla på egen hand, kunde du göra ett stort verk. Din hustrus inflytande har emellertid skadat din användbarhet. Du har inte styrt ditt eget hus på ett bra sätt. Du har misslyckats med att ta ledningen i din familj. Du har trott att du förstod hur du skulle sköta uppgifterna hemma. Men du har blivit lurad. Alltför ofta har du följt din egna ingivelser, vilket har resulterat i förargelser och besvikelser, som har förmörkat (110) din urskillningsförmåga och försvagat din andlighet, så att ditt arbete har kännetecknats av stor ofullkomlighet.
Det arbete som bröderna R och S gjorde i___var förhastat. Dessa bröder hade en tidigare erfarenhet med dess misstag i friskt minne. Det borde ha varit tillräckligt för att de skulle akta sig för att sätta igång med ett arbete som de inte var lämpliga att utföra. Det fanns nog med arbete som behövde göras. Det var en svår plats om man ville resa upp en församling där. De omgavs av inflytanden som motarbetade dem. Varje rörelse borde ha gjorts med vederbörlig försiktighet och med övervägande under bön.
Dessa två bröder hade blivit varnade och tillrättavisade upprepade gånger för att de gått fram oförståndigt. De borde ha tagit sitt ansvar för att de gjorde det. Hur mycket bättre hade det inte varit för Guds sak i ….. om de hade arbetat på nya fält. Satan har sitt säte i ….. som i andra onda städer och han är en slug fiende att kämpa emot. Det fanns oregerliga inslag bland sabbatshållarna där, som var till hinders för saken. Men det finns en läglig tid att tala och handla, ett gyllene tillfälle, som kommer att visa det bästa resultatet av det arbete som lagts ned.
Om saker och ting hade lämnats att utvecklas mer helt innan man ingrep, kunde man ha skilt ut de ohanterliga och okoncentrerade och det skulle inte ha funnits en motståndsgrupp. Dessa borde alltid bli frälsta om möjligt. Församlingen kunde hellre ha plågats av mycket obehag och övat mer tålamod, än att ta till en hastig framstöt och framkalla en stridslysten anda. De som verkligen älskade sanningen för sanningens skull borde ha fullföljt sin kurs med Guds ära för ögonen och låtit sanningens ljus lysa fram inför alla.
De skulle kunna förvänta att förvirrade och otillfredsställda element bland dem kanske skulle ge dem problem. Satan skulle inte förbli lugn och se på att en grupp skulle väckas upp i___för att försvara sanningen och jaga undan det som var skenbart fyndigt och det som var vilseledande. Hans vrede skulle väckas och han skulle börja krig mot dem som håller Guds bud och har Jesu (111) vittnesbörd. Men detta borde inte ha gjort de trofasta troende otåliga eller besvikna. Det borde ha ett inflytande, som för till att de sanna troende är mer försiktiga, mer på sin vakt och mera bedjade – mer ömsinta, medkännande och kärleksfulla mot dem som gjorde ett så stort misstag när det gällde eviga ting. Liksom Jesus har tålt våra fel, vår otacksamhet och vår svaga kärlek, skulle vi också ha fördrag med dem som sätter vårt tålamod på prov. Skall de som är efterföljare till den självförnekande, självförsakande Kristus vara olika sin Herre? Kristna borde ha vänliga och fördragsamma hjärtan.
Evangeliets såningsman
Liknelsen om såningsmannen, som Kristus framställde för sina åhörare innehåller en läxa som vi borde studera. De som predikar sanningen för vår tid och sprider ut den goda säden kommer att få samma resultat som evangeliets såningsman. Alla kategorier kommer mer eller mindre att beröras av att den klara och övertygande sanningen framhålls. Några kommer att höra den vid vägkanten. De kommer att beröras av den sanning som talats, men de har inte utvecklat de moraliska krafterna. De har hellre följt böjelsen än plikten och onda vanor har förhärdat deras hjärtan tills de har blivit lika hårda som vägbanan. Dessa bekänner kanske att de tror på sanningen, men de har ingen riktig känsla för dess sanna, upphöjda karaktär. De tar inte avstånd från vänskapen med dem som älskar nöjen och ett fördärvligt sällskapsliv, utan de befinner sig på en plats där de hela tiden blir frestade. Det kan väl föreställa det oinhägnade fältet. De inbjuder fiendens frestelser och förlorar till sist den hänsyn de tycktes ta till sanningen, då den goda säden föll ner i deras hjärtan.
Några åhörare är som stengrunden. De tar villigt emot allt som är nytt och spännande. Sanningens ord tar de emot med glädje. De talar allvarligt, med glöd och iver och hänvisar till sin tro och sitt hopp. De kan till och med utdela tillrättavisning till dem som har lång erfarenhet för att de har någon (112) tydlig brist eller saknar hänförelse. Men när de går igenom prövningens och frestelsens hetta, när Gud använder sin kniv för att utföra ympning, så att de skall kunna bära frukt till fullkomning, dör deras iver och deras röster är tysta. De skryter inte längre i sanningens styrka och kraft.
Denna grupp behärskas av sina känslor. De har inte karaktärens djup och stabilitet. Principer når inte ner i djupet och ligger till grund för impulser till handling. Med ord har de upphöjt sanningen, men de är inte sanningens görare. Sanningens utsäde har inte rotat sig riktigt under ytan. Hjärtat har inte förnyats genom den Helige Andes förvandlande inflytande. När sanningen kallar på män och kvinnor och man måste göra uppoffringar för sanningens sak är de någon annanstans. När prövningar och förföljelse kommer faller de bort, eftersom de inte har djup jord. Sanningen, tydlig, rakt på sak och klart sammanhängande tas fram för att ha betydelse för hjärtat och visa att karaktären är missbildad. Några kommer inte att gå igenom detta prov. De blundar ofta för sina ofullkomligheter, fastän deras samveten talar om för dem att de ord som talas av Guds budbärare är sanning. Det är en sanning som så nära angår deras kristna karaktärer. Ändå vill de inte lyssna till rösten. De är förolämpade pågrund av ordet. De överger sanningen hellre än att böja sig under den och bli helgade genom den. De smickrar sig med att de kan komma til himlen på en lättare väg.
Det finns ännu en grupp som framställs i liknelsen. Män och kvinnor som lyssnar till ordet blir övertygade om sanningen och tar emot den utan att se sina egna hjärtans syndighet. Kärleken till världen intar en stor plats i deras tillgivenhet. I handel älskar de att få ut det bästa av en förmånlig affärsuppgörelse. De slingrar sig och genom bedrägeri och svindel skaffar de sig vinst, som för alltid visar sig vara som törne för dem, för den den vill få deras goda syften och avsikter att förlora jämvikten. Den goda säden som såtts i deras hjärtan är kvävd. Ofta är de så fulla av oro och bekymmer och är så rädda för att de inte kan skaffa medel eller att de kommer att förlora det de har vunnit, att de gör de timliga angelägenheterna till det viktigaste. De ger inte den goda säden näring. De är inte med på möten, (113) där deras hjärtan kan bli styrkta av särskilda religiösa förmåner. De är rädda för att de kommer att få möta någon materiell förlust. Rikedomens bedräglighet leder dem att smickra sig med att det är deras plikt att sträva och tjäna allt de kan, så att de kan stödja Guds sak. Ändå är det så att ju mer deras jordiska rikedom växer, dess mindre är deras hjärtan benägna att dela sina rikedomar, tills deras hjärtan helt har vänts bort från den sanning de älskade. Den goda säden är kvävd, för den har blivit övervuxen med onödiga världsliga bekymmer och onödig oro, övervuxen av kärlek till världsliga nöjen och till den ära som rikedom ger.
Vetet och ogräset
I en liknelse som Jesus framställde för sina lärjungar, liknade han himmelriket vid ett fält där en man sådde god säd, men i vilket fienden sådd; ogräs medan han sov. Frågan ställdes till husbonden: "'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?' Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså, att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?' Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördmännen: Samlen först tillhopa ogräset och binden det i knippor till att brännas upp och samlen sedan in vetet i min lada.'" (Matt. 13: 27-30.) Om trohet och vaksamhet hade bevarats, om det inte hade förekommit slöhet eller försummelse från någons sida, skulle fienden inte ha haft så goda tillfällen att så ogräs bland vetet. Satan sover aldrig. Han är ständigt vakande och han tar varje tillfälle i akt att genom sina sändebud sprida villfarelser, vilka finner god jordmån i många icke helgade hjärtan.
De som uppriktigt tror på sanningen blir ledsna, och deras bekymmer och sorger ökar mycket, genom de människor ibland dem vilka gör dem oroliga, sorgsna och missmodiga i sina ansträngningar. Men Herren ville lära sina tjänare att vara mycket försiktiga i alla sina åtgärder. "Låten båda slagen växa tillsammans." Använd inte makt för att dra upp ogräset, (114) ty då ogräset rycks upp följer också de dyrbara veteplantorna med och förlorar sitt fäste. Både Guds tjänare och församlingens medlemmar borde vara mycket försiktiga, ty de kan lätt gripas av ett nit som inte är i harmoni med Guds kunskap. Det finns en fara i att för mycket görs för att bota svårigheter i församlingen, vilka, om de fick vara i fred, ofta skulle bota sig själva.
Det är en dålig taktik att i någon församling ta upp problem för tidigt för att söka lösa dem. Vi måste lära oss att med största försiktighet, tålamod och självkontroll stå ut med vissa problem, och inte gå till verket efter egna idéer för att få allt i ordning. Det arbete som utfördes i ____ var för tidigt och åstadkom en onödig splittring i den lilla församlingen. Om Guds tjänare kunde ha känt kraften i vår Frälsares lärdom i liknelsen om vetet och ogräset, skulle de inte ha satt igång med det arbete som de gjorde. Innan några steg tas och beslut fattas, borde även de mest ovärdiga ges ett tillfälle att åtminstone klaga över att de skils från församlingen. Saken skulle göras till föremål för den mest noggranna eftertanke och allvarliga bön.
Problemen i _____ sköttes på ett sådant sätt att en oppositionsgrupp av medlemmar skapades. En del av dem kan jämföras med att "somt föll vid vägen", andra påminner om att "somt föll på stengrund", och ännu andra tillhörde dem som tog emot sanningen på samma gång som hjärtats jordmån var fyllt av växande törne, vilket senare förkvävde den goda säden. Dessa skulle ändå aldrig ha utvecklat kristna karaktärer. Men det fanns några få som skulle ha kunnat få näring och blivit styrkta, och som skulle ha gått att stadfästa i sanningen. Men den ställning som togs av bröderna R och S ledde till en för tidig kris, och därtill saknades vishet och omdöme att ta hand om dessa problem.
Om en person behöver skiljas från församlingen lika säkert som Satan behövde kastas ut från himmelen, kommer han trots allt att ha sådana som sympatiserar med honom. Der finns alltid en grupp människor som är mer påverkade av enskilda människor än de är av Guds Ande och sunda principer. I deras ohelgade tillstånd är dessa alltid redo att ställa sig på de felandes sida och ge medlidande och sympati till de som minst behöver det. Dessa sympatisörer har ett maktigt inflytande på andra. Tingen ses i ett (115) förvänt ljus och stor skada görs och många människor blir fördärvade. I sitt uppror tog Satan med sig en tredjedel av himmelens änglar. De vände sig bort från Fadern och hans Son och förenade sig med upprorsstiftaren. Med dessa fakta för ögonen borde vi gå fram med största försiktighet. Vad kan vi vänta annat än prövningar och bekymmer i samband med människor som har så egendomliga sinnen? Vi måste uthärda detta och undvika att rycka upp ogräset även vm det är nödvändigt, ty annars kunde också vetet ryckas upp.
"I världen liden I betryck", säger Kristus. Men hos mig skall ni finna frid. De prövningar som kristna utsätts för såsom sorger, motgångar och klagomål är de medel som Gud använder att skilja agnarna från vetet. Vår stolthet, själviskhet, onda böjelser och kärlek till världens nöjen, måste allt övervinnas. Därför sänder Gud besvärligheter i vår väg för att pröva oss och visa oss att dessa onda drag finns i vår karaktär. Vi måste övervinna dem genom hans kraft och nåd och överge det onda som på grund av lusta finns i världen, för att vi skall bli delaktiga av gudomlig natur. Paulus skriver: Vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss i översvinnligen rikt mått en härlighet, som väger översvinnligen tungt och varar i evighet - åt oss som icke hava till ögonmärke de ting, som synas, utan dem som icke synas; ty de ting, som synas, de vara allenast en tid, men de som icke synas, de vara i evighet." (2 Kor. 4: 17, 18.) Bedrövelser, frestelser, motgångar och våra olika slags prövningar är Guds medel för att rena oss, helga oss och göra oss passande för den himmelska gemenskapen.
Den skada som sanningens sak har förorsakats genom dessa för tidiga beslut kan inte till fullo återställas. Guds verk i ___ " har inte gått framåt som det skulle och kommer inte att framstå i ett lika gott ljus inför folket som innan detta arbete gjordes. Det finns ofta personer ibland oss, vilka inte tycks utöva något som helst inflytande i rätt riktning. Deras liv ser ut att vara av intet värde för dem. Men låt dem bli upproriska och stridslystna och de blir nitiska arbetare åt Satan. Detta arbete är mera i harmoni med det naturliga hjärtats känslor. Här finns ett stort behov av självrannsakan och enskild bön. Gud har (116) lovat att ge vishet till dem som ber om detta. Missionsarbete påbörjas ofta av sådana som är helberedda att utföra det. Yttre nit uppövas, medan på samma gång enskild bön försummas. När detta är fallet blir det till stor skada, ty dessa arbetare söker att ställa in andras samveten efter sin egen måttstock. Det finns ett stort behov av självkontroll. Oöverlagda ord ställer till 'strid. Broder S är i fara att ge efter för en skarpt kritisk anda. Detta anstår inte en rättfärdighetens förkunnare.
Broder S, du har mycket att lära. Du har varit böjd att lägga orsaken till dina misslyckanden och ditt missmod på broder W, men en noggrann undersökning av dina motiv och ditt sätt att handla skulle visa att orsaken till dessa ting som gör dig missmodig finns inom dig själv. Eftersom du följer det naturliga hjärtats böjelser har det lett dig in i fångenskap. Den svåra och plågande anden, som du ibland ger efter för, avskär ditt inflytande. Min broder, du har ett verk att utföra med dig själv, som ingen annan person kan göra för dig. Var och en måste avlägga räkenskap inför Gud för sig själv. Han har gett oss sin lags spegel i vilken vi kan blicka in och upptäcka vår karaktärs brister. Vi skall inte se in i denna spegel med avsikten att se hur vår grannes fel reflekteras i den, eller för att med vakande öga se om han når upp till måttet. Avsikten är att vi skall se våra egna brister, och kunna få bort dem. Kunskap är inte allt vi behöver, men vi måste följa ljuset. Vi har inte lämnats att välja för oss själva och att lyda det som är behagligt för oss, och att gå egna vägar när det bäst passar vårt samvete. Lydnad är bättre än offer.