"Den förnämsta uppgift som någonsin har getts åt människor är att ta hand om ungdomar. Den största omsorg borde ägnas åt utbildning av ungdomar och att variera undervisningen så att den lockar fram sinnets främsta förmågor. Föräldrar och lärare är förvisso inte lämpade att på ett rätt sätt utbilda barnen, om de inte själva först har lärt sig självkontrollens, tålamodets, fördragsamhetens, ödmjukhetens och kärlekens laxa. Vilken viktig uppgift för föräldrar, målsmän och lärare! Det är mycket få som förstår sinnets nödvändiga behov och hur de skall leda intellektets utveckling och tillväxten av ungdomars tankar och känslor.
Det finns en tid för att fostra barnen och en tid för att utbilda ungdomarna, och det är nödvändigt att dessa båda i mycket hög grad förenas i skolan. Barnen kan utbildas för syndens tjänst eller för rättfärdighetens tjänst. Ungdomarnas tidiga utbildning formar deras karaktärer både för deras praktiska och religiösa liv. Salomo säger: "Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den, när han blir gammal!." (Ords. 22: 6.) Detta tal är positivt. Den fostran Salomo uppmanar till är att leda, utbilda och utveckla. För att föräldrar och lärare skall göra detta arbete, måste de själva förstå "den väg" som barnet bör gå. Detta omfattar mer än bara boklig kunskap. Det innefattar allt som är gott, rent, rätt och heligt. (132) Det omfattar ett nyktert levnadssätt, fromhet, broderlig omtanke och vänlighet, samt kärlek till Gud och nästan. För att man skall nå syftet med barnens utbildning måste uppmärksamheten riktas på den fysiska, intellektuella, moraliska och religiösa utbildningen.
Barnens utbildning hemma och i skolan borde inte jämställas med hur man tämjer stumma djur. Barnen har en intelligent vilja, som skall ledas till att kontrollera alla deras krafter. Stumma djur behöver tränas, för de har varken förstånd eller intellekt. Men människosinnet måste läras självkontroll. Det måste utbildas till att styra hela människan, medan djuren kontrolleras av sin herre och tränas att vara honom undergivna. Människan är både sinne, omdöme och vilja för sitt djur. Ett barn kan fostras på samma sätt som djuret, så att det inte får någon egen vilja. Även dess individualitet kan gå upp i den som leder dess utbildning. Barnets vilja kan faktiskt helt och hållet bli lärarens vilja underdånig.
Barn som utbildas på det sättet kommer dock alltid att vara undermåliga i moralisk styrka och individuellt ansvar. De har inte uppfostrats att handla utifrån förstånd och principer. Deras vilja har kontrollerats av andra och deras sinne har inte kommit till användning så att det skulle kunna vidgas och stärkas genom övning. De har inte letts och fostrats med hänsyn till sin särskilda kroppsbeskaffenhet och sina själsförmågor, för att de skulle kunna använda sina starkaste krafter när det behövs. Lärare borde inte stanna här utan borde ägna särskild uppmärksamhet åt att öva de svagare själsförmögenheterna, så att alla krafter kan tas i bruk. På så sätt kan de gå framåt från ett utvecklingsstadium till ett annat, så att sinnet kan nå upp till största möjliga kapacitet.
Det finns många familjer vars barn ser ut att vara väluppfostrade sa länge som de får en bestämd fostran men når det som hjälpt dem att hålla regler inte längre existerar verkar de vara oförmögna att tänka, handla och bestämma själva. Sådana barn har alltför länge varit under en järnhand, som inte har tillåtit dem att själva tänka och handla i sådana fall när det skulle varit mycket lämpligt att de hade gjort det. De har ingen tillit till sig själva och vågar inte handla efter eget (133) omdöme eller ha en egen åsikt. När de sedan lämnar sådana föräldrar för att fatta sina egna beslut, är det mycket lätt att de leds av andras omdöme i felaktig riktning. De har inte en fast karaktär. De har inte fått lära sig att förlita sig på sitt eget omdöme så snabbt och så långt som det var praktiskt möjligt, och därför har inte deras sinnen utvecklats och stärkts på ett passande satt. De har fullständigt kontrollerats av sina föräldrar så länge, att de helt litar på dem. Deras föräldrar är både huvud och omdöme för dem.
Å andra sidan borde de unga inte lämnas att både handla och tänka oberoende av sina föräldrar och lärare. Barnen borde läras att respektera erfarna människors omdöme och låta sig ledas av sina föräldrar och lärare. De borde utbildas så att deras sinnen förenas med deras lärares och föräldrars och undervisas på ett sådant sätt att de kan se att det är klokt att följa givna råd. När de sedan lämnar sina föräldrars och lärares ledande hand, kommer deras karaktärer inte att vara som ett frö som drivs av vinden.
En sträng fostran av de unga, utan att på ett passande sätt leda dem att själva tänka och handla allt efter som deras förmåga och begåvning tillåter, kommer alltid att resultera i människor som är svaga i andlig och moralisk kraft. När de sedan står på egna ben i världen för att själva handla, kommer det att visa sig att de har fostrats som djur och inte utbildats som människor. I stället för att ha letts, har deras vilja genom hård disciplin tvingats till underdånighet av både föräldrar och lärare.
De föräldrar och lärare som har skrutit med att ha fullständig kontroll över sinne och vilja hos de barn som var under deras vård, skulle upphöra med sitt skryt om de kunde se dessa barns framtida liv, som på så sätt har fostrats och underkuvats med tvång och fruktan. Dessa är nästan helt och hållet oförberedda att ta sin del i livets hårda ansvar. När dessa ungdomar inte längre är under sina föräldrars och lärares vilja, utan tvingas att tänka och handla själva, är det nästan säkert att de kommer att välja en felaktig väg och ge efter för frestelsens makt. De kan inte leva detta liv framgångsrikt, och samma brister ses i deras andliga liv. Kunde de som undervisar barnen och ungdomen se det framtida resultatet av sin felaktiga fostran kartlagt framför sig, skulle de förändra sin plan för utbildningen. De lärare som känner sig belåtna över att de har nästan fullständig kontroll över sina elevers vilja är inte de mest framgångsrika lärarna, även om det för stunden ser ut att vara smickrande för dem.
Gud har aldrig avsett att en människas sinne skulle vara under någon annans fullständiga kontroll. De som anstränger sig att få elevernas personlighet att bli identisk med den egna, för att vara deras sinnen, vilja och samvete, tar på sig ett fruktansvärt ansvar. Deras elever kan vid vissa tillfällen se ut som väldrillade soldater. Men när hämningarna är borta kan man se brist på fritt ställningstagande, som beror på brist på fasta principer. De som gör det till sitt mål att utbilda sina elever så att de kan se och förstå att kraften till att bli människor med fasta principer, lämpade för vilken livsuppgift som helst, finns inom dem, är de mest användbara och ständigt framgångsrika lärarna. Deras gärning kanske inte för den ytlige betraktaren ser ut att ha de främsta fördelarna, och deras gärning kanske inte uppskattas så högt som de lärares vilka håller sina elevers sinnen och vilja under en total auktoritet. Elevernas framtida liv kommer dock att visa frukten av en bättre utbildningsplan!
Det finns en fara att föräldrar och lärare befaller och dikterar för mycket, när de samtidigt misslyckas med att komma i ett tillräckligt nära förhållande till sina barn och elever. De håller sig alltför ofta på ett för stort avstånd och utövar sin auktoritet på ett kallt, osympatiskt sätt som inte kan vinna barnens och elevernas hjärtan. Om de ville samla eleverna mycket nära sig och visa att de älskar dem, och att de är personligt intresserade av deras ansträngningar, ja, även av deras lekar och sport, och många gånger även vara barn bland barnen, skulle det göra barnen (135) mycket lyckliga och hjälpa till att vinna deras kärlek och förtroende. Barnen kommer då lättare att respektera och älska sina lärares och föräldrars auktoritet.
En lärares vanor och principer borde anses ha långt större betydelse än hans teoretiska utbildning. Om han är en allvarlig kristen känner han nödvändigheten av att ha ett likvärdigt intresse i den fysiska, intellektuella, moraliska och andliga utbildningen av sina elever. För att han skall kunna utöva rätt inflytande, bör han ha en fullständig kontroll över sig själv, och hans eget hjärta borde vara uppfyllt med kärlek till sina elever, vilket kommer att visa sig i hans blickar, ord och handlingar. Han bör ha karaktärens fasthet, för först då kan han forma sina elevers sinnen på samma gång som han undervisar dem i olika vetenskaper. Ungdomarnas tidiga utbildning formar vanligen deras karaktärer för livet. De som har med de unga att göra borde vara mycket noga med att locka fram sinnets alla förmågor. På så sätt kan de unga bättre veta hur de skall inrikta sina krafter för att bli utbildade för den allra bästa tjänst.
Instängda i skolan
Det ubildningssystem som använts i generationer har varit skadligt för hälsan, till och med för själva livet. Många små barn har tillbringat fem timmar om dagen i klassrum som inte varit ordentligt ventilerade och inte varit tillräckligt stora för att rymma eleverna på ett hälsosamt sätt. Rummet i sådana rum blir snabbt giftig för lungorna som andas in den. Små barn, vars lemmar och muskler inte är starka och vars hjärnor är outvecklade, har hållits instängda innumhus till deras skada. Många har svaga livskrafter redan från början, och att vara instängd i skolan dag efter dag gör dem nervösa och sjukliga. Deras kroppar blir förkrympta på grund av nervsystemets utmattade tillstånd. Och om livets låga slocknar funderar inte föräldrarna och lärarna på om de hade någon direkt påverkan när det gällde att släcka livsgnistan. När de står vid sina barns gravar ser de drabbade föräldrarna sin förlust som en särskild (136) Försynens skickelse, när deras egna val genom oförlåtlig okunnighet har förstört deras barns liv. Att sen anklaga Försynen för deras död är hädelse. Gud ville att de små skulle leva och uppfostras så att de kunde få fina personligheter och ära honom i denna värld och prisa honom i den fullkomliga världen.
Föräldrar och lärare inser inte sitt ansvar inför Gud att lära känna den fysiska kroppen, när de tar på sig ansvaret att uppfostra dessa barn, så att de kan behandla sina barns och elevers kroppar på ett sätt som bevarar livet och hälsan. Tusentals barn dör på grund av föräldrars och lärares okunnighet. Mödrar kan ägna timmar åt onödigt arbete på sina egna och sina barns kläder så att de passar att visa upp, och påstår sen att de inte har tid att läsa och skaffa sig nödvändig information för att kunna ta hand om sina barns hälsa. De tycker det är enklare att anförtro deras kroppar till läkarna. För att anpassa sig till mode och sedvänjor har många föräldrar offrat sina barns hälsa och liv.
De flesta mödrar är inte intresserade av att studera för att lära känna den underbara mänskliga kroppen, skelettet, musklerna, magen, levern, tarmarna, hjärtat och hudens porer, och att förstå hur det ena organet är beroende av det andra för att de alla ska fungera på ett hälsosamt sätt. De vet inget om hur kroppen påverkar sinnet, och sinnet kroppen. De verkar inte förstå sinnet som är det som förenar det begränsade med det oändliga. Kroppens alla organ skapades för att tjäna sinnet. Sinnet är kroppens huvud. Barn tillåts i allmänhet att äta kött, kryddor, smör, ost, fläsk, feta bakverk och kryddade såser. De tillåts också att äta på oregelbundna tider, mellan målen och av ohälsosam mat. Detta gör magen orolig, hetsar nerverna till onaturlig aktivitet och försvagar intellektet. Föräldrar inser inte att de sår frön som kommer att resultera i sjukdom och död.
(137) Många barn har blivit förstörda för livet genom att intellektet pressats medan man försummat att stärka de fysiska krafterna. Många har dött i barndomen till följd av den väg som omdömeslösa föräldrar och skolärare valt när de tvingat deras unga intellekt genom smicker eller fruktan, när de var för unga att sitta i ett klassrum. Deras sinnen har ansträngts med lektioner när de inte borde ha pressats utan hållits tillbaka tills kroppskonstitutionen var stark nog att stå ut med mental anstränging. Små barn borde få vara fria som små lamm, få springa utomhus fria och lyckliga, och skulle ges de bästa möjligheterna att lägga grunden till en sund kroppskonstitution.
Föräldrar borde vara sina barns enda lärare tills de är åtta eller tio år gamla. I den takt som deras barn kan förstå skulle föräldrarna öppna Guds stora naturbok för dem. Modern borde ha mindre förkärlek för det konstgjorda i sitt hem och för att ordna sina kläder så att de kan visas upp, och ta tid att odla kärlek hos sig själv och sina barn, till de vackra blomknopparna och blommorna som öppnar sig. Genom att dra sina barns uppmärksamhet till deras olika färger och varierande form kan hon lära dem känna Gud som skapade alla de underbara ting som attraherar och glädjer dem. Hon kan leda deras sinnen upp mot deras Skapare och väcka en kärlek i deras unga hjärtan till sin himmelske Fader som har visat så stor kärlek till dem. Föräldrar kan förknippa Gud med hela hans skapelse. Det enda klassrummet för barn mellan åtta och tio år borde vara den friska luften, ibland blommor som slår ut i naturens vackra omgivning. Och deras enda lärobok skulle vara naturens skatter. Dessa lärdomar, inpräntade i små barns sinnen i behagliga och lockande naturliga omgivningar kommer inte att glömmas så snart.
För att barn och ungdomar ska ha hälsa, gladlynthet, spänst samt välutvecklade muskler och hjärnor, borde de vara mycket ute i friska luften och ha väl anpassade sysselsättningar och förströelser. Barn och ungdomar som hålls i (138) skolan, bundna vid böcker, kan inte ha en sund kroppskonstitution. Att anstränga hjärnan med studier, utan motsvarande fysisk motion, tenderar att dra blodet till hjärnan och blodcirkulationen i kroppen kommer i obalans. Hjärnan får för mycket blod och extremiteterna för litet. Det borde finnas regler som begränsar deras studier till vissa timmar och sen borde en del av deras tid ägnas åt fysiskt arbete. Och om deras vanor avseende mat, klädsel och sömn följer de fysiska lagarna kan de utbildas utan att offra fysisk och mental hälsa.
Mänsklighetens fysiska förfall
Första Moseboken beskriver socialt och personligt liv ganska tydligt, ändå har vi inga uppgifter om något spädbarn som föddes blind, döv, handikappad, missbildad eller mentalt utvecklingsstörd. Det finns inte en enda berättelse om någon som dog en naturlig död i spädbarnsåldern, barndomen eller i tidig vuxen ålder. Det finns ingen beskrivning av män eller kvinnor som dog av sjukdom. Dödsrunor i Första Mosebok lyder: ”Adams hela livstid blev 930 år; sedan dog han. ”Sets hela livstid blev 912 år; sedan dog han.” Om andra berättas det: Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder. Det var så ovanligt att en son dog före sin far att en sådan händelse ansågs vär att notera: ”Haran dog medan hans far Terach ännu levde” Haran var fader till barn innan han dog.
Gud utrustade människan med så stor livskraft att hon har stått emot de accumulerade sjukdomar som mänskligheten dragit på sig genom förvända vanor, och överlevt i sextusen år. Detta faktum är i sig själv tillräckligt för att bevisa för oss vilken styrka och elektrisk energi som Gud gav människan när hon skapades. Det krävdes mer än tvåtusen år av brott och tillfredsställande av omoraliska lustar för att dra kroppslig sjukdom i någon större utsträckning över mänskligheten. Om Adam när han skapades, inte hade försetts med tjugo gånger så mycket livskraft som människor (139) har nu, skulle mänskligheten med sina nuvarande levnadsvanor som är i strid med naturens lagar, ha utplånats. När Jesus kom den första gången hade mänskligheten degenererat så snabbt att den samlade mängden sjukdom som tyngde den generationen förde med sig en flodvåg av lidande och obeskrivligt elände.
Världens bedrövliga tillstånd i vår tid har visats för mig. Sedan Adams fall har mänskligheten degenererat. Några av orsakerna till det nuvarande, eländiga tillståndet hos män och kvinnor, som skapats till Guds avbild, visades för mig. Och känslan av hur mycket som måste göras för att hejda, om än bara i någon grad, det fysiska, mentala och moraliska förfallet gjorde mig så ont i hjärtat att jag svimmade. Gud skapade inte mänskligheten i dess nuvarande skröpliga tillstånd. Detta tillstånd är inte Försynens verk, utan människors verk. Det har framkallats av felaktiga vanor och missbruk, genom att bryta mot de lagar som Gud har skapat för att styra mänsklighetens existens. Genom frestelsen att ge efter för aptiten föll Adam och Eva ursprungligen från sin höga, heliga och lyckliga ställning. Och det är genom samma frestelse som mänskligheten blivit försvagad. De har låtit aptiten och passionerna bestiga tronen och ta kontroll över förståndet och tankeförmågan.
Att bryta mot kroppens lagar och konsekvenserna av det, mänskligt lidande, har härskat så länge att män och kvinnor ser det nuvarande tillståndet av sjukdom, lidande, svaghet och förtidig död som mänsklighetens lott. Människan kom perfekt och vacker ur skaparens hand, och så fylld av livskraft att det tog mer än tusen år innan hennes förvända aptit, lustar och utbredda brott mot kroppens lagar märktes tydligt på mänskligheten. Senare generationer har kännt trycket av skröplighet och sjukdom snabbare och tyngre för varje generation. Livskrafterna har försvagats avsevärt genom att man gett efter för aptiten och syndiga lustar.
Patriarkerna från Adam till Noa levde med få undantag i nästan tusen år. Sedan Noas dagar har livslängden avtagit. De som led av (140) sjukdomar fördes till Kristus från alla städer, samhällen och byar för att han skulle bota dem eftersom de var plågade av alla slags sjukdomar. Och sjukdom har ständigt ökat, i en skrämmande utsträckning under följande generationer. Människans liv har förkortats, så att den nuvarande generationen går i graven till och med innan den ålder vid vilken de generationer som levde de första tusen åren efter skapelsen kom upp på skådeplatsen.
Sjukdom har överförts från föräldrar till barn, från generation till generation. Spädbarn i vaggan är fruktansvärt plågade på grund av sina föräldrars synder som har minskat deras livskraft. Deras felaktiga matvanor och sätt att klä sig, deras allmännna utsvävningar går i arv till deras barn. Många föds mentalsjuka, missbildade, blinda, döva och en stor grupp är mentalt underutvecklade. Den märkliga avsaknad av principer som kännetecknar denna generation, och som visas i deras nonchalans för livets och hälsans lagar, är förvånansvärd. Okunnighet härskar på detta område, medan ljuset lyser överallt omkring dem. Majoriteten oroar sig mest över, Vad ska jag äta? Vad ska jag dricka? Och vad ska jag klä mig med? Trots allt som sagts och skrivits om hur vi borde sköta våra kroppar är aptiten den gällande lag som styr män och kvinnor i allmänhet.
De moraliska krafterna är försvagade eftersom män och kvinnor inte vill leva i lydnad för hälsans lagar och göra detta viktiga ämne till en personlig plikt. Föräldrar efterlämnar sina egna förvända vanor till sin avkomma och avskyvärda sjukdomar fördärvar blodet och förslöar hjärnan. Majoriteten av män och kvinnor förblir i okunnighet om de lagar som stryr deras existens och följer aptiten och lasterna på bekostnad av intellekt och moral. De verkar vilja förbli okunniga om resultatet av deras brott mot naturlagarna. De ger efter för sin förvända aptit genom att använda långsamt verkande gifter som fördärvar blodet och undergräver nervsystemets styrka, och som följd (141) drar de på sig själva sjukdom och död. Deras vänner kallar resultatet av deras handlande för Försynens skickelse. Då förolämpar de himlen. De revolterade mot naturens lagar och fick ta straffet för att bryta mot dess lagar på detta sätt. Lidande och död härskar nu överallt, särskilt bland barn. Vilken stor skillnad mellan denna generation och de som levde under de första två årtusendena!
Vikten av uppfostran i hemmet
Jag frågade om denna flodvåg av elände inte kunde förhindras och om något kunde göras för att rädda de unga i denna generation från den ödeläggelse som hotar dem. Jag blev visad att en viktig orsak till det bedrövliga tillstånd som nu råder är att föräldrar inte känner sitt ansvar att lära sina barn att rätta sig efter kroppens lagar. Mödrar älskar sina barn med avgudande kärlek och tillfredsställer deras aptit trots att de vet att det kommer att skada deras hälsa och därmed dra över dem sjukdom och bekymmer. Denna grymma snällhet är mycket utbredd i dagens generation. Barnens önskningar uppfylls på bekostnad av hälsa och glatt humör eftersom det för tillfället är lättare för mamman, att uppfylla önskningarna än att undanhålla dem det som de vill ha.
På det sättet sår mödrar det frö som kommer att gro och bära frukt. Barnen uppfostras inte till att behärska aptiten och kontrollera sina begär, och de blir själviska, krävande, olydiga, otacksamma och ohelgade. Mödrar som gör på detta sätt kommer bittert att få skörda frukten av de frön som de har sått. De har syndat mot himlen och mot sina barn, och Gud kommer att hålla dem ansvariga.
Om uppfostran under de gångna generationerna hade skett på ett helt annat sätt skulle denna generations ungdomar inte ha varit så fördärvade och oanvändbara. Skolornas ledare och lärare borde ha varit de som förstod fysiologi och som var intresserade av, inte bara att utbilda de (142) unga inom vetenskap, utan att lära dem hur de ska bevara hälsan så att de kan använda sina kunskaper på bästa sätt efter att de skaffat sig dem. Det borde ha funnits anläggningar för olika typer av arbete i anslutning till skolorna där eleverna kunde få sysselsättning och den nödvändiga motionen, utanför lektionstid.
Elevernas sysselsättning och nöjen borde ha reglerats i enlighet med kroppens lagar och borde ha anpassats för att bevara kroppens och sinnets sunda spänst. Då kunde de ha fått praktisk kunskap om yrkeslivet medan de fick teoretisk utbildning. Elevernas känsla för moral borde väckas i skolan så att de ser och känner att samhället ställer krav på dem och att de borde leva enligt naturens lagar så att de genom sin närvaro och inflytande, genom förmaningar och gott exempel, blir till nytta och välsignelse för samhället. Det borde inpräntas i de unga att alla har ett inflytande som ständigt påverkar samhället så det förbättras och lyfts eller sänks och försämras. De ungas första lektion borde vara att lära känna sig själva och att veta hur de ska hålla sina kroppar friska.
Många föräldrar håller sina barn i skolan nästan året runt. Dessa barn följer studierutinerna mekaniskt, men kommer inte ihåg vad de lärt sig. Många av dessa ständiga studenter verkar nästan sakna intellektuellt liv. De ständiga studiernas monotoni tröttar ut sinnet och de visar bara svagt intresse under sina lektioner. För många blir det plågsamt att koncentrera sig på böcker. De älskar inte att tänka och saknar ambitioner att skaffa sig kunskap. De uppmuntrar inte en egen vana att reflektera och undersöka.
Barn är i stort behov av ordentlig utbildning för att kunna bli till nytta i världen. Men varje ansträngning som lyfter intellektuell kultur över moralisk träning är missriktad. Att instruera, kultivera, polera och förfina ungdomar och barn borde vara huvudintresset hos både föräldrar och lärare. Människor som noga väger argument och tänker logiskt är (143) sällsynta eftersom dåligt inflytande har hindrat intellektuell utveckling. Föräldrars och lärares förmodan att ständigt studerande skulle stärka intellektet har visat sig vara felaktigt, för i många fall hade det motsatt verkan.
Många föräldrar och lärare förstår inte att vid barns tidiga utbildning måste den största uppmärksamheten ägnas åt den fysiska kroppskonstitutionen så att man försäkrar sig om att kroppen och hjärnan är i god kondition. Det har varit tradition att uppmuntra barn att börja i skolan när de bara är spädbarn och behöver en mors omsorger. I en känslig ålder blir de ofta inträngda i dåligt ventilerade skolsalar där de sitter i felaktiga positioner på dåligt konstruerade bänkar, och som resultat har några av de unga och känsliga kropparna blivit deformerade.
Ungdomars läggning och vanor kommer med största sannolikhet att visa sig i vuxen ålder. Du kan böja ett ungt träd i nästan vilken form du vill, och om det hålls kvar och växer som du har böjt det kommer det att bli ett deformerat träd och alltid visa tecken på den skada och misshandel som du utsatte det för. Du kan, efter att det växt i flera år, försöka räta upp trädet, men alla dina ansträngningar kommer att visa sig meningslösa. Det kommer att bli ett krokigt träd för alltid. Så är det också med unga sinnen. De borde övas försiktigt och mjukt i barndomen. De kan tränas i rätt riktning eller i fel, och i sina framtida liv kommer de att välja den riktning som de styrdes in på när de var unga. De vanor som formats i ungdomen kommer att växa när barnet växer och stärkas när barnet blir starkare, och kommer senare i livet bara att fortsätta att växa sig starkare.
Vi lever i en tidsålder när nästan allt är ytligt. Det finns inte mycket stabilitet och karakträsstyrka eftersom barnens uppfostran ända från vaggan är ytlig. Deras karaktärer är byggda på lös sand. Självförnekelse och självkontroll har inte formats i deras karaktärer. De har blivit bortskämda och bortklemade tills de blivit odugliga för ett praktiskt liv. Kärlek till nöjen styr sinnet och barn smickras och skäms bort tills de blir (144) förstörda. Barn borde uppfostras och utbildas så att de förväntar sig frestelser och räknar med att möta svårigheter och faror. De borde läras att kontrollera sig själva och modigt övervinna svårigheter. Om de inte med berått mod kastar sig in i faran och i onödan utsätter sig för frestelse, om de undviker skadligt inflytande och dåligt sällskap och sen utan att kunna undvika det tvingas att vistas i farligt sällskap, kommer de att ha karaktärsstyrka nog att stå upp för det som är rätt och bevara sina principer. De kommer att klara sig i Guds kraft med sin moral obefläckad. Om ungdomar som har blivit ordentligt uppfostrade sätter sin tillit till Gud kommer deras moraliska kraft att klara de svåraste prov.
Det är inte många föräldrar som inser att deras barn är vad deras eget exempel och uppfostran har gjort dem till, och att de är ansvariga för den karaktär som deras barn utvecklar. Om kristna föräldrar i sina hjärtan var lydiga mot Kristi vilja skulle de lyda den himmelske Lärarens befallning: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Om de som bekänner sig vara Kristi efterföljare bara ville göra detta skulle de vara föredömen, inte bara för sina barn utan också för den otroende världen, och representera bibelns religion på rätt sätt.
Om kristna föräldrar levde i lydnad för den gudomlige Lärarens krav skulle de bevara enkelhet i mat och klädsel, och de skulle leva mer i samstämmighet med naturens lag. De skulle inte ägna så mycket tid åt ett konstgjort liv, och inte skapa bekymmer och bördor åt sig själva som Kristus inte har lagt på dem, utan tvärtom uppmanat dem att undvika. Om Guds rike och hans rättfärdighet var det främsta och det allra viktigaste för föräldrar skulle de inte slösa bort mycket tid på onödiga yttre dekorationer medan deras barns sinnen nästan fullständigt försummades. Den dyrbara tid som många föräldrar ägnar åt att klä sina barn så att de kan visas upp i nöjessammanhang borde hellre, mycket hellre, ägnas åt att kultivera sina egna sinnen så att de kunde bli kompetenta att instruera (145) sina barn på rätt sätt. Är det inte viktigt för dessa föräldrars frälsning och lycka att de använder den prövningstid som Gud har gett dem till att klä sig, besöka folk och att skvallra?
Många föräldrar hävdar att de har så mycket att göra att de inte har tid att utveckla sina sinnen, att utbilda sina barn för ett praktiskt liv eller att lära dem hur de kan bli lamm i Kristi fålla. Inte förrän vid den slutliga uppgörelsen, när alla människors ärenden kommer att avgöras och hela vårt livs handlingar uppenbaras för våra ögon i närvaro av Gud, Lammet och alla de heliga änglarna, kommer föräldrar att inse det nästan oändliga värdet av den tid som de missbrukat. Väldigt många kommer då att se att deras felaktiga val har avgjort deras barns öden. De har inte bara misslyckats med att försäkra sig själva om de berömmande orden från Ärans Konung, ” Bra, du gode och trogne tjänare.... Gå in i din herres glädje!” utan de hör det fruktansvärda fördömandet av sina barn ”Gå bort!”. Detta skiljer deras barn för evigt från himlens glädje och härlighet, och från Kristi närvaro. Och de själva får också ta emot fördömelsen: Gå bort ”du onde och late tjänare”. Jesus kommer aldrig att säga ”Bra” till dem som inte har förtjänat detta ”Bra” genom sina trogna, självförnekande och uppoffrande liv för att göra andra människor gott och främja hans härlighet. De som i princip lever för att tillfredsställa sig själva istället för att göra gott mot andra kommer att göra en oändlig förlust.
Om föräldrar kunde väckas till att inse det fruktansvärda ansvar som vilar på dem när det gäller att utbilda sina barn skulle mer av deras tid ägnas åt bön och mindre åt meningslöst stoltserande. De skulle reflektera, studera och be allvarligt till Gud om visdom och gudomlig hjälp att uppfostra sina barn så att de kan utveckla karaktärer som Gud kan godkänna. Deras iver skulle inte gälla hur de kan utbilda sina barn så att de kan få beröm och ära från världen utan hur de kan utbilda dem att utveckla vackra karaktärer som Gud kan godkänna..
(146) Det behövs mycket allvarlig bön om himmelsk visdom för att veta hur man ska handskas med unga sinnen, för väldigt mycket beror på den inrikting som föräldrar ger sina barns sinnen och vilja. Att balansera deras sinnen åt rätt håll och vid rätt tillfälle är ett mycket viktigt arbete eftersom deras eviga öde kan bero på vilka val som görs vid ett kritiskt tillfälle. Hur viktigt är det inte då att föräldrars sinnen är så fria som möjligt från förvirrande och tröttsamma bekymmer om världsliga saker, så att de kan tänka och agera med lugnt övervägande, visdom och kärlek och göra sina barns frälsning till sitt första och högsta intresse! Det högsta målet som föräldrar borde söka uppnå för sina kära barn borde vara den inte prydnaden. Föräldrar har inte råd att låta gäster och främlingar lägga beslag på deras uppmärksamhet och låta dem stjäla deras tid, som är livets viktigaste kapital, och på så sätt göra det omöjligt för dem att dagligen ge sina barn den tålmodiga instruktion som krävs för att ge deras utvecklande sinnen rätt inriktning.
Detta liv är för kort för att slösas bort på ytliga och meningslösa tidsfördriv, på besök som inte tjänar något till, på onödig klädsel som är till för att visas upp eller på spännande nöjen. Vi har inte råd att slösa bort den tid som Gud gett oss för att vara till välsignelse för andra och samla skatter för oss själva i himlen. Vi har inte tid att försumma nödvändiga plikter. Vi borde ta oss tid att utveckla våra egna hjärtan och sinnen så att vi kan bli kvalificerade för vårt livsverk. Genom att missköta de nödvändiga plikterna och anpassa oss till den världsliga överklassens vanor och bruk gör vi oss själva och våra barn stor skada.
Mödrar som har unga sinnen att uppfostra och barns karaktärer att forma borde inte söka världens spänning för att bli gladlynta och lyckliga. De har ett viktigt livsverk och de och deras kära har inte råd att spendera tiden på ett onyttigt sätt. Tid är ett av de viktiga pund som Gud har anförtrott oss och som han kommer att hålla räkenskap med oss för. Att slösa tid är att slösa med intellekt. Den (147) intellektuella kraften kan nå hög utveckling. Det är mödrars plikt att kultivera sina sinnen och hålla sina hjärtan rena. De borde främja alla medel som finns inom räckhåll för sin intellektuella och moraliska utveckling, så att de blir kvalificerade för att stärka sina barns sinnen. De som uppmuntar sin sällskapliga läggning kommer snart att känna sig rastlösa om de inte hälsar på hos andra eller bjuder hem gäster. Såna personer har inte förmågan att anpassa sig till omständigheterna. De nödvändiga, heliga, husliga plikterna framstår för dem som triviala och ointressanta. De tycker inte om att rannsaka sig själva eller om självdisciplin. De längtar efter det världsliga livets omväxlande och spännande kretsar. Deras barn försummas när de gör vad de har lust med och den ängel som upptecknar i Livets bok skriver; ”Oduglig tjänare”. Gud har bestämt att våra sinnen inte ska sakna ändamål utan uträtta det goda i detta liv.
Om föräldrar kunde känna att det är är en allvarlig plikt som anförtrotts dem, att utbilda sina barn att bli användbara i detta liv, om de ville smycka sina söners och döttrars inte själstempel för det eviga livet, skulle vi se en stor förändring till det bättre i samhället. Då skulle man inte se så stor likgiltighet när det gäller praktisk gudsfruktan och det skulle inte vara så svårt att väcka barnens moraliska känsla så att de förstår de krav som Gud ställer på dem. Men föräldrar blir mer och mer slarviga när det gäller sina barns utbildning på nyttiga områden. Många föräldrar tillåter sina barn att skaffa sig felaktiga vanor och att följa sina egna böjelser, och misslyckas med att inskärpa i deras sinnen faran med att göra detta och att det är nödvändigt att de styrs av principer.
Barn påbörjar ofta ett arbete med entusiasm, men när de tycker det blir invecklat eller blir trötta på det vill de byta och börja med något nytt. På så sätt kan de börja med en mängd saker, stöta på små motgångar och ge upp. De går från det ena till det andra och slutför ingenting. Föräldrar borde inte låta längtan efter omväxling kontrollera sina barn. De borde inte vara så (148) upptagna med andra saker att de inte har tid att tålmodigt uppfostra de utvecklande sinnena. Några få uppmuntrande ord eller litet hjälp vid rätt tillfälle kan hjälpa dem över deras bekymmer och besvikelse, och den tillfredsställelse de får av att se den påbörjade uppgiften bli slutförd kommer att stimulera dem till större ansträngningar.
Många barn blir uppgivna och byter från det ena till det andra eftersom de saknar uppmuntrande ord och litet hjälp i sina ansträningar. Och de bär med sig denna sorgliga defekt in i det vuxna livet. De misslyckas med att nå framgång i något som de engagerar sig i, för de har inte blivit lärda att hålla ut under nedslående omständigheter. På så sätt blir hela livet ett misslyckande för många, för att de inte fick rätt uppfostran som unga. Den utbildning de fick i barndomen och som ungdomar påverkar hela deras yrkeskarriär i det vuxna livet, och deras religiösa erfarenhet har motsvarande prägel.
Fysiskt arbete för elever
Genom den nuvarande studieplanen öppnas en dörr för frestelser för ungdomarna. Medan de i allmänhet har för många studietimmar har de för många sysslolösa timmar. Denna fritid spenderas ofta på ett slarvigt sätt. Dåliga vanor förs från den ena till den andra och olaterna sprider sig snabbt. Väldigt många unga män som har fått en religiös uppfostran hemma och som är förhållandevis oskyldiga och sedesamma när de åker till skolorna, blir förstörda genom umgänge med dåliga kamrater. De förlorar sin självrespekt och offrar sina ädla principer. Sedan är de redo att påbörja vägen nedåt, för de har gått emot sitt samvete så att synden inte framstår som så förskräckligt syndig. Detta onda, som finns i de skolor som drivs enligt den nuvarande planen, skulle till stor del kunna avhjälpas om studier och arbete kunde kombineras. Samma onda finns i de högre skolorna, bara i större utsträckning, för många ungdomar har utbildat (149) sig själva i syndigt leverne och deras samveten är förhärdade.
Många föräldrar överskattar sina barns stabilitet och goda kvalitéer. De verkar inte tänka på att de kommer att exponeras för bedrägliga inflytanden från fördärvade ungdomar. Föräldrar oroar sig när de skickar iväg sina barn till skola på annan ort, men inbillar sig att de kommer att vara trogna sina principer under sin gymnasieutbildning, eftersom de haft goda förebilder och fått religiös vägledning. Många föräldrar har inte en aning om hur mycket utsvävningar som existerar vid dessa lärosäten. I många fall har dessa föräldrar arbetat hårt och gjort stora uppoffringar för att uppnå sitt mål, att deras barn ska genomgå en utbildning. Och efter alla sina ansträngningar gör många den bittra erfarenheten att få tillbaka sina barn från sin studiegång med fördärvade vanor och förstörd konstitution. Ofta är de respektlösa mot sina föräldrar, otacksamma och syndiga. Dessa förorättade föräldrar, som lönas på detta sätt av sina otacksamma barn, beklagar att de sände sina barn ifrån sig för att exponera dem för frestelser och sen komma tillbaka hem som fysiska, mentala och moraliska vrak. Med grusade förhoppningar och nästan krossade hjärtan ser de sina barn, som de hade höga förväntningar om, följa en syndig bana och släpa sig fram i en ömklig tillvaro.
Men det finns de som har fasta principer och som lever upp till sina föräldrars och lärares förväntningar. De går igenom sin utbildning med rena samveten och kommer ut med god konstitution och moral som är obefläckad av fördärvliga inflytanden. Men dessa är få.
En del elever lägger hela sin själ i studierna och koncentrerar sig på att skaffa sig en utbildning. De anstränger hjärnan, men låter de fysiska krafterna förbli inaktiva. Hjärnan är överarbetad och musklerna blir svaga eftersom de inte tränas. När dessa elever tar sin examen är det uppenbart att de har nått sin utbildning på bekostnad av livet. De har studerat dag och natt, år efter år. De har ständigt ansträngt sitt sinne medan de låtit bli att träna sina (150) muskler tillräckligt. De offrar allt för vetenskaplig kunskap men går mot sin grav.
Unga kvinnor ängnar sig ofta åt studier medan de försummar andra utbildningsområden som till och mer är viktigare för det praktiska livet än bokliga studier. När de har fått sin utbildning är de ofta invalider för livet. De försummade sin hälsa genom att stanna för mycket inomhus där de berövades himlens rena luft och solskenet som Gud gett. Dessa unga kvinnor hade kunnat komma ifrån sina skolor med hälsan i behåll om de hade kombinerat sina studier med hushållsarbete och motion i friska luften.
Hälsa är en stor skatt. Det är den dyrbaraste ägodel en dödlig människa kan ha. Rikedom, ära eller utbildning är dyrköpt om det sker på bekostnad av kraft och hälsa. Ingen av dessa förmågor kan garantera lycka, om hälsan saknas. Det är en förskräcklig synd att missbruka den hälsa som Gud gett oss, för varje missbruk av hälsan gör oss kraftlösa för livet och gör oss till förlorare, oavsett hur mycket utbildning vi skaffar oss.
I många fall inser inte välbeställda föräldrar vikten av att ge sina barn utbildning både i livets praktiska plikter och i vetenskapen. De förstår inte att det är nödvändigt, till nytta för deras barns sinnen och moral och för deras framtida användbarhet, att ge dem en grundlig förståelse för nyttigt arbete. Det är bra för deras barn så att de kan behålla sitt oberoende om motgångar kommer, när de vet hur de ska arbeta med sina händer. Om de har ett kapital av kraft kan de inte vara fattiga, även om de inte äger en enda krona. Många som har det gott ställt när de är unga kan berövas alla sina rikedomar och hamna i en situation där föräldrar, bröder och systrar är beroende av dem för sitt uppehälle. Därför är det viktigt att alla ungdomar lär sig att arbeta så att de kan vara förberedda för oförutsedda händelser. Rikedomar kan verkligen bli en förbannelse när deras ägare låter dem stå i vägen deras söners och döttrars möjlighet att lära sig nyttigt arbete så att de blir förberedda för det verkliga livet.
De som inte är tvingade att arbeta rör sig ofta inte tillräckligt mycket för att bevara den fysiska hälsen. Unga män skaffar sig slappa vanor eftersom deras sinnen och händer inte (151) är tillräckligt sysselsatta i aktivt arbete, och får ofta det man bör akta sig för mest, gatans utbildning - att hänga runt affärer, röka, dricka och spela kort.
Unga kvinnor kommer att läsa romaner och ursäkta sig med att dom inte behöver arbete eftersom deras hälsa är bräcklig. Deras svaghet beror på brist på användning av de muskler som Gud gett dem. Dom kanske tror att de är för svaga för att utföra hushållsarbete, men sysselsätter sig med virkning och frivoliteter. De bevarar sina händers och ansiktens känsliga blekhet medan deras betyngda mödrar sliter hårt med att tvätta och stryka deras kläder. Dessa kvinnor är inte kristna, för de bryter det femte budet. De ärar inte sina föräldrar. Men modern är den som är mest skyldig. Hon har skämt bort döttrarna och låtit dem slippa bära sin del av hushållsplikterna, tills arbete har blivit motbjudande för dem och de älskar och trivs i bortklemad sysslolöshet. De äter, sover, läser romaner och talar om mode medan deras liv är onyttiga.
Fattigdom är en välsignelse i många fall, för den förhindrar att ungdomar och barn blir förstörda av inaktivitet. Både de fysiska och de mentala krafterna borde kultiveras och utvecklas på ett riktigt sätt. Föräldrars främsta och ständiga omsorg borde vara att se till att deras barn får en stadig konstitution så att de kan bli friska män och kvinnor. Det är omöjligt att uppnå detta utan fysisk motion. För sin egen fysiska hälsa och moraliska nytta borde barn lära sig att arbeta, även om det inte är nödvändigt av ekonomiska skäl. Om de ska få en ren och ärbar karaktär måste de få den disciplin som ett välanpassat arbete ger, som kommer att sätta alla muskler i arbete. Den tillfredsställelse som barn kommer att känna när de är till nytta och sätter sig själva åt sidan för att hjälpa andra kommer att bli det hälsosammaste nöje de någonsin upplevt. Varför skulle de rika beröva sig själva och sina barn denna stora välsignelse?
Föräldrar, sysslolöshet är den största förbannelse som någonsin drabbat (152) ungdomar. Era döttrar borde inte tillåtas att ligga i sängen till sent på morgonen och sova bort de dyrbara timmar som Gud gett dem för att göra det bästa av och som Gud kommer att hålla dem ansvariga för. Modern gör sina döttrar stor skada genom att bära de bördor som de borde dela med henne, för sitt eget bästa både nu och i framtiden. Den väg som många föräldrar följer när de låter sina barn bli lata och tillfredsställer deras längtan efter att läsa romantiska böcker gör dem odugliga för det verkliga livet. Att läsa romaner och påhittade berättelser är det värsta ungdomar kan ägna sig åt. De som läser romaner och kärlekshistorier misslyckas alltid med att bli goda, praktiska mödrar. De bygger luftslott och lever i en overklig fantasivärld. De blir sentimentala och har sjuka fantasier. Deras konstgjorda liv förstör dem så de inte kan göra något användbart. Deras intellekt blir förkrympt fast de smickrar sig med sin överlägsna begåvning och sitt sätt. Att öva sig på hushållsarbete är till största nytta för unga flickor.
Fysiskt arbete kommer inte att hindra intellektet från att utvecklas. Långt därifrån. De fördelar som vinns genom fysiskt arbete kommer att balansera en människa och hindra sinnet från att bli överansträngt. Ansträngningen läggs på musklerna och ger lättnad åt den trötta hjärnan. Det finns många håglösa, odugliga flickor som anser det okvinnligt att delta i aktivt arbete. Men deras karaktärer är för genomskinliga för att kunna lura uppmärksamma människor med sin verkliga betydelselöshet. De ler tillgjort och fnittrar, och är idel känslor. Det verkar som om de inte kan tala rakt på sak utan förvränger allt de säger med läspningar och fåniga leenden. Är dessa damer? De var inte födda dumma utan uppfostrades till det. Man behöver inte vara skör, hjälplös, utstyrd och fånigt leende för att vara en dam. Det krävs en sund kropp för ett sunt intellekt. Fysisk hälsa och praktisk kunskap om alla hushållets nödvändiga plikter kommer aldrig att vara till hinder för ett välutvecklat intellekt. Båda är mycket viktiga för en dam.
Alla intellektuella förmågor borde användas och utvecklas för att män och kvinnor ska bli mentalt välbalanserade. (153) Världen är full av ensidiga män och kvinnor som blivit sådana eftersom bara vissa av deras förmågor har kultiverats medan andra blivit förkrympta av overksamhet. De flesta ungdomars utbildning är misslyckad. De studerar för mycket medan de försummar det som har med praktiskt yrkesliv att göra. Män och kvinnor blir föräldrar utan att fundera på sitt ansvar och deras avkomma får ännu större brister än de själva. På så sätt degenererar mänskligheten snabbt. Det ständiga studerandet, så som skolorna nu drivs, gör ungdomarna oförmögna till ett praktiskt liv. Det mänskliga sinnet vill ha aktivitet. Om det inte är aktivt i rätt riktning kommer det att bli aktivt i fel riktning. För att bevara den mentala balansen borde arbete och studier förenas i skolorna.
I tidigare generationer borde man ha ha sörjt för utbildning i större skala. I anslutning till skolorna skulle det ha funnits inrättningar för jordbruk och tillverkning. Det borde också ha funnits hushållslärare. Och en del av varje dag borde ha ägnats åt arbete så att de fysiska och mentala krafterna kunde tränas lika mycket. Om skolor hade upprättats enligt den plan som vi har beskrivit skulle det inte ha funnits så många obalanserande intellekt nu.
Gud förberedde en underbar trädgård för Adam och Eva. Han försåg dem med allt de behövde. Han planterade fruktträd av alla slag. Med givmild hand omgav han dem med sina rikedomar. Träden som var användbara och vackra, och de vackra blommorna som sköt upp av sig själva och blommade överdådigt omkring dem kände inte av något förfall. Adam och Eva var verkligen rika. De ägde Eden. Adam var herre över sin vackra egendom. Ingen kan ifrågasätta hans rikedom. Men Gud visste att Adam inte kunde vara lycklig om han saknade sysselsättning. Därför gav han honom något att göra. Han skulle vårda trädgården.
Om män och kvinnor i denna degenererade tidsålder har stora jordiska skatter, som är mycket obetydliga i jämförelse med det vackra och (154) rika paradis som gavs till dess herre Adam, tycker de att de är för fina för att arbeta och uppfostrar sina barn till att se på arbete som förnedrande. Sådana rika föräldrar lär sina barn, genom förmaningar och förebilder, att det är pengarna som gör gentlemannen och ladyn. Men vår uppfattning om gentlemännen och ladyn beror på deras intellektuella och moraliska status. Gud värderar inte efter klädsel. Den inspirerade aposteln Petrus uppmaning lyder: ”Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.” En ödmjuk och stilla ande är upphöjd över världslig ära och rikedom.
Herren illustrerar hur han värderar världens rika som förhäver sig i högfärd på grund av sina jordiska ägodelar, genom den rike mannen som rev sina lador och byggde större för att han skulle få plats för sina saker. Han glömde Gud och tänkte inte på varifrån alla hans ägodelar kom. Inget tack steg upp till hans nådiga Välgörare. Han gratulerade sig själv: ”Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad.” Mästaren som hade anförtrott honom jordiska rikedomar att välsigna sina medmänniskor och ära sin Skapare med var med all rätt vred över hans otacksamhet och sa: ”Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud." Här har vi en illustration av vilket oändligt värde Gud sätter på människan. Stor rikedom, eller hur mycket välstånd som helst, kommer inte att tillförsäkra oss Guds ynnest. Alla dessa frikostiga gåvor och välsignelser kommer från honom för att pröva, testa och utveckla människans karaktär.
Människor må ha obegränsade rikedomar, men om de inte är rika inför Gud, om de inte har något intresse av att försäkra sig om den himmelska skatten och gudomlig visdom, räknas de som (155) dårar av sin Skapare och vi lämnar dem på samma ställe där Gud lämnar dem. Arbete är en välsignelse. Det är omöjligt för oss att åtnjuta hälsa utan arbete. Alla förmågor borde användas så att de blir ordentligt utvecklade och så att män och kvinnor får välbalanserade sinnen. Om de unga hade fått en grundlig utbildning i olika typer av arbete, om de hade fått lära sig arbete lika väl som vetenskapliga kunskaper skulle deras utbildning ha varit till större nytta för dem.
Att ständigt anstränga hjärnan medan musklerna är inaktiva, försvagar nerverna. Elever har en längtan efter omväxling och spännande nöjen som nästan är omöjligt att behärska, och när de släpps fria efter att ha varit instängda med studier flera timmar om dagen, är dom nästan vilda. Många har aldrig kontrollerats hemma utan har tillåtits att följa sina egna infall. De tycker att den inskränkning som lektionerna medför är en stor ansträngning för dem och eftersom de inte har något att göra efter skoldagen föreslår Satan nöjen och rackartyg som omväxling. Deras inflytande över andra elever är demoraliserande. De elever som haft fördelen av en religiös uppfostran hemma och som är okunniga om samhällets syndiga leverne blir ofta bästa vänner med dem vars sinnen har stöpts i en sämre form, och vars förutsättningar för mental bildning och religiös träning har varit starkt begränsade. Och de är i fara att sjunka till samma låga nivå som sina kamrater, genom att blanda sig med detta sällskap och andas in den atmosfär som inte är upplyftande utan tenderar att sänka och bryta ner moralen. En stor grupp elever älskar att ha riktigt kul under sina lediga timmar, och väldigt många av dem som lämnar sina hem oskyldiga och rena, blir förstörda av sitt sällskap i skolan.
Jag har letts att ställa frågan: Måste allt som är värdefullt i våra ungdomar offras för att de ska få en skolutbildning? Om det hade funnits inrättningar för jordbruk och tillverkning i anslutning till våra skolor, om kompetenta lärare hade anställts för att utbilda ungdomarna inom olika grenar av studier och arbete, om en del av varje (156) dag ägnats åt intellektuell förbättring och en del till fysiskt arbete, skulle det ha funnits en mer upphöjd grupp ungdomar som kunde träda in på scenen för att forma samhället med sitt inflytande. Många ungdomar som tog examen vid sådana institutioner skulle gå ut med en stabil karaktär. De skulle ha uthållighet, styrka och mod att övervinna hinder, och sådana principer att de inte skulle vackla inför dåligt inflytande oavsett hur populärt det vore. Det skulle ha funnits erfarna lärare som undervisade unga kvinnor i matlagning. Unga flickor skulle ha fått lära sig att tillverka kläder, att skära till, skapa och laga, och på så sätt utbildats för livets praktiska uppgifter.
För unga män skulle det ha funnits inrättningar där de kunde lära sig olika yrken, vilket skulle träna både deras muskler och deras mentala förmåga. Om ungdomen bara kan få en ensidig utbildning, vad är viktigast, vetenskapliga kunskaper - med alla nackdelar för hälsan och livet - eller kunskaper om arbete för ett praktiskt liv? Vi svarar utan tvekan det senare. Om det ena måste försakas, låt det bli de bokliga studierna.
Det är många flickor som gift sig och skaffat familj men som har mycket litet praktiskt kunskap om de uppgifter som vilar på en hustru och mor. De kan läsa och spela något musikinstrument, men de kan inte laga mat. De kan inte göra hälsosamt bröd, något som är viktigt för familjens hälsa. De kan inte skära till och sy kläder, för de har aldrig fått lära sig hur man gör. De ansåg att sådant var onödigt, och i sitt gifta liv är de beroende av att någon annan gör detta åt dem, precis som deras egna små barn är. Det är denna oförsvarliga okunskap beträffande de allra nödvändigaste uppgifterna i livet som skapar många olyckliga familjer.
Inställningen att arbete är förnedrande i ett förfinat liv har lagt tusentals i graven som kunde ha levt. De som bara utför kroppsarbete arbetar ofta till överdrift, utan att ge sig själva tid att vila, medan de intellektuella överanstränger hjärnan och lider brist på den hälsosamma styrka (157) som fysiskt arbete ger. Om de intellektuella ville dela bördorna med arbetarklassen i någon mån, och på så sätt stärka musklerna, skulle arbetarklassen kunna göra mindre och avsätta en del av sin tid till att odla mentala och moraliska förmågor. De som har stillasittande och bokliga vanor borde motionera, även om de inte måste arbeta för sitt uppehälle. Hälsa borde vara en tillräcklig drivkraft för att få dem att kombinera fysiskt och mentalt arbete.
Moralisk, intellektuell och fysisk bildning borde kombineras för att män och kvinnor ska bli välutvecklade. En del är kvalificerade att utveckla större intellektuell styrka, medan andra är benägna att älska och njuta av fysiskt arbete. Båda dessa grupper borde försöka förbättra sina svagheter så att de kan bära fram hela sin varelse inför Gud, till ett levande offer, heligt och välbehagligt för honom. Det är deras andliga tempeltjänst. Den modemedvetna socitetens sätt och vanor borde inte vara måttstock för deras handlingar. Den inspirerade aposteln Paulus tillägger: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.”
Intellektuella människor anstränger förståndet för hårt. De slösar ofta med sina mentala krafter, medan det finns en annan grupp vars högsta mål i livet är fysiskt arbete. Den senare gruppen tränar inte förståndet. Deras muskler tränas medan hjärnan berövas intellektuell styrka, på samma sätt som tänkande människors förstånd arbetar medan deras kroppar berövas styrka och spänst eftersom de försummar att träna musklerna. De som nöjer sig med att ägna sina liv åt fysiskt arbete och låter andra tänka åt dem medan de bara utför vad andra hjärnor har planerat kommer att få starka muskler me svaga intellekt. Deras goda inverkan kommer att bli liten i jämförelse med vad den kunde vara om de ville använda hjärnan lika mycket som musklerna. Denna grupp insjuknar lättare om de angrips av sjukdom. Kroppen vitaliseras av hjärnans elektriska kraft så den kan motstå sjukdom.
(158) Människor med goda fysiska krafter borde lära sig själva att tänka lika väl som att handla, och inte förlita sig på att andra ska vara hjärna åt dem Det är ett vanligt misstag bland många att betrakta kroppsarbete som förnedrande. Därför är unga människor mycket angelägna om att utbilda sig till lärare, kontorsarbetare, handlare och jurister, och att ta nästan vilket arbete som helst som inte kräver fysiskt arbete. Unga kvinnor betraktar hushållsarbete som förödmjukande. Trots att det fysiska arbete som krävs för att utföra hushållsarbete, om det inte är alltför hårt, är väl anpassat för att främja hälsan, vill de söka till utbildningar för lärare eller kontorister eller lära sig något yrke som kommer att hålla dem stillasittande och instängda inomhus. Hälsans rosor bleknar från deras kinder och sjukdom drabbar dem eftersom de berövats fysisk motion och deras vanor blir fördärvade i allmänhet.
Det finns visserligen ursäkter för unga kvinnor att inte välja hushållsarbete som yrke, eftersom de som antäller flickor i köket i allmänhet behandlar dem som tjänare. Deras arbetsgivare respekterar dem inte och behandlar dem som om de vore ovärdiga att vara medlemmar i deras familj. De ger dem inte samma privilegier som de ger sömmerskan, sekreteraren som kopierar dokument eller musikläraren. Men det finns inget viktigare yrke än hushållsarbete. Att kunna laga mat och att duka fram hälsosam mat på ett inbjudande sätt kräver intelligens och erfarenhet. Den som förbereder maten som ska hamna i våra magar, som ska omvandlas till blod som ska ge näring åt kroppen, har en mycket viktig och upphöjd position. Sekreterarens, sömmerskans eller musiklärarens position kan inte jämställas med kockens viktiga uppgift.
Ovanstående är en redogörelse om vad som skulle ha kunnat uträttas genom ett riktigt utbildningssystem. Tiden är för kort nu för att kunna uppnå det som skulle kunnat ha gjorts under de generationer som gått, men vi kan göra mycket även i dessa sista dagar, för att korrigera det skadliga i de ungas utbildning. Och eftersom tiden är kort borde vi vara nitiska och arbeta ivrigt för att ge våra unga den utbildning som överensstämmer med vår tro. Vi är reformatorer. Vi vill att våra barn ska ha så stor nytta som möjligt av sin utbildning. För att uppnå det bör de få sysselsättning som sätter musklerna i arbete. Dagligt, systematiskt arbete borde utgöra en del av de ungas utbildning, även i denna sena tid. Mycket kan vinnas nu genom att koppla ihop kroppsarbete med skolorna. Genom att följa denna plan kommer eleverna att vinna andlig spänst och tankekraft, och de kommer att kunna uträtta mer mentalt arbete inom en avsatt tid än de skulle kunna genom att bara studera. Och de kan lämna skolan med en oskadad kroppskonstitution, med styrka och mod att hålla ut i vilken position som helst där Gud kan komma att placera dem.
Eftersom tiden är kort borde vi arbeta flitigt med fördubblad energi. Våra barn kanske aldrig börjar vid något universitet, men de kan få en utbildning inom de viktiga områden som de kan ha praktisk användning av och som kommer att ge bildning åt förståndet och sätta dess kraft i arbete. Väldigt många ungdomar som har genomgått högskoleutbildning har inte fått den verkliga utbildning som de kan ha praktisk användning av. De kanske har fått en högskoleexamen på pappret, men i verkligheten är de bara utbildade dumhuvuden
Det finns många unga män vars tjänster Gud skulle ta emot om de utan reservationer ville helga sig själva åt honom. Om de ville använda de sinnesförmågor i tjänst för Gud som de använder för att tjäna sig själva och skaffa sig ägodelar, skulle de bli ivriga, uthålliga och framgångsrika arbetare i Herrens vingård. Många av våra unga män borde vända sin uppmärksamhet till bibelstudium så att Gud kan använda dem i sitt verk. Men de blir inte lika kunniga i andliga frågor som i världsliga ting. Därför misslyckas de i att utföra det Guds verk som de skulle kunna göra med godkännande från Gud. Det är bara ett fåtal som varnar syndare och vinner själar för Kristus, fast det borde vara många. Våra unga män är i allmänhet visa i världsliga ärenden, men (160) inte intelligenta när det gäller ting som hör Guds rike till. De skulle kunna vända sina sinnen i himmelsk, gudomlig riktning och vandra i ljuset, från en nivå av ljus och stryka till nästa, tills de kunde omvända syndare till Kristus och visa de otroende och modfällda en ljus väg mot himlen. Och när striden är avslutad kan de bli välkomnade in i sin Herres glädje.
Unga män borde inte ge sig in i uppgiften att förklara Skrifterna och undervisa om profetiorna när de saknar kunskap om de viktiga bibelsanningar som de försöker förklara för andra. De kanske har brister inom de vanliga utbildningsområdena och därför misslyckas med att göra allt det goda de skulle kunnat uträtta om de hade haft förmånen att gå i en bra skola. Okunnighet ökar inte ödmjukheten eller andligheten hos någon av Kristi bekännande efterföljare. Det gudomliga Ordets sanningar kan bäst uppskattas av en intellektuell kristen. Kristus kan förhärligas bäst av dem som tjänar honom med förstånd. Det stora syftet med utbildning är att göra oss kapabla att använda de krafter som Gud gett oss på det sätt som bäst representerar bibelns religion och upphöjer Guds härlighet
Vi står i skuld till honom som gav oss vår existens för alla de talanger han anförtrott oss, och det är vår plikt gentemot vår Skapare att vårda och utveckla de förmågor som han har lämnat åt oss att förvalta. Utbildning kommer att disciplinera förståndet, utveckla dess kraft och styra det på ett förnuftigt sätt så att vi kan bli användbara när det gäller att upphöja Guds ära. Vi behöver en skola där de som just ska påbörja sin tjänst för Gud kan studera åtminstone de vanligaste ämnena och där de också mer fullständigt kan lära sig Guds Ords sanningar för denna tid. I anslutning till dessa skolor bör lektioner hållas om profetiorna. De som har goda förutsättningar och som Gud vill tillåta att arbeta i sin vingård skulle ha stor nytta av bara några få månaders utbildning i en sådan skola.